Åter till föregående sida? Klicka i bilden

KUJ, Köping - Uttersbergs Järnväg Av Rolf Sten

KUJ, Köping - Uttersbergs Järnväg
Trakterna nordväst om Köping är mycket skogrika och dessutom fanns stora malmtillgångar. Ån Hedströmmen som rinner upp i bland annat nedre Dalarna passerade på sin väg till utloppet i Mälaren genom dessa skog och malmrika trakter. Vattenfallen i ån kom att bli kraftkällan och själva ån transportleden för de järnbruk som växte upp längs vattendraget.
   Produktionskapaciteten vid bruken begränsades av att ån inte räckte till som kraftkälla och transportväg. Band annat av detta skäl framkom tidigt tanken på att bygga en järnväg från Köping och upp längs Hedströmmen. Redan 1853 undersöktes möjligheten att bygga en järnväg. Planen presenterades 1856 men kom av olika skäl inte till utförande.
   I september 1856 hölls ett möte i Köping där G Nerman vid Väg- och Vattenbyggnadskåren presenterade ett järnvägsförslag baserat på en undersökning gjord av E Norström (se bild till vänster), också han vid Väg- och Vattenbyggnadskåren.
Förslaget avsåg en normalspårig järnväg från Köping längs Hedströmmen till Uttersberg.


KUJ:s norra ändpunkt Uttersberg. Fotot visar den gamla stationen 1880. Foto från Svenska Järnvägsföreningens 50-års skrift.

   Vid mötet bildades ett aktiebolag. Redan i oktober var alla aktierna tecknade och man skrev till Kunglig Majestät och anhöll om ett statligt lån. Trots idoga försök avslogs bolagets begäran om lån. I statsutskottets avslag stod bland annat: "Oaktat den järnbana, för vars anläggning ifrågavarande lån blivit begärt, onekligen kommer att bliva av stort gagn och medföra synnerligen lättnad för den livliga rörelsen vid de många bergverken inom den ort, vilken denna bana skall genomgå, anser sig statsutskottet dock ej kunna för närvarande förorda framställningen om det låneunderstöd från det allmännas sida, som för sagda företags utförande uppgivits vara erforderligt, enär både utsträckningen och anläggningssättet samt dimensionerna av den järnväg, vartill detta lån skulle användas, måste bero av den ännu icke avgjorda frågan om ledningen av den jämväl föreslagna och i näst föregående punkt omförmälda statsbanan inom Västerås och Örebro läns bergslager, med vilken bana den järnväg, varom nu är fråga, lärer såsom utgrenings- eller bibana böra framledes förenas".

Frågan kom nu att vila fram till ett sammanträde i Stockholm, 24 oktober 1862, då man gjorde ett nytt försök att få banan till stånd.
   Inspirerade av Cl Adelsköld föreslog man nu en smalspårig bana med spårvidden 3,5 engelska fot (1067 mm). Kostnadsförslaget var uppgjort av G Nerman och uppgick till 750 000 kronor. Den gamla aktieteckningslistan från 1856 makulerades och i stället tecknades en ny lista 1000 aktier á 750 kronor.
Banan skulle gå mellan Köping och Uttersberg samt en bibana mellan Kejsartorp - Svansbo.
Vid det här mötet konstituerades Köping - Uttersbergs järnvägsaktiebolag (KUJ). Den första styrelsen bestod av friherre C F Nieroth samt brukspatronerna C J Ohlsson och L Lindberg (se bild ovan till vänster) .
Köpings första station, belägen nere vid hamnen. Bilden tagen cirka 1875. Foto från Svenska Järnvägsföreningens 50-års skrift.

Banan byggs
Koncession söktes och man anhöll om statslån på 500 000 kronor. Den här gången tillstyrkte statsutskottet och med mycket knapp majoritet beviljade riksdagen det begärda lånet. Två som starkt bidrog till att man fick statslånet var kapten Reuterswärd (se bild till vänster) och borgmästare O Schenström.
Bolagsordningen antogs den 12 oktober 1863 och samma år, 30 oktober, beviljades koncessionen.
En särskild styrelse för banbygget utsågs och den bestod av Reuterswärd, Lindberg och Ohlsson.
   Hösten 1863 började bygget av KUJ. Entreprenör för bygget var byggmästaren C Jansson och som överkontrollör fungerade Cl Adelsköld.

Spårviddsproblem
Vid beställningen av den rullande materielen gjordes ett fatalt misstag. Vagntillverkarna Carlsdal och Arboga hade förstått beställningen rätt och levererade vagnarna med spårvidden 1067 mm. Loktillverkaren Munktell förstod inte beställningen utan begärde förtydligande när det gällde spårvidden. Någon i KUJ-staben gick ut för att mäta spårvidden på det under byggnad varande spåret och gjorde då misstaget att mäta spårvidden från rälsmitt till rälsmitt, spårvidden blev då 3,59 engelska fot = 1094 mm (spårvidd ska alltid mätas mellan rälernas innerkanter). Detta rapporterades till Munktell vilka då tillverkade loken med denna spårvidd, i praktiken 1093 mm.

Öppnas för allmän trafik
Den billigaste och minst genanta lösningen på detta blev att den ena rälssträngen flyttades ut så att spårvidden blev 1093 och de vagnar som hade levererats byggdes om till den något bredare spårvidden. Tur i oturen var att man inte hade hunnit bygga så många kilometer bana när detta fatala misstag upptäcktes. På detta vis gick det till när KUJ fick sin, något ur svensk synvinkel, udda spårvidd.
   I december 1864 började man köra provisorisk godstrafik Köping - Kolsva.
Den 11 september 1865 var den 35 kilometer långa huvudlinjen så pass färdig att man började med provisorisk persontrafik.
    Den 1 juni 1866 öppnades banan för allmän trafik och samtidigt öppnades den 2 kilometer långa bibanan Kejsartorp - Svansbo för allmän godstrafik.
KUJ:s officiella invigning ägde rum 27 juni 1866.
   När man summerade kostnaden för järnvägen konstaterades att den uppgick till 955 000 kronor.
För dessa pengar hade man fått en 35 kilometer lång bana belagd med järnräls som vägde 18,64 kg per meter.
Spårvidden var 1093 mm, minsta kurvradie var 300 meter och största lutning uppgick till 10 ‰. Största tillåtna hastighet var 32 km/t.   

Bilden visar KUJ:s lok nummer 1 "KÖPING". Foto från Svenska Järnvägsföreningens 50-års skrift. 

   Den rullande materielen bestod av 40 resgods- och godsvagnar, 3 tvċaxliga passagerarvagnar.
   Lokomotiven var 3 till antalet, tillverkade 1864 - 1865 av Munktells i Eskilstuna. Det var tanklok med axelföljden 1B ( en löpaxel och två drivande axlar ). Loken hade som brukligt på den här tiden döpts till: lok 1 "KÖPING", lok 2 "UTTERSBERG" och lok 3 "MÄLAREN".

För drift och underhåll av det rullande materielet hade man 1865 byggt en kombinerad stall- och lokverkstadsbyggnad i Köping. I anslutning till byggnaderna uppfördes även en vagnverkstad, vattentorn samt plats för kolförråd. Allt byggdes i trä.
Alla byggnaderna utom vagnverkstaden förstördes vid en brand 1889.
1890 uppfördes en ny underhållsanläggning byggd i tegel. Den bestod av ett så kallat rundstall med sex stallplatser samt en lokverkstad. I byggnaden fanns även ett vattentorn. Framför stallet anlades en sex meter vändskiva. Hela driftanläggningen utom expeditionsbyggnaden revs 1971.
1865 byggdes i Uttersberg, västra delen av bangården, ett så kallat parallellstall med ett spår, långt nog för att rymma två lok. Vattentorn och kolförråd byggdes i anslutning till stallet. Norr om stallet uppfördes en vagnbod med två spår. Öster om stallet, cirka 300 meter, anlades en sex meter vändskiva. Bilden längst upp på denna sida visar både lokstall, vattentorn och vagnbod.
Alla anläggningar är numera rivna.
   
De följande tio åren efter banans öppnande för allmän trafik kännetecknades av fortsatta förbättringsarbeten av bana och byggnader ävensom fortsatt anskaffning av rullande materiel.


Bilden till vänster visar KUJ lok nummer 4 "Hedströmmen" omkring år 1920. Loket köptes begagnat från Kristinehamn - Sjöändans Järnväg i samband med den banans ombyggnad till normalspår och uppgående i Östra Värmlands järnväg 1873. Loket var byggt av Kristinehamns Mekaniska Verkstad 1867. På Kristinehamn - Sjöändans järnväg hade loket nummer 3 och namnet "Vaulunder". Foto: Stig Nyberg.

 
KUJ:s första station i Köping låg vid hamnen (se bild längre upp på sidan). När Stockholm - Västerås Bergslagens järnväg (SWB) öppnades för trafik till Köping den 7 december 1875 var det till en nyanlagd station i Köping. I och med detta byggde KUJ ett nytt spår och anslöt sig till SWB:s nya station. Den gamla KUJ-stationen vid hamnen "degraderades" till godsstation.

Köp av URJ
1880 öppnades en av Riddarhytte AB byggd bana mellan Uttersberg och Riddarhyttan, Uttersberg - Riddarhyttans Järnväg, URJ. Den här järnvägen hade samma spårvidd som KUJ och ett trafikeringsavtal slöts mellan de båda bolagen. KUJ skulle sköta trafiken på URJ.
   URJ:s anslutning till KUJ vid Uttersberg förlades strax söder om stationen i Uttersberg. Den gamla stationen vid Uttersberg kom därmed att ligga vid ett stickspår. 1897 byggdes stationsområdet om så att genomgångstrafik till Riddarhyttan möjliggjordes. Samtidigt med detta fick Uttersberg ett nytt stationshus.
   Efter många år av förhandlingar kunde den segslitna frågan om samgående mellan URJ och KUJ lösas. Från den 1 januari 1911 blev KUJ ägare av URJ. Köpesumman var 110 000 kronor.
    I och med detta bytte järnvägen sitt namn till KURJ, Köping - Uttersberg - Riddarhyttans Järnväg.

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till KUJ "innehållsförteckning"

© Rolf Sten
kuj_fakta.html senast uppdaterad 6 februari 2004