Retur till föregående sida? Klicka i bilden

Rälsbussepoken (The railcar era)  av Rolf Sten

Rälsbussar
Följande återblick är ämnad att ge en övergripande historisk återblick över den svenska rälsbussepoken. För den som vill fördjupa sig i ämnet rälsbussar så rekommenderas boken "Rälsbussar" skriven av Arne Hällqvist och utgiven av Svenska Järnvägsklubben 1984, ISBN 91-85098-38-8.
   Innan vi går vidare ska vi klargöra skillnaden mellan motorvagn och rälsbuss. Vid Statens Järnvägar, SJ, etablerades denna definition i och med att rälsbussar började levereras på 1930-talet. Med motorvagn avses ett dragfordon - med utrymme för resande och/eller gods och/eller post- som är försett med för vederbörande spårvidd normala stöt- och draginrättningar, så att det kan sammankopplas t. ex. med vanliga trafikvagnar.
Ett motorfordon som ej har normala stöt- och draginrättningar och därför ej utan vidare kan kopplas till vanliga trafikvagnar kallas för rälsbuss.
   Nu ska vi komma ihåg att med tiden har de båda fordonstyperna närmat sig varandra. I slutet av 1950- och början av 1960-talet när motorvagnstågen Y0a2/X9 levererades skulle man nog definitionsmässigt kalla dessa för rälsbussar men i praktiken blev benämningen motorvagn. Den sista nytillverkningen av rälsbussar skedde 1957 - 1960. Fordon som nytillverkats därefter, Y3 och Y1 kom officiellt att kallas för motorvagnar även om begreppet "rälsbuss" fortfarande lever och är mycket svårt att tvätta bort

Billigare persontrafik
Vid de mindre privata järnvägarna insåg man tidigt att man måste förbilliga persontrafiken. Ett led i detta var att separera gods- och persontrafik. Även om det blev billigare var det ändå personalkrävande, två personer på ångloket och en konduktör i tåget. Dessutom låste man i många fall ett ånglok som kanske bättre behövdes till godstågen.
   Vissa privatbanor experimenterade med att bygga om personvagnar till motorvagnar. Sala - Gysinge - Gävle Järnväg, SGGJ, byggde 1926 om tre av sina personboggivagnar till motordrift, något som blev ett misslyckande, vagnarna fick återställas till personvagnar (1928). Bilden nedan visar Personboggivagnen BCo1 ombyggs till motorvagn Mo BCF1. Foto: Stig Nyberg.

   Med åren tog en del tillverkare upp motorvagnar på sitt program. Exempel på dessa var Diesel - Elektriska Vagn - Aktiebolaget, DEVA och Kalmar Verkstad.
   SJ skaffade 1912 sina första 2 motorvagnar 1912. Dessa var dieseldrivna och tillverkade av ASEA. Någon större motorvagnsanskaffning skedde inte vid SJ eftersom men vid elektrifieringen fick gott om ånglok. Passagerarvolymen vid SJ-banorna var ofta högre vilket motiverade lokdragna persontåg.
   Vid de privata banorna fanns det i början av 1930-talet ett 80-tal motorvagnar, både smal- och normalspåriga.

Följande text och bild var införd i Lokomotivmännens tidning 1932. Bilden är tagen i Västervik 18 mars 1932.
Motorvagnsdrift vid N.V.H.J.
För erhållande av tätare persontågsförbindelser samt förbilligande av driften för ett persontåg, som tidigare framförts med ånglok, har förvaltningen vid rubricerade järnväg från A.- B. Kalmar verkstäder inköpt en motorvagn, vilken sattes i trafik den l april. Vagnen är försedd med två motorer, vardera om 40 hästkrafter, vilka äro fristående från varandra på det sätt, att de kunna arbeta var för sig. Detta är ju av stor betydelse, då en eventuell skada med motorstopp inträffar å den ena av vagnens motorer. Vagnen kan manövreras från båda ändar. Den väger 11,42 ton och har ett axelavstånd av 5,4 meter. Inredningen är praktisk och trevlig. Uppvärmningen sker genom motorernas kylvatten. Belysningen är elektrisk. Vagnen rymmer 34 resande och får framföras med högst 60 km/tim.
G. S.

Rälsbussen blir ett begrepp
På 1920-talet utvecklades landsvägstrafiken. Landsvägsbussarna blev allt fler och därmed en mycket stark konkurrent till järnvägarna. För att möta konkurrensen från landsvägstrafiken sökte järnvägarna nya lösningar.

Bilden visar UWHJ rälsbuss 1922. Släpvagnen är byggd på ett gammalt personvagns- underrede. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1926.

   1922 skaffade Uddevalla - Vänersborg - Herrljunga Järnväg, UWHJ, en vanlig landsvägsbuss som byggdes om och försågs med järnvägshjul. Det är från och med nu som begreppet "rälsbuss" (från början kallad rälsomnibuss) börjar växa fram, landsvägsbuss var de ju definitivt inte längre! Rälsbussarnas huvudlittera kom att bli "Y" eftersom de saknade normala stöt- och draginrättningar.
   Rälsbussepoken kan delas i tre utvecklingsfaser.
- Tvåaxliga rälsbussar med plåtklädd trästomme
- boggirälsbussar med plåtklädd trästomme
- boggirälsbussar med hel stålkonstruktion

Föregående sida

Nästa sida

Retur till historiskt "rälsbussen" innehållsförteckning

© Rolf Sten
ralsbussen_ett_begrepp..html senast uppdaterad 17 november 2003 av Rolf Sten