Sedan detta misslyckats eftersträvade man liksom flera övriga skånska städer att likväl nå den. Platsen för detta blev Eslöv, men banan dit från Ystad drogs i en nordöstlig båge för att finna lättare terräng och vidga trafikområdet.

Staden Ystad tecknade drygt hälften av aktierna. YEJ bidrog till uppodling, industrialisering och allmän utveckling i sitt omland vilket stärkte trafikinkomsterna, men konkurrensen från andra banor ökade successivt.
Först 1878 blev det aktieutdelning som ökade fram till sekelskiftet. Därefter försämrades ekonomin genom engagemang i nya och starkt olönsamma Ystadsbanor och sedan genom allmän konjunkturförsvagning och vägtrafikkonkurrens.

Som statsbana försvagades YEJ:s relativa ställning i och med att trafiken på Ystad försköts mot f.d. Malmö–Ystads järnväg.
När sträckan Eslöv–Tomelilla nedlades var upprustningsbehovet stort.
SJ:s koncentration av trafiken på Simrishamn via MYJ har gjort att delsträckan Ystad–Tomelilla överlevt, elektrifierats och nu har tätare persontrafik än någonsin tidigare.

Koncession 1863-10-02 plan fastställd.

Längd 76 km.

Spårvidd 1435 mm.

Förvaltningsort Ystad.

Trafikförändringar
1865-12-01 *Ystad–Bjärsjölagård, 47 km, allmän trafik.
1866-05-01 *Bjärsjölagård–Eslöv, 29 km, persontrafik.
1866-05-11 *samma sträcka, allmän trafik.
1975-06-01 †Tomelilla–Eslöv, 57 km, godstrafik.
1981-05-30 †samma sträcka, persontrafik de facto (formellt 1983-04-01).

Samband
a) Ingick i Ystads järnvägar.
b) YEJ ombesörjde trafiken på Gärsnäs–S:t Olofs järnväg, Ystad–Brösarps järnväg, Ystad–Gärsnäs järnväg, Ystad–Gärsnäs–S:t Olofs järnväg och 1901–1904 Ystad–Skivarps järnväg.

Trafik
a) Ystad–Ystads Saltsjöbad, 2 km, trafikerades även av MYJ:s badtåg.
b) Genomgående persontrafik Ystad–Kristianstad övergick till sträckan Köpingebro–Gärsnäs–S:t Olof då Tomelilla–S:t Olof nedlades.
c) Sedan 1970-05-31 går trafiken Malmö–Simrishamn via Ystad–Tomelilla.

Förstatligad 1941-07-01.

Upprivning Eslöv–Tomelilla 1983–84, utom Eslöv–Felix industrier, 2 km, som nu är industrispår.


Nollpunkt Ystad för YEJ, Eslöv för SJ.

Anmärkning
a) Stationshuset i Ystad placerades på hamnsidan och vänder fortfarande huvudfasaden mot havet, med tanke på den kontinenttrafik som väntades under planeringen och bygget men inte kom till stånd förrän med Polenfärjorna .
b) SJ begärde redan 1967 tillstånd att lägga ned Tomelilla–Eslöv. Framställningen bifölls aldrig och förändringen kunde ske först i länstrafikregi.
c) Privatbanans ”h” i vissa trafikplatssignaturer stod för ”hållplats” enligt danskt mönster
d) Sträckan Ystad–Tomelilla, 19 km, var 1988-07-01–2002-03-31 länsjärnväg.
litteratur Anders Olsson, ”Ystad–Eslövs järnväg”, Skånska Järnvägar 2/2008.
Sträckan Ystad–Tomelilla ingår i Ystadbanan.