Utredning om trafikering av Åmål

Åter till innehållsförteckning?
Klicka i bilden ovan

Utredning om trafikering av Åmål - Årjängs Järnväg

Föregående sida

Nästa sida

I. översikt över järnvägsbolagets ekonomiska förhållanden.

Den 22 september 1914 beviljade Kungl. Maj:t vissa personer koncession på järnväg om 1,435 m. spårvidd vid Åmåls station på Bergslagernas järnvägar till Årjängs station på en samma dag koncessionerad järnväg mellan Billingsfors och Arvika, numera Dal - Västra Värmlands järnväg. Därvid föreskrevs bl. a. att arbetet på järnvägsanläggningen skulle påbörjas viss angiven dag och därefter så bedrivas, att järnvägen i sin helhet. kunde vara färdig att upplåtas för trafik senast den 1 oktober 1919.
   Sedan koncessionen på järnvägen jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande överlåtits på Åmål-Årjängs järnvägsaktiebolag fastställde Kungl. Maj:t den 13 oktober 1916 kostnadsberäkning för ifrågavarande järnvägsanläggning att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökt statslån, sluta på 4,365,000 kr. samt beviljade för utförande av järnvägsanläggningen ett lån av 3,273,750 kr. ur lånefonden för bibanor inom västra delarna av Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar av Bohuslän och Dalsland (den s. k. bibanelånefonden).
   På grund av de under krigstiden inträffade förändringarna i prisförhållanden kunde järnvägen emellertid inte utföras för den sålunda beräknade kostnaden. Sedan bolaget med anledning härav ingivit en ansökning om ytterligare statslån, fastställde Kungl. Maj:t den 14 december 1923 ny kostnadsberäkning, slutande på 7,700,000 kr. samt beviljade från bibanelånefonden ytterligare ett statsbidrag av 2,320,250 kr.
   Medan av det tidigare lånet en tredjedel finge åtnjutas räntefritt i 60 år, bestämdes att av det senare lånet skulle en tredjedel eller 775,416 kr. 67 öre utgöra anslag utan återbetalningsskyldighet. Återstående två tredjedelar skulle åtnjutas som lån och amorteras med en annuitet av 5,4 % på lånebeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter fem procent på oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning å lånet. Ränta, som på det tidigare lånet upplöpte under en tid av högst fyra år från lyftningsdagarna, benämnd anståndsränta, skulle först erläggas sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som hela lånekapitalet inbetalts. För det senare lånet medgavs i stället för anstånd med räntas erläggande räntefrihet för fyra år från lyftningsdagarna. Kapitalavbetalning skulle börja för båda lånen fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast skulle vara färdig och öppnad för trafik. På förfallet, ej inbetalt belopp skulle gäldas överränta med 5,5 % tills beloppet inbetalts.
   Järnvägsanläggningen Åmål - Årjäng med alla därtill hörande byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skulle genom inteckning med förmånsrätt framför varje annan fordran utgöra säkerhet för statslånen.
   Sedan Kungl. Maj:t den 11 juli 1924 beviljat koncession på bibana från Hallanda på järnvägen Åmål - Årjäng till Kättilsbyn och den 12 april 1929 beviljat sådant tillägg till koncessionen på järnvägen Åmål - Årjäng att hamnspår finge anläggas från nämnda järnvägs station i Åmål till djuphamn vid Örnäs, förklarade Kungl. Maj:t den 19 april 1929 att järnvägen Hallanda - Kättilsbyn skulle förenas med järnvägen Åmål - Årjäng med hamnspår till djuphamnen vid Örnäs, i följd varav samtliga anläggningarna skulle anses såsom en järnväg.
   Efter beslut av riksdagen beviljade Kungl. Maj:t järnvägsbolaget ytterligare statsunderstöd ur bibanelånefonden nämligen dels den 8 april 1927 på 183,000 kr. för anläggning av nyssnämnda hamnspår och dels den 31 maj 1929 på 175,000 kr. för inköp av rullande materiel, därvid föreskrivits villkor, motsvarande de för statsunderstödet den 14 december 1923 föreskrivna, dock att beträffande understödet på 175,000 kr. medgivits räntefrihet endast för åren 1929 och 1930.
   Med fullgörande av det i koncessionen stadgade villkoret rörande tiden för järnvägsanläggningens fullbordande och öppnande för trafik fick bolaget anstånd gång efter annan, sist bestämdes tidpunkten till den 1 januari 1929. Banan öppnades för trafik den 2 december 1928.
   Bolaget har sålunda erhållit följande statslån:
Lån enligt Kungl. Maj:ts res. 13/10 1916 Kronor 3,273,350:-
"       "                "               14/12 1923    "        1,550,833: 33
"       "                "                   8/4 1927    "           122,000:-
"       "                "                 31/5 1929    "           116,666:67
                                          Summa Kronor          5,063,250:-

   Därjämte hade i statsunderstöd utan återbetalningsskyldighet erhållits 894,750 kronor.
På 1916 års lån, där ränta enligt lånevillkoren skulle börja inbetalas efter fyra år, har bolaget inbetalat under åren 1924-1927 till riksgäldskontoret sammanlagt 393,068 kr. 46 öre, men har några inbetalningar sedermera ej ägt rum. På statslånen utgjorde därför den förfallna, ej inbetalda räntan vid 1931 års slut:
vanlig ränta............ kronor 468,245: 95
överränta............... kronor   30,433: 16
                              Kronor 498,679:11

   Under år 1931 förfallna, obetalda räntor utgjorde därav:
vanlig ränta..................... kronor189,566: 00
överränta........................      "      15,327: 38
                                    Kronor   204,893: 47

   Anståndsräntan på 1916 års lån utgjorde 377,587: 96 kronor.
   Aktiekapitalet uppgick till 1,523,100 kronor. Tillägges härtill räntevinst å disponibelt kapital under byggnadstiden (omkring 566,600 kr. den 1 jan. 1928) har bolagets eget kapital uppgått till nära 2,100,000 kr.
   Det sålunda tillgängliga byggnadskapitalet (8,058,000 kr.) har dock ej varit tillräckligt för bananläggningens färdigställande och anskaffning av rullande materiel, främst emedan arbetet utfördes till stor del under dyrtiden efter världskriget, ävensom på grund av att arbetet, delvis visade sig vara av svårare beskaffenhet i den starkt kuperade terrängen än vad som beräknats. Ytterligare lån har därför måst upptagas, nämligen dels ett lån i Kungl. Postsparbanken å 200,000 kr. mot, med Kungl Maj:ts medgivande, första inteckning i järnvägen, för vilket lån Åmåls stads och Svanskogs, Silleruds och Silbodals kommuner iklätt sig räntegaranti och dels tillfälliga lån, varvid styrelseledamöter och andra intresserade i stor omfattning trätt emellan med borgen, genom att utställa eller acceptera växlar. I viss omfattning har därvid lämnats säkerhet eller likvid i rullande materiel ävensom i arbetsmaterialier och andra bolagets tillhörigheter, som ej behövts för driftens upprätthållande.
   Redan från järnvägen öppnande har driften givit underskott, såsom framgår av följande sammanställning av inkomster och egentliga driftkostnader:

   De förnämsta orsakerna till bolagets otillfredsställande ställning har varit de från byggnadstiden kvarstående skulderna samt bristen på rörelsekapital. Den 28 april 1932 ingav bolaget en skrivelse till Kungl. Maj:t i vilken framhölls, att, då de tillgängliga medlen ej varit tillräckliga för järnvägens färdigställande, bolaget råkat, i skuld å 175,507 kr. De i järnvägen intresserade kommunerna vore villiga att mot viss säkerhet ställa borgen för ett lån å 60,000 kr. för bl. a. anskaffande av en motorvagn, men bolaget anförde, att alla ansträngningar vore förgäves, om bolaget ej kunde komma ifrån skulden på anläggningen, och begärde därför att Kungl. Maj:t måtte på något sätt bevilja järnvägen ett statsunderstöd å 175,000 kr. till byggnadskapitalets gäldande. Sedan framställningen avstyrkts av Riksgäldsfullmäktige, avlät styrelsens ordförande en skrivelse till riksgäldssekreterares med förfrågan, huruvida Riksgäldsfullmäktige möjligen skulle kunna ta lånefrågan under omprövning och tillstyrka ett lån på endast 75,000 kr., avsett till betalning av samtrafikskulder. I skrivelsen anfördes bl. a. följande; "Vi kunna ej hjälpa att vi med vår kännedom om de lokala förhållandena fortfarande tro på banans framtid. Den genomlöper ett skogslandskap med i stort sett orörda tillgångar; dess trafikområde ligger ej i direkt konkurrens med andra järnvägar; den terräng den genomlöper, är till största delen icke gynnsam för lastbilstrafik och den har numer direkt anslutning till sjötrafiken på Vänern och Trollhätte kanal."
   Vid föredragning för Riksgäldsfullmäktige föranledde denna skrivelse dock ej någon åtgärd och då vidare vid en den 8 juni 1932 företagen uppvaktning hos Regeringen besked erhållits, att ingen hjälp kunde utlovas bl. a. emedan tiden var för långt framskriden för ingivande av proposition till Riksdagen, trädde bolaget på egen begäran i konkurs den 1 juli 1932, På exekutivauktion den 23 januari 1933 inropades järnvägen av Riksgäldskontoret för statsverkets räkning för att tillträdas av Staten den 6 mars 1933.
   Beträffande förhandlingar i övrigt rörande järnvägsaffärens ordnande må följande nämnas.
   I maj 1932, alltså kort efter avlåtandet av den nyss nämnda begäran om statsunderstödet å 175,000 kr., anhöll Riksgäldsfullmäktige hos Kungl. Järnvägsstyrelsen om verkställande av en undersökning huruvida Statens Järnvägar vore villiga att övertaga järnvägen och på vad sätt i sådant fall trafiken borde upprätthållas. Samtidigt uppdrog Riksgäldsfullmäktige åt riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byråchefen S. Norrman att undersöka möjligheterna för järnvägens övertagande av eller trafikerande genom angränsande enskild järnväg. I sitt med anledning härav avgivna yttrande den 22 november 1932 avstyrkte Kungl. Järnvägsstyrelsen järnvägens införlivande med Statens järnvägar, främst av den anledningen att järnvägen ju ej står i direkt anslutning till statsbanornas linjer. Riksgäldsfullmäktige lät därför hrr Hägglund och Norrman upptaga förhandlingar med Bergslagernas järnvägar, vilka förhandlingar resulterade i att Riksgäldsfullmäktige i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 februari 1933 föreslogo ett avtal med Bergslagernas järnvägar gående ut på upprätthållande av endast vagnslasttrafik på järnvägen fr. o. m. den 1 april 1933.
   Förutom relaterade undersökningar och förhandlingar har dylika verkställts av de av järnvägen intresserade kommunerna.
   Vid sammanträde den 6 och 7 februari 1933 med ombud från kommunerna dryftades sålunda möjligheterna för åstadkommande av ett trafikbolag. Den 7 mars 1933 avläts av stadsfullmäktige i Åmål en skrivelse till Kungl. Maj:t, i vilken föreslogs, att staten skulle garantera försöksdrift under förslagsvis tre år för vinnande av nödig erfarenhet till ledning för hur det slutligen borde förfaras med järnvägen och för att den anställda personalen i möjligaste mån skulle kunna behållas i innehavda befattningar. Vid överlämnande av denna skrivelse efteryste kommunikationsministern resultatet av arbetet för åstadkommande av ett trafikbolag och påvisade att första förutsättningen för att statsmakterna skulle kunna stödja banan, vore att de kommuner, som hade direkt nytta av järnvägen, även visade sitt intresse för företaget. I ny skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 mars 1933 från stadsfullmäklige i Åmål gjordes därför en ny hemställan om att - därest icke den av stadsfullmäktige den 7 mars gjorda framställningen kunde bifallas - det på Riksgäldskontoret måtte uppdragas att upprätthålla trafikeringen av järnvägen intill den 1 juli 1933. Avsikten med denna hemställan var att vinna tid för en samtidigt tillsatt kommitté för åstadkommande av den efterlysta utredningen om kommunernas och enskildas intresse för en fortsatt drift av banan genom ett trafikbolag. Emellertid avslöts redan den 1-2 april l933 mellan Riksgäldskontoret och Bergslagernas järnvägar ovan berörda avtal angående järnvägens trafikering som lastspår med början fr, o. m. den 20 april 1933.
   Vid denna utgång förföll kommunernas beramade utredning och synes frågan sedan ha vilat, tills på anmodan av Svenska Järnvägsmannaförbundet. o. Sveriges Lokomotivmannaförbund åt undertecknade uppdrogs att utreda de ekonomiska betingelserna för ett upptagande av driften på järnvägen i större utsträckning än förenämnda kontrakt med Bergslagernas järnvägar föreskrev.
   På inbjudan av förslagsställarna, Svenska Järnvägsmannaförbundet och Sveriges Lokomotivmannaförbund, avhölls i samband härmed i Åmål den 30 augusti 1933 ett möte i syfte att utröna det förefintliga intresset bland befolkningen inom de kommuner och orter som järnvägen genomlöper, för järnvägens trafikering efter andra former. Mötet, som var talrikt besökt av kommunalmän och andra intresserade, enade sig om att uttala sina allvarliga bekymmer över följderna för kommuner och i företaget anställda av trafikens nedläggande vid järnvägen. De församlade hyste de bästa förhoppningar att ett mycket stort intresse skulle visa sig föreligga i de orter, järnvägen genomlöper, för ett allmänt benyttjande av järnvägen, därest trafiken ånyo upptogs i full utsträckning på densamma, uttalade önskvärdheten av att åtgärder snarast vidtogs i sådant syfte. De församlade hemställde därför, att mötets ordförande, ordföranden i Svanskogs kommunalrullmäktige och ordföranden i Åmåls stads drätselkammare gemensamt måtte, sedan vår utredning i frågan föreligger färdig, sammankalla representanter för de kommuner, järnvägen genomlöper, för ställningstagande till frågan huruvida och under vilka former trafiken på Åmål - Årjängs järnväg måtte kunna återupptas i full utsträckning.

Åter till sidans början

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till innehållsförteckning