Åter till innehållsförteckningen? Klicka i bilden ovan

MaSJ, Marma - Sandarne Järnväg Av Rolf Sten

Föregående sida

2/3

Rullande materiel   
   MaSJ rullande materiel bestod från början av två ånglok, döpta till "LOKE" och "THOR". Loken var tillverkade i England av E B Wilson & Co, Railway Foundry, Leeds.
   Loken var så kallade ramtanklok (vattenförrådet mellan ramarna), axelföljden var 1B, det vill säga en löpaxel följd av två drivande axlar.

Godsvagnarna
Samtidigt som ångsågen i Askesta byggdes uppförde man även ett gjuteri och en mekanisk verkstad. Verkstaden kom även att fungera som järnvägens verkstad. Även lokstallet var inrymt i byggnaden.
   Den första uppsättningen av godsvagnar var öppna två-axliga och byggdes på verkstaden i Askesta av trä. Smidet, hjul och axlar, levererades från England. Längre fram i tiden tillverkades även smidet i Askesta.

Godsvagnarna var obromsade.
För bromsandet av tågen byggde man speciella tvåaxliga bromsvagnar. En bromsvagn gick närmast loket och en sist i tåget. Bromsvagnarna var bemannade av bromsare som genom signaler från loket fick besked om dom skulle bromsa eller lossa på vagnens bromsar.
   1955 köptes en begagnad tvåaxlig öppen vagn med tryckluftsbroms från SJ. Vagnen byggdes om i Askesta till bromsvagn och försågs, i likhet med de andra bromsvagnarna, med en personalkupé. Järnvägens dåvarande lok nummer 2 hade tryckluftsbroms vilket gjorde att den "nybyggda" bromsvagnen kunde gå obemannad, närmast lok, med fungerande tryckluftsbroms manövrerad från loket. Tågbesättningen kunde på detta vis reduceras med en person. När dieseldrift infördes 1962 kunde bromsningen gå till på samma sätt. Skillnaden var att tågbesättningen kunde minskas med ytterligare en person. Det behövdes ingen eldare längre. Tågbesättningen uppgick nu bara till två personer, en lokförare och en bromsare.

Under åren har flera vagnar förbättrats och nybyggts samt köpts begagnade från andra banor. Dessutom har vagnarna anpassats utifrån transportbehovens utveckling.
   Av de 138 godsvagnar som fanns 1912 var 32 vagnar nyare än tio år, 85 stycken var mellan 11 och 25 år samt 21 vagnar som var mellan 21 och 40 år.

Personvagnarna
Under de första årens trafik hade man för persontrafiken bara en enkel personvagn, en så kallad hund. Hur den såg ut har inte gått att få fram.
   Efterhand har man anskaffat fler personvagnar. 1912 redovisade MaSJ att man hade 4 två-axliga personvagnar varav två var nyare än 10 år. De övriga två var mellan 11 och 25 år gamla. Den sammanlagda sittplatskapaciteten redovisades till 55 tredje klass platser.
   Det är mycket knapphändigt med uppgifter om persontrafiken men det är inte så konstigt eftersom det var ju långt ifrån banans huvuduppgift. Det var godset som dominerade trafiken.

1878 redovisade MaSJ att man hade 3 ånglok, 89 godsvagnar, samt 1 personvagn.
1912 redovisade MaSJ att man hade 3 ånglok, 138 godsvagnar och 4 personvagnar.
1930 redovisade MaSJ att man hade 3 ånglok, 162 godsvagnar och 4 personvagnar

Ångloken
"LOKE" och "THOR".
Som tidigare nämnts levererades, senhösten 1856, de första två loken från England.
   Loken var så kallade ramtanklok (vattenförrådet mellan ramarna), axelföljden var 1B, det vill säga en löpaxel följd av två drivande axlar. De var tillverkade 1856 av E B Wilson & Co, Railway Foundry, Leeds. Som vanligt på den här tiden fick loken namn. Dessa två döptes till "LOKE" och "THOR".

De beräkningar man gjorde över hur stora transporter som skulle gå över järnvägen pekade på att det skulle räcka med två lok som dragkraft, ett driftlok och ett i reserv eller under revision.
   1869 brann ångsågen i Askesta ned vid en våldsam eldsvåda. Även verkstaden eldhärjades och i den råkade loket "LOKE" befinna sig. Loket skadades så svårt att det blev skrotat.
   Sedan loket "TYR" levererats 1908 kunde "THOR" sluta sin tjänstgöring vid MaSJ. 1909 skrotades "THOR".

Ångloket "THOR" i Sandarne i början av 1900-talet. Mannen med hatt är trafikchefen Johan August Swensson. Foto: Samling Rolf Sten.

"PHOENIX".
Man beställde genast efter branden ett nytt lok. Den här gången från den engelska firman Manning, Wardle & Co. Boyone Engine Works, Hunslet, Leeds. Loket levererades 1869 och fick namnet "PHOENIX" men det fick också ett inventarienummer, 1. Även detta lok var ett ramtanklok med axelföljden 1B.
   På 1920-talet börjar loket bli mycket slitet och några år efter det att loket "TOR" levererats kan "PHOENIX", 1930, slopas. Loket såldes 1932 som skrot.

Loket "PHOENIX" med tillkopplad personvagn. Foto i början av 1900-talet. Foto: Historik över Sveriges småbanor.

"BALDER"
I början av 1870-talet ökar transporterna eftersom MaSJ började transportera sågtimmer för andra sågverksbolags räkning. Detta gör att man måste utöka lokparken med ytterligare ett lok. Två lok behövs till tågen och ett i reserv eller under revision.

1876 levereras ett nytt lok från den engelska firman Manning, Wardle & Co. Boyone Engine Works, Hunslet, Leeds. Även detta lok var ett ramtanklok med axelföljden 1B. Loket gavs namnet "BALDER".
   I och med tillkomsten av det nya loket "ODEN" år 1900 kunde man 1903 sälja "BALDER" till Bergvik och Alas sulfitfabrik i Bergvik (Bergvik och Ala var sedan 1897 ägare av det gamla Dicksonska Svartviksbolagets verksamhet längs Ljusnan). Loket skrotades 1918.

"TOMTEN" och "NISSE".
I Sandarne utökades verksamheten och man såg sig tvingade att skaffa speciella lok som kunde sköta växlingen inom det allt större spårområdet. Åren 1873 - 1874 köptes två stycken lok av typen "Contractor´s Locomotive" tillverkade av Alexander & Chaplin & Co. Engineers, Carmstonhill Engine Works, Glasgow Skottland. Loken var två-axliga med drivning på båda axlarna och hade en stående ångpanna och en ångmaskin på 9 hästkrafter. Även dessa lok fick namn, "TOMTEN" och "NISSE". Loken kallades också för "Chaplin-loken" detta med åsyftande på namnet Chaplin i tillverkarens namn.
    Dessa växlingslok kom att användas huvudsakligen vid hyvleriet och brädgården. Sedan både hyvleriet och brädgården flyttats till Ala 1920 minskade behovet av dessa båda lok alltmer. Båda loken såldes till skrot 1933.

Växlingsloket "NISSE". På bilden med ett arbetslag som arbetar med anslutningsspåret till den blivande Ostkustbanan. Fotot taget i slutet av 1910-talet.

"ODEN"
Behovet av lok som orkar dra tyngre vagnar visar sig alltmer. 1900 köpte man ännu ett nytt lok från den engelska firman Manning, Wardle & Co. Boyone Engine Works, Hunslet, Leeds. Det här var ett kraftigare lok, det första med axelföljden C, det vill säga tre axlar, alla drivande. Loket var av typen sadeltankslok. Vattenförrådet finns i tank som ligger som en sadel ovanpå själva ångpannan.
   Loket fick namnet "ODEN" och inventarienummer 2.
   I och med anskaffandet av detta lok kunde man avyttra loket "BALDER".
   1937 var loket så hårt slitet att det skulle bli för dyrt att renovera. Loket slopades och skrotades några år senare, 1939.

MaSJ lok nummer 2 "ODEN". Året är omkring 1910. Foto: Historik Sveriges småbanor.

"TYR"
1908 köpte man ännu ett nytt lok av samma typ som "ODEN". Den här gången blev det ett svensktillverkat lok. Loket byggdes av Nydqvist & Holm i Trollhättan 1908 och levererades samma år till MaSJ. Loket fick namnet "TYR" och inventarienumret 3. Det här blev det sista nytillverkade ångloket som MaSJ köpte.
    I och med denna leverans kunde loket "THOR" från 1856 slopas.

Loket fick ny sadeltank 1958 och genom gick stor revision 1962. Loket gjorde god tjänst fram till 1965 men då dieselloken verkade stabila i sin drift så beslutade man att ställa av loket.
    Loket kom att ingå i en "lokbyteskarusell" och hamnade 1967 hos Södra stambanans museiförening i Nässjö. Där blev det kvar till 1974 varefter det i byte mot ett annat ånglok återkom till sina hemtrakter. Det ställdes 1975 upp utanför ett museum i Bergvik. Där står det idag, utomhus och förfaller!

Loket "TYR". Här i Akesta1975 i samband med Svenska Järnvägsklubbens utfärd på MaSJ.
Loket är iordninggjort för att bli utställt i Bergvik. Foto: Rolf Sten.

"TOR"
1925 köpte man ännu ett lok. Den här gången blev det ett begagnat lok från Landskrona & Helsingborgs Järnvägar. Loket var ursprungligen byggt år 1900 av Helsingborgs Mekaniska verkstad.
   Loket som hade axelföljden B, två drivande axlar fick namnet "TOR" och inventarienumret 4. I och med tillkomsten av detta lok kunde "PHOENIX" slopas några år senare.
   1953 hade loket tjänat ut och man ansåg att de tre övriga ångloken räckte till för transporterna. Loket skrotades samma år.

"1484"
De alltmer ökande transporterna av massaved gör att man ser sig om efter ännu ett lok. 1933 köper man ett begagnat lok från SJ, Hva 1484. Loket var ursprungligen tillverkat av Nydqvist & Holm i Trollhättan 1898 för Markaryd - Veinge Järnväg, MaVJ. Loket övertogs av SJ då MaVJ förstatligades 1930.
   Loket var ett tanklok, vattenförrådet i tankar på pannans båda sidor. Loket hade axelföljden 1 C, en löpaxel följd av tre drivande axlar. Vid MaSJ fick loket aldrig något namn utan benämndes i regel "1484" .
   1962 levererades ett tre-axligt dieselelektriskt lok tillverkat av Oskarshamns varv. I och med denna leverans kunde "1484" skrotas 1963.

"2"
1937 slopades loket "ODEN" och som ersättning köptes 1938 ett begagnat lok från Bergslagernas Järnvägar, BJ. Loket var ursprungligen beställt för BJ:s räkning, tillverkat 1876 av Beyer, Peacock & Co. Manchester, England. Vid BJ hade loket nummer 17.
   Det här loket blev MaSJ:s första lok med tender. Det blev även det sista ångloket som man anskaffade. Loket hade axelföljden C-2, det vill säga loket hade tre drivande axlar följt av en två-axlig tender. Loket numrerades som nummer 2.
    Loket användes fram till 1965 då ett tre-axligt dieselelektriskt lok levererades från Kalmar Verkstad. Det stod sedan en tid som reservlok men skrotades 1967.
   Någon vändskiva för lok har aldrig funnits vid MaSJ. Detta innebar att under hela ånglokstiden gick ångloken med skorsten vänd mot öster.

Dieselloken
För växlingsarbete köpte MaSJ 1930 en lokomotor tillverkad av AB Slipmaterial i Västervik. Den var en två-axlig och av modell 12. Någon större lycka gjorde de inte då den var för lätt trots att den på verkstaden i Askesta har barlastats med 1,5 ton blytackor.
  1947 såldes den vidare till Lilla Edets pappersbruk. Där blev den kvar fram till skrotningen 1974.

Det kom att dröja till 1962 innan bolaget skaffade ett nytt diesellok. Det här året köptes ett tre-axligt dieselelektriskt lok tillverkat av Oskarshamns varv. Generatorn drevs av en Cumminsdiesel på 335 hästkrafter.
   I och med anskaffandet av det här dieselloket kunde ångloket "1484" ställas av och skrotas.
   När avvecklingen av MaSJ började att närma sig hade man inte längre behov av två dieselok varför det här loket 1969 överfördes till Bergvik & Alas anläggningar i Ljusne.

1965 var dags att köpa ännu ett nytt dieselelektriskt tre-axligt lok. Loket var ursprungligen beställt hos Oskarshamns varv men eftersom dom överlät sin tillverkning till Kalmar verkstad, KVAB, blev loket tillverkat där i stället. Loket var i huvudsak identiskt med det första dieselloket och var vid leveransen försedd med en Cummins 335 hästkrafters dieselmotor.
   7 oktober 1970 lades trafiken ned på sträckan Askesta - Östanbo men sporadiska transporter förekom fram till och med 1974.
   Dieselloket kom att vara kvar och trafikera de delar av industrispåret som ännu är kvar. 1992 lämnade loket Sandarne och överfördes till Stora Cell AB i Skutskär.

År 1975. Svenska Järnvägsklubbens utfärd på MaSJ. Dieselloket är det lok som levererades 1965. I kopplet har loket en B6-vagn lånad av SJ samt den sist tillverkade bromsvagnen från MaSJ. Foto: Rolf Sten

Fortsättning nästa sida

Åter till sidans början

Returtåg till MaSJ innehållsförteckning

© Rolf Sten
masj_historik_3..html senast uppdaterad 29 oktober 2002