Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

HNJ, Halmstad - Nässjö Järnvägar Av Rolf Sten

Snabbfakta (facts about HNJ)
Gör ditt val och klicka på den gula pilen. Make your choice and click at the yellow arrow

	HNJ kommer till
	Bandelarna Kinnared - Fegen samt Fegen - Ätran
	Bandelen Vaggeryd - Jönköping
	Bandelen Reftele - Gislaved
	Bandelarna Torup - Rydöbruk och Rydöbruk - Hyltebruk
	Inköp av Västra Centralbanan, VCJ
	Och sedan
	Förstatligande
	Trafik
	Trafiknedläggningar

HNJ kommer till
1 juli 1869 hölls ett möte i Halmstad. På mötet diskuterades möjligheten att bygga en järnväg från Halmstad till någon lämplig punkt på södra stambanan (Falköping - Malmö). Frågan diskuterades också inom Halmstads stadsstyrelse.

En kommitté hade tidigare bildats och från deras håll förespråkades en järnväg från Halmstad via trakten av Rydö - norra Bolmens strand - Värnamo och till en lämplig punkt vid södra stambanan.
    Genom denna kommittés medverkan hölls ett nytt möte i Halmstad där man beslutade att tillsätta en ny kommitté bestående av borgmästaren Th. Stockenberg, provinsialläkaren P O Sjöstrand, handlaren C O Schéle, apotekaren C von Sydow samt handlaren G E Falck.
   Kommittén uppdrog till majoren C L Adelsköld att undersöka den tänkta järnvägslinjen samt att göra upp ritningar och kostnadsförslag. Vid ett nytt möte i december redogjorde kommittén för läget och man beslöt att fortsätta arbetet samt att banans slutpunkt skulle vara Jönköping.

Halmstad - Jönköpings järnvägsaktiebolag bildas
I april 1870 utfärdades inbjudan till bildande av Halmstad - Jönköpings järnvägsaktiebolag. Vid ett möte i Gislaved 9 december 1871 hölls konstituerande bolagsstämma.
    Bolagsstämman ajournerades för att fortsättas i Halmstad 15 januari 1872. Den här dagen anses vara av Halmstad - Jönköpings järnvägsaktiebolags "födelsedag".
    Nu utsåg man den första ordinarie styrelsen som kom att bestå av : tillförordnade landshövdingen F W Leijonacker (ordförande), kammarherren C Kuylenstierna, possessionaten C Hammar, häradshövdingen J F Ekenman samt fabrikören I Wallberg.
    Man beslöt att järnvägens sträckning skulle bli "från Halmstad - nära Oskarström, över Torup, förbi sjön Bolmen, åt Värnamo och nära Taberg till Jönköping eller annan punkt på stambanan söder om Jönköping jämte bibana till Gislaved".
    Entreprenadkontrakt tecknades med herrarna Billups & Makinson vilka utsåg herrarna Wilkinson och Smith från London som byggnadsingenjörer. I kontraktet framgick bland annat: "spårvidden skulle göras lika med den vid Statens Järnvägar, rälernas vikt skulle vara 15 skålp. pr fot och arbetet skulle börja senast i juni 1872. Banan skulle vara färdig till Jönköping inom fyra år och till Gislaved inom fem år. Betalningen skulle utgå i av järnvägsbolaget utställda obligationer och aktier och ersättningen vara 6 000 rdr pr eng. mil med avdrag av 100 rdr för mark och stängsel pr mil".          
    Koncession på sträckan Halmstad - Torup beviljades 13 september 1872.
   Entreprenören skrev i sin tur ett kontrakt med Göteborgs Handelskompani vilka skulle köpa obligationerna och på så vis ge entreprenörerna kontanter. Detta medförde att Handelskompaniet återförsäkrade sig i ett avtal med järnvägsbolaget. Detta avtal föreskrev bland annat att järnvägsbolaget inte fick förändra avtalet med entreprenörerna utan att Handelsbolaget gav sitt godkännande.
    Banbygget var nu igång och man byggde mot Torup. Hur banan skulle dras vidare från Torup vållade en hel del diskussioner. Det var först på en extra bolagsstämma 3 juni 1873 som man kom överens om den fortsatta linjesträckningen. Man antog ett förslag som entreprenörerna hade framlagt: Torup - Kinnared - Smålandsstenar - Bredaryd - Värnamo. Vidare beslutade man att banans slutpunkt skulle bli Nässjö i stället för Jönköping. För första gången kom nu även ett förslag att bolaget skulle ändra namn till Halmstad - Nässjö Järnvägsaktiebolag något som Handelskompaniet motsatte sig.
Vidstående bild är från Johansfors, beläget vid Nissans dalgång. Foto: Svenska Järnvägs- föreningens minnesskrift 1926.

Öppnas för trafik i etapper, ekonomiska problem
Koncession för sträckan Torup - Lindefors beviljades 9 september 1873.
    Samtidigt som bygget fortgick började det att bli allt svårare att få fram nödvändigt kapital för det fortsatta byggandet. 1877 lyckades man dock med hjälp av bankdirektören A O Wallenberg (se bild till vänster) få ett driftlån av Handelskompaniet.
   1 september 1877 kunde man öppna sträckan Halmstad - Värnamo för allmän trafik. Detta lättade lite på det "ekonomiska trycket" eftersom man nu fick trafikinkomster.
   Entreprenören Makinson drogs sig ur det fortsatta byggandet varvid Billups ensam fortsatte bygget. 1878 begärde båda byggnadsingenjörerna sitt entledigande. Det här gjorde att banbygget nu gick mycket sakta. Till detta kom att 1879 gick Handelskompaniet i konkurs. 1880 gick kontraktet med entreprenören Billups ut och det var inte aktuellt med någon förnyelse.

Ovanstående bild visar Värnamo station omkring 1903. Värnamo blev från 16 juni 1899 föreningsstation med Skåne - Smålands Järnväg, SSJ, då denna öppnade sträckan Strömsnäsbruk - Värnamo för allmän trafik. 23 december 1902 blev Värnamo även föreningsstation med Borås - Alvesta Järnväg, BAJ. vilken då öppnades fört allmän trafik. I och med att det blev klart att både SSJ och BAJ skulle ansluta till Värnamo kom HNJ överens med de båda järnvägsbolagen om att uppföra ett nytt stationshus i stället för det gamla. Det nya huset stod klart 1899. Loket med vagnarna är ett BAJ-tåg. Bortåt i bild är i riktning mot Nässjö respektive Borås. Foto: Samling Stig Nyberg. 

   3 januari 1880 öppnades sträckan Värnamo - Lindefors för allmän trafik.
   I maj 1881 tecknades ett nytt entreprenadkontrakt. Den här gången med ingenjören Carl Jehander.
    I slutet av 1882 blev bandelen mellan Lindefors och Nässjö färdig och 21 december kunde hela sträckan Halmstad - Nässjö öppnas för allmän trafik.

Bolaget går i konkurs
  De kommande åren blev nu en enda lång ekonomisk kamp för järnvägsbolaget.
Till sist var man tvungna att ge upp. På en extra bolagsstämma beslöt man att sälja järnvägen exekutivt. 26 januari 1885 försattes bolaget i konkurs.

Halmstad - Nässjö Järnvägsaktiebolag bildas
I den efterföljande auktionen köptes järnvägen av ett Stockholmskonsortium genom bankmannen A O Wallenberg för 1 miljon kronor. 17 juni 1885 upplöstes Halmstad - Jönköpings järnvägsaktiebolag.
     Den nye ägaren fick bolagsordningen fastställd 26 juni 1885 och 29 juni konstituerades Halmstad - Nässjö Järnvägsaktiebolag, HNJ. Det nya bolagets första styrelse bestod av: A O Wallenberg (ordförande), fabriksidkaren Wilhelm Wallberg, överstelöjtnanten A Lindgren, trafikchefen E Lindqvist samt kaptenen A Åkerhielm.
    Järnvägens första tid hade präglats av ekonomiska problem. Dessa var nu undanröjda och man började nu metodiskt att bygga upp ett stabilt järnvägsföretag.

Värnamo på 1930-talet. Det här bilden är tagen 30 år senare än bilden längre upp på sidan och som syns har en hel del hänt. Tåget till vänster är ett BAJ-tåg medan det ensamma loket är ett HNJ-lok.

 

Huvudlinjen av HNJ var nu färdigbyggd. Den nu öppnade, 1 december 1882, 196,1 kilometer långa linjen Halmstad - Nässjö, hade belagts med räls som vägde 22,2 kg/meter Största lutning på linjen var 16,67 promille och huvudspårets minsta krökningsradie var 300 meter. Största tillåtna hastighet var 30 km/t.

Lok nummer 1 "HALMSTAD" i Kinnared. Året är 1889. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

De första loken och vagnarna
De sex första ångloken vid HNJ beställdes från England. Fyra lok, nummer 1 , 2, 5 och 6, från firman Sharp Stewart & Co i Manchester och två lok, 3 och 4, från Fox Walker & Co.
Lok 1 och 2 levererades i september 1875. Som vanligt fick loken på den här tiden namn. Lok nummer 1 döptes till "Halmstad", lok 2 fick namnet "Torup" och loken 3 och 4 döptes till "Åtterås" respektive "Wernamo". Dessa lok blev för övrigt de enda som fick egna namn. Lokbilden ovan visar hur loken 1, 2, 5 och 6 såg ut.

Den första uppsättningen godsvagnar byggdes i Halmstad med bland annat delar från England. Till vänster en ritning på en täckt kalkvagn.

Ritningen nedan till vänster visar en öppen vagn med en så kallad "Svängel".
Användes vi transport av bland annat virke och timmer. Lasten var så lång att den lastades över två vagnar och för att möjliggöra transporten genom kurvorna behövdes "svängeln". Vagnen kunde vrida sig utan att lasten vreds med.

Landeryd station 1908. Trafikplatsen togs i bruk 1 september 1877 och var endast en hållplats fram till 1881. Ändrades detta år till station och ett provisoriskt stationshus uppfördes. Nytt stationshus uppfördes 1886 och detta tillbyggdes 1906 i och med att Västra Centralbanan, VCJ, anslöts till stationen 21 december 1906. Till höger i bild är i riktning mot Nässjö respektive Falköping. Foto: Samling Stig Nyberg.

Bandelarna Kinnared - Fegen samt Fegen - Ätran
När Kinnared - Fegens Järnväg, KFJ, öppnades för allmän trafik 3 september 1885 hade ägaren avtalat med HNJ om att trafikera järnvägen.
29 mars 1886 inköptes den 12 kilometer långa KFJ för 360 000 kronor.

    När Fegens - Ätrans Järnväg öppnades för allmän trafik 18 mars 1887 hade ägaren avtalat med HNJ om att trafikera järnvägen.
1 juli1890 inköptes den 6 kilometer långa Fegen - Ätrans Järnväg för 70 000 kronor.

   Senare, när den privata normalspåriga, järnvägen Varberg - Ätrans Järnväg, VbÄJ, var under byggnad erbjöd erbjöd sig detta bolag att köpa HNJ:s bana mellan Ätran - Fegen - Kinnared för 200 000 kronor. Av olika skäl kom inte köpet till stånd.
   22 juli 1911 öppnades hela VbÄJ för allmän trafik. Året innan, 25 oktober 1910 hade man tecknat avtal med HNJ om att VbÄJ med sina lok och åkande personal även skulle sköta trafiken på HNJ bandel Ätran - Fegen - Kinnared. Det här avtalet gällde fram till 31 juli 1917 då HNJ återtog hela trafikeringen.

Vaggeryd 1933. HNJ bandel Jönköpings hamn - Vaggeryd ansluter här till HNJ huvudlinje. Spåret från Jönköping kommer in i bilden nedre högra del. Bortåt i bild är i riktning mot Halmstad. I bilden nedre mittdel syns en brygga över spåren. Detta är en kolbrygga från vilken ångloken försågs med stenkol. Foto: Samling Stig Nyberg.

Bandelen Vaggeryd - Jönköping
När Halmstad - Nässjö Järnväg planerades var avsikten från början att banan skulle dras till Jönköping vilket även bolagets första namn förtäljde, Halmstad - Jönköping Järnvägsaktiebolag
   När nu banan i stället drogs till Nässjö framkom tidigt tanken på en bibana från huvudlinjen till Jönköping. 1883 diskuterades en bana från Götafors till Jönköping men detta avslogs eftersom bolaget då led stor brist på pengar.
    Vid ett sammanträde i Jönköping 1889 tillsattes en kommitté vilken gav i uppdrag till kaptenen i Väg- och Vattenbyggnadskåren, E Westerberg att upprätta ett förslag på en normalspårig järnväg mellan Vaggeryd och Jönköping.
    Koncession söktes av hovrättsrådet G J Korsell, brukspatronen C E B Spånberg, herrarna B Hay, O Ljungqvist och C Orre, greve J G von Seth samt rådmannen A G Westman. Dessa personer tillsammans med landshövdingen R Dickson som ordförande utgjorde interimsstyrelsen för det planerade bolaget. Koncessionen beviljades 9 maj 1890.
Viss inskränkning i koncessionsvillkoren för banans indragande till Jönköping gjorde att man utarbetade ett nytt förslag. Detta förslag upprättades av Carl Jehander. Enligt hans förslag skulle en gods- och rangerstation anläggas söder om Munksjö pappersbruk och personstationen vid hamnen. Ny koncession söktes och den beviljades 4 september 1891.
Interimsstyrelsen arbetade för att intressera HNJ att överta trafiken på den planerade banan. HNJ lät sin baningenjör Stehndal göra egna undersökningar och man kunde konstatera att hans kostnadsberäkning 1 185 000 kronor på ett ungefär stämde med Westerbergs 1 075 000 kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade kostnaden till 1 129 000 kronor.
Efter förhandlingar övertog HNJ koncessionen och beslutade att bygga banan. Koncessionen överläts 1 april 1892 och med Carl Jehander som entreprenör byggdes banan.
12 november 1894 öppnades den 35 kilometer långa banan för allmän trafik.

Den nu öppnade, 35 kilometer långa linjen Vaggeryd - Jönköping, hade belagts med räls som vägde 22,5 Kg/meter Största lutning på linjen var 16,67 ‰ och huvudspårets minsta krökningsradie var 300 meter. Största tillåtna hastighet var 40 km/timmen.

Jönköpings hamn på 1940-talet. Ändpunkt på HNJ-linjen Jönköpings hamn - Vaggeryd. Till vänster i bild är i riktning mot Vaggeryd. Foto: Samling Stig Nyberg.

Föregående sida

Nästa sida

© Rolf Sten
hnj_fakta.htm senast uppdaterad 2005-01-02