Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

VÅHJ, Växjö - Åseda - Hultsfreds Järnväg Tidigare i nämnd ordning: Växjö - Klavreströms Järnväg, WKJ, Växjö - Klavreström- Åseda Järnväg, VKÅJ, Växjö - Virserums Järnväg, VVJ. Av Rolf Sten

Växjö - Åseda - Hultsfreds Järnväg, VÅHJ, historia spänner över flera år. Det började 1889 och kom att dröja till 1922 innan namnet VÅHJ blev verklighet. Vi börjar med:

Växjö - Klavreströms Järnväg, WKJ
Klavreströms Bruk, som hade grundats av löjtnanten Lars Silversporre 1736, var som många andra bruk i starkt behov att förbättra sina transportmöjligheter. I och med järnvägsnätets utbyggnad såg man möjligheten att få rationellare transporter.
   1865 hade Växjö fått järnvägsanslutning genom Växjö - Alvesta Järnväg. 1874 fick Växjö anslutningen med hamnen i Karlskrona genom öppnandet av Karlskrona - Växjö Järnväg.
   I slutet av 1880-talet framlades flera alternativ på förbättringar av transporterna mellan Klavreström och Växjö. Ett av förslagen bestod av kombinationen järnväg och sjötransport.
Vidare framkom flera olika järnvägsalternativ med olika dragningar till Klavreström.
   1891 söktes koncession på en smalspårig, 600 mm, järnväg från Växjö via Sandsbro, Rottne, Braås till Klavreström. Koncessionsansökan var undertecknad av konsistorienotarie G Sundberg, fabriksidkare C Schander, handlare J G Petersson, friherre A Rappe, bruksägare N Svensson, nämndeman J Johansson samt lantbrukare P E Nilsson. Koncessionen beviljades 8 april, 1892.
    Ritningar och kostnadsförslag hade upprättats av A Hummel.
   18 april, 1892 konstituerades Växjö - Klavreströms järnvägsaktiebolag. Den första styrelsen bestod av: Borgmästare K H Bergendahl (ordförande och verkställande direktör. Se bild till vänster) handlare J G Petersson, kronofogde C N Granqvist, friherre A Rappe samt lantmätare A Lekander.
   Finansieringen hade ordnats genom aktieteckning till ett belopp 386 700 kronor samt ett obligationslån på 360 000 kronor. De största aktieägarna var Växjö stad och Växjö - Alvesta Järnväg.

Spårvidden ändras till 891 mm
Man insåg snart att den valda spårvidden 600 mm inte var lämplig. I den långsiktiga planeringen tänkte man efterhand förlänga järnvägen till Hultsfred för att där kunna ansluta till den sedan år 1879 befintliga järnvägen Hultsfred - Västervik. Denna järnväg hade spårvidden 891 mm. Mot bland annat den här bakgrunden beslutade man att ansöka om ändring i koncessionen till spårvidd 891 mm. Detta godkändes i en resolution 28 juni, 1894.

Banan byggs
Som entreprenör för banbygget kontrakterades W Lindegren. Entreprenadsumman uppgick till 527 000 kronor inklusive 2 ånglok.
  2 juni, 1894 startade banbygget och bedrevs så att den 44 kilometer långa järnvägen kunde öppnas för allmän trafik 1 december, 1895.
   I Växjö hade en mindre bangård anlagts parallellt med Alvestabanan. Man utnyttjade även Alvestabanans stationshus. Allt noggrant reglerat i ett avtal mellan de båda banorna
   Kostnaden inklusive rullande materiel kunde summeras till 737 000 kronor.
   För dessa pengar hade man då fått en 44 kilometer lång järnväg med spårvidden 891 mm.
Rälsen var av stål och vägde 12 kg per meter.
Sidospårens längd uppgick till 2,2 kilometer.
Banans största lutning var 25 ‰ och minsta kurvradie var 150 meter.
Största tillåtna hastighet var 25 km/t.
Ritningen visar järnvägarnas inbördes förhållande i Växjö. Grön linje VÅHJ. Röd linje Växjö - Alvesta Järnväg. Gul linje Karlskrona - Växjö Järnväg. Blå linje Växjö - Tingsryds Järnväg.

1 december 1895. Invigningståget på Växjö - Klavreströms järnväg, draget av lok 1 och 2, ankommer till Klavreström. Foto: Samling Rolf Sten

Rullande materiel
Den rullande materielen bestod av 2 tanklok, 3 personboggievagnar, 1 postvagn samt 43 tvåaxliga godsvagnar.
   De 2 ångloken var tillverkade av Nydqvist & Holm (NOHAB) i Trollhättan 1895. Tankloken hade axelföljden 1C, en löpaxel följd av 3 drivande axlar, och fick namnen "KRONOBERG" och "ST. SIGFRID". Loken numrerades som 1 och 2.
   För lokens drift- och underhåll byggdes i Växjö väster om stationshuset ett parallellstall av med två spår.
    1895 var det 36 personer som arbetade vid järnvägen.

Nu vidtog nästa fas i utvecklingen av järnvägsbolaget!

Före detta VÅHJ lokstall i Växjö. Året är 1942 och banan är förstatligad sedan 1 år tillbaka. Det högra loket är VÅHJ nummer 1 och det andra är Östra Smålands Järnvägs lok nummer 3. Loken har ännu inte blivt ommärkta till SJ och fått nya nummer. Foto: Stig Nyberg

Växjö - Klavreström - Åseda Järnväg, VKÅJ
Sedan man nu nått Klavreström började man planera för en förlängning och naturligtvis blev det långa diskussioner om vilken väg den förlängda banan skulle dras.
   En stark intressent var Malmö Snickerifabrik som hade etablerat sin verksamhet i Åseda. Man hade stora skogsegendomar i regionen ner mot Klavreström och ville därför gärna få den planerade banan så nära dessa som möjligt.

Förlängning till Åseda
Så småningom kom man fram till en lämplig sträckning och koncession söktes för en förlängning till Åseda. Plan - och profilritningar samt kostnadsberäkning var uppgjorda av ingenjör W Lindegren. Kostnaden för den 16 kilometer långa förlängningen beräknades till 397 000 kronor. Finansieringen ordnades genom ökning av aktiekapitalet till 520 000 kronor. Koncession beviljades 30 december, 1899.
   Banbyggnaden startade i maj 1900 och 26 juni, 1902 kunde den nya bandelen öppnas för allmän trafik. Provisorisk godstrafik hade då pågått sedan 7 januari.

Åseda station omkring 1924. Spåren till höger tillhör Sävsjöström - Nässjö Järnväg. persontåget är på väg mot Kalmar. Till vänster om persontåget skymtar ett VÅHJ persontåg på väg mot Växjö. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1926.

Mer Rullande materiel
I och med banans förlängning behövde dragkraften förstärkas
   1898 levererade Motala Verkstad ett tanklok med axelföljden C, tre drivande axlar. Loket fick namnet "WÄREND" och numrerades som nummer 3
   1901 levererades ytterligare ett tanklok. Det var byggt av NOHAB och hade axelföljden 1 C. Det fick namnet "ÅSEDA" och numrerades som nummer 4.
Sammanlagt hade nu bolaget 4 tanklok
   För lokens drift och underhåll uppfördes1902 i Åseda ett rundstall med två spår och en 6 meters vändskiva framför. Ett kolbås anlades i anslutning till vändskivan. Stallet revs 1979.    Den ökande trafiken krävde fler godsvagnar. Fler vagnar hade köpts och antalet uppgick nu till 90 stycken.



Ritningen ovan visar järnvägarnas inbördes förhållande i Åseda. Röd linje VÅHJ. Grön linje Sävsjöström - Nässjö Järnväg.

Kraftigare räls och höjd hastighet
Den nya bandelen belades med stålräls som vägde 17,2 kilo per meter. Samtidigt hade den gamla bandelens 11 kg:s räls bytts ut till 17,2 kg:s
I och med den kraftigare rälsen kunde 1905 största tillåtna hastighet höjas till 40 km/t.
   I och med förlängningen till Åseda bytte bolaget namn till Växjö - Klavreström - Åseda Järnväg, VKÅJ. Järnvägen var nu 60 kilometer lång.

Det dröjde nu några år medan planerna för järnvägens fortsättning mot Hultsfred diskuterades.
   1909 började nästa fas i järnvägsbolagets utveckling!....

Växjö - Virserums Järnväg, VVJ
Starkt pådrivna av befolkningen och industrin i Virserum sökte 1908 landshövdingarna C Cedercrantz och C E von Oelreich koncession på en smalspårig, 891 mm, järnväg mellan Åseda - Virserum - Hultsfred inklusive ett stickspår till Virserums snickerifabrik.
   Växjö stad och Växjö - Alvesta Järnväg var också mycket intresserade av att denna förlängning skulle komma till stånd.
   Från Nässjö - Oskarshamns och Vetlanda - Målilla Järnväg kom det skriftliga protester mot att koncession skulle beviljas.
Trots detta motstånd beviljades koncession 25 juni, 1909 vilken omedelbart överläts på VKÅJ.
    Planer och kostnadsberäkning hade gjorts upp av baningenjören P Ericson. Kostnaden för den 56,4 kilometer långa delen beräknades till 2 181 800 kronor utan rullande materiel.
För att klara det ekonomiska begärde man att få dela koncessionen på två delar, Åseda - Virserum samt Virserum - Hultsfred. Medgivande till detta fick man 8 april, 1910.

Sträckan Åseda - Virserum byggs
Med baningenjören P Ericson som arbetschef påbörjades 1 mars, 1910 bygget av den 27 kilometer långa bandelen. Bygget var klart i december 1911 och bandelen öppnades för allmän trafik 23 december.
Även på den här delen av banan blev det 17,2 kg:s räls.

Hultanäs station 1963. Till höger i bild är i riktning mot Hultsfred. Foto: Stig Nyberg.

Mer rullande materiel
I och med att banan nu blivit längre måste den rullande materielen utökas.
   1909 levererades ett nytt tanklok från den Tyska firman Hannoverische Maschinenban (Hanomag). Loket som hade axelföljden 1C numrerades som nummer 5.
   1912 levererades ytterligare ett lok. Det var byggt av Motala Verkstad och hade axelföljden 1D. Loket fick namnet "VIRSERUM" och numrerades som nummer 6.
   1912 uppgick antalet lok till 6 och antalet personvagnar hade utökats till 10 varav 6 stycken var boggievagnar. Antalet godsvagnar uppgick till 136 stycken varav 22 var täckta.
   I och med att banan nu var utsträckt till Virserum ändrades bolagets namn till Växjö - Virserums Järnväg, VVJ.

VÅHJ lok nummer 5 på vändskivan framför lokstallet i Växjö 1936. i den öppna stallporten skymtar VÅHJ lok nummer 14. Foto: Stig Nyberg.

Sträckan Virserum - Hultsfred byggs
Den fortsatta utbyggnaden till Hultsfred kom att dröja några år. Till största delen berodde fördröjningen på första världskrigets utbrott och därmed kraftigt höjda kostnader.
Maj månad 1917 kom arbetet igång, även nu med baningenjören P Ericson som arbetschef.
Färdigställandet av den 30 kilometer långa bandelen drog ut på tiden. Första världskriget och efterdyningarna av detta ställde till problem. Dessutom avled P Ericsson i början av 1919. Han ersattes av ingenjör Carl Jehander.
   1922 blev det äntligen klart, 5 december öppnades bandelen för allmän trafik.
Gårdveta var anslutningsstation och korsning med Vetlanda Järnvägar. För att slippa bygga en egen bro över Emån kom man överens med Vetlanda Järnvägar om att få använda deras spår österut till man passerat Emåm för att därifrån åter gå på egen bana norrut mot Hultsfred
   Kostnaden för hela sträckan Åseda - Virserum - Hultsfred summerades till 2 435 000 inklusive rullande materiel.
   Även på den här bandelen lades det in 17,2 kg:s räls
   För drift- och underhåll av loken uppfördes i Virserum 1911 ett rundstall med ett spår i bangårdens västra ände. Framför stallet byggdes en 6 meters vänskiva samt ett kolbås.

Nu hade bolaget nått sitt mål. Man hade etablerat kontakt med ett annat stort smalspårigt järnvägsnät, Norsholm - Västervik - Hultsfreds Järnvägar, NVHJ.
  1922 ändrade bolaget än en gång sitt namn. Nu blev det slutgiltiga namnet...

Östra delen av Hultsfreds bangår sedd från stationshuset. Till höger skymtar Nässjö - Oskarshamns Järnvägs (NOJ) lokstall. I bildens mitt syns omlastningsskjulet och bortanför det skymtar en bockkran. Det vänstra spåret i omlastningsskjulet och spåren till vänster om detta är den smalspåriga delen. Till vänster skymtar VÅHJ infartssemafor till Hultsfred. Foto ur NOJ:s 50-års historik 1924.

Växjö - Åseda - Hultsfreds Järnväg, VÅHJ
Mer rullande materiel
För att klara trafikbehovet anskaffades fler lok.
   Motala Verkstad levererade två tanklok med axelföljden 1D. 1916 levererades ett lok som fick nummer 7. 1927 levererades ännu ett lok som fick nummer 8.
   1922 köptes två lok med axelföljden 1C från den nedlagda Näs - Morshyttans Järnväg (nummer 3 och 4). Loken uthyrdes till Östra Värends Järnväg, ÖVJ, där de fick behålla sina nummer. När ÖVJ köptes av VÅHJ 1936 numrerades loken in som VÅHJ nummer 13 och 14.
   I början av 1920-talet köptes ett begagnat tenderlok, nummer 14, från Nordmark - Klarälvens Järnvägar, NKlJ. Loket hade blivit överflödigt i och med elektrifieringen av NKlJ. Loket som hade axelföljden 1C1-2, 1 löpaxel följd av 3 drivande axlar och en löpaxel samt en tvåaxlig tender, numrerades vid VÅHJ som nummer 10.
Ritningen ovan visar järnvägarnas inbördes förhållande i Hultsfred. Gul linje Hultsfred - Västerviks Järnväg. Grön Linje VÅHJ. Röd linje Nässjö - oskarshamns Järnväg. Lila linje Östra Centralbanan.

VÅHJ lok nummer 10 i Växjö 1938. Loket var tillverkat 1915 av Motala Verkstad för Nordmark - Klarälvens Järnvägar där det hade nummer 14. VÅHJ köpte loket 1923. Foto: Stig Nyberg.

   I mitten av 1920-talet bestod VÅHJ vagnpark av 4 tvåaxliga personvagnar, 7 personboggievagnar samt 1 kombinerad postboggievagn. Godsvagnsparken bestod av 227 tvåaxliga vagnar.

Antalet anställda vid järnvägen uppgick 1925 till 164 personer.

Ny underhållsanläggning i Växjö
För drift- och underhåll av lok och vagnar uppfördes 1914, cirka 350 meter väster om det gamla trälokstallet, en ny underhållsanläggning. Den bestod av ett rundstall i tegel med plats för 5 lok. Framför byggdes en 12 meters vändskiva. Bredvid rundstallet byggdes en lok- och vagnverkstad. 1923 utökades verkstaden och samtidigt tillbyggdes lokstallet med en plats. Verkstaden användes även för Växjö - Tingsryds Järnvägs rullande materiel. Eftersom den banan hade spårvidden 1067 mm var spåren försedda med en tredje skena. Det gamla trälokstallet från 1895 revs 1914.
   På SJ-tiden, åren 1950 - 1951 gjordes en tillbyggnad på grund av anskaffandet av större ånglok, Gp, samt tillkomsten av rälsbussarna. Samtidigt byggdes mer tidsenliga personallokaler.

Före detta VÅHJ lokstall i Växjö 1955. Loket till vänster är före detta VÅHJ nummer 8. Här i skepnad som SJ 3032. Foto: Stig Nyberg.

VÅHJ arrenderar ÖVJ
Från 1 juli 1933 arrenderade VÅHJ Östra Värends Järnväg, ÖVJ. 18 september 1936 köpte VÅHJ ÖVJ av staten. Den nyinköpta banan införlivades inte med VÅHJ utan drevs vidare som ett dotterbolag

VÅHJ lok nummer 14. Tillverkat av NOHAB 1914 för Näs - Morshyttans Järnväg där det hade namnet "HORNDAL". Köptes 1922 och hyrdes ut till ÖVJ där det hade nummer 4. Vid VÅHJ köp av ÖVJ 1936 fick loket nummer VÅHJ 14. Foto i Växjö 1938. Stig Nyberg.

Trafikförvaltningen Växjö Järnvägar
I och med bildandet av Trafikförvaltningen Växjö Järnvägar 1908 anslöt sig bolaget till den nya samarbetsorganisationen
   Bildandet av trafikförvaltningen var ett sätt för de anslutna järnvägsföretagen att få gemensamma funktioner i till exempel administration, inköp och reparationer. Det här var ett sätt att tillsammans öka sin konkurrensförmåga.
   Under åren kom förvaltningen att omfatta följande järnvägsbolag: Växjö - Alvesta Järnväg, Karlskrona - Växjö Järnväg, Växjö - Tingsryds Järnväg samt Östra Värends järnväg från 1922. Åren 1913 - 1932 ingick även Hönshylte - Kvarnamåla Järnväg i förvaltningen.
1932 anslöt sig förvaltningen Växjö Järnvägar i sin tur till trafikförvaltningen Göteborg - Småland - Karlskrona vilken tidigare bestod av Göteborg - Borås - Alvesta Järnvägar.    Trafikförvaltningen upphörde i och med att banorna förstatligades.

Klavreströms station omkring år 1924. Längst bort i bilden syns Klavreströms Bruk. Bortåt i bild är i riktning mot Åseda. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1926.

Förstatligande
De ekonomiska svårigheterna för bolaget blev alltmer besvärande. Bolaget rekonstruerades 1933 - 1934 men trots detta fortsatte svårigheterna. I september 1936 var det ekonomiska läget ytterst besvärligt men man lyckades trots allt klara sig några år till. Till slut mäktade man inte med att fortsätta verksamheten. 1 juli, 1941 förstatligades VÅHJ tillsammans med dotterbolaget ÖVJ.

Nedläggning av godstrafiken
Med åren blev konkurrensen från bussar, lastbilar och personbilar alltmer besvärlig. SJ fattade beslut om att lägga ned godstrafiken på banan.
   Det kan noteras att fram till 28 september, 1963 var det ånglok som svarade för dragkraften till godstågsparet Växjö - Sevedstorp - Oskarshamn. Det här var den sista reguljära godstågsturen med ånglok som dragkraft på SJ smalspår. Efter detta tog dieselloken helt över.
   30 maj, 1965 lades godstrafiken ned på sträckan Norrhult - Virserum. Viss trafik med flistransporter fortsatte mellan Virserum och Mosstorp fram till december 1981.
   22 maj, 1977 lades godstrafiken ned på sträckan Klavreström - Norrhult
   1 juli, 1980 var det dags för godstrafiken att upphöra mellan Kvarnagården - Klavreström.
   December 1981 upphörde godstrafiken mellan Virserum - Hultsfred.
   3 februari, 1986 lades den sista sträckan med godstrafik ned. Det var sträckan Växjö - Kvarnagården som kom att överleva längst.

Persontrafiken upphör
20 augusti, 1984 lades persontrafiken ned på forna VÅHJ.
   Den sista godstrafikssträckan lades ned några år senare, 3 februari 1986.
   Normal brukade järnvägarna rivas upp sedan de sista tågen gått men här hände något ovanligt.

Braås 1976. Yp 888 gör uppehåll vid stationen. Foto: Stig Nyberg.

Försäljning av järnvägslinjen
30 september, 1986 såldes sträckan Växjö - Åseda - Hultsfred samt Hultsfred - Jenny - (Västervik) till det nybildade aktiebolaget Växjö - Hultsfred - Västerviks Järnväg, VHVJ.
Se detta bolag i fortsättningen!

I Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift från 1926 beskrivs Växjö - Åseda - Hultsfreds järnväg på följande sätt:

Växjö - Åseda - Hultsfreds järnväg, 116 km. Från Växjö går järnvägen norrut förbi hållplatsen Lugnet med Kronobergs läns sanatorium till Evedals station vid Helgasjön. Vid stationen är brunns och badorten med samma namn belägen. Järnvägen passerar därefter kanalen mellan Helga- och Toftasjöarna och går genom skogsmark till Norrgårda station.    Därifrån är banan dragen genom växlande terräng öster om sjön Innaren till Rottne, ett större samhälle med såg och snickerifabriker, fortsätter i nordvästlig riktning till Brittatorp, föreningsstation med östra Värends järnväg, går därifrån genom skogstrakt till Braås station vid sjön örken, större såg, cementvarufabrik m.fl. industrier. Från stationen har Böksholms sulfitfabrik år 1916 anlagt en 5 km. lång järnväg till Böksholm.
   Banan går därefter förbi Kvarnagårdens lastplats med såg vid sjön Madkroken, förbi Sandreda station genom skogstrakter till Klavreströms station, vackert belägen vid Norrsjön nära Klavreströms bruk, som tillverkar spisar m.m. Järnvägen fortsätter genom skog och åkerfält till Norrhults station, vid vilken Rosdala glasbruk, flera sågar, mek. verkstad och gjuteri m. m. äro belägna, vidare genom skogstrakt förbi Flybo station med såg till Åseda, municipalsamhälle och föreningsstation med Sävsjöström - Nässjö järnväg. Från stationen går ett 1,6 km. långt spår till sjön Kållen, invid vilket spår flera sågar, träförädlingsfabriker och industriella anläggningar äro förlagda. Från Åseda går järnvägen i nordostlig riktning genom skogsmarker till Hultanäs och Triabo stationer, vid vilka sågar äro belägna, Mosstorps station och långs sjöarna Hjorten och Virserumssjön till Virserum, större samhälle med snickerifabriker och andra industrier.
   Från Virserum går banan i nordlig riktning genom i allmänhet odlade trakter förbi Hultarps station, därefter utefter sjön Flaten till Flatens station och till Gårdveda, föreningsstation med Hvetlanda - Målilla järnväg, vidare österut på en för båda järnvägarna gemensam bro över Emån förbi Kalmar läns sanatorium vid Gårdveda, genom skogstrakter förbi Ödhults station, övergår norr därom Nässjö-Oskarshamns järnväg och fortsätter invid nämnda järnväg till Hultsfredsstation, som är gemensam för nyssnämnda järnväg samt östra Centralbanan och Norsholm -Västervik - Hultsfreds järnvägar. Genom den sistnämnda järnvägen har Växjö - Åseda - Hultsfreds järnväg nått sitt önskemål att komma i förbindelse med ett större smalspårigt järnvägsnät.

Källor: Svenska Järnvägsföreningens 50-års skrift från1926, Sveriges lokstationer, Svensk järnvägsstatistik samt järnvägsdata.

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till VÅHJ "innehållsförteckning"