Åter till innehållsförteckningen? Klicka i bilden ovan

MÖJ, Mellersta Östergötlands Järnvägar Av Rolf Sten

Föregående sida

Nästa sida

Linjen Klockrike — Borensberg.

Förhistoria
Planen till denna linje framlades av godsägaren C. W. Landelius, Jakobslund.
Vid 1901 års bolagsstämma i Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag väckte han nämligen en motion om en järnväg Klockrike—Borensberg för en kostnad av 185 000 kr., inberäknat rullande materiell. Enligt förslaget skulle halva kostnaden, 92 500 kr., åstadkommas genom aktieteckning, nämligen av kommuner och enskilda 77 500 kr. jämte 15 000 kr. bidrag av Mellersta Östergötlands järnväg. Innan förslaget framlades för bolagsstämman, underkastades beräkningarna en noggrann granskning av trafikchefen Henn. Ekman, som kom till en slutsumma av 190 000 kr.
   Styrelsen tillstyrkte på det livligaste den gjorda framställningen och föreslog, att bolaget skulle bidraga med högst 15 000 kr., sedan aktieteckningen nått 95 000 kr. Den nya järnvägslinjen skulle dessutom helt och hållet ingå i Mellersta Östergötlands järnvägs förvaltning.
   Bolagsstämman beslöt emellertid, att frågan skulle avgöras på extra bolagsstämma. Denna lät vänta på sig, och det gick åratal, innan frågan ånyo togs upp, denna gång på initiativ av dr P. F. Landelius, Västanå.

Elektrisk drift & koncession söks
Vid ett sammanträde med intresserade den 24 mars 1905 uppdrogs åt en kommitté att söka koncession på järnvägen, verka för anskaffande av medel och underhandla med Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag om villkoren för att järnvägen måtte få ingå såsom en del av bolagets järnvägar. Bolaget förklarade sig villigt härtill men beslöt avvakta fullständig utredning om kostnaderna och de tillgängliga medlen.
   I okt. 1905 hade aktieteckningen inbringat 91 600 kr., nämligen av kommuner och enskilda 51 600 kr., av Motala ströms kraft a.-b. 25 000 kr. och av Allm. Svenska elektr. a.-b. 15 000 kr. med villkor från de båda sistnämnda att få leverera ström och elektrisk materiell.
   Då kommitterade icke trodde sig kunna åstadkomma vidare teckning, ville de överlämna det fortsatta arbetet åt styrelsen för Mellersta Östergötlands järnväg. Styrelsen ansåg sig dock på grund av bolagsstämmobeslutet icke kunna ta befattning med saken i dess dåvarande skick. 1906 års bolagsstämma biföll emellertid övertagandet.

Koncession beviljas & kontrakt med ASEA
Den 7 april 1906 erhöll dr Landelius m. fl. koncession på järnvägen Klockrike—Borensberg, och denna koncession överflyttades på Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag.
   Den 6 september synes aktieteckningen ha varit klar, ty då uppgjordes kontrakt med Asea om leverans av elektrisk materiel, och den 10 september undertecknades entreprenadkontrakt med firman Bröchner Larsen & Krogh. Entreprenadsumman var 116 200 kr. jämte 20000 kr. i bolagets aktier, eller tillsammans 136 200 kr. Från entreprenaden undantogs jordlösen m. m. samt den elektriska utrustningen och rullande materielen.
Arbetet skulle börja den 1 oktober 1906 och banan vara färdig att öppnas för allmän trafik den 1 juli 1907.
   Motala ströms kraft a.-b. tecknade aktier i järnvägsbolaget till ett belopp av 30 000 kr. att avbetalas under 10 år med kraftleverans. För den elektriska utrustningen inklusive motorvagn skulle till Asea betalas 60 000 kr. Leverantören tecknade dock aktier för 15 000 kr.

Klockrike omkring 1910. Till vänster MÖJ motorvagn nummer 1 "ANKAN" och till höger ett godståg på väg mot Fågelsta, draget av MÖJ lok nummer 5. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Banan öppnas för trafik
Arbetet med järnvägsbyggnaden bedrevs ej med den fart, som kontrakten förutsatte. Först den 21 december 1907 kunde järnvägen öppnas för allmän trafik. Denna måste dock startas medelst lokomotivdrift, då den elektriska motorvagnen vid besiktningen befanns för tung och icke kunde godkännas. De nödvändiga förändringarna gjordes dock på bolagets verkstad.
Först den 15 mars 1908 kunde den elektriska driften på banan taga sin början.
   För Borensbergsbanans fullbordande hade styrelsen att tillgå aktieteckningen, 117 800 kr., och ett lån på 125 000 kr. I 1907 års bokslut är värdet på järnvägen upptaget till 200 000 kr., men först vid 1911 års slut kunde järnvägen anses vara fullt färdig. Järnvägen var då bokförd för 250 355 kr.
    Elektrisk drift var något nytt på den här tiden. En särskild instruktion "för linje- och trafikpersonal beträffande elektriska ledningarna Klockrike - Borensbergs elektriska järnväg" gavs ut samtidigt som trafiken startade. Instruktionen finns HÄR.

MÖJ motorvagn nummer 1 "ANKAN" i Klockrike omkring 1925. Klart för avgång mot  Borensberg bara fotografen blir klar?! Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Vad fick man för pengarna
För 250 355 kr fick man en smalspårig, 891 mm, elektrifierad, 8 kilometer lång järnväg.
   Den elektriska spänningen var 5000 volt med frekvensen 25 Hz. I och med Linjerna Linköping - Fågelsta och Fornåsa - Motala elektrifierades med 10 000 volt 25 Hz 31 juli 1915 ändrades även spänningen på sträckan Klockrike - Borensberg.
   Den tekniska standarden var lika med tidigare byggda bandelars. Största tillåtna hastighet var 40 km/t.
    Förutom ändstationen Borensberg hade man uppfört hållplatser vid Löparehem (öppnad för trafik 1 oktober 1908) och Brunnkärr. Hållplatsstugorna var kombinerade med bostad för banvakt.

Löparehem omkring 1915. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.
 
   För persontrafiken på banan hade man 1907 köpt en elmotorvagn från ASEA. Den kom att bli känd under smeknamnet "Ankan". Den levererades tvåaxlig men ganska snabbt kom man underfund med att axeltrycket var för högt och den riskerade att förstöra spåret. Detta löstes genom att man på egen verkstad monterade en tredje axel.
"Ankan" rymde från början 22 resande fördelade på två tredje klass kupéer. Ombyggnad gjordes 1923 med en andra klass kupé med plats för 5 resande samt en tredje klass kupé med plats för 17 resande.
Den var placerad i Borensberg där man 1907 i bangårdens norra ände hade uppfört ett motorvagnsstall i trä .
"Ankan" gjorde tjänst på linjen till och från Klockrike från 15 mars 1908 till 1946 då den ersattes av en rälsbuss. Därefter blev den använd som dragkraft till godstrafiken på denna linje samt som reserv till persontrafiken. 1958 överfördes den till Sveriges Järnvägsmuseum vilket deponerade den hos Järnvägarnas Museiförening i Linköping där den numera kan beskådas.

Borensberg omkring 1915. MÖJ motorvagn nummer 1 "ANKAN" har just anlänt från Klockrike. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Populära badtåg på sommaren

Sommartid kördes de mycket populära badtågen från Linköping till Borensberg respektive Motala.
Tider och priser framgår av nedanstående tidtabell.

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till innehållsförteckning

© Rolf Sten
moj_fakta_03.html senast uppdaterad 2009-01-30