Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

OFWJ, Oxelösund - Flen - Västmanlands Järnväg Av Rolf Sten

Frövi - Ludvika Järnväg, FLJ, Örebro - Köping Järnväg, ÖKJ samt Oxelösund - Flen Västmanlands Järnväg, OFWJ, är alla järnvägar som vi olika tidpunkter arrenderades köptes och sammanslogs till Trafikaktiebolaget Grängesberg - Oxelösunds Järnvägar, TGOJ.

Historik åren 1877 - 1925 (History year 1877-1925)
Nedanstående text kommer från Svenska Järnvägsföreningens historik 1876-1926.  
Den beskriver förhistorien, tillkomst och åren fram till 1925.
Text som är skriven med annan stilsort, Arial, är tillägg och kommentarer gjorda av Rolf Sten.

Gör ditt val och klicka på den gula pilen. Make your choice and click at the yellow arrow

	Förhistoria
	Planer på järnväg Oxelösund - Flen
	Koncessioner beviljas
	Oxelösund - Flen - Västmanlands järnvägsaktiebolag bildas
	Entreprenörer kontrakteras, banan byggs
	Första loket i Eskilstuna
	Banan öppnas för allmän trafik
	Järnvägens historia efter fullbordandet
	Dålig ekonomi
	Satsning på Oxelösunds hamn
	Samarbete med Frövi - Ludvika Järnväg
	Trafikaktiebolaget Grängesberg - Oxelösund, TGO, tar över
	Järnvägens utveckling
	Utveckling i fem perioder
	Oxelösunds hamn

1/2

Förhistoria
Att bereda Bergslagen goda transportvägar för produkterna, framförallt en bekvämare väg till havet, var ett av huvudmotiven för greve A. E. VON ROSENS plan till en järnväg mellan Örebro och lastageplatsen Hult vid Vänern. Denna järnvägsförbindelse kom som bekant emellertid aldrig i sin helhet till stånd, utan Bergslagen måste fortfarande nöja sig med sina gamla, besvärliga och tidsödande transportvägar. Bergslagens produkter, i främsta rummet tackjärn och trä, måste på de järnvägar, som från skogs- och gruvområdena samt industridistrikten voro anlagda, eller medelst dragare forslas till Mälarhamnarna för att där lastas på segelskutor eller pråmar, som i mer eller mindre långsam fart förde dem till Stockholm, varest slutligen omlastning på sjögående fartyg ägde rum. Och för importen av de för Bergslagen nödiga varorna gällde samma "tågordning" i motsatt riktning.

En blick på kartan visade emellertid, att den genaste vägen till havet skulle vinnas, om järnvägsförbindelse kunde erhållas med Oxelösund, där naturliga förutsättningar för en utmärkt och sällan tillfrusen hamn förelågo. En järnvägslinje, kombinerad med de väster och norr om Mälaren befintliga järnvägarna, Örebro - Köpings, Bergslagernas, Nora - Ervalla och Köping - Uttersbergs järnvägar, samt med Strömsholms kanal, skulle "med sina sugrötter kunna intränga i hjärtat av landets rikaste bergslager, det urgamla hemmet för vår järnindustri". Mälarens betydelsefulla vattenvägar skulle vidare, framhöll man, genom en järnväg ned till Oxelösund sammanknytas med stambanan; en sådan järnväg skulle genomgå tätt befolkade trakter med högt uppdrivet jordbruk samt med ett flertal industriella verk och anläggningar och slutligen förbinda Södermanlands två största städer med yttervärlden.
   Under den ganska långa tiden mellan den första tanken och densammas förverkligande hade man dock icke varit overksam i Södermanland. År 1862 höllos sålunda i Nyköping och 1863 i Eskilstuna möten för ett järnvägsprojekt Oxelösund - Kvicksund vid Mälaren, därvid kommittéer utsågos med uppdrag att ombesörja undersökningar.
   Man bragte frågan så långt, att år 1864 stadsfullmäktige såväl i Nyköping som Eskilstuna förklarade sig villiga att på vissa villkor låta vardera staden teckna 1 350 aktier a 200 rdr rmt i det järnvägsbolag, som skulle bildas, men därefter blev det tyst. Järnvägsfrågan återfinnes därefter ej på flera år i pressen eller i nämnda städers handlingar. Planens utförande hade nämligen blivit vilande på grund av de beräknade stora kostnaderna, svårigheten att erhålla statsbidrag och de tryckta ekonomiska förhållandena i landet.

Planer på järnväg Oxelösund - Flen
Först sedan K. M:t med anledning av riksdagens framställning rörande nya järnvägsanläggningar anbefallt sina befallningshavande att i resp. län delgiva befolkningen denna riksdagens framställning, synes Oxelösund - Kvicksundsbanan åter ha blivit föremål för offentligt dryftande. Detta skedde vid ett möte i Malmköping den 8 juli 1869.
   Emellertid hade inom norra delen av länet meningarna börjat gå isär angående lämpligaste riktningen av järnvägen, och då man kunde befara, att hela frågan skulle ytterligare förhalas, började man i Nyköping med omnejd utarbeta planer på en järnväg Oxelösund - Flen. En interimsstyrelse tillsattes av intresserade, och denna ingick i maj 1872 till Nyköpings stadsfullmäktige med begäran om ett bidrag av 264 000 rdr rmt.    Stadsfullmäktige beslöto att lämna bidraget, men detta skulle dock ej få utgå på en gång utan skulle lämnas i vissa årliga utbetalningar. Man synes emellertid snart därefter ha fått projektet till bandelen norr om Flen klart, ty den 26 sept. s. å. ingavs till stadsfullmäktige i Eskilstuna motion, att staden måtte bevilja ett anslag av 62 000 rdr rmt till en bredspårig järnväg från Flen över Eskilstuna till Västmanland. Motionen bifölls under förutsättning att statslån kunde erhållas. Bidraget skulle dock ej utbetalas, förrän järnvägen vore färdig.

Koncessioner beviljas
Samtidigt härmed begärdes koncession å anläggningen, och den 11 okt. beviljade K. M:t de begärda koncessionerna, omfattande normalspåriga järnvägar dels från Flen till Nyköping och Oxelösund, dels från Flen över Eskilstuna till Valskogs station å Arboga - Köpingbanan med grenbana över Kvicksund till lämplig station på järnvägen från Västerås till Köping.
   Bolagsordning för Oxelösund - Flen - Västmanlands järnvägsaktiebolag fastställdes av K. M:t den 6 dec. 1872, men då man därefter fann en viss förenkling i bolagets förvaltning önsklig, begärdes och erhölls förnyad ordning den 18 jan. 1873. Omedelbart därpå utfärdades en av landshövdingen greve G. LAGERBJELKE m. fl. undertecknad inbjudan till aktieteckning. Bolagets aktiekapital skulle utgöra lägst 4 milj. och högst 6 milj. rdr, fördelade å aktier a 100 rdr. Redan före inbjudningens utfärdande hade aktier tecknats för 4 600 000 rdr på villkor att återstående 1 400 000 rdr tecknades av andra deltagare.

Oxelösund - Flen - Västmanlands järnvägsaktiebolag bildas
Med anledning av denna inbjudan samt för att väcka intresse för aktieteckningen höllos nu sammanträden i de kommuner, som komme att beröras av den blivande järnvägen, och tidningarna i länet överbjödo varandra i energisk propaganda för den goda saken, framhållande vikten av att planerna nu komme till utförande. Sålunda skriver "Eskilstuna Tidning" i samma nummer, där inbjudan till aktieteckning första gången förekommer:
"Tungt blir ansvaret för den, som ej efter bästa förmåga bidrager till att staden och orten får denna järnväg, ty frågan är numera ej om en sak, som kan vidtagas nu eller ock framdeles, utan helt enkelt denna: om järnvägen ej blir av nu, och just nu, så måste det järnexportintresse, vilket slagit sig på denna del av Södermanland för att komma till havet, nödvändigtvis söka sig väg på annat håll - och sedan är det för oss för sent. Vill orten sedan hava järnväg, så får den ock ensam bekosta densamma och inskränka sig till ortens egen trafik."
   Aktieteckningen började ock komma i gång. Ett antal landskommuner tecknade ganska betydande belopp, och enskilda tecknade över 120 000 rdr, varjämte Nyköpings stad höjde sin teckning till 300 000 rdr. Eskilstuna å sin sida tecknade ytterligare 530 aktier, motsvarande 53 000 rdr, vilka behövdes för att avsluta teckningen.
   Den 11 mars 1873 kom så den stora dagen, då Oxelösund - Flen - Västmanlands järnvägsaktiebolag bildades. Detta skedde å Börshuset i Stockholm under ordförandeskap av landshövdingen greve G. LAGERBJELKE, som representerade Nyköping, medan Eskilstuna stads talan fördes av stadskassören C. JERNBERGH. Av de 60740 aktier, som tecknats, representerades största aktieposten eller 38000 aktier av ingenjören W. STANLEY såsom ombud för utländska aktieägare.
   Vid val av interimsstyrelse utsågos till svenska styrelseledamöter: landshövdingen greve G. LAGERBJELKE, hovstallmästaren G. F. A. Boy, bruksägaren E. SEDERHOLM och fabrikören i Eskilstuna L. F. STÅHLBERG samt till utländska styrelseledamöter hrr W. STANLEY, J. A. LONGRIDGE och C. WEGUELIN.

Entreprenörer kontrakteras, banan byggs
Vid därefter hållet styrelsesammanträde antogos till entreprenörer för järnvägsbyggnaden hrr G. WYTHES och J. LONGRIDGE i London. Dessa åtogo sig att bygga järnvägen Oxelösund - Nyköping - Flen - Eskilstuna - Valskog med grenbana från Tumba (Rekarne) över Kvicksund till Kolbäck å den blivande Stockholm - Västeråsbanan jämte stationshus o. s. v., iordningställa Oxelösunds hamn, anskaffa all rörlig materiell, uppsätta telegraf m. m. samt att inlösa behövliga jordområden, allt för 12 milj: kr. De utom aktiekapitalet, 6 milj. kr., erforderliga medlen skulle anskaffas genom obligationslån å 6 milj kr., löpande med 5 ½ % ränta. Avtal om detta lån träffades några dagar efter konstituerande stämman.
   Arbetet å järnvägen skulle taga sin början senast den 1 okt. 1873, banan skulle vara färdig före den 1 juni 1876 och Oxelösunds hamn före 1878 års slut. Detaljplanerna för järnvägens sträckning voro ej från början fastställda, utan detta skedde successivt under byggnadstiden. Bland byggnadsarbetena märktes ett 20-tal broar, bland dem tre svängbroar, nämligen över Arbogaån samt vid Kvicksund och Borgåsund.
   Endast två vagnsklasser skulle förekomma (1 :sta klassens "ett mellanting mellan statens l:a och 2:a klassvagnar och 2:a klassens motsvarande statens 3: e klassvagnar) . Vagnarna konstruerades efter amerikanskt mönster med sittplatser längs långsidorna och dörrar på ändarna, "varigenom genomgång genom hela tåget beredes".
   Överingenjör vid arbetena var Mr. W. STANLEY (se bild till vänster), arbetschef kaptenen E. WESTERBERG och arkitekt hr C. SALIN. Sedan Mr. STANLEY år 1875 avgått, övertogs chefskapet av Mr. BAYE. Till bolagets kontrollerande ingenjör antogs majoren CL. ADELSKÖLD.
   De för järnvägens framdragande till Kolbäck och Valskog nödiga brobyggnaderna vållade stridigheter, som sedermera ofta återkommo. Det var de för Mälarsjöfarten intresserade, som i dessa byggnadsföretag vädrade faror. Av intresse kan vara att se, huru kortsynt man den tiden var inom dessa sjöfartskretsar. Sålunda yttrade kommitterade för Köpings stad: "Det kan ifrågasättas, huruvida den tillärnade järnvägslinjen, sådan den enligt den uppgjorda planen blivit föreslagen, verkligen är för landet och orten av så allmänt gagn, att andra orters äldre intressen och hävdvunna fördelar måste för det allmänna bästa vika för yngre, måhända enskilt och till en del utländskt samt endast i hoppet existerande intresse."
   En fråga, som från allra första början måste fordra ledningens särskilda omsorger, var iordningställandet av Oxelösunds hamn. Denna fråga har under alla år intagit en framträdande plats i bolagets arbetsuppgifter och behandlas därför i ett särskilt kapitel.

Första loket i Eskilstuna
Den 17 nov. 1875 framkom det första lokomotivet till Eskilstuna, hälsat med jubel av stadens befolkning. 1 mars 1876 rapporterades, att skenor utlagts hela vägen mellan Oxelösund och Kvicksund samt från Valskog omkr. 1/4 mil. Detta år anhöll emellertid styrelsen hos K. M:t om förlängning intill den 31 dec. 1877 av den tid, inom vilken besiktningen skulle ske. Till stöd för denna begäran framhölls, hurusom tvister med ortsbefolkningen pågått under mera än ett år om broarna vid Kungsör och Kvicksund. K. M:t medgav uppskov med järnvägens öppnande till den 31 dec. 1876.

Vidstående bild visar OFWJ lok nummer 1. Levererat av Sharp Stewart Manchester England 1874. Loket ingick i den första beställningen på 7 lok- Dessa levererades under åren 1874 - 1875. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.

Banan öppnas för allmän trafik
Den 1 juli 1876 öppnades trafiken å bandelen Nyköping - Flen och i aug. s. å. annonserades godstrafik Rekarne - Nyköping. Den 1 jan. 1877 öppnades hela banan för fullständig trafik.
   Järnvägens högtidliga invigning tog sin början söndagen den 2 sept.1877, då konungen och kronprinsen anlände till Oxelösund, där konungen förklarade hamnarbetena invigda. I Nyköping fortsattes högtidligheterna, och dagen därpå avgick festtåget till Eskilstuna, där invigningshögtidligheterna avslutades.

Eskilstuna station år 1880. Bortåt i bild är i riktning mot Oxelösund. Foto: Stig Nyberg.

Järnvägens historia efter fullbordandet
1 okt. 1877 gjorde de engelska aktieägarna, vilka representerade 4 500 aktier, framställning om att bolaget skulle övertaga järnvägen av entreprenörerna mot rättighet för bolaget att av entreprenadsumman innehålla så stort belopp, som kunde anses utgöra säkerhet för återstående ofullbordade arbeten. Den 1 jan. 1878 övertog bolaget anläggningen. Med anledning härav tillsattes en verkst. direktör, till vilken befattning grosshandlaren A. LUDV. ÖRSTRÖM (se bild till vänster) i Arboga utsågs på grund av dennes stora personalkännedom i bergslagsorterna och lämplighet att verka för bergslagstrafikens ledande till bolagets bana.
   Ordinarie bolagsstämma hölls den 5 juni 1878. Då nu järnvägen blivit öppnad för allmän trafik och ny styrelse följaktligen borde utses, skreds till val av sådan. Till styrelseledamöter utsågos: landshövdingen greve G. LAGERBJELKE, överstelöjtnanten E. RIBBING, bruksägaren E. SEDERHOLM, fabrikören L. F. STÅHLBERG samt hrr G. GOSLETT, MACKAY och THOMSON.

För drift och underhåll av det rullande materielet byggde OFWJ bland annat lokstallar och verkstad i Eskilstuna. Bilden ovan visar dessa omkring år 1900. Foto: Stig Nyberg.

Åter till sidans början

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till OFWJ innehållsförteckning