Centralisering och rationalisering av verkstadsdriften vid T. Ö. J. åren 1880

Åter till föregående sida?
Klicka i bilden ovan

NÖJ, Norra Östergötlands Järnvägar

Av Rolf Sten

Föregående sida

Nästa sida

NÖJ verkstadsområde i Finspång någon gång på 1920-talet. Lokstallet till höger. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Stora delar av den fortsatta texten kommer från en bok "Norra Östergötlands Järnvägar och Mellersta Östergötlands Järnvägar under åren 1924 - 1944". Boken gavs ut 1944 av styrelserna för NÖJ och MÖJ. Texten är något redigerad för att bli lite mer lättläst.
Kommentarer och tillägg är gjorda av Rolf Sten och är då skrivna i avvikande stilsort, Arial.

Centralisering och rationalisering av verkstadsdriften vid T. Ö. J. åren 1880—1936

Genom den överenskommelse, som träffades den 23 oktober 1929 mellan N. Ö. J., M. Ö. J. och V. B. om gemensam förvaltning av de tre järnvägarna avsågs bl. a., att man på ett rationellare sätt kunde ordna underhållet av den rullande materielen. Detta underhåll hade förut vid varje järnväg ombesörjts vid egna verkstäder, med undantag för V. B., vars större lokreparationer och hjulsvarvningar genom särskild överenskommelse utförts vid N. Ö. J:s verkstad i Finspong.
I ovan nämnda överenskommelse hade bestämts, att efter den blivande Trafikförvaltningens tillkomst skulle N. Ö. J:s reparationsverkstad i Finspong, som hade de största resurserna, i största möjliga utsträckning gemensamt begagnas. Med hänsyn härtill beslöt N. Ö. J:s styrelse den 24 april 1930 att för en beräknad kostnad av 40 000: — kr. omedelbart utföra den utvidgning och modernisering av verkstaden i Finspong, som föreslagits för det väntade arbetet. Arbetet omfattade tillbyggnad av tre nya skepp om 10 X 20 m. och omändring av ett befintligt, med verkstaden sammanbyggt motorvagnstall av samma storlek, sålunda en ökning av 800 kvm nyttig golvyta. Härigenom erhölls en ny smedja, en ny snickarverkstad, en större målarverkstad samt en särskild sal för verktygsmaskiner med ett nytt verktygsförråd. Vidare erhölls en lokal för revidering av passvagnar och ett utrymme för svetsning, rörarbeten m.m. Genom att de förut ute i lokverkstaden placerade verktygsmaskinerna inflyttades i den nya salen erhölls bättre utrymme för lok- och godsvagnsrevisioner. Samtidigt ordnades för personalen två tvättrum, ett matrum och ett antal w. c. samt för verkmästaren en ny expedition inne i verkstaden.
Som förut nämnts, hade före sammanslagningen varje bana egna verkstäder, och dessa fanns på följande platser:

Delar av de på 1930-talet ombyggda verkstäderna i Finspång. Foto: Norra Östergötlands Järnvägar och Mellersta Östergötlands Järnvägar under åren 1924 - 1944.

För N. Ö. J. i Finspong med en verkmästare och 30 man.
,,   V. B. i Norrköping med en lokmästare och 10 man.
„   M. Ö. J. i Linköping en mekanisk verkstad med en verkmästare och 10 man och en elektrisk verkstad med övermontör och 5 man (därav en placerad i Borensberg), i Vadstena med en lokmästare och 8 man.
„   V. S. B. J.   i Skänninge med en förman och 3 man. Summa 6 verkstäder med 6 underbefäl och 66 man.

I samband med sammanslagningen den 1 oktober 1930 nedlades verkstäderna i Vadstena och Skänninge helt och driften vid mekaniska verkstaden i Linköping inskränktes, varjämte omplacering och entledigande av personal skedde, så att följande förhållanden erhölls.
   Huvudverkstaden i Finspong, en verkmästare och 28 man.
Här utfördes alla större reparationsarbeten för samtliga banor, såsom lokrevisioner, fyrboxbyten, hjulringsbyten och -svarvningar, ombyggnad av personvagnar samt allt viktigare målningsarbete. (Detta senare utfördes nu liksom förut av en målaremästare med målare, som icke var anställda vid järnvägen men som disponerade målarverkstaden.) Dessutom utfördes revision av N. Ö. J:s egna motorvagnar, person- och godsvagnar.
   Verkstaden i Norrköping, en lokmästare och 9 man.
Här utfördes revision av V. B. dieselmotorvagnar, personvagnar och godsvagnar, mindre reparationer av ångloken samt i någon mån ombyggnad och målning av egna godsvagnar.
   Mekaniska verkstaden i Linköping, en verkmästare och 11 man.
Här utfördes i stort sett samma arbeten med egna lok, dieselvagnar samt person- och godsvagnar som vid verkstaden i Norrköping.
   Elektriska verkstaden i Linköping, en övermontör och 4 man.
Här utfördes revisions- och underhållsarbeten av de elektriska loken.

Som av ovanstående framgår, hade genom den centralisering och rationalisering av verkstadsdriften, som omedelbart möjliggjorts genom sammanslagningen, personaluppsättningen för verkstadsdriften kunnat nedbringas till att omfatta 4 underbefäl och 52 man.
   Emellertid ansågs, att ytterligare rationalisering var möjlig, och i maj 1934, sedan förhållandena vid M. Ö. J. ordnats och det nya bolaget bildats, uppgjordes av maskiningenjören vid T. Ö. J. ett förslag till centralisering av verkstadsdriften, som i huvudsak omfattade följande:
   "Ehuru det givetvis hade varit önskvärt att kunna sammanföra verkstadsdriften till en enda verkstad, i så fall genom tillbyggnad av verkstaden i Finspong, kan så likväl icke ske, då verkstadens läge därstädes ej medgiver detta och tillgängliga utrymmen ej heller medgiva erforderliga uppställningsspår. En uppdelning av verkstadsarbetet på tvenne verkstäder är därför nödvändig, varvid till huvudverkstaden skulle förläggas alla ombyggnader, reparationer och revisioner av samtliga ånglok, dieselmotorvagnar och personvagnar samt till verkstaden i Norrköping ombyggnad, reparationer och revisioner av godsvagnarna. De elektriska loken vid M. Ö. J., som ofta är utsatta för skador och i behov av ständig översyn, kunna ej gärna transporteras till Finspong, varför den elektriska verkstaden i Linköping bör bibehållas oförändrad. Den mekaniska verkstaden därstädes däremot, där den maskinella utrustningen är synnerligen dålig, bör nedläggas och personal endast bibehållas för stallarbete och smärre reparationer. Den omflyttning, som ovanstående omläggning av verkstadsdriften föranleder, beräknas omfatta följande:
   I Finspong ökas personalen med två yrkesarbetare.
   I Norrköping bibehålles samma antal man, men viss förändring sker inom yrkesgrupper.
   I Linköpings elektriska verkstad minskas antalet man från 4 till 3, och av den mekaniska verkstadens 7 man bibehållas endast 3 man.
   En total minskning av 3 man uppstår sålunda. Något avskedande av personal behöver ej förekomma, då ett motsvarande antal äro överåriga och böra pensioneras.
   För att i verkstaden i Finspong erhålla ökat spårutrymme för revision av dieselvagnar föreslås en tillbyggnad därstädes samt en komplettering av arbetsmaskinerna. Genom den ovan angivna centraliseringen av driften anses att förutom en minskning av personalbehovet även avsevärda fördelar genom rationalisering av arbetet otvivelaktigt borde vinnas."
   För att granska ovanstående förslag och lämna ett uttalande om detsamma tillkallades ingenjören vid Svenska Järnvägarnas Arbetsgivareförening Hj. Nordenhem, vilken avlämnade sitt betänkande den 20 juli 1934.
   I detta framhölls i huvudsak samma synpunkter som i maskiningenjörens förslag, och ansågs de däri uppgjorda förslagen vara de lämpligaste. Dock gjordes vissa kompletteringar. Sålunda föreslogs en något större tillbyggnad av verkstaden i Finspong samt att en del nya arbetsmaskiner anskaffades, såsom ny luftkompressor, telferbana för hjul, elektriskt svetsningsaggregat m. m. Beträffande personalen ansågs att allt underhållsarbete i Linköping skulle kunna ombesörjas av elektriska verkstaden med övermontör och 5 man. Av mekaniska verkstadens personal skulle sålunda verkmästaren och 5 man bli övertaliga.
   En sammanlagd arbetsstyrka av 3 befäl och 44 man skulle vara tillfyllest.
   Ungefär samtidigt hade tanken på en fusion mellan T. Ö. J. och N. V. H. J. uppstått, och trafikchefen Hj. von Porat vid Varberg—Borås—Herrljunga Järnväg hade anmodats att verkställa en undersökning, vilka fördelar och besparingar som beträffande maskinavdelningen skulle kunna vinnas genom en sådan fusion. I sitt betänkande i juli 1934 uttalade han bl. a., att oavsett om någon fusion kom till stånd, borde likväl en centralisering kunna ske beträffande verkstadsdriften vid T. Ö. J., och föreslog han i huvudsak samma uppdelning av arbetet som i maskiningenjörens och ingenjör Nordenhems förslag. Dock ansåg han, att icke endast den mekaniska verkstaden i Linköping borde slopas utan även att sedan de elektriska dragkrafterna vid M. Ö. J. ombyggts och blivit driftsäkrare, även den elektriska verkstaden därstädes skulle kunna nedläggas och arbetet överflyttas till Finspong.
   Vid styrelsesammanträde med N. Ö. J. den 10 augusti 1934 beslöts att i och för den föreslagna rationaliseringen utföra tillbyggnad av verkstaden i Finspong och anskaffa vissa inventarier, i huvudsak i överensstämmelse med ingenjör Nordenhems förslag. Den beräknade kostnaden uppgick till 23 000: — kr. Arbetet fullbordades år 1935, och erhölls härvid ytterligare 200 kvm. golvyta.
   Som ovan nämnts, hade i ingenjör Nordenhems betänkande föreslagits, att i Linköping förekommande arbeten skulle ombesörjas av den elektriska verkstadens personal. Förslag uppkom då, att de genom nedläggandet av den mekaniska verkstaden disponibla lokalerna skulle förändras och tillbyggas, så att den elektriska verkstaden kunde flyttas dit.
   Den sistnämnda verkstaden var allt annat än ändamålsenlig och belägen utanför bangårdsområdet c:a 500 m. från lokstallet och mekaniska verkstaden, varför ett bättre utnyttjande av såväl maskinell utrustning som personalen skulle kunna erhållas genom en sådan flyttning.
   Arbetet utfördes under sommaren 1936 och var färdigt den 1/10 1936. Den elektriska avdelningens nya lokaler omfattade nu dels stallrum med revisionsgravar, dels elektrisk reparationsverkstad samt smedja och laddrum för el. batterier. Vidare erhölls matrum och tvättrum med w. c. för personalen samt ett vindsutrymme för upplag av reservdelar. Dessutom anordnades ny värmeanläggning med aerotempers för lågtrycksånga för samtliga lokaler.

Nybyggt laddningsrum för batterier. Foto: Norra Östergötlands Järnvägar och Mellersta Östergötlands Järnvägar under åren 1924 - 1944

Härmed var centraliseringen och rationaliseringen av T. Ö. J:s verkstadsdrift genomförd, och en jämförelse mellan förhållandet före sammanslagningen, då underhållet var uppdelat på 6 verkstäder med 6 underbefäl och 66 man, och den 1 juli 1936, då samma arbete utfördes på 3 verkstäder med 3 underbefäl och 42 man, visade att förväntningarna vid Trafikförvaltningens tillkomst om möjligheterna till ett rationellare underhåll av den rullande materielen hade kunnat infrias.
Då under åren efter 1936 rörelsen på T. Ö. J. väsentligt ökats likasom även den rullande materielen genom tillkomsten av ett flertal rälsbussar, har personalen på verkstäderna givetvis även måst ökas.

Maskiningenjören, förrådsförvaltare, kontorspersonal, verkmästare och personal i verkstäder och förråd i Finspång 1944. Foto: Norra Östergötlands Järnvägar och Mellersta Östergötlands Järnvägar under åren 1924 - 1944.
Vill Du se en större bild? Klicka i bilden ovan!

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till innehållsförteckning