Analys
Järnvägen var för 100 år sedan den viktigaste delen av infrastrukturen inomlands. Dess tillkomst hyllas av många historiker som större än våra dagars IT-revolution. Folk som tidigare aldrig varit längre bort än en dagsresa eller aldrig lämnat sockengränsen kunde nu fara med tåg till de mest avlägsna orter. Än större var järnvägarnas betydelse för godstrafiken där nu transporter av de tyngsta laster kunde ske under gynnsamma förhållanden.

När man läser rapporten så ser man hur mycket kring uniformeringen har varit uppbyggt av grader och gradbeteckningar. Det var också viktig att utmärka vissa funktionärer för att meddela allmänheten om ansvarsfördelningen, t.ex. rött band i mössan för stinsen, blått för tågbefälhavaren osv. Uniformeringen vid järnvägen liksom annorstädes var en början ett hjälpmedel för segration, att dela in folk i olika klasser och att man genom den klädsel man var skyldig att bära var medveten om sin plats i samhällshierarkin. Uniformeringen följer sedan den allmänna utvecklingen i samhället där man går mot att envar skall bedömas efter kompetens och inte efter samhällsklass. Guld har alltid skattats högre än silver och därför var övergången från vitt till gult naturlig. Kvar var då gradbeteckningarna som man kände sig tvungen att ta bort 1970. Detta var ändock tidigt eftersom gradbeteckningarna mångt fortfarande lever kvar i utlandet. Danskarna har ganska precis tagit bort sina och norska järnvägsmän har ännu en uppdelning i silver och guld på axelklaffarna. Arbetssituationen har för de järnvägsanställda i Sverige ständigt förbättrats men i och med bolagiseringen av SJ har en klyfta uppstått mellan de anställda och ledningen som nu sliter med produktions- och avkastningskrav. Kan ett uttryck för denna klyfta vara den tillbakagång som vi idag ser i de senaste uniformsbestämmelserna? Man har nu åter skiftat garnityret från guld till silver. Det kan klart vara rent estetiskt, men tanken lever sig kvar.
Bilden visar tågmästare vid SJ 1910 - 1956. foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

Egna synpunkter
Vid seklets börja var det något särskilt med att vara statsanställd. Det fanns en stor inbördes gemenskap. Dessutom hade de en speciell anställningsform "ordinarieskapet". Den innebar anställning på livstid med förmåner som familjetillägg, uniform och bostad. Men alla beslut som gällde arbetstider, löner och arbetsvillkor fattades i riksdagen. Det utvecklades ett slags broderskap. Inbördes i gruppen var alla jämlikar, men utåt sett fanns det en tydlig hierarki.

Jag tycker att uniformeringen har gått tydligt tillbaka i Sverige. När vinstkrav kommer in i företaget gör man nya prioriteringar och många anser sig inte att inte längre ha råd att ge personalen en dyr klädsel som inte betalar sig. Dessutom har de rena skyddskläderna för bangårds- och verkstads personal på senare år blivet mer designade och därmed dyrare vilket belastat beklädnadskontot.

Uniformerna går dessutom mot en större anonymitet. Det är idag svårt att se på en SJ-uniform att man tillhör järnvägen, utan den skulle med sin trendiga slips nästan göra sig i vilket finare sällskap som helst. Varför har det blivit så här? Det finns nog med beaktande av ovan, flera orsaker. Det verkar vara ett påtalat önskemål från personalen att uniformen inte ska vara lika utmärkande idag som förr. Den yrkesstolthet som fanns förr finns inte idag vilket tar sig uttryck som sjukskrivningar, personalomsättning och smädande uttryck om arbetsgivaren. Man vill helt enkelt inte att det ska synas att man arbetar vid järnvägen, i alla fall inte för mycket. Ett uttryck för detta är t.ex. att uniformsmössan inte längre verkar vara i bruk. Jag kan förstå om den försvann därför att det är förenat med stora kostnader att lagerhålla och fördela materiel som folk sedan inte använder. En mindre utfrågning på lokförarkurserna i Mjölby gav att nästan alla önskade en riktig uniformsmössa. Detta kan vara därför att flertalet elever ännu inte har någon reell uppfattning av respektive järnvägsoperatör som arbetsgivare. Ett hån mot yrkeskårens traditioner är införandet av den keps som bl.a. Green Cargo tilldelat sin personal. Uniformer och auktoritet hänger ihop sen långt tillbaka. Auktoritära älskar symboler, för de skapar känslomässiga svar i de som ser dem. En uniform har alltid varit en kraftfull symbol, den tillåter dig att överstiga ditt vardagliga jag och stiga in i en förutbestämd roll. Som vilken förklädnad som helst, maskerar den ditt riktiga jag. Poängen med en uniform är symbolisk abstraktion: du upphör vara du och blir ett det, en del av något större än dig själv.