Norra Östergötlands Järnvägar och Mellersta Östergötlands Järnvägar under åren 1934

Åter till föregående sida?
Klicka i bilden ovan

NÖJ, Norra Östergötlands Järnvägar

Av Rolf Sten

Föregående sida

Nästa sida

Stora delar av den fortsatta texten kommer från en bok "Norra Östergötlands Järnvägar och Mellersta Östergötlands Järnvägar under åren 1924 - 1944. Boken gavs ut 1944 av styrelserna för NÖJ och MÖJ. Texten är något redigerad för att bli lite mer lättläst.
Kommentarer och tillägg är gjorda av Rolf Sten och är då skrivna i avvikande stilsort, Arial.

Norra Östergötlands Järnvägar och Mellersta Östergötlands Järnvägar under åren 1934—1944

I och med rekonstruktionen av N. Ö. J. hade detta bolag blivit ägare av M. Ö. J.
Man övervägde, om det senare företaget skulle helt uppgå i det förra eller bibehållas som ett särskilt bolag, och man kom till det resultatet, att detta senare ur flera synpunkter skulle vara det lämpligaste. Aktiekapitalet i det nya bolaget, som erhöll namnet Mellersta Östergötlands Järnvägar A/B, sattes till 150 000: — kr. och inbetalades helt av N. Ö. J. De båda företagen blev således efter rekonstruktionen intimt förbundna med varandra, varför ock deras utveckling under det senaste årtiondet här behandlas i ett sammanhang.

M. Ö. J:s underhåll var, som tidigare är omnämnt, i hög grad eftersatt på grund av den ekonomiska misär bolaget råkat i och som föranlett konkurs och exekutiv försäljning. En genomgripande reparation och modernisering av bana och byggnader jämte den rullande materielen var därför nödvändig, och arbetena härmed sattes i gång under senare hälften av år 1934, varom särskild berättelse återfinnes i här!

Revision av bestämmelserna för T.Ö.J.
Då stadsfullmäktige i Norrköping den 21 juni 1934 behandlade frågan om N. Ö. J:s rekonstruktion och beslutade att biträda det av N. Ö. J:s styrelse i sådant hänseende framlagda förslaget, skedde detta under den bestämda förutsättningen, att medverkan från samtliga till trafikförvaltningen hörande järnvägsföretag lämnades till en av förhållandena påkallad revision av de för trafikförvaltningen gällande bestämmelserna i syfte att förhindra att V. B. belastades med utgifter för drift och underhåll av annat i förvaltningen ingående företag.
   Med anledning härav upptogs denna fråga av T. Ö. J:s trafikutskott till behandling redan den 29 juni, då till utskottet överlämnades en skrivelse från Norrköpings drätselkammare till V. B:s styrelse, i vilken drätselkammaren påpekade, att det kunde sättas i fråga, huruvida tillräckliga garantier i alla avseenden kunde anses föreligga för ett skyddande av V. B:s ekonomiska intressen, för det fall att exekutiva åtgärder skulle visa sig nödvändiga att vidtaga gentemot N. Ö. J. Det hade nämligen påvisats, att äganderätten till ett V. B. tillhörigt förråd, som vore beläget på N. Ö. J:s mark, för angivet fall icke kunde anses säkerställd. Drätselkammaren ansåg därför nödvändigt, att sådana åtgärder vidtogs, som för säkerställande av bolagets intressen i berörda hänseende kunde anses påkallade. Anledningen till denna skrivelse var den, att V. B. för att ekonomiskt bispringa N. Ö. J. i dess hösten 1932 iråkade ekonomiska svårigheter då övertog N. Ö. J:s del av förrådet, och en del av dessa förrådsmaterialier låg lagrade på N. Ö. J. tillhörig mark. Norrköpings stadsfullmäktige hade visserligen biträtt rekonstruktionsförslaget för N. Ö. J., men det hade från flera håll hörts varnande röster häremot Man ansåg, att rekonstruktionen ej gick tillräckligt djupt, och man fruktade, att det ej skulle dröja länge, förrän bolaget åter skulle komma i ekonomiska svårigheter, allra helst sedan detsamma nödgats att även ta ansvaret för M. Ö. J., vilket företag man ansåg endast skulle bli en börda för N. Ö. J. Man ville för den skull gardera sig för alla eventualiteter, så att V. B. på intet sätt utsattes för någon risk i ekonomiskt avseende.
   För utredning av ärendet i dess helhet — revidering av gällande överenskommelse av den 23 oktober 1929 angående gemensam trafikförvaltning — tillsatte trafikutskottet några kommitterade — en från vardera av de till T.Ö.J. anslutna järnvägarna — att jämte trafikchef Carlsson inkomma med förslag i ärendet.
   Kommitterade, som utgjordes av för N. Ö. J. överste Ekelund, för M. Ö. J. bankdirektör Beskow och för V. B. disponent Lundberg, avlämnade sitt utlåtande till trafikutskottet den 22 november 1934. I detsamma behandlades först frågan rörande förrådet, beträffande vilket kommitterade framhöll, att då de bägge företagen N. Ö. J. och M. Ö. J. rekonstruerats, förefanns ej längre någon anledning att V. B. höll dessa företag med förrådsartiklar, utan var det både lämpligt och riktigt att varje järnväg ägde sitt förråd.
   Under utredningsarbetet hade emellertid framkommit, att V. B., som hösten 1932 övertog förrådet, sedan dess vid utlämnande av förrådsartiklar — huvudsakligen stenkol — debiterat dessa till högre pris än inköpspriset, varigenom en ej obetydlig vinst uppstått på förrådet såväl för år 1933 som för år 1934, vilken vinst helt räknats V. B. till godo. Dessa överdebiteringar måste givetvis återbetalas till de bägge företagen N. Ö. J. och M. Ö. J., då förrådet åter uppdelades. Kommitterade föreslog därför, att N. Ö. J. och M. Ö. J. skulle kontant återköpa sina delar av förrådet efter V. B:s självkostnadspris, med avdrag för de gjorda överdebiteringarna men med tillägg av ränta på V. B:s kostnader för inköpta förrådsartiklar under den tid V. B. kunde anses ha legat ute med medel härför.

Rörande överenskommelserna i övrigt föreslog kommitterade följande nya bestämmelser:
   "Trafikutskottet äger icke utan bolagsstyrelsernas medgivande upptaga lån eller ingå borgen.
   Kostnaderna för underhåll av godsvagnarna skall fördelas järnvägarna emellan i proportion till medeltalet i procent av å varje järnväg under näst föregående år utgjorda godsvagnsaxelkilometer och netto tonkilometer.
   Vartdera bolaget skall till trafikutskottet avlämna godkänd säkerhet för eventuellt uppkommande skuld till trafikförvaltningen intill ett belopp av 50000:— kr. och är skyldigt att omedelbart inbetala eventuellt underskott jämte erforderliga bidrag till trafikutskottets beräknade utgifter, om detta från något av de i trafikförvaltningen deltagande bolagen påfordras."
   Vad de kommitterade föreslagit blev godkänt såväl av trafikutskottet som av de olika järnvägarnas styrelser, och sålunda var denna angelägenhet, som förklarligt nog åstadkommit en viss irritation de olika företagen emellan, härmed bragt ur världen.

Utredning rörande sammanslagning av T.Ö.J:s banor med N. V. H. J.
Redan år 1933 hade de till T. Ö. J. anslutna järnvägsföretagen av 1932 års järnvägsekonomiutredning anmodats att delta i utredning rörande dessa banors sammanslagning med N. V. H. J.
Sammanträde för frågans dryftande hölls inom Kommunikationsdepartementet den 24 april 1933, vid vilket N. Ö. J. representerades av rådman Reventberg och major Lindgren samt V. B. av överste Ekelund och direktör Carlsson. Vid detta sammanträde beslutades att genom utsedda kommitterade låta företa en förutsättningslös utredning rörande fördelar och nackdelar av en fusion i en eller annan form av de ifrågavarande banorna. Kommitterade skulle utgöras av tre delegerade från T. Ö. J. samt tre från N. V. H. J. jämte en utomstående opartisk ordförande, vartill utsågs dåvarande direktören i Svenska Järnvägsföreningen Gösta Löfmarck. Delegerade från T. Ö. J. blev överste Ekelund, rådman Reventberg och direktör Carlsson, men då rådman Reventberg under utredningsarbetets gång lämnade N. Ö. J:s styrelse och överste Ekelund V. B:s, ingick Ekelund som delegerad för N. Ö. J. och för V. B. utsågs disponent Lundberg. Från N. V. H. J. insattes i delegationen bankdirektör Victorin, direktören friherre Falkenberg och trafikchef Westeson.

Sedan kommitterade från 1932 års ekonomiutredning erhållit närmare direktiv för sitt arbete, bestämdes att undersökningen, i vad den avsåg de ekonomiska verkningarna av en fusion, skulle omfatta följande huvudpunkter:

A. 1. Gemensam styrelse och förvaltningspersonal, inkl. kontrollkontor, statistikarbete m. m.
2. Nedläggande av vissa stationer och järnvägslinjer.
3. Gemensamt utnyttjande av person- och godsvagnar.
4. Tidtabellsomläggning i syfte att tillföra gruppen trafik eller minska driftkostnaderna.
5. Gemensamt utnyttjande av lokparken med härav event. följande nedskärning av vissa lok- och kolstationer.
6. Förbilligande av kostnaderna vid vissa föreningsstationer.
7. Möjlighet att tillföra fusionsgruppen större trafik genom taxans enhetliggörande inom gruppen och genom tillämpning av samtrafiksreglerna på gruppens järnvägar såsom en enhet.
8. Bortfallande konkurrens järnvägarna emellan.
9. Gemensamma verkstäder och förråd samt gemensamma materialinköp.

B. 1. - Event. minskning av samtrafikinkomsterna genom tillämpning vid äldre bangränsers bortfallande av genomgående person- och godstaxa.
2. Den inkomstminskning som kan uppstå genom att högre lokaltaxa för vissa i fusionsgruppen ingående järnvägar ersättas med enhetlig lägre taxa.

C. Högre eller lägre personallöner.

Vissa av dessa huvudpunkter förorsakade detaljspörsmål skulle utredas av därtill särskilt lämpliga personer.
   I sådant hänseende förelåg också vissa redan gjorda utredningar rörande de interna besparingar som — oberoende av fusionen — ansetts kunna göras och som verkställts för N. Ö. J. av byråchef Lindblad och för N. V. H. J. av överinspektör Paulson.
   Beträffande fördelarna av godsvagngemenskap mellan de ifrågavarande banorna verkställdes utredning av tjänstemännen hos S. J. Ragnar Trolle och Haqvin Larsson, beträffande fördelar och besparingar i själva driften — tågtjänsten — samt i verkstadsdriften av trafikchefen Hjalmar von Porat och beträffande inkomstminskning till följd av sammanslagningen av byråchefen hos S. J. Aldo Almqvist.
   Delegerades utredning avlämnades den 29 oktober 1934 och utmynnade i huvudsak däri, att fusionen varken skulle betyda vinst eller förlust, sett rent siffermässigt, utan "status quo" för de av densamma berörda företagen.
   Därmed var även tanken på fusion mellan dessa åter fallen. Det var ju ej första gången. Redan år 1895 väcktes förslag om utredning rörande sammanförande till en enda trafikförvaltning av de Pålsboda—Finspongs, Finspong— Norsholms, Norsholm—Ristens, Västervik—Åtvidaberg—Bersbo och Västervik — Hultsfreds Järnvägsaktiebolag tillhörande järnvägarna, men utredningen synes ha väckt betänkligheter och fullföljdes icke.

Under åren 1911 och 1912 var frågan om fusion mellan de smalspåriga Östgötabanorna och Västerviksbanorna åter föremål för utredning, då på initiativ av dåvarande landshövdingen i Östergötland greve L. Douglas. Något resultat uppnåddes emellertid ej heller då. De olika intressena gick för mycket isär.

Kontrollkontoret
Den 16 oktober år 1916 träffades överenskommelse mellan Ö. C. J., N. Ö. J., M. Ö. J. och V. B. om inrättande av ett gemensamt kontrollkontor, förlagt till Linköping och benämnt Östgötabanornas kontrollkontor. Kontoret förestods av trafikchef C. Rydén. I den nämnda överenskommelsen bestämdes bland annat, att uppsägning av densamma skulle ske minst 12 månader före utgången av det år, då utträde önskades, Ö. C. J. hade emellertid i mars år 1933 uppsagt överenskommelsen och begärt, att den skulle få anses upphöra att gälla redan den 30 september 1933. Ehuru uppsägningen sålunda ej var i överensstämmelse med överenskommelsen, godkändes den likväl med hänsyn till dels att hyreskontraktet för kontorets lokaler utgick den 1 oktober 1933 och dels att förflyttning av personal, som behövdes på de olika banorna, borde ske på laga fardag. Det ansågs därjämte, att T. Ö. J. skulle kunna ordna kontrollen billigare än som tidigare skett.
Chefen för kontoret Rydén var pensionsmässig och pensionerades. Kontrollören S. Tornborg, som tjänstgjort å kontoret, övertogs av T. Ö. J. och överflyttades till Norrköping.
Kontrollkontorets kontanta tillgångar motsvarade i det närmaste det av de resp. banorna på sin tid överlämnade driftskapitalet och återbetalades till dem i förhållande till de gjorda insatserna, övriga tillhörigheter utskiftades mellan de anslutna järnvägsföretagen.

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till innehållsförteckning