WLJ Woxna - Lobonäs Järnväg , Banan, banvakterna

Åter till föregående sida?
Klicka i bilden

WLJ, Woxna - Lobonäs Järnväg

av Rolf Sten

Föregående sida

Nästa sida

Banan (The line)

- Järnvägens spårvidd var 802 mm
- Längden på huvudspåret var 28,86 kilometer
- Längden på sidospåren 2,98 kilometer
- Längden på industrispåren 0,40 kilometer
- På 11 kilometer av banan vägde rälsen 23,1 kilo per meter.
- På 17,9 kilometer av banan vägde rälsen 20,6 kilo per meter.
- Största slipersavståndet var 0,75 meter
- Antal slipers var cirka 37 000
- Sliperslängderna varierade mellan 1,65 till 1,80 meter
- Banans största lutning var 25 0/00
- Minsta kurvradie i huvudspår var 300 meter
- Minsta kurvradie i stationsspår var 150 meter
- Banvallens bredd 3,2 meter
- Största tillåtna axeltryck, vagnar 6 ton
- Största tillåtna axeltryck, lok 5,8 ton
- Största tillåtna hastigheten var 30 km/tim

Banans bevakning (Linemans work)

Från första början indelades banan i sex stycken banvaktsträckor.
Banvakterna var placerade enligt följande:
- Banvaktssträcka 1 i Finnstuga (Woxna), var även grindvakt vid allmänna
landsvägen.
- Banvaktssträcka 2 i Woxna Bruk.
- Banvaktssträcka 3 i Njupa.
- Banvaktssträcka 4 i Lövriset
- Banvaktssträcka 5 i Grycksmyra.
- Banvaktssträcka 6 i Lobonäs
Från den 1 mars 1913 drog man in banvakt nummer 5 varvid denna beordrades att tjänstgöra enligt banmästarens order.
Samtidigt beskrevs hur vikariatet skulle gå till: "Söndagsledighet erhålles som hittills var tredje söndag och bestrides vikariatet på följande sätt: För bv. 1, 2 och 3 sammanslås bansträckorna till två, bv. 5 alternerar med bv.4 och 6. På samma sätt förfares vid P.P. (permission eller vad vi idag kallar för semester) och sjukdomsfall. För snöskottning å bangårdar och renhållning av växlar är bv. 2 ansvarig för Kilen, bv. 3 för Njupa, bv. 4 för Lövriset samt bv. 6 för Grycksmyra och skall bv. 6 dessutom tjänstgöra stk. (stationskarl) i Lobonäs enligt särskild order."
Det här förhållandet varade fram till samma tid år 1923 då banvaktssträckorna 2, 3 och 6 drogs in. Därefter fanns det bara två sträckor kvar: Det var "gamla" ettan Finnstuga (Woxna) och fyran Lövriset som i fortsättningen fick dela på hela bansträckan.

The bridge over Woxnan at Vinströmmen
Bron över Woxnan vid Vinströmmen. Den nedåtvända brobågen var ett problem under vissa vårfloder då vattnet steg och all den bråte som följde med strömmen riskerade att fastna i brobågen. Risken var då stor att bron skulle följa med. När det var som värst fick man ordna folk på plats dygnet runt beredda att hålla undan bråten.
Loket är nummer 2 med ångfinkan närmast loket. Tåget är på väg mot Voxna. Foto: Stig Nyberg

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till WLJ innehållsförteckning