Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

SGGJ, Sala - Gysinge - Gävle Järnväg Av Rolf Sten

Föregående sida

Nästa sida

Förstatligandet
De ekonomiska bekymren fortsatte att ställa till problem för SGGJ. I början av 1930-talet var det ekonomiska läget ytterst prekärt. När så den så kallade "Ostkustbanekommittén" i mars 1933 tillstyrkte ett förstatligande av Ostkustbanan (OKB) och Uppsala - Gävle Järnväg (UGJ) reagerade SGGJ omedelbart och framförde önskemål att även SGGJ borde förstatligas.
   Genom samtrafiksavtal bestod en stor del av SGGJ:s godstrafik av vagnslaster från OKB och UGJ. Ett förstatligande av dessa banor skulle genast göra att detta trafikunderlag försvann och därmed göra den redan dåliga ekonomin ännu sämre. Statsmakterna avstyrkte SGGJ:s begäran och man fick fortsätta att kämpa med en förfallande ekonomi.
    Efter upprepade framstötningar och slutligen inför hotet om trafikens inställande kunde kommunikationsminister Forslund, i slutet av februari 1937, lägga fram proposition om SGGJ:s förstatligande. Första oktober samma år övertog Statens Järnvägar den fortsatta driften av SGGJ och priset som man betalade var 800 000 kr. Vid SJ kom banan att tillhöra dåvarande IV distriktet, 35 bansektionen, Gävle.

1967-10-07. SJ diesellok Z65 562 i närheten av Råsboda  på väg med godståg till Sala. Foto: P L Svensson.

Slutet
Trafiken läggs ned
Några större förändringar skedde inte under SJ-tiden utan man fortsatte med det normala underhållet av bana, byggnader och signaler. I början av 1950-talet gjordes dock viss upprustning framför allt från Gävle-hållet. Bland annat byttes den gamla bron över Gavleån till en bro med högre bärighet. Man påbörjade även byte till kraftigare räls på vissa kortare sträckor.
   Järnvägens betydelse minskade mer och mer. 1959 konstaterade SJ att driftunderskottet uppgick till 850 000 kr. Det vill säga mer än vad man hade betalat för hela järnvägen 1937. Man kunde nu ana vad som var på gång och mycket riktigt, den första januari 1964 "slogs den första spiken i kistan" i och med att persontrafiken nedlades.
   Samtidigt lades godstrafiken ner mellan Köpalla och Mackmyra. Viss godstrafik förekom sporadiskt mellan Köpalla och Skärsjö in på 1970-talet. SJ körde även grustransporter mellan Råsboda grusgrop och Sala. Dessa pågick sporadiskt under hela 1970-talet.
22 maj 1977 upphör godstrafiken på sträckan Mackmyra - Södra Valbo.
1 april 1990 upphör godstrafiken mellan Södra - Valbo och Hagaström.
12 juni 1995 upphör godstrafiken mellan Sala och Köpalla.
Därmed var det slut på all trafik längs forna SGGJ.

Runhällen 13 mars 1974. Spåren ligger fortfarande kvar eftersom banan fortfarande används för grustransporter från Råsboda grusgrop. Bortåt i bild är mot Gysinge. I bortre änden av bangården skymtar vattentornet och EHRJ gamla lokstall. Observera plattformskanten som är lagd i slaggsten. Foto: P L Svensson.

Banan rivs upp
I december 1970 började banan att rivas med början i Mackmyra. Rivningen gick söderut och gick till så att man lyfte hela spårspannen med tillhörande slipers, körde dessa in till Främlingshem respektive Hedesunda där de demonterades. Rälsen skickades vidare till vissa u-länder. De cirka 50 000 sliprarna sorterades varav cirka hälften skickades till Inlandsbanan för återanvändning. De återstående såldes till Skogen kol för att "förädlas" till träkol. Uttransporten av det sorterade materialet sändes med tjänstetåg via Gysinge till Sala
Vid månadsskiftet april/maj 1971 var rivningen klar fram till Gysingebroarna och därmed hade Gävledistriktets SJ-personal gjort sitt.
    I december 1971 fortsatte rivningen söderut. Den sträcka som nu revs var mellan Gysingebroarna och Råsboda grusgrop (km 27,5). Det var SJ-personal från Sala som svarade för rivningen. Metoden var nu en annan än den som användes norr om Gysinge. Man använde en bred kil som drogs mellan rälsen och sliprarna. Den lossgjorda rälsen spelades sedan upp på en vagn för vidare borttransport. Sliprarna lämnades kvar för att ruttna eller kanske var det så att några hamnade i några trädgårdar?. Rälsen såldes vidare till byggnadsindustrin. I mars 1972 var man klara med rivningen.
    Under åren 1978-1979 revs banan upp mellan Mackmyra och Södra Valbo.
    I slutet av 1970-talet stängdes grusgropen i Råsboda och därmed hade SJ inget intresse att ha spåret kvar.
   1980 - 1981 revs banan upp mellan Råsboda grusgrop och Köpalla.
Mellan Södra Valbo och Hagaström revs banan upp 1995.

SGGJ har skattat åt förgängelsen. Kvar är bara spåren i naturen och i människors minnen samt ett och annat fotografi som minner om en svunnen järnväg.

Åter till sidans början

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till SGGJ innehållsförteckning

© Rolf Sten
sggj_historik_08_forstatligandet..html senast uppdaterad 2005-10-25