Lort - SJ i Kristianstad

Åter till föregående sida?
Klicka i bilden ovan Lort - SJ i Kristianstad

Artikeln nedan är ett reportage gjort av Henry Kjellvard och var införd i tidningen "Signalen" nummer 41 1949.

Tre ånglok vid stallcirkeln Kristianstads lokstation 1949.

På en järnvägskarta ser den skånska residensstaden Kristianstad - i konkurrens med Birger Sjöbergs Vänersborg även kallad "Lilla Paris" - ut som en spindel i sitt nät. Nätet är naturligtvis de många järnvägslinjer, som strålar ihop på Kristianstads C. De kommer från icke mindre än sju håll, nämligen Hässleholm, Hästveda, Eslöv, Ystad, Åhus, Älmhult och Karlskrona. Skulle också busslinjerna markeras på kartan, skulle nätet bli ännu mera finmönstrat. Tidtabellerna på det s. k. Busstorget anger, att det finns 32. busslinjer, varav 24 tillhör SJ.
Inom stadens gränser finns fem järnvägsstationer: Centralen, godsbangården, Södra station, Långebro och Åsumtorp. Antalet tåg, som expedieras per dag, ligger omkring 130, av vilka de flesta. kommer och går på linjen Kristianstad-Hässleholm.

Med omkring 900 järnvägsmän av olika grader utgör alltså denna personal ett betydande inslag bland befolkningen. Här torde också Sveriges största ånglokpark finnas kvar, ty. hela det gamla förutvarande EJ-nätet är oberört av elektrifieringen. Man hoppas, att linjen Hässleholm-Kristianstad med. fortsättning Kristianstad - Åhus skall ligga väl till i SJ:s elektrifieringsschema.
Kristianstads lokstation torde nu ha den största ånglokparken i Sverige. 30-40 kol- och torveldade lok kan stå här på en gång. I förgrunden torvbryggan. Godstågen och vissa persontåg eldas ännu med torv, vilket inte är någon sinekur för lokpersonalen.

Men även i andra avseenden har man kommit på efterkälken och nödgas dras med föga uppskattade arv från "bolagstiden". Det kan ifrågasättas, om man inte här, med lån av Lubbe Nordströms karakteristik, har funnit det verkliga "Lort-SJ". Något så trångt, smutsigt och otidsenligt, som man konstaterar vid Kristianstads lokstation får man sannerligen leta efter. För resten gäller detta hårda omdöme i stor utsträckning även för annan personal än lokstationens. Var man inspekterar upptäcker Stallpersonalens "tvättrum" beslår av vattenpost mellan lokgravarna. Fr. v. stationskarlarna Bengt Lindgren, Arne Pettersson, Knut Fast och T orsten Braun. man mörka, otillfredsställande krypin. "Det här är ett bra hönsahus", säger en trygg skånsk röst bland biltrafikens folk som tränger ihop sig kring frukostbordet i ett litet rum på 3 X 5
meter i gamla saluhallen. Detta är det gemensamma dagrummet för 23 bussförare. Nu är dock busstationen endast att betrakta som ett provisorium. Ritningar föreligger för en nyanläggning vid Hästtorget men byggnadstillstånd saknas.

Stallpersonalens "tvättrum" beslår av vattenpost mellan lokgravarna. Fr. v. stationskarlarna Bengt Lindgren, Arne Pettersson, Knut Fast och T orsten Braun.

Klädskåpen är placerade ute i stallet, där ånga och fukt tränger in. Stationskarlarna Bengt lindgren och Knut Fast gör sig färdiga för dagen.

På godsbangården är förhållandena numera acceptabla, men när man får se stationspersonalens utrymmen på Centralen, blir man betänksam - försiktigt uttryckt. Här har ungefär 100 man, varav 25 på en gång brukar vara inne, ett manskapsrum med dimensionerna 4X5 meter. Och kläderna får man lägga nere i källaren i ett skyddsrum, där det är mörkt, smutsigt och fuktigt och där man också förvarar diverse arbetsredskap, såsom kvastar, plåtskrapor osv .

Denna gamla "restaurangvagn" jämte den tillkopplade tjänstgör som matrum för den stationära personalen. Den är smutsig och vedervärdig inuti.

Men priset i osnygghet och otrevnad tar ändå som sagt lokstationen, som tillhör 28 maskinsektionen i Ystad. Det är klart, att det blir svart och sotigt efter de 30-40 kol- och torveldade lok, som finns här. Gamla lokstationen i Ystad, som Signalens medarbetare besökte före inflyttningen i den nya, moderna, var anskrämlig. Men Kristianstads är värre! Här saknas varje uppvärmningsanordning. Reparatörerna kan berätta att under vintern kan de nedisade arbetskläderna stå för sig själva på golvet.
De hygieniska förhållandena befinner sig under all kritik. Vad sägs om att den till 250 man uppgående personalen på lokstationen förfogar över endast en dusch! Hundra man har ett tvätt- och matrum. "Ja, här är min själ så trångt, så det går inte att fotografera", kommenterar fotografen. Denna byggnad är mindre än ett hönshus och här håller torvbryggans folk till. En födelsedag firar man dock med en tårta, som snabbt måste konsumeras för att inte förstöras av torvdammet. Klädskåpen står ute i stallarna och sätter man in handen i dem känner man nästan hur fukten dryper. Utanför stallarna står två utrangerade gamla personvagnar på ett stickspår. De har upphöjts till rang, heder och värdighet av matrum. När man tittar in i dem, så kunde man rättvisligen säga; "Men så smutsigt måste väl här ändå inte vara. Nog kunde väl ni gubbar bjuda till lite själva också och hålla så snyggt, som omständigheterna medger." Men man kan också gott förstå, att miljön i sig själv inte inbjuder till alltför mycken ambition i detta avseende.
Denna byggnad är mindre än ett hönshus och här håller torvbryggans folk till. En födelsedag firar man dock med en tårta, som snabbt måste konsumeras för att inte förstöras av torvdammet.

Trafikpersonalens manskapsrum är delvis belägna i ett skyddsrum i källaren. Det är arbetskläder, som ligger i det fuktiga, unkna valvet. På bänken e. o. stk Karl-Erik Strid. Året om, även på vintern, måste en del av stallpersonalen tvätta sig vid vattenposten. Detta "tvättställ" skall nu bort; varav följer att de hygieniska resurserna - om detta anspråksfulla uttryck tillåtes - blir ännu mindre. Därefter måste alla, som inte vill gå hem sotiga och oljiga, ställa sig i kö vid den lilla skrubb, som var så liten, att den icke gick att fotografera!
Trafikpersonalens manskapsrum är delvis belägna i ett skyddsrum i källaren. Det är arbetskläder, som ligger i det fuktiga, unkna valvet. På bänken e. o. stk Karl-Erik Strid.

Framställningen om förbättringar har från personalens sida gjorts vid flera tillfällen. Svaret har alltid blivit, att någon separat personalbyggnad - t. ex. uppmonterandet av en provisorisk träbarack - icke kunde komma till stånd på grund av att frågan hängde samman med hela bangårdens ombyggnad. Då skall nämligen också nya lokstall byggas. Men då man under senare tid lagt ner några tusen kronor på stallets tekniska De ungdomliga ordförandena i förbundets två Kristianstadsavdelningar, som får uppbära kamraternas ständiga men berättigade klagomål. T. v. stationskarl Lars Back, ordf. i avd. 35. och t. h. lokeldare Olle Hedlund, ordf. i avd. 344. utrustning, har personalen svårt att tro, att denna fråga kommer att lösas inom den närmaste framtiden. Det är därför man hellre tar ett provisorium än väntar till en oviss framtid.
I en skrivelse till distriktschefen i Malmö har avdelning 344 framfört en förfrågan rörande möjligheterna att få en förbättring till stånd. Det svar, som avdelningen erhöll, var det mest positiva hittills och noterades med tacksamhet av personalen. Distriktschefen säger nämligen, att frågan i viss mån ansetts sammanhänga med i lokstallets närhet befintliga spårsystems framtida utformning. Han omtalar vidare, att han är väl medveten om de mindre goda förhållandena på denna arbetsplats och att han avser att göra , en särskild framställning till Järnvägsstyrelsen i frågan, så snart klarhet vunnits om det nya spårsystemet.
De ungdomliga ordförandena i förbundets två Kristianstadsavdelningar, som får uppbära kamraternas ständiga men berättigade klagomål. T. v. stationskarl Lars Back, ordf. i avd. 35. och t. h. lokeldare Olle Hedlund, ordf. i avd. 344.

Utepersonalen vid stallet har också ett "matrum" - fullt stilenligt med allt annat. "Jag har aldrig sett så vit mjölk" utbrast fotografen dit han kom in i det svarta kyffet.

Det kan förresten tilläggas, att personalen icke lastar distriktsbefälet för att ingenting blivit gjort. Men man ser här återigen ett eklatant exempel på, hur ett gammalt enskilt bolag ställde det för personalen. Det är ju nämligen bara några få år sedan SJ blev ägare. Och nu blir det SJ:s sak att utplåna försummelserna från bolagstiden och försöka se till att personalen får arbeta under drägliga förhållanden. Kristianstad är icke det enda exemplet härpå - det finns gunås åtskilliga fler.
H. Kjd.

Retur till sidans början

Returtåg till innehållsförteckning