Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

Hos Lifh i Jugansbo Artikeln nedan är ett reportage gjort av Thord Olsson och var införd i tidningen "Signalen" nummer 48 1954.

SJ har ungefär 1.000 s. k. enmansstationer, varav ⅓ med 260 timmars tjänstgöringstid och resten med 234 timmar. Bufferttiden är dock i allmänhet ganska hög men tas i oroande stor utsträckning i anspråk. Detta innebär att personalen icke får någon övertidsersättning eller rimlig ersättning för obtillägg. Under sensommaren höjde järnvägsstyrelsen tjänstgöringstiden på ett 20-tal driftplatser men efter ingripande från järnvägsmannaförbundet blev en fortsatt aktion bordlagd t. v, Frågan har också stor principiell betydelse mot bakgrunden av en kommande ny arbetslag och skall f. ö. snarast även bli föremå1 för överläggningar mellan förbundet och järnvägsstyrelsen. Här nedan lämnas några glimtar från en typisk enmansstation, en trafikplats på en bibana, som har både järnvägs- och posttjänst. Reportaget visar att det där inte finns någon chans att "rulla tummarna" och att arbetsdagen i effektiv tid uppgick till 11 timmar på 4 minuter när.

Trafikplatsen Jugansbo på linjen Hagaström - Sala, enmansstalion i 260-timmarsklassen, bra exempel på allround-tjänst. 11 tåg per dag, därav dock det sista (kl. 21.37) - utan passning och, två (godståg) med klarering. Arbetsdagen är ständigt sönderstyckad i fem olika delar.

Stationshuset har fortfarande ett bra läge. Det ligger öppet för insyn på en bred slättremsa mellan barrskogsdyningarna, bara 10 meter från landsvägen till Sala, och har som närmaste granne byns enda diversehandel, en pampig vit byggnad, skinande av välmåga. Platsens betydelse som "strög" markeras av tre stora anslagstavlor, nu dock tomma och prickade av frusen blötsnö - "färskaste" stora händelsen var en föreläsning om Västtyskland med färgbilder, säsongens sista allmänkulturella injektion före julhelgen. Byn är glest befolkad, bara 120 hushåll på dryga milens längd. Här bor mestadels skogs- och jordbrukare av mindre format, återstoden utfylles av arbetare i tegelbruk och kalkstensbrott samt av åtskilliga extrajobbare i skogen efter den väldiga stormfällningen den 3 januari, därtill en handfull smeder, möbelsnickare, byggnadssnickeriarbetare och andra ströyrken.

Medelåldern är hög och de yngsta kullarna så små att skolbarnen får kommunal bussskjuts till en större skola längre bort. Men detta betyder också att järnvägsstationen överraskande starkt bibehållit sin ställning som kulturcentrum i bygden här. Man märker det också på de många gamlingar som kommer dit vid postdags för att tömma sina fack och nästan vördnadsfullt hälsar på "stinsen". Han är för dem en ämbetsman med uniformell värdighet, som kräver tillbörlig respekt. Tyst väntar man framför expeditionsluckan, medan "stinsen" skuttar som en längdhopparstjärna mellan tusen och ett göromål, från växelrengöring och bomvevning till telefonpass, milt bevekande beställningar av godsvagnar som nästan aldrig kommer numera och remisser man vet att "stinsen" är mäkta upptagen och bidar tills det blir sekundro för hans kliv fram till luckan.

En presentation nu: Jugansbo trafikplats på bibanan (Gävle- ) Hagaström - Sala- Tillberga, denna 13-milalinje som tycks pressas hårt beträffande omkostnadskontot, om man skall döma av bostadsbestånd, rullande materiel och spårkvalitet. "Stinsen" tillhör inte SJBF utan vårt förbund han är en 36-årig stationskarl med vikariatslön som trafikbiträde, vilket betyder 743 kr. i månaden (dyrortsgrupp 3) jämte 12 kr. i felräkningspengar från post och järnväg samt c:a 5 kr. i obtillägg. Namnet är Erik H. Lifh, född västernorrlänning och f. d. Nst-are, ett ganska gott typexempel från en 260-timmarsstation. Han är gift med en stockholmsflicka, Greta, och har två pojkrustibussar, 7 och 3 år gamla.

Vi var fräcka den här gången, dök ner på honom praktiskt taget utan förhandsvarning för att klippa ut provbitar från ett vardagspass. Efter att ha följt honom i ”hasorna" nästan lika bra som hans hund Klinga spårar upp älg, från kl. 7.00 till 20.00, kan det villigt intygas, trots att både stoppur och måttband saknades, att "tjänstgöringen räcker till och litet mera". Bufferttiden behövs minsann. Sommarsemestervikarien som hade 208 timmars normaltid på sin hemstation fick en veckas övertid på de 14 dagarnas tjänstgöring här…
Kl. 6.25 ringer väckarklockan. Stk Erik H. Lifh får brått ur sängen, ty jobbet börjar 07.00 och del måste (nedan) eldas i expeditionen och passas in rbs 769 kl. 07.08, i dag dock försenad.

06.25 klirrar väckarklockan. Erik H. Lifh stiger upp, finner att el-ljuset fortfarande strejkar, tittar ut och ser bara svarta fönster också hos grannarna. Han upptäcker samtidigt att nordanblåsten ligger på hårt och yrsnön tydligen ryker. Snöskottning alltså och kallare än vanligt i expeditionen, som kyles ut fortare med den vind-riktningen.

Full fart! Prick 07.00 dagens första kund, en T/R-biljett till Heby, "utom programmet" eftersom expedieringen ej skall börja förrän kl. 9.00 - men så benhårt noga kan man inte vara här, kommenterar Erik H. Lifh. Sedan ut i beckmörkret och passa in rbs (rälsbuss) 769, som kommer 07.16 åtta minuter försenad, till föraren fem tior hopsatta med gem för att inte blåsa bort telefonbeställda växelpengar för att klara en biljettaffär för kamraten.

Sedan eldning i väntsalen, städning (skräpigt efter söndagshelgen)

Så in igen och sätta fyr på Viking-kaminen i expeditionshörnet, där den vanliga, otäta dragspringan i golvet verkar högaktiv i blåsten, sedan samma eldningsprocedur i väntsalen - vågplatsen, därpå ut på bangården för snöröjning av plattform och växlar - snön är tung och blöt, nästan klibbig. Det ljusnar, björkarna böjs som sprättbågar av nordanvinden, som ser ut att puffa undan de mörkgrå molnsjoken och kanske, vrider fram litet blått. Nu in på nytt, Erik är röd i ansiktet av kyla och jobbet, han byter ut snökvasten mot en sopkvast, städar i expedition och väntsal, där det blev litet "lortigare" än vanligt i går, söndagen. Och då dessa bestyr är undanklarade har klockan blivit 8.41: "övertid" hittills enligt turlistan med 56 minuter, första passetappen skulle ha varat 07.00--07.45. Snabbfrukost alltså ofrånkomlig, 19 minuter har Erik på sig.
Snöröjning av plattform och växlar, medan yrsnön alltjämt piskar i nordanblåsten. Erik blir "varm".

09.01 talar "stinsen" med Sala angående bandisp Sala - Jugansbo för växling i Kalkbacken och därpå blir det den där spännande beställningen av godsvagnar, sju behövs i värsta fall i dag men kanske det blir bara en enda? Timmer- och massavedskörarna är förgrymmade. Så polettering av resgods till Stockho1m och biljettförsäljning åt en dam, jaha snart dags för rbs 774 med tidningar från Salahållet. Fem minuters försening, avgång 09.39. Uppsortering av posten i 52 fack, i väntsalen är det redan gott om folk, endast gamlingar som kommer i god tid för att redan första dagen, den 15, hämta ut folkpensionen. Men kön måste vänta ett slag, först har Erik passning för rbs 773 mot Sala, som har postfinka och värdepost med. Nästan ingen försening nu och alltså fem minuter för uppsortering av den nya, rikliga posten - men korsbanden hinner han inte med att genast slänga in i facken. Klockan 10.00 skall ju luckan öppnas för postexpediering; på en kvart är drygt 10.000 kr. utbetalda med vänliga förfrågningar om tioöringar eller en krona först för att inte ödsla med växelkassan, en sysselsättning som bryts av tre telefonsamtal från lika många apparater ("Jag ska ha en biljett till Skövde i morron, tur å retur, platsbiljett på Mälardalen", "Har stinsen sett te min flicka?" och så en felförfrågning på selektortelefonen).

Bilden ovan: Efter "morgongymnastiken" är sik Lifh svettig (mössan upp i pannan), ringer in beställning av 7 vagnar för utlastning av massaved, timmer och kabeltrummor, får löfte om en vagn.

Till vänster: "Stinsen" pendlar mellan telefoner (3 st.) och lucka, i förgrunden den av distriktschefen signerade turlistan, 07.00-07.45, 09.00-14.00, 15.30-16.00, 17.00-18.30, 19.15-20.00, som sällan håller. Passningstiden blir oftast 11 lim.

Så rbs 774 från Sala-hållet med morgontidningarna, sedan värdepostförande rbs 773 norrifrån med en stor laddning strax före 10-slaget, upptakten till hektiskt postöppningsjobb.

Medan gökklockan inne i finrummet muntert hoar ut halvtimmarnas gång, och spetsen håller ett vakande öga på främlingarna i väntsalen, får Erik litet tid att närmare granska värdeposten och upptäcker att pengarna inte räcker för giro- och postanvisningar; det är mjölklikvider, försäkringsmedel och därtill folkpensioner. Rekbrevet med SJ-fraktmärken kan han ännu inte kolla antalet för, det måste sparas till senare på dagen; nu- gäller det främst löpande göromål som tränger på. En kund beställer två presenningar för vagn från Jugansbo, som Erik lyckas trolla fram till slut, och sedan ilar han ut för att rensa växlarna från yrsnön som fortsatt att piska ner: gt (godståg) 7134 söderifrån är i antågande. Under tiden börjar telefonerna att surra, efterhand alltmera ilsket och till sist klirrar rikstelefonen men utan svar. Erik kommer åter, röd och varm, får besked från Sala om tågläget och så slocknar el-ljuset igen. "Nu kommer dom att stå ute där och skrika." Därpå besked att det blir två, godsvagnar i dag, härligt, en lastbil med massaved väntar redan vid magasinsspåret.

Ovan till vänster: I en oeldad tambur till expeditionen med enkel dörr ut sker sorteringen av posten i 52 fack men stk Lifh hinner inte klara korsbanden och trycksakerna ... kunderna avvaktar ...       Till vänster:Och här ett par gamlingar - folkpensionärer i tur, den t. h. nyttjar en trappstege för att "komma åt" sitt lack. På en kvart har 10.000 kr. utbetalts, så har Erik haft tre tel-samtal.

Godståg 7134 har just kommit in, verkligen två stora O-vagnar av sju beställda med! Timmerkörarna sken upp, slipper köra åtminstone det här i halt väglag direkt till kunden.
Med gt 7134 var också 430 kg ekparkett och två småkollin, växling och lossning samt sprinterrusch tillbaka för bomfällning tog nära halvtimmen. Snön ner i skorna, kängor nästa gång.

Gt 7134 in kl. 11.45, två stora O-vagnar med, inväxling på magasinsspåret, först renkörning av snön för slängskjuts, sedan lossning av 430 kg ekparkett från Ronneby och ett par småkollin, därpå en sprinterlöpning tillbaka i snön för bomvevning och avgångssignal, underrättelse till grindvakten och tåganmälan till Runhällen. De våta skorna på tork på vedlåren invid kaminen, tofflorna fram, fortsatt bearbetning av posten, kollning av fraktsedlar, fortsatt utbetalning av folkpensioner, utskrivning av vagnskort, ut med dem, upptäckt att det klarnat upp och blivit kallare. Tillbaka in på expeditionen, Erik hör  liksom i fjärran TT-mannen i finrurmsradion ge några glimtar av etiopiske kejsarens besök medan han räknar ut den där Skövdebiljettens pris, jämnt 50 kr., ordnar sedan redovisning till postgirokontoret - och beställer platsbiljetten. Därpå passning för nedgående godståget 7131, som växlar och tar två fullastade vagnar, 26 minuters uppehåll, sedan fortsättning av skrivgöromålen utan en minuts paus och sedan han glatt mottagaren av ekparketten med beskedet om leveransen slår Erik H. Lifh igen "butiken". Klockan är precis 16.00, frugan Greta lockar med älgköttsmiddag. Skönt att slappna av efter ett ständigt gnoende från 7-tiden, frånsett frukostrasten om 19 minuter!

Så in igen, genomgång av post, remisskrivning, kollationer etc. Räknemaskinens kontrollremsa blir allt längre, däremellan - presenning-beställning, biljettorder, flera postkunder.

Och vi ska inte mera trötta med detaljskildring av resten av dagen: den blir onekligen något lugnare, särskilt sista timmen, men dock ytterligare tre rälsbussar att passa. Dagens sista förbindelse, rbs 780, vid halv 22tiden klarar sig numera själv, både bomvevning och allt. Men turlistetiden om 8½ timme, insprängd i fem olika tjänstgöringsetapper från kl. 7.00 till 20.00, höll inte alls i dag. Det behövdes exakt 2 timmar och 26 minuter mera för att de oundgängligen nödiga arbetsuppgifterna skulle avklaras. Men det finns ju bufferttid att taga ut förstås, intill 260 timmar. Visst var det också litet rusning med de där folkpensionärerna men cirkulärhögen från i lördags ligger ännu obearbetad. Det slår en utomstående också: den som skall stå rycken för en sådan tjänstgöring, så allroundbetonad och "hit-och-dit-slängig" allt eftersom telsamtal, tågpassning och kunder dirigerar, måste ha goda nerver, sans och en bra mage. Hur är det egentligen med magåkommorna på enmansstationerna i 260- och 234-timmarklassen? Frågan skulle vara intressant att närmare granskas.

Men stk Erik H. Lifh kverulerar inte. Han tog chansen att komma hit, han trivs med den ytterst vänliga befolkningen och sommartid går det ju an i denna litet avsidesbelägna ort, utan alla nöjen. Men visst är jobbet krävande och fritiden blir minimal: efter klockan 20, då pojkarna redan lagt sig, har han tillfälle att umgås med familjen och så på söndagarna förstås - de är liktydiga med arbetsvila. Radion ger bästa avkopplingen ty resorna ut blir sällsynta, Stockholm nån gång.

Eftermiddagens godståg rullar ut (bilden till vänster) , först kl. 16 blir det paus för "stinsen", efter ett oavbrutet jobbande från kl. 7, frånsett en kvarts rast. Men ännu återstår fyra timmar innan den "rikliga" fritiden är inne. 20.00 slås "butiken" igen.

Fru Greta som också lärt sig att sköta postgöromål, ifall "något skulle hända", men går upp i hushållet för hela slanten, har också sin syn på problemen.

Hon gillar inte makens hopkrympta fritid och hackiga tjänst och avlossar en salva mot tjänstebostaden, visserligen 3 rum och kök men omodern och kall, därtill två våningar med en kylig förstugutrappa emellan. Tre kakelugnar och en gammal vedspis, som måst kompletteras med privat inköpt el-bakugn, vattenpump för "handkraft" och kånkning av uppvärmt toalettvatten till sovrummet ovanpå, inget lyse i skrubbarna. Nymålat i köket och nya tegelpannor, där det regnade in, samt ett bra piskställ har emellertid familjen Lifh fått och det var minsann behövligt.

Skulle någon tro att våra summariska uppgifter från Jugansbo trafikplats är överdrivna, så finns det andra sammanställningar men inte lika lättsmälta kanske som här ovan. De visar t. ex. att en kalendervecka under senhösten hade 65 timmars tjänstgöringstid, så när som på en kvart. Vilket innebär i genomsnitt 11 timmars arbetsdag. Säkert finns det många andra liknande enmansstationer vad det beträffar arbetets omfattning och intensitet, med variationer åt båda hållen. Ett 1.000-tal sådana stationer har SJ f. n. Med järnvägsstyrelsen har som bekant vårt förbund nyligen inlett förhandlingar för att SJ icke ytterligare försämrar personalens ställning utan att i stället om möjligt förbättrar den.

Det sällsynta tillfälle då en 260 timmars "stins" kan vara tillsammans med sin familj, fr. v. sönerna Ingemar (7 år) och Sune (3 år) samt hustrun Greta. Grabbarna måste ju gå till sängs i vanliga fall vid 19-tiden. Bara söndagarna står till buds för sådan samvaro. Biokvällar i Sala är numera omöjliga efter rbs-omläggningen i somras.

Retur till sidans början

Returtåg till innehållsförteckning

© Rolf Sten
lifh.html senast uppdaterad 2006-09-27