av Lennart Strömquist 

 Resan
Det blandade tåget B 3502 har just anlänt till Bergsjö från Harmånger, i rätt tid, klockan 16.40. Tågklarerare Skogkvist har ställt infartssignalen på stopp, låst infartsväxeln och anmält tåg in till Harmånger. Lokomotorförare Ingvar Oskarsson är inne på tågex. och samtalar med stationskarlen Olsson. Snart skall växlingen börja och tåget kommer att återgå till Håg som G 8297 kl. 17.20. Efter rundgång med loket tillkopplas en överföringsvagn, lastad med en tom O-vagn, och en Np vagn, lastad med ett tröskverk. O-vagnen har transporterat tropiskt timmer till Plywoodfabriken Plyfa i Hassela. Några kollin ilgods lastas in i Gsp vagnen. Styckegodset går sedan några år normalt på landsväg, med SLAB:s kretsbil från Sundsvall.

Magasinen vid Bergsjö station. T.v. SJ (NHJ) magasin. Observera att infartssignalen är ställd på ”stopp”. Vid ”kör” var infartsväxeln förreglad till huvudtågvägen, dvs. spåret närmast stationen. Trots att det för dagen bara var ett tåg i gång måste man ställa till stopp för kunna genomföra växlingen. Semafor och växlar lades om lokalt. Den vilande skottkärran mellan spår 1 och 2 indikerar att stk. Olsson tagit paus i det manuella ogräsrensandet. Foto: Lennart Strömquist.

   Tåget avgår punktligt. De enda resenärerna är jag och min far, som åker i hytten. Det enda trafikutbytet under resan till Harmånger är en påstigande vid Stering hpl, som skall vidare till Strömsbruk med anslutande SJ buss. Jag och min far väntar på rälsbuss Y 2464 som kl. 21.33 som för oss till Sundsvall C, för vidare befordran med landsvägsbuss till hemstationen Sundsbruk. Resan hade börjat där klockan 9.22 då vi bordade tåg 413 för en resa till Gnarp (11.02) och vidare med SJ buss till Bergsjö dit vi anlände kl. 12.20. Syftet med resan till Bergsjö var inte järnvägsintresse utan att besöka vår f.d. granne, ”Pelle Nörpåbacken” från Jättendal, som på ålderns höst hamnat på Bergsjö sjukhem.
     Under den långa väntan på anslutande tåg i Harmånger ”botaniserade” jag på smalspårsbangården och noterade att vagnfloran representerade ett stort antal fd. smalspåriga privatbanor såsom bl.a. ROJ, ÖJ, MÖJ, ULJ, LJ, VGJ, VB, VÅHJ och LSSJ. Från NHJ fanns bl.a. en resgodsvagn och i omlastningsmagasinet var ett Np lok (3052) uppställt (Motala 1939). Det kom senare under sommaren att användas i ba-tåg för byte av slipers mellan Vattrångsby och Högen. Loket kom ursprungligen från ÖJ (Nr 11). Efter nedläggningen av NHJ ställdes det upp tillsammans med några vagnar på en spårstump på f.d. Bergsjö bangård där det skrotades i juli 1966. Vid överföringsrampen väntade ytterligare fem-sex timmervagnar på att ”rampas” för vidare befordran till Bergsjö. Inför den oväntad trafikökningen till Plyfa, i denna banans elfte timme, hade man brist på överföringsvagnar, som efter indragningen av ”jordgubbståget” några år tidigare överförts till andra linjer.
    Den 29 December 1961 var det slut. Nästan på dagen 69 år efter det att koncession hade beviljats den 22 december 1892 och 65 år efter banans invigning den 12 december 1896. Rälsen var hela tiden den ursprungliga, tillverkad av Cammels Steel Ltd i England år 1896.

Vändskivan vid Bergsjö. Vid den förhöjda lastkajen (för att kunna lossa normalspårsvagnar i plan), lossas en vagn med timmer till Plyfa i Hassela. Bakom Ip vagnen syns taket på avgående SJ buss mot Hudiksvall. Spåret till höger går till Bröderna Östmans (Bergsjö) Fruktindustris magasin. Där fanns en temporär ramp, byggd av slipers och klen smalspårsräls, för att ställa av normalspårsvagnar. Foto: Lennart Strömquist.

 Epilog
Under min tidiga uppväxt på Jättendals station (1950-talet) utövade Bergsjöbanan en speciell lockelse genom att den genom sin smalspårighet var så annorlunda mot vardagen utanför sovrumsfönstret. Under resorna till Hudiksvall spanade jag alltid (och gör alltjämt) efter resterna av den gamla banvallen i trakten av Via och Rogsta och under besök på Rotnäshemmanet (vid Storsjön i Jättendal) kunde man vid vissa tillfällen höra kvällståget arbeta sig upp mot Bergsjö.
    Några höjdpunkter från själva banan var bl.a. en lokresa mellan Harmånger och Bergsjö. Tåget var med ett fullsatt ”marknadståg” (bestående av bl.a. två B0p vagnar) och den svåra lövhalkan gjorde att eldaren fick gå före och handsanda spåret. En annan höjdpunkt var att få följa med banarbetaren Pelle Sjölander, från Jättendal, på en heldagsutflykt per dressin för byten av slipers. Mamma Bertha hade packat matsäck i fars unikabox och tillsammans med Pelle och de andra banarbetarna intogs måltiden sittande på magasinsbryggan i Bergsjö där det fria rummet (pga. trafik med överföringsvagnar) tillät samtidig passage av växlande smalspårståg.
    I dag förvånas man att trafiken kunde pågå så länge, förmodligen var avtalet med staten (från tiden vid SJ övertagande av OKB) om att banan skulle breddas den enda anledningen till att denna udda spårstump klarade sig ända in på 1960-talet. Långt före nedläggningen sökte SJ finna lösningar att dra sig ur sina åtaganden, bl.a. genom att förslå en lastbilslinje (med omlastning) från Jättendal. Detta motsatte sig kommunerna och anledningen att man gick med på en nedläggning 1961 var att ”bredspårsfonden” skulle användas till utveckling av näringslivet på orten. Vid ett möte i Bergsjö på 1950 talet frågade trafikinspektör Olof Nilsson hur många som kommit med tåget, som alla påpekade var en viktig förbindelse med Hudiksvall, ingen var svaret och Nilsson återvände ensam på sin tjänstebiljett. Tråkigt är att Nordanstigs (Bergsjö) kommuns intresse att bevara sin industrihistoria inte klarade av att behålla tåget (som för visso inte bestod av NHJ materiel) utan att det museala man i dag kan se i Bergsjö endast är en malplacerad Np vagn längs Storgatan.

Infart till Högen håll- och lastplats fotograferat från förarhytten på tåg 8297. Inlåst (bakom spårspärrar) på sidospåret står en Osp vagn med nya slipers för kommande byten under sommaren. På vissa sträckor hade man tidigare vid byten lagt in normalspårsslipers inför den breddning, som aldrig blev av. Foto: Lennart Strömquist.