Haparanda station, en återblick på åren 1915-1938. Haparanda station year 1915-1938

Åter till föregående sida?
Klicka i bilden ovan Haparanda station, en återblick på åren 1915-1938
Haparanda station year 1915-1938

Föregående sida

Nästa sida

Finska röda som efter striderna i Torino 6 februari 1918 hade lyckats fly till Haparanda.

Stupade Svenska frivilliga överföras från Torino till Haparanda

Kristidens Haparanda
Många historier om både hederliga och ljusskygga affärer, om lätt förtjänta och lätt förlorade förmögenheter har gått om kristidens Haparanda. En stor del äro rena fantasier, men många äro sanna. Här om någonstans sattes moral och samvete på de hårdaste prov.

Jobbare i tusental, som lockats av ryktet, slog sig ned här och hade sina medhjälpare utefter hela gränsen. Allting lämpade sig att göra affärer med. Febertermometrar och salvarsan voro begärliga varor. Att salvarsanet i de flesta fall var förfalskat, hörde bara till ordningen, och att nästa köpare blev lurad, var bara som det skulle vara. Cykelslangar och dinappar hade sina perioder, de senare i så stor omfattning, att särskilda godsvagnar fingo insättas på Stockholm.

Valutasmuggling förekom i stor skala, och särskilda centraler (tvättinrättningar!) inrättades där rubelsedlarna både tvättades och strökos, innan de gingo vidare ut i världsmarknaden. Skrynkliga och smutsiga sedlar hade dålig kurs.

Handelsspioneri förekom i stor utsträckning, och ett fullständigt rapportsystem över
malmångarnas avgång från Luleå uppdagades. Rapporterna kommo från Luleå och vidarebefordrades till de ryska myndigheterna i Tornio, vilka icke voro sena att beordra torpedering. Konvoj av svenska örlogsfartyg blev därefter nödvändig.
Att järnvägspersonalen smittades av denna jobbaresjuka var helt naturligt och var och en gjorde affärer allt efter ställning och ekonomi.

De, som hade förbindelser och kapital, rörde sig med valutor, hästskor, stångjärn och pälsverk. Andra åter med enklare varor och vanlig penningväxel. Notis- och telegrambuden hade blyertspennor och radergummi som sin speciella handelsvara.

För att undgå censuren smugglades över gränsen brev till tyska krigsfångar i Ryssland, och säkerligen finns det haparandabor, som kunna känna sig tacksamma över, att det gick lyckligt. Enklare förseelser än så har förskaffat mången till Sibirien.

Varje människa hade något i affärsväg att syssla med, och det fanns springpojkar och i vanliga fall oföretagssamma personer, som kunde ståta med betydande banktillgodohavanden. En sparsam servitris på stadshotellet kunde efter tre års arbete ”draga sig tillbaka” med en behållning av 90 tusen kronor.

Sparsamheten var emellertid så sällsynt att det allmänna välståndet var betydligt sämre efter än före kriget. Stadens affärer kommo också under denna tid i olag, och därför har Haparanda i många år haft skatterekordet bland landets städer.

Åter till sidans början

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till innehållsförteckning