Åter till föregående sida?
Klicka i bilden ovan
|
GSJ, Göteborg
- Särö Järnväg
Av Rolf
Sten |
|
Föregående sida |
|
Nästa sida |
|
Snabbfakta GSJ, Göteborg
- Särö Järnväg del 2/2 (Facts about GSJ part 2 )
GSJ-tåg i sommarlandskap nära Heden någon gång på 1920-talet. Loket är något
av loken 1-3. Foto: Samling Anders Risell.
Personvagnar
För persontrafiken anskaffade GSJ under åren 1903
- 1904 sexton personvagnar, samtliga tillverkade av Arlöv.
Av vagnarna var 8 boggivagnar och resten tvåaxliga
vagnar. Två av boggivagnarna var så kallade sommarvagnar.
Det innebar att vagnarna saknade uppvärmning samt toaletter.
Som hörs på namnet var vagnarna avsedda att användas
endast sommartid.
Av de tvåaxliga vagnarna var 4 stycken byggda som sommarvagnar.
Som förstärkning under sommartrafiken fanns det 14
tvåaxliga godsvagnar som kunde apteras för persontransport.
Vid införandet av motorvagnsdrift 1954
avvecklades personvagnsparken utom ett antal personvagnar vilka
utrustades med tryckluftsbroms. Tanken var att den år 1955
anskaffade lokomotorn skulle kunna dra persontåg under
sommartrafiken. Det visade sig att lokomotorn inte var tillräckligt
stark för detta. De återstående personvagnarna
kom därför att slopas efterhand.
Hedens hållplats omkring 1915. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum
Godsvagnar
Godstrafiken på GSJ var aldrig av någon större
omfattning eftersom GSJ var en utpräglad persontrafikbana.
Trots detta fanns det ett antal godsvagnar. Tillverkade av Arlöv
och Södertälje Verkstäder, 1902 respektive 1917.
Sammanlagt fanns 38 godsvagnar.
Vagnarna 30-49 var öppna vagnar littera
J.
Vagnarna 60-69 var öppna vagnar med littera
N1.
Vagnarna 80-83, var tillverkade av Södertälje
Verkstad 1917, öppna med littera NN3. Vagnarna
120-123 var de enda täckta vagnarna, littera G1.
Motorvagnar
1923 gjordes ett försök med motorvagnsdrift. Man hyrde
en motorvagn från Dieselelektriska Vagn - Aktiebolaget
(DEVA) i Västerås. Försöket föll inte
väl ut och den återlämnades efter 3 månaders
provdrift.
Undersökningar i början av 1950-talet
visade att det skulle löna sig att övergå till
motorvagnsdrift eller som det hette på den tiden, rälsbussdrift.
1954 levererades från AB Svenska Järnvägsverkstäderna,
ASJ, 5 rälsbussar av SJ typ YCo6. Från samma tillverkare
köptes även 3 släpvagnar av SJ typ UCo6. Rälsbussarna
numrerades 1-5 och släpen 11-13.
Efterhand som trafiken minskade för att
slutligen helt upphöra, åren 1964-65, avvecklades
rälsbussparken. Hela rälsbussparken utom släpet
nummer 13 kom att skickas till LAMCO:s nya malmbana i Liberia.
Lokomotor
1955 levererade Kalmar Verkstad en lokomotor av klassisk SJ-modell
till GSJ. Lokomotorn skulle användas i arbetståg och
i persontåg under sommartrafiken. Som dragkraft i persontågen
blev den inte använd då det visade sig att den inte
var stark nog. Lokomotorn såldes 1965 .
Bromssystem
Av den rullande materielen hade godsvagnarna manuell skruvbroms
och personvagnarna var utrustade med vakuumbroms. Tryckluftsbroms
monterades på några av personvagnarna sedan lokomotorn
hade anskaffats.
GSJ-tåg i en vy från väster 1922, väster om Hedens station mot Särö.
Loket är något av loken 1-3. Foto: Samling Anders Risell.
Trafiken
GSJ var en utpräglad persontrafikbana och resandeantal kunde
vissa år vara väldigt högt, speciellt sommartid
då det var bra badväder och många Göteborgare
vill komma ut till havet för att bada.
Godstrafiken var endast av marginell karaktär.
I praktiken upphörde godstrafiken genom motorvagnsdriftens
införande 1954
I början av 1950-talet gjordes utredningar
som visade att det fanns stora pengar att spara genom att gå
över till motorvagnsdrift och på så vis kunna
slopa de underhålls- och personalkrävande ångloken.
18 januari 1954 gick det första ordinarie
motorvagnståget. Under en tid var det blandad motorvagns-
och ångdrift på banan. 11 juni 1954 gick det sista
ordinarie ångtåget på GSJ. Generationsväxlingen
hade skett och ångloken kunde nu slopas.
18 januari 1954. Det sista ordinarie ångloksdragna tåget
har just ankommit till slutstationen i Göteborg. Dragkraft
var lok nummer 2. Foto: Samling Rolf Sten
Denna tabell visar hur många resor som såldes
samt det antal ton gods som som transporterades under angivna
år
År |
Resande |
Gods |
1905 |
445 680 st |
14 560 ton |
1915 |
783 100 st |
14 070 ton |
1930 |
788 120 st |
2 150 ton |
1945 |
928 380 st |
1 892 ton |
1960 |
470 400 st |
100 ton |
1965 |
98 800 st |
- |
Diverse
På 1930-talet sänktes hastigheten på GSJ till
55 km/t på grund av sliten räls. 1951 började
man att byta ut rälsen mellan Göteborg och strax bortom
Billdal. Drygt halva banan fick därmed bättre begagnad
stålräls som vägde 34,5 kg per meter.
I och med rälsbusstrafikens start höjdes banans hastighet
till 70 km/t.
Stationen Släp namnändrades 1953
av postala skäl. Det nya namnet blev Särö.
Samtidigt var man då tvungen att namnändra slutstation
Särö vilken i fortsättningen fick namnet Särö
Västerskog.
1960 förlängdes GSJ i och med att ändstationen
i Göteborg flyttades till Linnéplatsen. Därmed
blev det äntligen möjligt för omstigning direkt
mellan GSJ och spårvagn. Förlängningen togs i
bruk 17 maj.
1962 började Göteborgs spårvägar
att trafikera GSJ-spåret mellan Linnéplatsen och
Frölundaborg. Sträckan som var 1,5 km hade gjorts dubbelspårig
genom tillbyggnad av ett spår. Styrt av ett automatiskt
signalsystem kunde samtrafik ske mellan spårvagnarna och
GSJ-tågen. På den här sträckan var GSJ-tågens
hastighet begränsad till 40 km/t. Samtrafiken började
9 april.
Sandlyckans hållplats strax norr om Kullavik. Bortåt
i bild är i riktning mot Göteborg. Foto
i början av 1920-talet: Svenska Järnvägsföreningens
minnesskrift 1876-1926.
Nedläggning
Resenärerna på GSJ fortsatte att minska under åren
och trots moderniseringar och förenklad drift blev GSJ ekonomi
allt sämre.
Beslut fattades om trafikens nedläggning.
Nyårsafton 1965 gick det sista tåget på GSJ.
"Rälsbussarna 1 och 4 - avgick från Göteborg
kl. 13.40 och från Särö Västerskog kl. 14.25
med c:a 160 passagerare, som trotsat det ruggiga vintervädret
för att följa Särötåget på dess
sista resa."
Sista trafikåret var 1965. Bilden ovan är tagen
1965 och visar en ensam rälsbuss i Särö Västerskog.
Foto: Björn Stråhle
Mer att läsa
Mycket mer att läsa om GSJ finns i den bok om Särö-banan
som Svenska Järnvägsklubben, SJK nr 3, gav ut 1966.
Boken är skriven av Nils Rosengren, Erik Sundström
och Bertil Thulin. Boken är slutsåld men finns säkert
att låna via biblioteken.
Åter till sidans början
|
Föregående sida |
|
Nästa sida |
|
|
Returtåg till GSJ innehållsförteckning |
© Rolf Sten
gsj_snabbf..html senast uppdaterad 2005-01-21
|