Arbetsförhållanden vid DONJ (working conditions)                                                             Av Rolf Sten

DÅLIGA ARBETSFÖRHÅLLANDEN
Att få en fast anställning vid järnvägen var eftertraktat. Trots att anställningsförhållandena inte var speciellt goda, kändes det tryggt att få en fast tjänst.
Att man även försökte att hjälpa vänner och släktingar till anställning vid DONJ märktes på att samma efternamn från 1800-talet återkom under 1900-talet. Exempel på DONJ:are under flera generationer är t ex: Ramström, Zackrisson, Helsing, Blomgren, Bergman, Sandberg etc, etc.
Som tidigare nämnts var arbetsförhållandena inte de bästa. Arbetstiden var oreglerad, eller som en bromsare vid DONJ en gång sade, "det var att åka hela dygn det". Dessa ord ska nu bara tas som ett uttryck, men fakta visar att tjänstgöringstiden ofta kunde komma upp till 15, 18 och i bland ända upp till 20 timmar per dygn. Att under sådana förhållanden sitta som t ex bromsare, i ur och skur på öppna vagnar och helt utan tak över huvudet, var säkert mycket påfrestande.
Överliggningsförhållandena var under all kritik. Rummen låg ofta i anslutning till lokstallarna och var kalla och dragiga tillika som rök från ångloken i stallet ofta drog in i överliggningsrummet. Tjänstgöringslistor var ett mer eller mindre okänt begrepp, speciellt för bromsarna, den största gruppen anställda.
Tjänstgöringstiden bestämdes mest av de för stunden rådande förhållandena.

1893 tjänade lokföraren 100 kr i månaden + fri bostad, övertidsersättning och beklädnadsersättning. Eldaren fick 55 kr i månaden + samma förmåner som en lokförare, bromsaren 41 kr i månaden + fri bostad samt vintertid fri päls, och banvakten 45 kr i månaden + fri bostad. Nej, inte var det speciellt goda förhållanden och ändå fanns det de som hade det sämre, t ex lokputsarna. Dessa kunde ibland få jobba 12 timmar per dygn, ofta på natten för en månadslön på 25 kr.
1895 låg verkstadsarbetarnas löner på ca 11-20 öre per timma + fri bostad vid fast anställning. Arbetstiden kunde ibland uppgå ända till 70 timmar per vecka. De dåliga förhållandena blev inte bättre av att löneutbetalningarna kunde vara mycket oregelbundna.
Ett annat samhällsproblem på den här tiden var alkoholen. Mot slutet av 1800-talet började nykterhetsrörelsen att göra sig gällande. Lokalavdelningar till dessa började växa fram och så även i Jädraås. 1895 byggdes den så kallade "röda längan" i Jädraås och i dess ena ände inreddes en lokal för nykterhetslogen. Mot bakgrund av dåliga arbetsförhållanden kan man kanske i viss mån förstå att det fanns alkoholproblem. Att även DONJ hade problem kan man förstå genom följande cirkulär:

Cirkulär No 19.
Af förekommen anledning anmodas härmed samtlige stationsföreståndare vid Dala Ockelbo Norrsundets Jernväg att tillse det tjenstgörande tågpersonalen är fullt nykter, och vid förekommande fall då sådant kan betviflas, genast inrapportera förhållandet till Trafikchefs expeditionen.
Lokomotivförare som synbarligen är af starka drycker berusad, sättes genast ur tjenstgöring och får endast åtfölja tåget som passagerare.
Vid sådant fall får eldaren, under förutsättning att denne är nykter, tjenstgöra som förare, och smörjaren som eldare på det att den minsta tidsutdräkt för tågen må förekomma.
Uraktlåtenhet, med att icke inrapportera förseelser af ofvan angifvna art kan i vissa fall anses som tjenstefel.
Jädraås den 27 december 1897
J A Westerlund

När DONJ 1897 öppnades för allmän trafik, medförde detta mer ordnade förhållanden för personalen. Tjänstgöringslistor och vissa befordringsmöjligheter tillkom, men någon förbättring av lönerna blev det inte.

FACKFÖRENINGAR BILDAS

Returtåg till personal & fackf. innehållsförteckning