Haparanda station, en återblick på åren 1915-1938. Haparanda station year 1915-1938

Åter till föregående sida?
Klicka i bilden ovan Haparanda station, en återblick på åren 1915-1938
Haparanda station year 1915-1938

Föregående sida

Nästa sida

Persontrafiken
Den utländska resandetrafiken var förlagd till hamnstationen, dit tågen växlades, men biljettköp och inskrivning av resgods ägde rum å huvudstationen. Vid hamnstationen voro också pass- och tullvisitationslokalerna förlagda likaså medicinalstyrelsens desinfektionsanstalt, där mången tartar, kanske för första gången i sitt liv, fick sig ett ordentligt bad, blev klippt och rakad och fick kläderna befriade från ohyra.

Flyktingar, övervakade av Svensk militär. I bakgrunden syns lastbryggan där omlastning sker mellan tåg och båt. På andra sidan älven skymtar Torneå Kyrka. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

Att många inte godvilligt fogade sig i denna procedur och att våld från tjänstemännens sida måste tillgripas, när någon sökte smita undan, var ej ovanligt. Parollen löd: ”Renlighet eller utvisning”. Något ”Lort-Sverige” existerade icke på den tiden.

Ångbåtskajen under 1:a Världskriget. I bakgrunden Torneå stad. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

Resandeströmmen följdes också noga av ett stort antal personer med både tillåtna och otillåtna uppdrag. Men Polismästare Hårleman, Tornedalens oinskränkte härskare, höll ett vakande öga på allt och alla och hans ande svävade över det hela.

Ångbåtskajen under 1:a Världskriget. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

Sedan flyktingströmmen avtagit, utgjordes resenärerna till större delen av affärsmän, emigranter, läkare och sjukvårdspersonal tillhörande ambulanser, utländska beskickningar och diplomater. De senare, synnerligen väl medvetna om sina fördelar i förhållande till andra resande, pockade oftast på de bästa sovplatserna, och voro ytterst svåra att göra till lags. Ibland var det formliga slagsmål om kupén 19-21, som under en lång tid, i första hand, var reserverad för dessa höga herrar vilka många gånger icke hade mer med diplomati att göra, än att framföra en hälsning från legationstjänsteman till en kollega i det land resan gällde.
Med diplomatpass på fickan och sigill på koffertarna passerades gränserna utan besvärliga visitationer – och man kunde uppträda därefter.

Livlig trafik vid ångbåtskajen. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

Att staden passerades och gästades av människor av olika nationaliteter, raser och färger samt av internationella lyckosökare och bedragare av alla slag, behöver väl knappast nämnas.

Den stora resandetrafiken medförde, att särskilda tåg, nr 3041-3042, i dagligt tal kallade ”rysstågen”, inrättades, vilka förutom sitt – även medförde sovvagnar, i regel 2 på Stockholm och 2 på Boden, oftast flere. Haparanda-Boden och vice versa var nämligen nattsträcka.

Vedskuta i passagerartrafik. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

Resandeströmmen mellan Finland och Ryssland å ena sidan, samt kontinenten och England å andra sidan fördelade sig på vägarna över Danmark samt linjerna Charlottenberg-Oslo eller Bergen, ävensom i mindre utsträckning, över Storlien-Trondheim och Riksgränsen-Narvik.

Vägen Haparanda-Charlottenberg-Bergen var en tid huvudförbindelsen mellan England och Ryssland, och framfördes direkt sovvagn Haparanda-Bergen en gång i veckan under tiden maj 1916-februari 1917 i förbindelse med båtlägenhet Bergen-Newcastle. Med skärpningen av den tyska utbåtsblockaden inställdes denna ångbåtsförbindelse.

Den lokala persontrafiken var också betydande på grund av främlingsinvasionen. Ett 20-tal speditörer hade sin verksamhet här, och som exempel kan nämnas, att enbart firman
Larka Hade 30 man anställda på kontoret, vartill kom förmän och arbetare.

Det beräknades, att cirka 1000 hästar gingo i daglig trafik mellan Haparanda och Tornio för transport av gods, post och resande.

Last- och personbilar voro ju inte så allmänna på den här tiden, och för övrigt voro vägar och gator i så dåligt skick, att transport med dylika fordon icke var möjlig.

År 1917 passerades Haparanda av ett stort antal bolsjeviker, som efter ryska revolutionen kunde återvända hem. Bland dessa befunno sig den beryktade Lenin och Furst Krapotkin, den senare hade då levat i landsflykt i 40 år.

Åter till sidans början

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till innehållsförteckning