Trafikchefer vid DONJ   Av Rolf Sten

TRAFIKCHEF
J A Westerlund
DONJ:s utveckling är till mycket stor del förknippad med Westerlund och vad är då inte naturligare än att han får ett stort utrymme i nedanstående historik.

   J A Westerlund, där J A stod för Johan August, föddes den 18 juni 1853 i Örby, Älvsborgs län.
    I början av juni månad 1880 träffades brukspatron Krook och Westerlund för en anställningsintervju. Westerlund skulle få jobb som Ockelboverkens arbetschef för banbyggnaden mellan Lilla Björnmossen och Tallås.
   Efter några dagars betänketid skrev Westerlund till Krook och accepterade jobbet. Krook skickade 30 kronor vilka skulle räcka för Westerlunds resa upp till Lilla Björnmossen.
   Så, den 1 juli 1880 stod Westerlund, som han då troligen tyckte, långt bort i ödemarken, helt främmande och skulle "basa" över ett gäng rallare. Redan efter några veckor fick han problem med en strejk i grusgropen. Han frågade Krook till råds men Krook tyckte att Westerlund inte så lätt skulle låta sig skrämmas av ett gäng "uppviglare" utan var det inte så att den erbjudna betalningen passade så var det bara att avskeda dom, "det finns andra som är intresserade av arbete".
Westerlund vara bara 27 år när han kom till Lilla Björnmossen och säkert formade de här åren honom som människa.
   På hösten 1880 var banan klar mellan Lilla Björnmossen och Tallås, samtidigt kunde Westerlund, efter att ha bott provisoriskt i Lilla Björnmossen, flytta in i Tallås stationshus.
   Sedan malmtrafiken kommit igång till Tallås kunde han börja med planeringen av fortsättningen till Jädraås. Redan året därpå, 1881, var det klart ända till Jädraås.
Den 31 maj 1883 fick Westerlund en ny tjänst då han utnämndes till Byggmästare vid Ockelboverken och Stationsinspektor vid Wintjern - Jädraås Järnväg.

Ur Westerlunds "Tjenstekontrakt och Instruktion" Kan vi läsa bl a följande:
...Under Stationsinspektoren skall sortera, i hvad rörer sjelfva banan och dess underhållande, Stationsmästare, Banvakter, wexlare,, och annan vid banan i och för banans trafik, reparationer och underhåll nödig arbetspersonal, som af Stationsinspektoren skall tillses, och i sammanhang dermed inspekteras hela jernbanan Wintjern - Jädraås så ofta sådant göres behof eller minst en gång i veckan, ehuru väl inget fel å jernbanan inrapporterats från vederbörande Stationsmästare och wakter då trafikering pågår...."
    ..."Under det trafiken pågår skall Stationsinspektoren hvar 8:de dag inkomma med rapporter öfver den godstrafik som förekommer såväl vid Jädraås, som öfriga stationer och eger han likaledes sådana infordra från de sistnämnde öfver möjligen förekommande fraktgods, hvarjemte han skall stå med Styrelsens Disponent i korrenspondense och afgifva behöfliga berättelser -.
    För öfrigt skall Stationsinspektoren iaktaga hörsamhet för Styrelsens tillsägelser och ordres.-
Stationsinspektoren befrias närvarande från all annan bokföring än här ofvan nämndt är, hvilket tillkomme Bruksförvaltaren, hvaremot han skall upprätta och förelägga Styrelsen till underskrift alla listor och berättelser, som infordras af Kongl. Trafikstyrelsen för Statens Jernvägar så att de inkommna i vederbörlig tid-
    Wintertiden då malmtransporten pågår med hästar men ingen trafik med lokomotiv förekommer, tillkommer det stationsinspektoren, att vid Tallås med nödiga biträden skrifva forsedlar och hafva inseende öfver malmafsändning till Åmot...." .
     ...."Utan fribilliet får ingen person medfölja tåget för så hvidt han icke är speciellt anstäld vid jernvägen.-
     Förvaltningen vid Ockelboverkens Bruk och grufvor samt bättre resande i Brukstegarens ärende, eller tjenstemän från andra banor erhålla fribilliet tur och retur å lastvagnarne; endast resande tjenstemän från andra banor erhålla övertäckt vagn samt bättre familjer, så framt de dertill begärdt och erhållet tillåtelse af Styrelsen.-..."
    " Emot fullgörande af ofvanstående TRAFIKCHEFER VID DONJ skyldigheter eger J A Westerlund att bekomma fri bostad i Stationshuset vid Jädraås så snart det blir inredt, bestående af 2:ne rum och kök,
1,500 kronor kontant lön per år att uttaga hvarje månad med 125 kronor.
Fri vedbrand.
Potatisland för en och en half tunnas utsäde.
Utfordring för en ko efter samma beräkning af hö o halm som för Ramström.
Fria skrifvmaterialier.

     Då Herr Westerlund är borta från stationen i och för någom af Ockelboverkens Disponent anmodad förrättning icke tillhörande Jädraås - Wintjern jernväg å lämplig tid , så äger han, då han sjelf håller sig kost upplysning och städning, en tillökning af 25 kr i månaden å den kontanta lönen .
Uppsägning af detta kontrakt skall af någondera kontrahenterna verkställas tre månader före kontraktets upphörande samt afflyttning ske 1:e November eller 1:e maj.-
         Ockelbo den 31 maj 1883.
Å Bruksegaren J A S Åbergs förmyndarnas vägnar
Joh Fr Krook J A Westerlund"

Under 1984 kunde Westerlund flytta till Jädraås och det då färdigställda stationshuset.
    Vid bygget av Avaströms sågverk i Gävle fick Westerlund ansvara för alla kanaliseringarna samt byggandet av järnvägsspåren inom sågverket. Han fick även koncentrera sig på att bygga upp en fungerande järnvägsverksamhet, med allt vad detta innebar.
      Han fick även medverka i arbetsledningen när Bergslaget byggde sin järnväg mellan Åg och Wintjern.
     Som ett kuriosa från den byggnaden kan det berättas att Westerlund hade fått förslag på vilka rälsvikter och slipersavstånd som man ville använda. Han räknade på detta och i ett brev konstaterade han: "Om föreslagna räls och slipersavstånd ska användas kan tågen efter banan framföras med en hastighet på 0 ! kilometer i timman ". Man fick med andra ord lägga in kraftigare räls.

    Den 1 juli 1887 såldes Ockelboverken till Kopparfors och den 23 juli fick Westerlund besked om uppsägning.
     Vad hade Westerlund gjort innan han började vid Ockelboverken, hur såg han på uppsägningen och vad gjorde han åt den ? Svaret på de frågorna får man om man läser det brev som han den 27 juli 1887 sände till Kopparfors dåvarande disponent:

Majoren och Riddaren
Högädle J S Nisser
Korsnäs.
    Med anledning af den, genom Förvaltare Krook (Henrik Krook dåvarande bruksförvaltare vid Jädraås bruk) meddelade uppsägning från befattningen vid Wintjern - Jädraås Jernväg, tages härmed friheten framställa vördsam förfrågan om huruvida någon utsigt finnes att få anställning vid Kopparberg - Hofors Bolag och behålla befattningen som Inspektor och Byggmästare vid Wintjern Jädraås jernväg med möjligen i framtiden tillkommande bandelar.
     Enär ryktet förmäler att jernvägen skall af nya egarne framdragas längre upp i Dalarna och att arbetet skall bedrifvas med anfart, frågas vördsamt, om icke kunde finnas göromål för mig derstädes, såsom att börja med afvägningar och ritningars uppgörande, och sedermera få en afdelning vid byggnaden af densamma, och hoppas jag såsom egande en fjortonårig praktik i jernvägsbyggnader och dermed förenade arbeten, kunna i såväl tekniskt som ekonomiskt hänseende utföra arbeten lika skickligt och billigt som någon annan jernvägsbyggmästare, under lika förhållanden.
    Sedan juli 1880 räknas min verksamhet vid Ockelboverken, de första åren som arbetschef för jernvägsbyggnaden La Björnmossen - Jädraås, och efter dessa arbetens fullbordande som Inspektör och Byggmästare vid densamma, i förening med öfverinseende af tillfälliga arbeten vid Avaströms ångsåg, hvarest jag verkstäldt alla kanaliseringar, Brädgårds och Jernvägs anläggning Husbyggnader och Kartläggningar m. m.
    Före denna tid har anställning innehafts, åren 1870-1872, som stenhuggare och murare vid Göteborg stads kanalarbeten, åren 1873 - 1879 dels som schaktmästare, dels som nivellör, jemte tjenstgöring på Distriktsingenjörsbyrån, vid Bergslagernas Jernvägsbyggnader och, 1880 som arbetsinspektör vid Göteborg stads allmänna arbeten, hviken befattning, såsom varande framtidsplats med god inkomst, jag lättsinnigt nog lemnade, litande på Brukspatron Krooks försäkran, att få bättre och förmånligare vid Ockelboverken, hvarest löfte gafs, att få Baningenjörs befattning vid Wintjern - Ockelbo Jernväg, ty var då meningen, att den skulle framdragas till sistnämnda plats.
   Betygen för sistnämnda tid (åren 1870 - 1880 ) lemnades vid min inträdning i tjenstgöring till Brukspatron Krook, att förvaras å Hufvudkontoret, och har jag sedan dess icke återfått dem, hvadan de icke nu kunna företes, men anhåller att sedermera fall så skulle önskas få öfverbringa dem, jemte det som för senare åren är att bekomma af Ockelboverkens förrige Disponent; Det sist bekommna betyget af Bandirektör Lindencrona jemte mitt tjenstgöringskontrakt, tager jag friheten bifoga till benäget påseende.
    Utbedjande mig Herr Majorens godhetsfulla svar, om hvad jag har att påräkna rörande det här ofvan anförda.

Tecknar med största högaktning
Ödmjukast
J A Westerlund

    I mitten av augusti fick Westerlund besked att han fick kvarstå i Kopparfors tjänst och det är väl från nu som hans tid som Trafikchef vid DONJ kan räknas.
     Han fick redan från början mycket att göra då förlängningen till Linghed drevs mycket forcerat. Redan i maj 1888 hade man lyckats spåra ur fem gånger på den nya bandelen och Westerlund ondgjorde sig över att han inte hinner göra banan klar på grund av alla timmerkörningar.
    En mycket intensiv period i Westerlunds liv började. Han blev hårt engagerad i den snabba utvecklingen av järnvägen och i vad som så småningom resulterade i DONJ.
    Lokstallet byggs i Jädraås, banan byggs ut till Ockelbo och Norrsundet och trafiken ökar hela tiden,. Westerlund blir etablerad som en mycket respekterad man, med en stor pondus kombinerad med en varm mänsklighet. Han månar mycket om de anställda och från herrgården, till vilken han flyttade runt 1890, drev han Jädraås jordbruk, vilket försåg befolkningen med jordbruks- och mejeriprodukter.
    År 1899 gifte han sig med Hanna från Åmot och tillsammans fick de fyra barn.
Westerlund läste mycket och intresserade sig för tekniska nyheter. Detta resulterade bl a i att ett kraftverk byggdes i Pallanite och på det sättet fick reparationsverkstaden, 1904, elektrisk drift.
   Så tidigt som i oktober 1907 försökte han intressera bolagets styrelse att införa tryckluftsbromssystem vid DONJ. Nu dröjde det till 1912 men även då var DONJ bland de första banorna i Sverige som skaffade tryckluftsbroms.
    Bristen på snabba och lätta fordon gjorde att Westerlund 1896 skissade på en ångdriven dressin. Dressinen byggdes i Jädraås under åren 1897-98 och visade sig bli ett mycket användbart fordon. Kvalitén var det inget fel på. Dressinen finns kvar än idag och fungerar fortfarande utmärkt.

    Behovet av kraftigare lok gjorde sig gällande och tre tenderlok beställdes från Falun. Ett av loken utrustades med en nymodighet. En så kallad överhettare av typ Peachock provades. Tyvärr fungerade den inget vidare varför experimentet upphörde.
    Ett typiskt drag hos Westerlund var att han aldrig var rädd för okonventionella lösningar. Ett exempel på detta var att när lokbristen var som störst och de svenska verkstäderna inte hann leverera nya lok vände han blickarna mot Amerika. Detta resulterade år 1900; att lok nr 6 "Linghed" levererades från Baldwins fabriker.
    Bristen på växellok gjorde att Westerlund , 1899, föreslog att man själva skulle bygga ett sådant i Jädraås. Loket var ritat av Westerlund och som förebild hade han haft de så kallade Sentinelloken. Westerlunds konstruktion var dock med liggande ångpanna men med kedjedrift.
     Disponenten var dock tveksam varför Westerlund lät två sakkunniga granska ritningarna varefter de inkom med ett utlåtande. Detta gav ett bra intryck på disponenten.
     I ett brev daterat i januari 1901 avslutar disponenten med följande ord: "Jag lyckönskar Eder till ett vackert utlåtande om vexlingslokomotivet af så kompetenta personer som Herrar Andren och Markman". Strax därefter fick Westerlund tillstånd att bygga loket.

   I tidskrifter hade Westerlund läst om den nya principen med dubbla maskinerier typ Mallet. Vid nästa beställning av lok lyckades han övertyga bolagets ledning att satsa på tre stycken Malletlok av Atlas tillverkning. Historien kom att visa att dessa lok var ett mycket lyckat köp då de på ett mycket förtjänstfullt sätt kom att vara stommen i DONJ:s dragkraft ända in till slutet av 1950-talet

    Det är ofrånkomligt att det går en mängd historier om en så dynamisk herre som Westerlund . Vad som är sant och inte sant torde aldrig gå att få fram men något uns av sanning finns det säkert, "ingen rök utan eld!" Här följer två exempel av historier som är förknippade med honom:

    Ångdressinen hade i folkmun fått två öknamn, Huppen och Tjippen. Om Westerlund var medveten om dessa är inte känt. En dag ringde en kvinna till stationen i Jädraås och frågade om "Huppen" hade gått från Ockelbo?". Nu bar det sig inte bättre än att det var Westerlund själv som svarade; "Vilken hupp? Hupp åt helvete kärring!"
    Den andra historien är från tiden efter 1915. Westerlund var god vän med SJ-chefen Axel Granholm. En dag kom det ett formellt brev från Granholm där han påtalade problemen med de ständiga namnförväxlingarna mellan Linghem, på SJ-banan mellan Norrköping och Linköping, samt Linghed längs DONJ. Granholm påstod att man vid Linghed undersökt trakten och alldeles invid stationen låg en vackert belägen talludde varför man föreslog att Linghed skulle namnändras till Talludden.!
   Det här gillade inte Westerlund varvid han mycket formellt skickade ett svar till Granholm. Där påtalade han att Linghed hade en större godsmängd än Linghem varför han tyckte att det var Linghem som skulle namnändras.
" Vi har undersökt trakten runt Linghem och sett att det i en sjö alldeles intill ligger en vackert granbevuxen holme varför vi föreslår att Linghem namnändras till Granholm.!!" Något vidare hördes ej i ärendet.

    En fråga som Westerlund följde mycket noggrant var Ostkustbanan ( OKB) .
När det 1903 gavs koncession till byggande t avOKB var han mycket på alerten och ingav ett flertal förslag till OKB:s sträckning vid passerandet av DONJ. Han föreslog att OKB skulle passera Norrsundet men OKB var över huvud taget inte intresserade av någon anslutning till DONJ. Han ingav då ett nytt förslag vilket innebar att OKB skulle vika av från sin sydliga riktning och man skulle anlägga en gemensam station vid Åbydal. Därefter skulle OKB återta sin ursprungliga riktning.
   Det gick nu prestige i hela frågan och förhandlingarna kom att bli svåra och långa något som tog ganska hårt på Westerlund.
Hur det hela löstes kan du läsa om i kapitlet: Stationer & Lastplatser (OKB/Hamrångefjärden).
    Westerlund var mycket intresserad av jakt och fiske och som trafikchef hade han ett eget jaktområde i trakten av Björnmossen.
   Vid Åbrobanans slut nere vid sjön Fjärden byggde han en sommarstuga ute på en holme. Det var ofta som man kunde se ångdressinen komma med Westerlund på väg till fisket och utan tvekan behövde han den avkoppling som fisket gav.
   I slutet av 1919 drabbades Westerlund av spanska sjukan och den 25 januari 1920 dog han i sviterna efter sjukdomen. "Den normalspårige trafikchefen vid den smalspåriga järnvägen" hade gått ur tiden inte fullt 67 år gammal.

TRAFIKCHEF
J Wilhelm Lindgren
Efterträdare till Westerlund blev byråassistenten vid Gävle - Dala Järnväg J Wilhelm Lindgren.
Han tillträdde den 16 februari 1920 och var DONJ:s trafikchef till den 16 mars 1931.
Carl Julius Schmidt

TRAFIKCHEFEN
Carl Julius Schmidt.
Lindgrens efterträdare blev baningenjören vid Uppsala - Gävle Järnväg kapten Carl Julius Schmidt.
Han tillträdde den 17 mars 1931 och kom att vara DONJ:s trafikchef fram till sin pensionering år 1954.

TRAFIKCHEFEN OCH INTENDENTEN
Sten Unné

Schmidts efterträdare blev Sten Unné. Han kom från Kopparfors huvudkontor i Ockelbo och tillträdde sin tjänst år 1955.
Sten Unné kom att bli DONJ:s siste trafikchef och det var även han som fick den otacksamma uppgiften att föreslå och genomföra nedläggningen av DONJ.
Efter nedläggningen återgick Sten Unné till Kopparfors huvudkontor i Ockelbo där han fortsatte sin verksamhet som intendent fram till sin pensionering.

Returtåg till personal & fackf. innehållsförteckning