Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

CWJ, CVJ, Karlskrona - Växjö Järnväg Av Rolf Sten

Föregående sida

Nästa sida

Del 1/2

Följande text är hämtad ur en historik som Karlskrona - Växjö Järnvägsbolag gav ut 1924 med anledning av att bolaget fyllde 50 år. Texten är något redigerad för att bli lite mer lättläst. Kommentarer och tillägg är gjorda av Rolf Sten och är då skrivna i avvikande stilsort, Arial.

Förhistoria
FÖRSTA GÅNGEN fråga om järnväg till Karlskrona offentligen nämns torde vara i det betänkande, som den år 1856 tillsatta Kungl. Jernvägskommittén, angående jernvägar, som för statens räkning bör anläggas, framlade inför Riksens Ständer, vari bland annat yttras, »att kommitérade icke förbisett att genom de afgifna förslagen östra och sydöstra delarna af Småland och Blekinge blifva i saknad af stambana, ehuru en sådan ansågs nyttig egentligast för kommunikationen med flottans hufvudstation Carlskrona, hvarföre en stambana i dessa trakter framdeles torde komma att anläggas, och hade komitérade för den skull icke nu ansett sig bland stambanorna böra uppföra en sådan linie».
   Den för samma ändamål 1859 tillsatta Kungl. kommittén hade inför Konungens befallningshavande i Karlskrona utlyst ett allmänt möte med ortens innevånare för besvarande av vissa frågor beträffande järnvägsanläggningar inom landet. Till detta möte hade v. konsuln Gustaf Peterson, själv hindrad närvara, ingivit ett skriftligt utlåtande, som i huvudsak av mötet antogs såsom dess svar.

I augusti 1863 föreslog konsuln Peterson (se vidstående bild)
i en motion till stadsfullmäktige i Karlskrona att, »sedan Carlskrona riksdagsmans motion om statsanslag för en jernvägsundersökning till Carlskrona icke vunnit bifall samt det blifvit afgjort att genom enskildt bolag jernväg skulle byggas från södra stambanan vid Alfvesta till Wexiö och stadsfullmäktige i Calmar utlyst ett möte med ombud från de tre städerna och mellanliggande orter för öfverenskommelse om en jernvägsundersökning mellan Wexiö och Calmar med anknytningspunkter för Carlskrona och Carlshamn, stadsfullmäktige i Carlskrona ville garantera den på Carlskrona fallande andelen af undersökningskostnaden samt utse ombud med bemyndigande vid mötet att söka åvägabringa överenskommelse om en gemensam undersökning och plans uppgörande öfver en jernväg från Wexiö till Wissefjerda samt därifrån dels till Carlskrona och dels till Calmar».    Stadsfullmäktige utsåg motionären till ombud.
    På detta möte den 7 oktober 1863 beslöts enhälligt, att den ifrågasatta järnvägs-undersökningen skulle utföras samt planer och kostnadsförslag upprättas. För detta ändamål tillsattes en kommitté av tre personer från vardera av Kronobergs, Kalmar och Blekinge län, för det senare länet bestående av v. konsuln G. Peterson, landssekreteraren H. Abelin och överstelöjtnanten C W. von Heidenstam, med uppdrag att vidta förberedande åtgärder för att få en järnväg anlagd mellan städerna Växjö, Karlskrona och Kalmar, varvid sammanbindningspunkten för banorna bestämdes till en plats belägen på lika långt avstånd från de tre städerna. Vidare skulle framställning göras att få järnvägen anlagd som statsbana mot ett bidrag från städer och orter på en million Rdr.
   På rekommendation av Kungl. Järnvägsstyrelsen anmodades ingenjören Th. Weman att verkställa undersökningen och utarbeta förslag.

På ett möte i Växjö i juni 1865 med ombud från de tre länen framlade kommitterade ingenjören Wemans förslag och sitt betänkande angående ifrågavarande järnvägsanläggning.
   Mötet godkände förslaget samt tillsatte en direktion av fem personer från vardera länet, varibland för Blekinge landshövdingen greve H. Wachtmeister, riksdagsmannen Anders Isaksson samt de tre ovannämnda kommitterade med uppdrag att ingå till Kungl. Maj:t med framställning, att den ifrågasatta järnvägen måtte bliva såsom stambana på statens bekostnad anlagd, mot att kommunerna till anläggningen bidrog med en million Rdr., samt vidtaga nödiga åtgärder i övrigt.
   Kungl. Maj:t överlämnade petitionen till Rikets Ständer, som emellertid fann sig icke kunna bifalla propositionen.
   Samma år ingav de tre städerna en gemensam underdånig petition om kunglig proposition för statsbanans anläggning, och inlämnades till Rikets Ständer av riksdagsmannen Peter Andersson en motion i samma syfte, men icke heller detta ledde till önskat resultat.
   Sedan Blekinge läns landsting lämnat ett anslag på 5500 Rdr. för bestridande av såväl undersökningskostnaderna som åstadkommande av nödig statistik, och kommitterade meddelat, att undersökningen på marken för järnvägen var i det närmaste avslutad, men medel till den statistiska utredningen saknades, helst ombuden för Kronobergs län förklarat sig icke kunna uppdriva medel härför, då detta läns innevånare måste åta sig stora bördor för åstadkommande av Växjö—Alfvesta järnväg, så beslutade Karlskrona stadsfullmäktige i januari 1865 att för detta ändamål anslå 4700 Rdr.
   I september samma år beslutade stadsfullmäktige på framställning av järnvägskommitterade, »att under förutsättning att anslag till anläggande på statens bekostnad af en stambana mellan städerna Wexiö, Carlskrona och Calmar varder af Rikets Ständer beviljadt, erbjuder sig Carlskrona stad att till anläggningen bidraga med:
   l:o) kostnadsfri upplåtelse af för jernvägen erforderlig, staden tillhörig jord eller fastighet;
   2:6) bekostande af alla de expropriationer inom stadens område, som enligt ingeniören Th. Wemans uppgjorda och till Kungl. Maj:t ingifna förslag äro nödiga för ifrågavarande jernväg, i förslaget beräknade till 150000 Rdr.;
   3:o) ett kontant belopp af 219000 Rdr., utgörande hälften af det belopp, som utöfver den i ingenjören Wemans förslag upptagna expropriationskostnad jämte från Wexiö—Alfvestabolaget utlofvade bidrag af 80000 Rdr. erfordras till fyllande af den million, som vid jernvägsmötet i Wexiö ansetts böra af kommunerna tillsläppas».
   Beslutet var enhälligt, fast det under överläggningen framhållits att de ifrågasatta uppoffringarna från stadens sida visserligen vore ganska betydliga och måhända mindre behövliga, då i varje fall ifrågavarande järnvägsförbindelse tydligen vore att anse såsom en för staten oundviklig nödvändighet, helst dess största och bästa frukter skulle skördas just av staten själv, att detta samhälle bestod till väsentlig del av statens egna tjänare, varför här mer än annorstädes torde bör påräknas att kostnaden borde bestridas av staten själv, att erbjudandet från kommunernas sida av en million Rdr. var mer än vanligt frikostigt, då man besinnade att hela kostnaden ej utgjorde mer än 10 millioner, och dels att någon andel i banans inkomster icke ifrågasattes, varigenom dessa inkomster skulle för all framtid falla staten till godo, att då detta allt oaktat det vore obestridligt att samhället skulle skörda fördelar av företaget, att det vore av särdeles vikt att företaget kunde ju förr dess bättre komma till verkställighet samt att det nog torde bliva av väsentlig vikt, i fråga om tiden för statsanslag till denna stambana om kommunerna nu gjorde ett anbud så storartat, att statsmakterna därav kunde inse dels det intresse som för saken förefunnes, dels ock sannolikheten därav, att därest kommunernas anbud nu förkastades, detsamma sannolikt ej vidare skulle komma att förnyas, minst vid den tidpunkt då detta företag bleve en statsnödvändighet.
   Då dessa ansträngningar icke ledde till önskat resultat och föga utsikt att kunna uppbringa nödigt kapital inom landet fanns, företog konsul Peterson under åren 1866 och 1867 flera resor till utlandet för att söka intressera utländska kapitalister och penninginstitut för anläggning av en järnväg från Karlskrona till Växjö.
   Här visade man sig icke ovillig att inlåta sig på företaget, men ville först veta vilka bidrag, som kunde förväntas i Sverige, och om räntegaranti från staten kunde påräknas.

Bolag bildas
Sedan under tiden flera av riksdagsmän väckta motioner om anläggning av statsbana till Karlskrona inte hade vunnit riksdagens bifall, bildades i början av år 1868 i Karlskrona ett bolag för åstadkommande genom aktieteckning av en järnväg mellan de båda städerna, och utsågs den 17 april 1868 en kommitté, bestående av konsuln G. Peterson, kaptenlöjtnanten G. C. Witt, auditören W. Lindahl, kaptenen F. Palander och lektorn V. Psarski, att verka för aktieteckning och söka erhålla statens räntegaranti.
   Kommitterade inlämnade i samma månad till Kungl. Maj:t underdånig petition att, om bredspårig bana byggdes av svensk materiel, staten ville under 40 år lämna en räntegaranti av 4 ½ % på kostnadsförslagets belopp, efter vilken tid banan skulle bliva statens egendom, eller om detta icke kunde bifallas, att statsunderstöd med ¼ av kostnadsförslaget måtte lämnas.
   När inte heller denna petition ledde till önskat resultat ingav konsuln Peterson i november samma år till stadsfullmäktige i Karlskrona en så lydande motion:
    »Mera än fem års tid är nu förfluten sedan frågan om en jernvägsförbindelse mellan Carlskrona och statens stambana första gången väcktes och behandlades här.   
Det stora och allmänna intresse, hvarmed denna viktiga fråga omfattades både här och i grannstaden Calmar verkade också till ganska energiska åtgärder och beslut. Sålunda öfverenskoms enhälligt å ett möte i Calmar mellan ombud för de 3:ne städerna Carlskrona, Calmar och Wexiö samt orterna deremellan att undersökning borde ske och att kostnadsförslager m. m. derefter skulle uppgöras för en jernvägsanläggning mellan nämnda städer, och utsågos komitérade att derom besörja. Landstinget i Blekinge län beviljade medel till så stor del som på detta län kunde belöpa sig för undersökningar och Carlskrona stad fyllde behofvet, till lika belopp med Calmar, för åstadkommande af en statistisk utredning om rörelsen och näringslifvet samt de resurser för dessas utvidgande, som förefunnes inom området för den föreslagna jernvägens direkta verkan.
   Genom af Kongl. Jernvägsstyrelsen på derom gjord anhållan föreslagen och af kommitterade antagen ingenjör blef undersökningen utförd och fullständiga planer jemte alternativa kostnadsförslag upprättade för en jernbana lika med statens stambanor, en bana af samma spårvidd som stambanan men med lättare öfverbyggnad, och en smalspårig bana, allt i den antagna riktningen mellan de 3:ne städerna med sammanbindningspunkt vid Emmaboda.
   Sedan planer och kostnadsförslag blifvit framlagda å ett allmänt möte i Wexiö och af de talrikt församlade deltagarne i mötet jemte ombuden från de intresserade städerna och landsorterna till alla delar godkänts, uppdrogs åt kommitterade att till Kongl. Maj:t öfverlemna det på så sätt utarbetade jernvägsförslaget jemte underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om anslag till jernvägens byggande såsom statsbana, dervid dock de intresserade städerna och orterna erbjödo ett bidrag af en million Rdr., deruti inbegripet hvad som erfordrades till expropriering af jord och plats i städerna för järnvägsbyggnader.
   Komitérade fullgjorde uppdraget så att de vidlyftiga handlingarna inkommo till Kongl. Maj:t i behörig tid före Rikets Ständers sammanträde på hösten 1865 och blefvo handlingarna sedermera af Kongl. Maj:t till statsutskottet öfverlemnade med nådig omförmälan om detta jernvägsförslags fullständighet.
   Någon tid derefter blef den utarbetade sammanfattningen äfvenledes till statsutskottet aflemnad. Vid samma riksdag väcktes både af ombudet från Carlskrona och andra enskilda riksdagsmän motion om anslags beviljande för den ifrågasatta jernvägsbyggnaden,  men statsutskottets afstyrkande utlåtande i fråga om dessa motioner blef af Ständerna godkänt, och förhoppningen om en lycklig lösning af den stora frågan gick derigenom för den gången förlorad.
   Denna hårda motgång förmildrades dock vid tanken uppå, att Rikets Ständer då voro så starkt sysselsatta med en fråga af allmännare och mera ingripande art.
   Men tiden gick snart och i följd af den nya ordningen skulle den nybildade representationen sammanträda i början af år 1867. En förnyad underdånig anhållan ingafs derför i slutet af 1866, både härifrån och från Calmar, till Kongl. Maj:t om nådig propositions aflåtande till riksdagen om anslags beviljande till den härifrån föreslagna jernvägsanläggningen; detta föranledde ej heller då till någon sådan åtgärd från Kongl. Maj:t. Deremot blefvo både vid den riksdagen och vid den nästföljande innevarande år motioner väckta af enskilda riksdagsmän med begäran om anslag, åtminstone för på begynnandet af en jernvägsanläggning härifrån mot Wexiö, men utan framgång vid någotdera tillfället.
   Om motgången då frågan första gång förevar vid riksdagen kunde kallas hård, så torde den behandling frågan sedermera fått röna med skäl kunna kallas nedslående och blir det så mycket mera vid ett allvarsamt betraktande af de tid efter annan timade förändringar, hvilka haft så menligt inflytande på detta samhälles näringslif och rörelse, samt de missgynnande utsikter, som visa sig för framtiden om icke någon mera genomgripande åtgärd vidtages till beredande af ett vidsträcktare fält för denna stads talrika befolknings verksamhet och utkomst.
   Sålunda hafva vi sett huru i våra dagar den ena kommunikationsanstalten efter den andra uppstått i andra riktningar inom landet, deraf vissa bland dem mer och mer dragit rörelsen ifrån Carlskrona. Den betydliga import, som fordom gick öfver Carlskrona till Kronobergs och Jönköpings län, aftog i väsentlig mån vid Götha kanals tillkomst, så att denna stads köpmäns förbindelse med städerna Jönköping och Eksjö samt de vidsträckta landsorterna omkring dem till största delen upphört redan innan jernvägarne tillkommo. Vi hade dock ännu affärsförbindelse qvar med Wexiö och orten deromkring, men sedan Södra stambanan blef anlagd och Wexiö skaffat sig förbindelse med den, så är äfven denna afsättningsort oss fråntagen, så det är alldeles omöjligt att på vanlig formannaväg täfla med dem, som kunna lemna varor på jervägen. Men icke nog med att vi gått miste om importhandeln för dessa orter, vi hafva också mistat den forna viktiga tillförseln af viktualier m. m. ifrån samma orter och det utbyte af handtverkerivaror, som deraf föranleddes till ömsesidig fördel, ja, till och med allmogen från de socknar i Småland, som blott för ett par år sedan dagligen trafikerade på Carlskrona, är numera här högst sällsynt med sina för oss viktiga produkter, i utbyte hvaremot den här köpte sina förnödenheter. Det är lätt insett hvad följden måste blifva af så förändrade förhållanden och det ligger nära till hands om man vill lyssna till de näringsidkande klassernas klagan öfver aftagande rörelse och minskade inkomster under det att både utskylderna och lifsmedelspriserna stegrats betydligt, af hvilket senare onda jemväl de samhällsklasser, som icke tillhöra de näringsidkande, lida.
   Omfånget för rörelsen, på så vis inskränkt till staden och den närmaste landsorten, har visserligen haft en tillökning genom leveranser och privata arbeten för K. Flottan, intill dess äfven detta tillfälle till utkomst för en stor del af stadens innevånare, genom timade förändringar j sjöförsvaret, i hufvudsaklig mån upphört och ökat förlägenheten för många.
   Att dessa förändringar och följderna af dem, äro af helt annan art än den tillfälliga stagnation, som annorstädes i landet vållar förlägenhet och klagan, torde icke kunna bestridas, liksom det faktum, att stadens näringsidkande befolkning, trots de här omnämnda olycksbringande förhållandena, icke ännu gått alldeles under, innefattar bevis om, att här i näringsväg finnas krafter som äro mäktiga att uppehålla sig i det längsta och följaktligen äfven förmå verka till förkofran om de understödjas något så när på enahanda sätt som på andra orter skett.
   För detta ändamål gifves visserligen intet bättre eller säkrare medel än förverkligandet af den ifrågasatta jernvägsförbindelsen mellan Carlskrona och Wexiö.
   Derigenom skall den naturliga handelsförbindelsen mellan Carlskrona och Smålands folkrika bygder återknytas och tilltaga i vidsträcktare grad än någonsin; deraf skall en ökad import och exportrörelse här uppkomma; skeppsbyggerinäringen och äfven rederirörelsen upphjälpas och dessa näringsgrenar sprida sin egendomliga välsignelse  till yrkesidkare af alla slag;  derigenom skall också alla Smålands alster af skogsprodukter och lefnadsmedel åter finna vägen hit och de som aflåta dem, här förse sig med sina behofver, allt till gagn för staden och dess innevånare.
   Då emellertid ernåendet af det efterlängtade, oafvisligt nödvändiga, hjelpmedlet icke vunnits på det sätt, som vi ansett med rättvisa och billighet ifrågasatt, synes det vara nödvändigt att på annat sätt bringa denna för vår stad, för hela provinsen, ja, för hela landet betydelsefulla fråga framåt.
   Enär egna kapitaltillgångar för så storartat företag som det ifrågavarande, ej lära kunna uppbringas inom landet, måste man se sig om efter sådana der de finnas. På kapitaler är ingen brist i andra länder och priset eller räntan å sådana är för närvarande mycket billig. Det fordras således blott att för de främmande kapitalisterna kunna göra klart hvarom fråga är och hvad fördelar som dervid kunna vara att hemta, så de känna sig lifvade af intresse för företaget.
   Första villkoret för detta måls ernående är att för dem kunna framlägga bevis om i hvad mån vi sjelfva eller de som saken närmast rörer äro lifvade af öfvertygelsen om företagets gagn och med afseende derpå i hvad mån vi vilja understödja detsamma, i händelse ett bolag skulle vilja öfvertaga jernvägsanläggningen.
   Under åberopande af mitt skrifna anförande i jernvägsfrågan den 8 juli 1865 till stadsfullmäktiges protokoll, föreslår jag för den skull, gå grund af egen öfvertygelse och andras uppmaning, det stadsfullmäktige ville besluta som följer:
   För den händelse att bolag bildar sig och erhåller vederbörlig concession för byggandet, och till allmänna trafikens tjenst underhåller en jernbana mellan städerna Carlskrona och Wexiö samt eventuellt äfven från nämnda linie till Calmar i ungefär den riktning, som uti af ingeniör Weman upprättadt och till Kongl. Maj:t ingifvet förslag till berörda jernvägsanläggning finnes å karta anvisad, åtager sig Carlskrona stad, att, utan anspråk på någon delaktighet i bolaget eller anläggningen, såsom bidrag till anläggningens utförande tillskjuta Femhundratusen Rdr., deruti inbegripet expropriationskostnader för jord och lägenheter i staden och på dess område, som funnos i kostnadsförslaget beräknade och blifva för jernbanan jemte station behöfliga, deremot att staden ansvarar för att sådana fastigheter varda för ändamålet upplåtna utan ersättning af bolaget».

Motionen bifölls av stadsfullmäktige den 17 december 1868 med 20 röster mot 11, vilka reserverade sig mot beslutet och bland annat framhöll i reservationen »att om än handels- och industriidkare kunde hafva något gagn af en jernväg dock det stora flertalet af stadens innevånare, som voro löntagare skulle få föga gagn af banan, men drabbas af ökade skatter, hyror och lifsmedelspriser, att man på flera ställen blifvit på det högsta besviken i sina förhoppningar på gagnet af anlagda jernvägar, hvarpå såsom exempel må anföras Wexiö, på hvars jernväg till Alfvesta endast en högst ringa trafik eger rum, Uddevalla, som ifrån att före jernvägsanläggningen dit hafva varit en lycklig och välmående stad nu dragés med odrägliga skatter, som hota bringa innevånarne till ruin, samt Ystad, hvars nyligen anlagda bana stadsinnevånarne redan önska aldrig måtte blifvit anlagd».

Beslutet överklagas
Detta stadsfullmäktiges beslut överklagades av 204 av stadens innevånare, alla tjänstemän eller löntagare vid flottan, vilka i besvärsskrivelsen bland annat yttrade: »Huru mycket vi än betvifla det något bolag, som varit bekant med ställningar och förhållanden i denna landsbygd skulle vara nog fåvitskt att ingå på ett dylikt vågstycke, hvadan vi i och för utförandet däraf såsom enskildt företag kunna vara temligen betryggade, måste vi likväl vördsammast begära upphäfvande af detta beslut, emedan vi ej kunna annat finna än att Herrar Stadsfullmäktige i denna fråga trädt utom gränsen för sin befogenhet».
   Beslutet blev dock av Kungl. Maj:t fastställt den 25 september 1871.

- Under förra hälften av år 1869 hade ivrigt agiterats för aktieteckning och sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet erhållit skrivelse från Kungl. Maj:t att järnvägsföretag, som önskade komma i åtnjutande av statsanslag, hade att inkomma med motiverad ansökan till Kungl. Maj:t, utsågs på ett möte i juni med aktietecknarna en kommitté, bestående av landshövdingen greve H. Wachtmeister, v. konsuln G. Peterson, översten C. W. von Heidenstam, landssekreteraren Hj. Abelin (se vidstående bild), amiralen C. A. Sundin, auditören W. Lindahl och brukspatronen G. Hansen, med uppdrag att göra ansökan om statens garanti för ränta och anläggningskostnaden och i övrigt vidtaga åtgärder.
   Kommitterade ingick till Kungl. Maj:t med en underdånig petition, att om bolag bildades för åstadkommande av en järnväg från Växjö till Karlskrona statsgaranti måtte lämnas för 4 ½ %  ränta och 1 % amortering på det nedlagda kapitalet under 40 års tid, varefter banan utan någon ersättning skulle tillfalla staten.

Kanske en smalspårig bana?
Då petitionen icke föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd och av den Kungl. järnvägskommitté, som hade att yttra sig beträffande understöd till sekundära banor, sådan från Växjö till Karlskrona uppförts först i 8:de rummet, hade kommitterade i Karlskrona uppdragit åt kaptenen J. M. Ekströmer (se vidstående bild) att göra undersökning samt upprätta kartor och kostnadsförslag för en smalspårig bana från Växjö till Karlskrona.
   Kostnadsförslaget slutade på en summa av 3,900,000 Riksdaler, och då man hyste förhoppning kunna erhålla ⅔ av beloppet eller 2,600,000 genom lån, och stadsfullmäktige anslagit 500,000, erfordrades en aktieteckning av 800,000 kronor, vartill kommuner och enskilda på alla sätt sökte animeras, »då här icke vore fråga om att skänka penningar utan fastmera insätta sådana i ett företag, som i en snart stundande framtid torde återbära kapitalet med god ränta».
   Till 1870 års riksdag hade kaptenen F. Palander i 2:a kammaren motionerat om att på statens bekostnad en smalspårig bana måtte byggas från Växjö till Karlskrona, eller om detta, oaktat de riksviktiga skäl som därför talade, ej vunne riksdagens bifall, riksdagen ville garantera 5 % ränta på beräknade anläggningskapitalet 5,600,000 Rdr. Rmt. för en bredspårig bana.
   Till samma riksdag hade f. justitiekanslern N. von Koch i l:a kammaren ingivit motion om byggande av bredspårig statsbana mellan Växjö och Karlskrona.
   Båda motionerna blevo av riksdagen avslagna.

Karlskrona - Wexiö Jernvägsaktiebolag bildas
  Till ett sammanträde i Karlskrona den 17 mars 1871 hade kommitterade kallat dem, som tecknat aktier i järnvägsföretaget, för att besluta om bolags organiserande och antagande av bolagsordning.
Kommitterade meddelade, att på de inkomna teckningslistorna var tecknat ett belopp om 570,550 Rdr. av 450 tecknare.
Beslut fattades om bildandet av Karlskrona - Wexiö Jernvägs Aktiebolag, bolagsordning antogs och utsågs till interimsstyrelse landshövdingen greve H. Wachtmeister (se vidstående bild), konteramiralen C. A. Sundin, översten C. W. von Heidenstam, v. konsuln G. Peterson, auditören W. Lindahl, bruksägaren G. Hansen och landssekreteraren H. Abelin, med uppdrag att söka fastställelse å den antagna bolagsordningen samt verka för ytterligare aktieteckning.

Statslån beviljas
Sedan kaptenen F. Palander i 2:a kammaren till 1871 års riksdag motionerat dels om bidrag i form av statslån till en smalspårig bana från Växjö till Karlskrona och dels, för att få denna viktiga järnväg utförd med samma spårvidd som stambanorna, om anslag utan återbetalningsskyldighet av skillnaden mellan kostnaden för bredspårig och smalspårig bana, utgörande 1,100,000 Rdr., hade riksdagen, efter statsutskottets tillstyrkan, erkännande vikten av denna järnväg, lämnat sitt bifall till begärda såväl statslån som anslag till det bolag, som förbinder sig anlägga järnvägen med 4,83 fots spårvidd, beräknad kosta 5,028,418 Rdr. enligt kaptenen J. M. Ekströmers kostnadsförslag och plan.

Till bolagets förfogande fanns nu
Statanslaget                                1,100,000  Rdr.
Beviljat statslån                           2,600,000     »
Karlskrona stads anslag                 500,000     »
Tecknat aktiebelopp                     560,000     »
och erfordrades alltså ytterligare     268,418     »   för täckande av kostnadsförslagets belopp  5,028,418 Rdr.

För att animera till ytterligare ansträngning för täckande av den beräknade bristen, inbjöd interimsstyrelsen till teckning av aktier i en serie B med samma rätt som förut tecknade, men vara inbetalning skulle infordras endast i fall av behov för anläggningens fullbordande.
   Denna garantiteckning blev inte tagen i anspråk, då genom inträffade gynnsamma omständigheter redan erhållna medel visade sig vara tillräckliga. En stor del tecknare uttog icke heller sina aktier i serien B.
   Som villkor för beviljade statslånet på 2,600,000 kronor och statsanslaget på 1,100,000 kr. föreskrev Kungl. Maj:t bland annat:
- att årliga annuiteten skulle beräknas till 6 %, därav ränta skulle gottgöras efter 5 % å oguldna lånebeloppet och återstoden utgöra avbetalning därå;
- att räntefrihet finge åtnjutas nnder tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den 1 oktober 1875, då banan skulle vara färdig och för trafik öppnad;
- att kapitalavbetalning skulle ske första gången den 1 oktober 1878;
- att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och materiel utgjorde underpant för statslånet;
- att i bolagets direktion en av Kungl. Maj:t förordnad ledamot eller suppleant för denne skulle äga säte och stämma samt i varje revision af bolagets förvaltning och räkenskaper en likaledes utsedd revisor skulle deltaga samt arvoden till bemälte ledamot och revisor av bolaget bekostas;
- att anläggningen skulle utföras under vederbörandes tillsyn;
- att bolaget vore skyldigt omedelbart efter avsyning öppna järnvägen för allmän trafik samt därefter och under all framtid utan något ytterligare bidrag av allmänna medel vidmakthålla järnvägen med allt vad därtill hörde uti sådant skick, att den måtte kunna för allmänna rörelsen begagnas;
- att, om järnvägen icke så underhölles eller betalningen av lånet icke vederbörligen fullgjordes, järnvägen skulle hemfalla till staten utan rätt för aktieägarne och kommunerna att av det allmänna erhålla någon ersättning för gjorda tillskott;
- att direktionen skulle, sedan järnvägen blivit till trafik upplåten, till styrelsen för statens järnvägstrafik årligen lämna uppgifter rörande trafiken och vad därmed ägde gemenskap;
- att transport av trupper och allmän post samt alla andra för Kronans eller det allmännas räkning ifrågakommande person- och varutransporter gjordes emot den ersättning, som Kungl. Maj:t prövade skäligt bestämma, varjämte elektriska telegraflinier med vad därtill hörde skulle utan ersättning få anbringas längs järnvägen;
- att avgifterna för passagerares befordrande och varutrafiken skulle utgå enligt taxa, som Kungl. Maj:t fastställde, varjämte Kungl. Maj:t ägde bestämma i visst fall om avsättning till underhålls- och ombyggnadsfond;
- att bolaget i alla rättsförhållanden skulle lyda under svensk domstol och vara underkastad svensk lag samt
- att i fråga om begagnande och underhåll av järnvägen med vad därtill hörde de föreskrifter och stadganden, som Kungl. Maj:t funne gott meddela, skulle tjäna till ovillkorlig efterrättelse samt bolaget och dess biträden vara pliktiga att iakttaga och fullgöra vad som med hänsikt till den staten tillkommande kontrollerande vård om järnbanan och tillsyn å trafiken därpå kunde i vederbörlig ordning föreskrivas.

Första ordinarie bolagsstämma
Bolagets första allmänna bolagsstämma hölls på rådhuset i Karlskrona den 25 oktober 1871, varvid valdes:   till styrelseledamöter: landssekreteraren H. Abelin, auditören W. Lindahl, landshövdingen greve H. Wachtmeister, översten C. W. von Heidenstam, konsuln G. Peterson och brukspatronen C. Magnusson i Lessebo;
till verkställande direktör auditören W. Lindahl (se vidstående bild)
 och till dennes suppleant översten C. W. von Heidenstam;
till styrelsesuppleanter: bruksägaren G. Hansen på Lyckeåborg, amiralen C. A. Sundin och grosshandlaren Folke Thörn.
   Kungl. Maj:t förordnade till styrelseledamot f. kaptenen Folke Palander med rektorn V. Psarski såsom suppleant samt majoren A. Remmer att utöva tillsyn över järnvägsanläggningens utförande.

Banan byggs i egen regi
Sedan frågan om järnvägsbyggnaden skulle utföras av styrelsen eller genom entreprenör dryftats och inkomna anbud granskats, nämligen från herrar S. David och Lauritz Petersen, Köpenhamn, på Rdr. 4,489,000, varvid aktier i serien A. skulle tas i likvid för ett belopp av 140,000 Kronor, samt från herrar Edwin Clark, Punchard & Co, London, på Rdr. 4,759,000, beslöt styrelsen att själv utföra arbetet och antog den 1 oktober 1871 till överingenjör och arbetschef kaptenen J. M. Ekströmer.

Banbygget börjar
Genom nådigt brev den 1 mars 1872 fastställde Kungl. Maj:t upprättad plan och kostnadsförslag för järnvägens dragande över Brunns- och Lyckebyviken vid Vita Krog på en viadukt av järnbalkar, vilande på 2:ne landfästen och 2;ne pelare av sten samt för övrigt på 14 pelare av gjutjärn, försedda med anordningar för omedelbar sprängning, därest försvaret så skulle påfordra. Som bidrag till bestridande av ökade kostnader för sålunda byggd viadukt anvisade Kungl. Maj:t samtidigt 30,000 Rdr.
   Arbetet med järnvägsanläggningen påbörjades den 18 december 1871 i närheten av Karlskrona och var indelat i 6 s. k. arbetsstationer med en stationsingenjör och 2 schaktmästare för varje station som närmaste arbetsledare.
   Efter förberedande åtgärder kunde en större arbetsstyrka anställas i april 1872, och utgjorde denna arbetsstyrka i medio av samma april 980 man och i juni samma år 1,893 man, fördelade på 140 arbetslag med vart och ett sin förman.

Järnvägens första lok tillverkat av R Stephenson i England 1872. Inköpt inför banans rälsläggning. Loket fick nummer 1 men ändrades 1875 till nummer 7. Såldes till Härnösand - Sollefteå Järnvägs, HdSJ, banbyggnad 1892 och såldes 1897 vidare till Dala - Hälsinglands järnvägs, DHdJ, banbyggnad. Loket skrotades 1913. Fotot visar loket i en av HdSJ:s grusgropar 1893. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

Karlskrona stationshus från gatusidan ca 1924. Foto ur historik om Karlskrona - Växjö Järnvägsbolag 1874 - 1924.

Första tågen
Arbetet fortgick i huvudsaklig överensstämmelse med fastställda planen och hade fortskridit så långt, att skenläggningen, vilken verkställts från banans ändpunkter, den 27 februari 1874 kunde sammanknytas emellan stationerna Lessebo och Skruv samt det första tåget passera hela banan från Växjö till Karlskrona den 3 mars 1874 och statens kontrollerande ingenjör, majoren m. m. A. Remmer den 27 maj samma år verkställa besiktning av banan, varvid densamma befanns i det skick, att hinder från Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida icke mötte att upplåta banan för allmän och reguljär godstrafik. Från och med den 1 juni 1874 anordnades tåg för befordran af gods från Karlskrona varje måndag, onsdag och fredag samt från Växjö varje tisdag, torsdag och lördag.
   Efter förnyad besiktning av banan den 17 och 18 juni 1874, verkställd av kaptenen H. Nathorst, medgav Kungl. styrelsen för statens järnvägstrafik, att militärtåg finge den 8 och 9 juli 1874 framföras från Växjö till Karlskrona och därifrån åter till Växjö.

Vidstående ritning visar de olika banornas inbördes förhållande. Röd linje = CWJ och grön linje = BKB

Växjö stationshus och spårområde ca 1924. Spåret hitom staketet hör till Växjö - Tingsryds Järnväg. Foto ur historik om Karlskrona - Växjö Järnvägsbolag 1874 - 1924.

Spjutsbygds station 1934. Stationen öppnades för trafik 5 augusti 1874. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Stationer hade anlagts vid Rödeby, Spjutsbygd, Holmsjö, Vissefjärda, Emmaboda, Skruv, Lessebo, Hovmantorp och Åryd till sådan omfattning att bantåg, bestående av 1 lokomotiv och 26 vagnar, kunde mötas på vilken station som helst samt s. k. frispår framdeles i mån av behov kunde utan nyterassering ökas med nära 200 fot.
    Överenskommelser om gemensamt begagnande av Emmaboda och Växjö stationer hade träffats med Kalmar nya järnvägsaktiebolag och Växjö—Alfvesta järnvägsaktiebolag resp. 17/4 och 3/7 1873, vilken senare reviderades år 1887.
   Kungl. Maj:t fastställde den 15 maj 1874 taxa på avgifter för transporter på Karlskrona—Växjö järnväg att gälla intill 1879 års utgång och förordnade genom nådigt brev den 29 maj 1874, att det för trafiken på statens järnvägar gällande reglemente av den 4 april 1862 skulle i tillämpliga delar gälla även för trafiken på Karlskrona—Växjö järnväg.

Öppnas för allmän trafik
Under dagarna från och med den 31 juli till och med den 5 augusti 1874 förrättade överdirektörsassistenten Frans Anrep och majoren Ant. Remmer slutlig besiktning på banan i och för dess upplåtande för allmän trafik och medgav sådant upplåtande under bland andra villkor det, att farhastigheten icke finge överstiga tre mil i timmen för hela banans längd.

Emmaboda station omkring 1920, Föreningsstation med Kalmar Järnväg. Stationen är belägen 57 kilometer från Kalmar, Karlskrona och Växjö. Foto: Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Vidstående ritning visar spårens inbördes förhållande i Emmaboda. Grön linje är Kalmar Järnväg.

Högtidlig invigning
Samma dag, den 5 augusti 1874 kl. 12,30 e. m. avgick invigningståget från Växjö, medförande D. D. M. M. Konung Oscar II och Drottning Sophia med uppvaktningar.
    Efter hela linjen var högtidsklädd allmoge de höga resandena till mötes med skallande hurrarop. Klockan 5,25 e. m. förkunnade kunglig salut från de på redden liggande kronofartygen, Kungshalls batteri och Kungsholms fästning, att det kungliga festtåget inlupit på stadens område.
   Sedan tåget anlänt till järnvägsstationen och D. D. M. M. avstigit och länets hövding i underdånighet anhållit, att H. M. Konungen täcktes förklara järnvägsförbindelsen mellan Karlskrona och Växjö öppnad för allmän trafik, behagade H. M. efterkomma denna anhållan med följande ord: »Jag förklarar Carlskrona—Wexiöbanan ifrån och med denna stund öppnad för trafiken och uttalar den lifliga glädje jag med hela svenska nationen delar, att nu ändtligen den stund kommit, då denna viktiga örlogshamn och stad blifvit förenade med det öfriga jernvägsnätet. Vare härmed Carlskrona— Wexiöbanan för allmän trafik öppnad».
   Vid den festbankett, som senare på dagen av järnvägsstyrelsen anordnats å rådhuset, behagade H. M. föreslå en skål för järnvägen i följande ordalag: »En hvar af Eder torde ana med hvilka känslor jag såg den efterlängtade stund inträda, då jag med ett festligt jernvägståg kunde hit anlända på en bana, som förenar Carlskrona med det öfriga Sverige. Många år äro förflutna sedan jag första gången, då endast ett barn, landsteg vid Carlskrona örlogsvarf, och ännu idag återvända mina tankar till de sorgfria dagar, till dessa vårdagar, då jag såsom yngling såg solen gå upp öfver Lyckeby, kastande sina strålar på mina kära örlogsskepp, snart inlockande sjöbrisen mellan fästningarna för att åter sänka sig öfver det vackra Nättraby.
   Icke anade jag då denna framtid, som i sitt sköte burit öden, hvilka beredt mig den osökta höghet, hvars bördor nu trycka min skuldra.
   Den unge sjöofficeren, den näst yngste af fyra bröder, blef äldre, blef den äldste och snart den ende. Samma känslor, som på den tiden lärde mig betrakta Carlskrona som ett hem, hyser jag dock ännu idag och delar därföre den glädje, som fäderneslandet och samhället känna i detta festliga ögonblick, då Carlskrona blifvit bragt närmare Sveriges hjerta. Sent omsider har detta skett. Det var min oförgätlige broder, hvars hjerta alltid klappade varmt för allt fosterländskt och ädelt, som för svenska riksförsamlingen framlade proposition om anslag till denna jernväg hvilket folkets ombud med frikostighet beviljade. Dock är det detta samhälles osparda uppoffringar och härvarande jervägsstyrelse- och tjänstemäns osparda nit samt ingeniörernas skicklighet man i främsta rummet har att tacka för att företaget så snart blifvit genomfördt.
   Jag  lyckönskar  Carlskrona  till  denna  stora,   för samhället välsignelserika förbindelse och uttalar jämte min gemål en hjertlig välönskan för Carlskrona— Wexiöbanan».

Snabbt banbygge
Tidpunkten för banans öppnande hade sålunda inträffat i det närmaste 14 månader före den beräknade tiden, 1 oktober 1875. Banan utgår från Karlskrona och genomlöper i Blekinge län socknarna Augerum, Rödeby, Fridlefstad och Sillhövda, i Kalmar län Vissefjärda socken och i Kronobergs län socknarna Algutsboda, Ljuder, Hovmantorp och Hemmesjö, varefter den når Växjö.

Lok nummer 2 "CARL XI" framför lokstallet i Karlskrona omkring 1880. Foto:  Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Åter till sidans början

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till CVJ innehållsförteckning