De olika loktyperna vid Statens järnvägar benämndes från början bara som snälltågslok, lok för blandade tåg samt större eller mindre godstågslokomotiv. Genom åren blev de olika loktyperna alltför många varför man år 1876 införde litterasystemet med bokstavsbeteckningar som angav vad det var för typ av lok De allra första åren hade man inga speciella godstågslok utan godset gick i de blandade tågen men efterhand som godstrafiken ökade blev man tvungen att mer och mer börja köra rena godståg respektive persontåg. Persontrafiken mellan vissa orter blev av den omfattningen att man såg sig tvingade att införa särskild lokaltrafik. Samtidigt ökade även behovet av särskilda så kallade växlingslok. Det var mot den bakgrunden som man anskaffade de första så kallade tankloken. Det vill säga lok som saknade tender. Kol och vattenförråd fanns på själva loket. Tankloken hade också den fördelen att de fick gå lika fort framåt som bakåt vilket i sin tur gjorde att man inte var i behov av vändskiva på den slutstation som tåget hade.
I takt med järnvägsnätets utbyggnad och den alltmer ökande lokaltrafiken blev man tvungna att skaffa mer dragkraft. Framför allt till lokaltrafiken. De första snälltågsloken av littera A som hade anskaffats i början av 1860-talet fick allt mindre att göra på grund av att tågen hade blivit tyngre och loken ersattes av kraftigare snälltågslok. 1889 ombyggdes fyra stycken A-lok om till tanklok. Det var A-loken nummer 33, 59, 61 och 74, ursprungligen tillverkade av Beyer & Peacock, som byggdes om. Ombyggnaden skedde på SJ:s reparationsverkstad i Malmö. Tendrarna kopplades bort och lokets ramverk ändrades och försågs med ytterligare en drivande axel. Löpaxeln behölls medan drivhjulen fick en mindre hjuldiameter. Lokhytten byggdes om och försågs baktill med ett kolförråd. En ny panna lades in och och försågs med en sadeltank (vattenförrådet finns i en behållare som ligger som en sadel över själva ångpannan). På det här viset fick man en resursförstärkning på fyra sadeltanklok med axelföljden 1B, en drivaxel följd av två drivande axlar. Loken numrerades 385 -388 men fick inga namn. Ombyggnaden blev mycket lyckad varför SJ beslöt att bygga om ytterligare fyra A-lok. 1890 togs A-loken 100 och 101 ur tjänst
och byggdes om till sadeltanklok enligt samma modell. Den här
gången försågs loken med en något annorlunda
ångpanna varför loken kom att få beteckningen
Oc2. Även den här ombyggnaden gjordes på SJ:s
reparationsverkstad i Malmö. Loken numrerades 398 - 399. I samband med att de sista fyra loken ombyggdes och fick littera Oc2 ändrades litterat på de fyra första loken till Oc1. Lok 385, 387 och 388 försågs senare med ångpanna av samma typ som på de fyra sista Oc2-loken. Loken fick då nytt littera, Oc2. 1919 slopades alla Oc-loken. Lok 387 skrotades 1920, 412 skrotades
1921, 386 skrotades 1924. Lok 385, 388, 398, 399, och 413 skrotades
1925. 
 Ovanstående ritning visar SJ Oc-lok i utförande som Oc.  Retur till historiskt "rullande" innehållsförteckning  © Rolf Sten oc_loken..html senast uppdaterad 2004-10-30  |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
