Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

SGGJ, Sala - Gysinge - Gävle Järnväg Av Rolf Sten

Föregående sida

Nästa sida

Personvagnarna
Inför trafikstarten 1901 hade SGGJ köpt 7 stycken personvagnar från Kockums i Malmö. Dessa var fördelade på 3 stycken kombinerade andra och tredje klass boggivagnar,
numrerade vid SGGJ som Bc0 1 till 3. 4 stycken 2-axliga vagnar varav en med tredje klass och tre stycken kombinerade tredje klass / postkupé. Dessa numrerades som SGGJ C 4 respektive CD 5 till 7.

Leveransfoto på SGGJ personboggivagn BC0 1. Foto: Samling Stig Nyberg.

1901 tillkom ytterligare en personvagn (Sala vagnaktiebolag). Vagnen var identisk med nummer 4 och tillverkad vid Kockums. Den registrerades som SGGJ nummer C 8.
   Under åren 1904 till 1905 försågs personvagnsparken med elektrisk belysning. Strömmen till denna kom ifrån ångfinkorna i vilka man hade monterat in ångturbiner av Lavals tillverkning.
Ångan kom från finkans ångpanna. Till turbinen var en generator på tre hästkrafter kopplad och enligt dåtida kommentarer lär det hela ha fungerat bra.
   1906 var det dags för nästa komplettering. Vagnen, som köptes genom Borgmästare Lundbergs försorg, var tillverkad på Ljungrens mekaniska verkstad och var en tvåaxlig vagn, kombinerad andra och tredje klass. Den registrerades som SGGJ BC 9.
   Den sista personvagnsanskaffningen skedde 1908 då två stycken så kallade sommarvagnar inköptes från Kockums. Dessa vagnar saknade uppvärmning och var bara avsedda att gå under den varma årstiden som förstärkning i persontågen eller vid så kallade utflyktståg. Vagnarna registrerades vid SGGJ som C4 10 till 11.
   Därmed hade SGGJ en sammanlagd sittplatskapacitet för 586 resande.

Leveransfoto på de tvåaxliga personvagnarna CD 6 och C5. Foto: Samling Stig Nyberg.

Till persontågen hörde alltid en resgodsvagn och inför SGGJ:s trafikstart inköptes tre stycken tvåaxliga kombinerade resgods- och ångfinkor. Dessa var tillverkade av Vabis och fick vid SGGJ följande littera och nummer, Få 35 till 37.
   1905 inköptes ytterligare en resgodsvagn som fick nummer GF 40.
I början av 1920-talet ombyggdes två godsfinkor, G1 33-34, till resgodsvagnar.

Leveransfoto SGGJ ångfinka Få nummer 35. Foto: Samling Stig Nyberg.

Värmen i personvagnarna kom i huvudsak från den medföljande ångfinkan, vilken genererade ånga som i sin tur hettade upp elementen i vagnarna. Efterhand övergick man till att ta ånga från ångloken varvid ångfinkorna kunde byggas om till rena resgodsvagnar.
Av personvagnarna var från början bara nr 1-3 och 9-11 försedda med broms. Av resgodsvagnarna var 33-37 samt 40 försedda med broms. Bromssystemet var bara vanlig skruvbroms.
   1904 utrustades bägge BCo-vagnarna , en F-finka, en G1-vagn med vakuumbroms. Förbigångsledning uppsattes på en C, två CD och en G-vagn. Därmed hade större delen av personvagnsmaterialet utrustats med vakuumbroms Någon ombyggnad till luftbromssystem blev aldrig av vid SGGJ, mest beroende på bolagets dåliga ekonomi.

Litt Nr Tillv. År Anmärkning / Övrigt
BC0 1-3 Kockum 1900 * Se "Motorvagnsepoken". Till SJ 1937. Såld
till UWHJ 11
C 4 Kockum 1900 Till SJ 1937. Såld till SSJ 447
CD 5-7 Kockum 1900 Nr 5 ombyggd till DF 1923. Till SJ 1937.
Ombyggda
till Bangårdsvagnar.
C 8 Kockum 1901 Till SJ 1937. Såld till SSJ. ŒBC 9 Ljungrens1906 "Lundbergs vagn" Till SJ 1937. Ombyggd till
bangårdsvagn.
C4 10-11 Kockum 1907/8Till SJ 1937. Sålda till HHJ 539/38.
Få 35-37 Vabis 1900
GF 40 Falun 1905 Till SJ 1937. Slopad 1938.
UWHJ= Uddevalla - Vänersborg - Herrljunga Järnväg. SSJ= Skåne-Smålands Järnväg. HHJ= Hälsingborg - Hässleholms Järnväg.

Vad hände med SGGJ personvagnar efter förstatligandet?
Mats Lindberg reder ut de olika vagnarnas öden
Personvagnsmaterielet gick olika öden till mötes. BCo 1-3 slopades samma år som förstatligandet och såldes till UVHJ ( Uddevalla - Vänersborg - Herrljunga Järnväg) där de blev Co 11-13.
   Vid denna banas förstatligande år 1940 blev nummer 11 SJ ECo2 8109, 12 SJ EBCo5 8106 och nummer13 SJ ECo5 8110.
   Dessa vagnars vidare öden blev som följer: ECo2 8109 omlittrerades 1942 till ECo5. 1956 blev den Bo15. 1965 slopades vagnen för att året efter skrotas i Östersund.
   EBC05 8106 omlittrerades 1956 till ABo5b. tre år senare fick den åter nytt littera, ABo15. 1961 var det dags för slopning och året därpå föll bilan, vagnen skrotades i Åmål.
   ECo5 8110 blev 1956 omlittrerad till Bo15. Slopades 1965 och skrotades i Östersund året därpå.
   Därmed hade alla SGGJ:s personboggivagnar gått ur historien. Under de år som de fanns i drift hann de med att tjäna SGGJ, både som personvagnar och under en kort tid som motorvagnar, för att senare även göra tjänst åt UVHJ och SJ

 C-vagnarna 4, 7 och 8 slopades vid förstatligandet och såldes samma år  till SSJ, (Skåne - Smålands Järnväg). Där fick vagnarna nummer 447, 446 och 445.
   När SSJ förstatligades år 1940 fick vagnarna åter nya littera SJ EC3c 9065, SJ EC3c 9064 samt SJ EC3c 9063.
Deras vidare öden och äventyr speglas av nedanstående tabell:
   EC3c 9065 omlittrerad 1956 till B3c, slopad 1961 och skrotad 1962 i Östersund.
   EC3c 9064 omlittrerad 1956 till B3c, slopad 1960 och skrotad 1963 i Östersund.
   EC3c 9063 omlittrerad 1956 till B3c, slopad 1960 och skrotad 1961 i Vislanda.

 Även C4-vagnarna 10 och 11 slopades vid förstatligandet 1937. De såldes samma år till HHJ (Helsingborgs - Hässleholms Järnvägar) där de blev numrerade C 539 samt C 538.
   Vid HHJ:s förstatligande år 1940 fick vagnarna SJ-nummer EC4 9015 respektive EC4 9014. 9015 slopades 1953 och blev samma år ombyggd till tjänstevagn 778, ommärkt  1969 till Qgb-d 945 2185-8. Vagnen skrotades i Vislanda 1980.
   Den andra vagnen, 9014, slopades 1953 och blev året därpå ombyggd till tjänstevagn 865, ommärktes 1969 till Qgu-d 945 2340-9. 1980 omnumrerades den till 945-0979. 1991 köpte järnvägsföreningen Värmlandståg vagnen av Banverket i Göteborg. Vagnen används nu som fika- och ombytesvagn samt som modelljärnvägslokal.

 Vagnarna BC9, CD6, DF5 samt F32 till 35 slopades vid förstatligandet och ombyggdes samma år till så kallade bangårdsvagnar.
   BC9 fanns enligt uppgift från 1944 som övningsvagn för luftskyddet på 20:de trafiksektionen i Boden. Dess vidare öden är tyvärr okända.
   Vilka öden som CD6 gick till mötes är tyvärr okänt.
   DF5 ombyggdes till verkstadsvagn för signalreparatörer och fick bangårdsvagnsnummer 337, omnumrerades 1954 till 649441. Placeringen var i Sundsvall så sent som augusti 1966. Vad som hänt med vagnen sedan dess är okänt.

F32 ombyggdes till montagevagn för kontaktledningsarbeten. Vilket nummer den hade under åren 1937-1962 är obekant men år 1962 fick den nummer 619215, 1969 blev den Qgb-y 945 0834-3 (troligen aldrig ommärkt). 1981 såldes den till LT:s bilskrot i Hallsberg där den samma år skrotades.
   F-vagnarna 36 och 40 slopades vid förstatligandet och skrotades 1939.
   F 37 hade innan  SGGJ:s förstatligande omlittrerats till Gm. Vagnen slopades 1938 och ombyggdes 1939 till bangårdsvagn med nummer 369. Omnumrerades 1960 till 620305. Vagnen blev ombyggd till kopplingsvagn och användes i NKlJ samtrafik på Karlstad Östra. Den fanns kvar 1966 men torde nu ha skattat åt förgängelsen.

Åter till sidans början

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till SGGJ innehållsförteckning

© Rolf Sten
sggj_rullande_personvagn..html senast uppdaterad 2009-08-21