Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

ÖVJ, Östra Värends Järnväg    Av Rolf Sten

ÖVJ, Östra Värends Järnväg

25 juni 1909 beviljades koncession på en 32 kilometer lång järnväg med spårvidd 891 mm mellan Brittatorps station och Sävsjöström.
   Koncessionen hade sökts av borgmästaren K H Bergendahl och ett antal medintressenter. Järnvägen skulle i Brittatorp anslutas till Växjö - Åsheda - Hultsfreds Järnväg, VÅHJ och i Sävsjöström till Nybro - Sävsjöströms Järnväg. Den senare normalspårig.
  Ritningar och kostnadsförslag hade uppgjorts av kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren, A Qvistgaard.
   Samma personer som ovan sökte koncession för förlängning av banan från Sävsjöström till Älghultsby. Koncession för den 11 kilometer långa förlängningen beviljades 1 juni 1912. Ritningar och kostnadsförslag var uppgjorda av baningenjören P Ericsson.
   Man visste att det fanns planer på att bygga en smalspårig järnväg mellan Älghultsby och Ruda för att där ansluta till den befintliga Ruda - Oskarshamns Järnväg.
   På det här viset kunde man nu med den planerade järnvägen (Växjö) - Brittatorp - Älghultsby få direkt järnvägskontakt med Oskarshamn utan omlastningar eftersom spårvidden var densamma.
   8 november 1913 konstituerades Östra Värends Järnvägsaktiebolag. Den första styrelsens sammansättning var följande: Landshövding A Hammarström bilden ovan till vänster (ordförande ), borgmästare KH Bergendahl, v häradshövding G Landén, lantbruksingenjör A Roos, hemmanägare J Eriksson, kyrkovärd J T Gustafsson samt bruksägare A Johansson.
Bolagsordningen fastställdes 31 juli 1914.
Trafikdirektör blev C O W Bäckström. (Se bilden till vänster). Han var även trafikdirektör för trafikförvaltningen Växjö Järnvägar.

Banan byggs
Under sommaren 1916 renstakades och fastställdes järnvägens sträckning av majoren i Väg- och vattenbyggnadskåren J A Blomberg. Banan skulle utgå från Sevedstorp på VÅHJ linje i stället för Brittatorp. Kostnaden för järnvägen exklusive rullande materiel beräknades till 1 508 100 kronor.
   Med VÅHJ tecknades avtal om att få begagna dess linje mellan Sevedstorp och Brittatorp samt användande av Brittatorps station. Avtal tecknades också med Nybro - Sävsjöströms Järnväg om ÖVJ:s anslutning och korsning med Sävsjöströmsbanan i Sävsjöström. (Vidstående ritning visar banornas inbördes förhållande i Sävsjöström)
   För finansieringen av banbygget söktes och erhölls statslån på sammanlagt 1 090 000 kronor. Resterande kapital erhölls genom aktieteckning.
   Som entreprenör för banbygget anlitades Carl Jehander. Arbetena började på våren 1917 och bedrevs så att banan kunde öppnas för allmän trafik 9 december 1922.
   När man summerade kostnaderna kunde man konstatera att dessa uppgick till 2 456 000 kronor.
För dessa pengar hade man fått en 38, 5 kilometer lång järnväg med spårvidd 891 mm
Rälsen på banan var av stål och vägde17,2 kg per meter.
Sidospårens längd uppgick till 3,1 kilometer
Största lutning var 20 ‰ och minsta kurvradie var 300 meter.
Största tillåtna hastighet var 35 km/t. Höjdes till 40 1925.

Bilden visar ett avsnitt från ÖVJ linje mellan Älghultsby och Sävsjöström fotograferat omkring 1924. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1926.

Rullande materiel hade man inte köpt utan det hyrdes från VÅHJ. 2 ånglok, 1 tvåaxlig personvagn samt 11 godsvagnar var inhyrda.
   För lokens skötsel hade man 1922 uppfört parallellstall med ett spår, vändskiva och kolbås i Brittatorp och Älghultsby.
  1925 arbetade 46 personer vid ÖVJ.

I Älghultsby kom det att dröja till 19 augusti 1923 innan Ruda - Älghults Järnväg öppnades för trafik och därmed öppnade vägen för järnvägstrafik till Oskarshamn.

Samtidigt med trafikstarten anslöt sig ÖVJ till trafikförvaltningen Växjö Järnvägar. Se mer om den nedan.
   Trafikförvaltningen Växjö Järnvägar bildades 1908 och var ett sätt för de anslutna järnvägsföretagen att gemensamma funktioner i till exempel administration, inköp och reparationer. Det här var ett sätt att tillsammans öka sin konkurrensförmåga.
   Under åren kom förvaltningen att omfatta följande järnvägsbolag: Växjö - Alvesta Järnväg, Karlskrona - Växjö Järnväg, Växjö - Tingsryds Järnväg, samt Växjö -Klavreströms Järnväg (sedermera VÅHJ). Åren 1913 - 1932 ingick även Hönshylte - Kvarnamåla Järnväg i förvaltningen.
    Som ovan nämnts ingick även Östra Värends järnväg i förvaltningen från 1922.
   1932 anslöt sig förvaltningen Växjö Järnvägar i sin tur till trafikförvaltningen Göteborg - Småland - Karlskrona vilken tidigare bestod av Göteborg - Borås - Alvesta Järnvägar. Trafikförvaltningen upphörde i och med att banorna förstatligades.

Ovanstående flygfoto visar Älghultsby 1937. Nedåt i bild är i riktning mot Sävsjöström. Godsmagasinet syns i bildens nedre mitt. Stationshuset ligger i träddungen ovanför till vänster.    Följer man det högra spåret uppåt kommer man till de två lokstallarna. Det vänstra för Ruda - Älghults Järnväg, RÄJ och det andra för ÖVJ. Foto: Stig Nyberg.

Konkurs / Förstatligad
De ekonomiska svårigheterna för bolaget blev alltmer besvärande. 10 mars 1931 försattes bolaget i konkurs. Verksamheten drevs vidare av konkursförvaltare fram till 5 april 1933 då bolaget övertogs av staten. 1 juli 1933 utarrenderades bolaget till Växjö - Åsheda - Hultsfreds järnväg, VÅHJ. 18 september 1936 köpte VÅHJ banan av staten. Bolaget Östra Värends Järnväg införlivades inte med VÅHJ utan drevs vidare som dotterbolag.
   1 juli 1941 kom bolaget åter i statens ägo då VÅHJ förstatligades och därmed även ÖVJ.

Slutet
Med tiden blev konkurrensen från bussar, lastbilar och personbilar övermäktig. SJ fattade beslut om att lägga ned trafiken.
   29 september 1963 lades all trafik ned på sträckan Brittatorp - Lenhovda även om viss trafik till och från järnvägsverkstaden i Kalmar fortgick till 1967.
   29 september 1963 lades även persontrafiken ned på sträckan Lenhovda - Sävsjöström.
Från samma datum lades all trafik ned på den återstående delen av ÖVJ, sträckan Sävsjöström - Älghult.
   Den enda trafik som nu återstod på forna ÖVJ var godstrafiken mellan Lenhovda och Sävsjöström.
    Det kom att dröja till 10 oktober 1983 innan även denna trafik upphörde.
  ÖVJ revs upp i etapper. Åren 1967 - 1968 revs banan upp mellan Sevedstorp och Lenhovda. 1968 - 1969 revs sträckan Sävsjöström - Älghult. Slutligen, 1984 revs sträckan Lenhovda - Sävsjöström.
   ÖVJ hade därmed skattat åt förgängelsen. Sverige var 39 kilometer smalspår kortare!

En beskrivning av ÖVJ
Så här beskrevs ÖVJ i Svenska Järnvägsföreningens historik från 1926:

Östra Värends järnväg, 43 km. Järnvägen utgår ifrån Brittatorps station å Växjö - Åseda - Hultsfreds järnväg, 25 km. från Växjö, begagnar nämnda järnvägs spår 3,8 km. till Sevedstorp, går därifrån österut genom skogstrakt till Värendseke station och fortsätter genom mossmarker till Dädesjö station i närheten av Ramnåsa glasbruk. Därefter går linjen genom skog och mossmarker till NäsbykuIla station vid en större såg, och fortsätter genom skogstrakter förbi Bostorps lastplats med såg till Lenhovda, större kyrkby kring Lenhovda kyrka, tingsställe med snickerifabrik m. fl. industrier. Härifrån går banan å stranden av sjön Alstern till Sävsjöström, vilken station är föreningsstation med Sävsjöström - Nässjö järnväg och äges av Kalmar Nya järnvägsaktiebolag och belägen vid större såg, sulfitfabrik m. m. Banan går vidare genom skogstrakter och delvis odlade marker till Älghultsby station, föreningsstation med Ruda - Älghults järnväg, större samhälle med sågar, glasbruk m. fl. industrier.

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till ÖVJ "innehållsförteckning"