Fackföreningar bildas vid DONJ (Trade unions at DONJ)                                                                     Av Rolf Sten

FACKFÖRENINGAR BILDAS
Med tanke på personalens arbetsförhållanden kan man inte undra över att personalen sökte ena sig för att gemensamt kunna agera gentemot arbetsgivaren.
1891 bildades Sveriges Statsbanors lokomotivförare- och eldareförening.
Året därpå, 1892, bildades Sveriges Jernvägars lokomotivförare- och eldareförening. Det sistnämnda var inte en fackförening i dess rätta bemärkelse utan mer en förening för ekonomisk självhjälp åt medlemmarna.
År 1893 bildade lokpersonalen vid Uppsala - Gävle Järnväg en sektion i den sistnämnda föreningen.
1899 bildades Svenska Järnvägmannaförbundet.

Vid DONJ växte sig behovet av en fackförening allt starkare. 1906 cirkulerade teckningslistor bland personalen. Resultatet blev tillräckligt bra för att de skulle kunna bilda en egen avdelning inom Svenska Järnvägsmannaförbundet.
   Initiativtagaren till detta var före detta bromsaren vid DONJ, Albert Forslund. Han kom senare att bli ett känt namn som ordförande i Svenska Järnvägsmannasförbundet under åren 1918-1936, landsorganisationens ordförande under år 1936, toppade sin bana som kommunikationsminister under åren 1936-1938 och blev socialminister under åren 1938-1939.
  Sina egna arbetsförhållanden hade Forslund säkert i tankarna, då han på sina olika poster kämpade för drägligare arbetsvillkor åt sina kamrater.
 Den 21 oktober 1906 bildades vid DONJ avdelning 199 i Svenska Järnvägsmannaförbundet. Avdelningens förste ordförande blev initiativtagaren Albert Forslund. Av personalen anslöt sig de flesta till den nya avdelningen.
Större delen av lokpersonalen anslöt sig dock till den avdelning inom Sveriges Jernvägars lokomotivförare- och eldareförening som hade bildats i Gävle 1893.

Ett år senare, den 19 oktober 1907 ansökte DONJ om medlemskap i Svenska Järnvägarnas Arbetsgivareförening vilket omedelbart beviljades.

Det 1891 bildade Sveriges Statsbanors Lokomotivförare- och Eldareförening samt det 1892 bildade Sveriges Jernvägars Lokomotivförare och Eldareförening ombildades år 1908 till gemensam fackförening under namnet Sveriges Lokomotivmannaförbund.    Lokpersonalen vid DONJ kom att tillhöra dess avdelning 9 i Gävle.
Därmed hade större delen av personalen vid DONJ organiserats fackligt i dessa båda fackföreningar.
Fortfarande var inte verkstadspersonalen och banarbetarna organiserade.

BÄTTRE VILLKOR
Den nybildade avdelning 199 igångsatte arbetet med att reda upp de godtyckligheter som fanns. Arbetet gav resultat redan i maj 1907 då avdelningen förhandlade fram ett nytt löne- och anställningsavtal med bolaget.
  Överenskommelse nåddes om ett treårigt avtal, varav lönedelen gällde retoroaktivt från 1906.
Detta var ett stort steg för personalen. "Nu hade grunden lagts och det gällde att bygga vidare på huset".
   Det nya avtalet innebar avsevärda förbättringar i de anställdas villkor. Lokförare P A Zackrisson fick t ex årslönen höjd från 1020 till 1840 kr per år och eldare F H Helsing från 960 till 1295 kr per år. Albert Forslund själv, som då var smörjare, fick sin årslön höjd från 780 till 1125 kr och banvakt Blomgren fick höjning från 720 till 1200 kr per år. Totalt ökade DONJ:s lönekostnader med 33,2%.

    Tidigare var personalen tvungen att ta den av bolaget anvisade bostaden eftersom den ingick i lönen. Detta förhållande var många gånger orättvist om man hade egen bostad eller om man själv ville bygga ett hus. I det nya avtalet blev bolaget skyldigt att erbjuda bostad men man tvingades inte att ta den.
Nu ingick inte lägenhet i lönen utan hyran betalades per eldstad.
    Det nya avtalet innehöll även nyheter som vikariatstillägg, reglerad övertidsersättning och framför allt reglerad arbetstid till 10 timmar per tjänstgöringsdygn.
Turlistor infördes för all personal.
Vidare infördes reglerad befordringsgång i 4 steg med 3 års intervaller.
Avtalet träffades för den ordinarie personalen men kom i tillämpliga delar även att användas på de tillfälligt anställda.
Samma år gjordes en överenskommelse om kilometerpengar för den åkande personalen.
En fast löneutbetalningsdag bestämdes.
Sjukvården reglerades med bland annat kostnadsfri läkarvård, fri medicin och full lön under högst 30 sjukdagar per år.
Tjänstledigheten reglerades. Det stadgandes att var tredje söndag skulle vara ledig. Ledigheten skulle om möjligt omfatta 24 timmar i följd.
Ordet semester i vår bemärkelse var ännu inte uppfunnet men genom det här avtalet kunde man könja detta begrepp då de anställda nu fick rätt till ledighet med full lön under12 dagar per år.

I juli månad 1909 gick extra konduktören och ordföranden i avd 199 in med en begäran om tjänstledighet:
Till
Styrelsen för D.O.N. Järnväg
Då de numera börjar ligga i nästan hvarje menniskas natur att förskaffa sig sjelf, såväl som att hjälpa andra, att erhålla den största möjliga allmänbildning som står till buds. Ock då detta tillgår dels genom att större eller mindre sammanslutningar, ärliga hjälper någon eller några av sina kamrater, i ekonomiskt hänseende, att få bevista undervisningskurser på längre eller kortare tid, dels att enskilda personer på egen bekostnad bevistar dylika kurser.
Och då undertecknad i längtan efter att få bevista en folkhögskolekurs, sökt och erhållit stipendiat till en sådan , anhåller undertecknad härmed vördsamt om permission från och med 14 Oktober 09 till och med den 2 Maj 1910.
Om tjenstledighet beviljas anhålles samtidigt om att efter tjenstledighetens slut få inträda i samma befattning som förut.
Norrsundet den 24/7 09
Högaktningsfullt
Albert Forslund
ex, Konduktör

   Det var Svenska Järnvägsmannaförbundet som givit Forslund stipendiatet.
Arbetsgivaren förhalade ärendet varvid Forslund tog hjälp av förbundet vilket skrev till bolaget och bad om besked.
   Nu såg bolaget sig tvungna att ge ett besked varför trafikchef Westerlund kopplades in och ombads att komma in med ett yttrande.
   Nu ska vi komma ihåg att 1909 var storstrejkens år i Sverige. Forslund var ju ordförande i avd.199 och den spirande Svenska fackföreningsrörelsen var i gungning. Arbetsgivarna såg chansen att få övertaget. Visserligen var inte de Svenska järnvägarna uttagna i strejken men som arbetsgivare var ändå bolaget tvunget att följa med "strömmen".
  Man bör ha detta i tankarna när man läser följande skrivelse, en skrivelse som man gott kan säga är ett mycket tidstypiskt dokument över hur en arbetsgivare betraktade den spirande fackföreningsrörelsen.

Följande är Westerlunds yttrande till bolagets styrelse:
Jädraås den 11 september 1909
Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag
Ockelbo
  Återkommande till min skrivelse af den fjärde dennes, och frågan om smörjaren Forslunds tjenstledighets anhållan för bevistande af folkhögskolekurs, så har jag rörande denna sak talat med Generaldirektören vid Statens Jernvägar Pegelow.
   Sv Järnvägsmannaförbundet säger i sin skrivelse, att af de fem utsedda stipendiaterna tre tillhöra Statsbanorna, och af dessa skulle en redan beviljats tjenstledighet då deremot de två andra ännu ej erhållit slutligt svar.
Generaldirektören sade, rörande den förstnämnde torde här vara fråga om någon arbetare ute vid distrikten , och således icke tjensteman vid Statsbanorna, ty frågan har icke behandlats vid plenum i Kungl. Styrelsen och vad beträffar de sistnämnda så kommer deras ansökningar att i vanlig ordning behandlas i Kungl. Styrelsen, och såvida intet inträffar med öfverklagningar och dylikt kommer Kungl. Styrelsen att utan vidare afslå sökandenas begäran.
Generaldirektören tycktes, fast han icke gaf något direkt utlåtande dock luta åt det hållet att vi borde afslå den ifrågavarande ansökningen.
   Då hvarken Jernvägen eller Bolaget i öfrigt, icke har den ringaste nytta eller fördel af att anamma upp Socialister för att icke säga anarkister föreslår jag för min del att ansökningen lämnas utan beaktande och afslås utan någon som hälst motivering.
Högaktningsfullt
J A Westerlund

I ett brev till Svenska Järnvägsmannaförbundet meddelade bolaget att den begärda permissionen icke beviljades.
   Vid en omorganisation i Sveriges lokomotivmannaförbund fick lokpersonalen vid DONJ en egen avdelning i Jädraås, avd. 54.
   I november 1914 bildades vid avdelning 199 inom Svenska Järnvägsmannaförbundet en verkstadsklubb, omfattande DONJ verkstadspersonal.
Först 1927 organiserades banarbetarna. Genom att dessa nu organiserades kom nästan all personal att vara fackligt organiserad och utvecklingen hade tagit ett stort steg framåt, arbetsförhållandena hade blivit avsevärt bättre.

PENSIONSFRÅGAN
Frågan om pension återstod att lösa. Någon egentlig pensionsålder var inte stadgad. Man var i tjänst så länge man orkade, i regel fick man ett lättare arbete mot slutet av tjänstgöringstiden och när man inte orkade längre kunde man begära avsked. Då erhöll man ett månadsunderstöd från bolaget; inte mycket, men i alla fall tillräckligt för att överleva.
   Från 1902 hade pensionsfrågan stötts och blötts i många förhandlingar. Först 1920 löstes problemet. Bolaget begärde inträde i EJP, Enskilda Järnvägars Pensionskassa. Då en stor del av DONJ:s personal uppnått för hög ålder för att kunna anslutas till EJP, åtog sig bolaget att bekosta deras pensionering.
   Det var hög tid för pensionsfrågans lösning eftersom det i DONJ:s tjänst 1920 fanns 11 personer som var 63 år gamla och äldre. Äldst var dåvarande stationsföreståndaren i Lilla Björnmossen, A G Ramström med en ålder på hela 85 år!
   De under första världskriget stegrade levnadskostnaderna satte de anställda på svåra prov. Priserna steg under perioden 1914-1917 med 70 %. Ett krigstidstillägg infördes och för 1917 var tillägget 230 kr/år.
  För åren 1919-1921 omarbetades detta. Förutom en grundsumma baserades tillägget på socialstyrelsens indextal. 1922 ändrades ersättningen till ett så kallat dyrtidstillägg, ett tillägg som kvarstod i många år.

   1941 sammanslogs Svenska Järnvägsmannaförbundet och Sveriges lokomotivmannaförbund till Svenska Järnvägsmannaförbundet.
Lokpersonalen tillhörde lokmannaavdelningen och övriga medlemmar järnvägsmannaavdelningen.
   1968 upphörde avdelning 199 i Jädraås i och med att den uppgick i storavdelning Stockholm 1 Enskilda Järnvägar.

Returtåg till personal & fackf. innehållsförteckning