De enskilda järnvägarna, EJ
Uniformsutvecklingen vid de enskilda järnvägarna, EJ, d.v.s. de järnvägar som inte var statliga, är ett mycket intressant kapitel och lika oöverskådligt som intressant I huvudsak följde de enskilda järnvägarna SJ:s uniformsnormer men visade inbördes betydande avvikelser. Om man skulle skriva en bok i ämnet så skulle dessa stå för merparten av innehållet genom denna mångfald. Åter, i Sverige kan de första ansatserna till järnvägsuniformer över huvud taget spåras i "Reglor för Wagnförarne vid Christinehamns Jernväg" av år 1850 där det påpekas att "Wagnförarne skall alltid under körningstiden ha sin bricka med wagnens nummer på hatten eller mössan (---).

En av de tidigaste järnvägarna är Landskrona och Helsingborgs Jernvägar, LoHJ från 1865. I samtida "Ordnings-reglor" heter det där bl.a.: "Den för bolagens vid trafiken anställda tjenstemän och betjente bestämda uniformen är med hänsyn till modell, gradbeteckning och tjenstetecken lika med den vid Statens Jernvägar fastställda, dock med följande undantag, nemnligen att det bevingade hjulet är försedt med ett griphufvud i st. f. krona, att knapparne å tjenstemännens uniform äro försedda med ett lokomotiv i st. f. ett bevingat hjul, samt att gradbeteckningen, såväl å mössa som rundt ikring ärm uppslagen, består af en eller flera för de särskilda tjenstegraderna olika guldgaloner".

Hos LoHJ fanns också ett förslag att uniformsmössorna skulle vara ljusblå, men dessa bestämdes senare till mörkblå. När styrelsen för Ystad - Eslöfs Jernväg, YEJ, 1865 beslutar att knappar och distinktionstecken kostnadsfritt skulle utlämnas till de anställda är det endast lokpersonalen som inte medräknas. Uniformeringen vid EJ företer en mångfald skiftande former och det är detta som gör järnvägsuniformeringen så intressant. Det låg hos järnvägsbolagen en lust att vara sig själva nog, man skulle inte efterlikna andra och i synnerhet skulle man skilja sig från närgränsande förvaltningar.
Bilden till vänster: Lokförare och Eldare vid SWB 1898 iförda vintermössa och vinterpäls.

 Vid de enskilda järnvägarna, tillkom under 1880-talet olika uniformsreglementen vid en del av de större privatbanorna, så som HHJ (Helsingborg­ Hessleholms Jernvägar) och GDJ (Gefle - Dala Jernväg). Vid HHJ kunde man 1888 bl.a. se att konduktör som tjänstgjorde som tågbefälhavare bar en bred "silfvergalon, å hvilken med röda bokstäfver finnes anbragt ordet »TÅGFÖRARE»".

Tendensen vid de enskilda järnvägarna var att i mångt och mycket efterlikna de statliga järnvägarna. Även om skillnader fanns i antalet galoner etc. för respektive personalgrupp så blev utformning av knappar och emblem i stort den samma. Det bevingade hjulet som anses vara en tyskinfluerad symbol gjorde även här sig ett namn som symbol. Den stora skillnaden föll däri att medan de statliga banorna hade sitt hjul krönt aven kunglig krona som en vedertagen symbol för staten, efterliknade de enskilda järnvägarna denna krona i form av bansignaturen i monogram på kronbotten.
Bilden ovan: Kävlinge - Barsebäcks Järnväg, ett mindre bevingat hjul med monogram över Malmöhus läns vapen omgivet av lagerkvistar.

Åter igen gäller att ingen regel utan undantag och i uniformeringen vid de svenska järnvägarna myllrar det av sådana, troligen p.g.a. de privata järnvägarna stora antal!
En "enskild" järnväg hade från början rätt att begagna sig aven kunglig krona, KHJ, då banans rätta namn utläses som "Kungliga Aktie Bolaget för Jernväg mellan Köping och Hult"! Några andra bolag som frångick bruket av kronmonogram var BJ (Bergslagarnes Jernvägar) som användes sig av det karakteristiska bergslagstecknet med korslagda hammare tillsammans med Järn- och koppartecknet (se bilden till vänster), HHJ som använde sig av ett skånskt griphuvud, samt LoHJ som använde sig av ett mer stiliserat löst monogram, medan de som bar ett bevingat hjul hade på detta ett griphuvud. En fråga är om detta var detsamma som för HHJ? Den 1907 öppnade Kävlinge - Barsebäcks Järnväg hade ett mindre bevingat hjul med monogram över Malmöhus läns vapen omgivet av lagerkvistar (se bilden ovan till vänster). Undantagen är flera. Bland äldre former av signaturmonogram märks de med höga versaler eller gotiska versaler och fraktur erinrande. Vanligast är signaturerna i skrivstil, flätade in i varandra.
Som ett slags olycksfall i arbetet, åtminstone ur SJ:s synvinkel, kan man betrakta lilla Stavsjöbanans ursprungliga, morska monogram: "SJ,,! Några år senare inskred Väg- och vattenstyrelsen och började sanera i signaturfloran (1906).
Bilden ovan: Uppsala - Gävle Järnvägs mössmärke, Uppsalas och Gävleborgs länsvapen ovanför ett vinghjul med "UGJ" sammanflätat kring hjulet och en hertig krona ovanför.

Ett annat märke som brukar kombineras med monogram var banvaktsplåten, som vann enhetlighet i Sverige och vars ursprung är okänt. Banvakterna bar en långsträckt vapensköldsformad silverplåt med banvaktens nummer utstansat i mitten, och som kröntes av resp. banas monogram, och vid SJ av den kungl. kronan.
Till vänster: Banvaktplåt med tjänstenummer från Falkenbergs Järnväg.


1899-års reglemente
Redan tidigt framkom tanken att söka skapa enhetliga uniformsbestämmelser för EJ. Ett naturligt diskussionsforum för denna tanke var givetvis den 1876 bildade Mellersta Banföreningen eller för att använda det 1884 antagna namnet, Järnvägsföreningen. Den första mer officiella framstöten i ämnet kan man spåra i Järnvägsföreningens protokoll av den 17 mars 1890, då bl.a. följande fråga förelåg för behandling: "Är ett uniformsreglemente behöfligt och likartade gradbeteckningar önskliga vid Föreningens jernvägar?". Beklagligtvis var emellertid inte förslagsställaren närvarande vid mötet, varför man beslöt att bordlägga frågan till ett kommande sammanträde. Vid följande sammanträde den 28 juli samma år upptogs så ärendet till diskussion men föranledde detta endast till rekommendation, att stationsföreståndarnas tjänstetecken vid samtliga banor borde utgöras av ett rött band om uniformsmössan. Att detta inte var självklart säger det faktum att BJ hade haft blått band för stationsföreståndare. Vid Järnvägsföreningens sammanträde den 30 mars 1897 gjordes en förnyad framstöt i uniformsfrågan och resulterade denna gång i tillsättandet aven kommitté, som fick i uppdrag att framkomma med förslag till reglemente. Detta utmynnade så småningom i "Uniformsreglemente för Tjenstemän och Betjente vid Sveriges Enskilda Jernvägar", av den 21 augusti 1899. Detta innebar i stort:

Yrkeskategori	Galoner	Mössknapp	Mössrem	Övrigt
Stall/personal &		lokknapp	lackrem	gult monogram
lokputsare
extra lokeldare	1 gul snodd	lokknapp	lackrem	gult monogram
lokeldare	2 gula snoddar	lokknapp	lackrem	gult monogram
lokförare	3 gula snoddar	lokknapp	lackrem	gult monogram
lokförarförman	4 gula snoddar	lokknapp	lackrem	gult monogram
lokmästare	4 gula snoddar	lokknapp	lackrem	gult monogram,
				el/er gult vinghjul
notisbud &	1 vit 3 mm.	nationalkokard	lackrem	vitt monogram
telegrambud
stationskarl		nationalkokard	lackrem	vitt monogram
konduktör,	1vit10mm.	vita siffror ersattes	lackrem	vitt monogram
packmästare &		1917 av national-
stationskarlsförman		kokard.
kontorsbiträde	1 vit 5 mm.	nationalkokard	vit stormträns	vitt vinghjul
stationsförman	1 vit 7 mm.	nationalkokard	vit stormträns	vitt vinghjul
stationsmästare	1 vit 13 mm.	nationalkokard	vit stormträns	vitt vinghjul
stationsskrivare	1 gul 7 mm	nationalkokard	gul stormträns gult vinghjul
1 :e stationsskrivare	1 gul10 mm.	nationalkokard	gul stormträns gult vinghjul
stationsinspektor	1 gul13 mm.	nationalkokard	gul stormträns gult vinghjul
trafikchef	1 uddig 18 mm gul	nationalkokard	gul stormträns gult vinghjul
	+ 1 slät 7 mm gul

Någon särskild paraduniform fastställdes inte. De tidigare nämnda banvaktsplåtarna hade funnits långt före 1899 men fastställdes först då. När de sedan försvann är något oklart, antagligen olika på resp. järnvägsförvaltning, men ett årtal nämns som sista år, 1917. Klart är att de försvann med nästa reglemente från 1921.

1921-års reglemente
Den 21/3 1921 utkommer ett nytt uniformsreglemente för de enskilda järnvägarna. Det innebär en anpassning till föreskrifterna för SJ-befälet enligt 1910 års Kungl. brev. Så tex. försvinner nu gradbeteckningen på mössan för högre tjänstemän. Vissa järnvägar dröjde dock ganska länge med att tillämpa det nya reglementet, som medförde en hel del kostnader för järnvägarna. På en förfrågan om tidpunkten för reglementets genomförande förklarade för övrigt Svenska Järnvägsföreningens verkställande direktör, att han tänkt sig, "att tidpunkten ifråga skulle bestämmas med hänsyn till storleken av förefintlig förrådsbehållning av knappar och övrigt uniformsgarnityr, samt således inte infalla förrän sagda behållning blivit förbrukad.
Man räknade för övrigt ut att det skulle kostat dåvarande SWB (Stockholm – Västerås - Bergslagernas Järnvägar) hela 35 000 kronor i dåtidens penningvärde att byta ut alla knappar och märken!

Det nya reglementet innebar i korthet att uppdelningen mellan tjänstemän och betjänte försvann, samtidigt som all personal tilldelades gula uniformseffekter. För banavdelningen infördes en ny gul mössknapp med en blåemaljerad rälsprofil. Monogrammen och med dessa de tjusiga EJ-kronorna försvann också i och med detta reglemente. Ett nytt kantigare vinghjul utan krona togs fram och tilldelades all personal. 1921 års reglemente är intressant av flera skäl och finns att läsa här!
Bilden ovan: Vintermössmärke för banmästare vid Landskrona & Hälsingborgs Järnväg. 1921 års reglemente.