Området drygt 1,5 mil söder och sydväst om Hofors, företrädesvis inom Husby socken, har traditioner inom järnhanteringen redan från 1400-talet. En mängd anläggningar med olika ägare såg efter hand "dagens ljus". Strax norr om Långshyttan startades tackjärnstillverkning vid Hienshyttan och någon mil söder om Stjärnsund startade Olof Blå år 1650 järntillverkning vid Kloster. Orten hade fått sitt namn efter Gudsberga Kloster som låg här under åren 1477-1527. År 1699 anlades Stjernsunds Bruk. Grundare var Gabriel Stierncrona och den inte helt obekante Christopher Polhem. Vid bruket fanns stångjärnshammare, valsverk och manufakturverk. För utveckling av Polhems många uppfinningar fanns det även mekaniska verkstäder och den senare så kända urfabriken. Sjöarna Amungen och Lången är förbundna med en å, Amungeån, och vid dess utlopp i Lången ligger några vattenfall. Kraften från dessa fall var anledningen till att Långshyttans Bruk etablerades, just här, under andra halvan av 1700-talet. Runt sekelskiftet 1700/1800 anlade Högbo Bruk en masugn på norra stranden av sjön Edsken. Den kom att gå under namnet Edskens masugn och blev för övrigt känd genom att man här lyckades göra den första framgångsrika blåsningen med Bessemermetoden. Vid samma sjö, strax väster om Edskens masugn anlades ytterligare en masugn, Engelsfors Bruk. Malmen till alla dessa masugnar levererades ursprungligen från gruvorna i Vintjärn, Bispberg och Norberg. Transporterna var långa och besvärliga, skedde under vintern med hästdragna foror på de frusna sjöarna och på sommarhalvåret med sjötransporter kombinerat med hästdragna vagnar mellan sjöarna. När så malmfyndigheterna upptäcktes vid sjön Rällingen och brytningen i Rällingsbergs gruvor startade år 1840, underlättade detta avsevärt eftersom transportavstånden blev avsevärt kortare. Ägarna till Kloster byggde en masugn vid Ehre strax öster om Kloster. Järnbruket byggdes år 1801 ut med ett plåtvalsverk och smältugnar. År 1805 expanderade Klosters bruk ytterligare då man i Långshyttan köpte smidesrättigheterna. Kloster började att efterhand bygga ut Långshyttan till en stor industri. År 1860 påblåstes det dåtida Sveriges största masugn. Tolv år senare kompletterades bruket med ytterligare en masugn. Redan år 1812 hade man byggt en Sveriges första puddelugnar och år 1820 hade man byggt ett grovplåtsverk. Ett göt- och Bessemerverk hade byggts under åren 1859 till 1860. Järnhanteringen i Sverige
har under århundradena genomgått flera strukturrationaliseringar.
En av dessa skedde under andra halvan av 1800-talet varvid många
bruk slogs ut. 
I rationaliseringsprogrammet såg man över hur man kunde förbättra transporterna mellan de olika bruksenheterna. Ekonomin var inte den bästa varför man fastnade för en kommunikationsled bestående av en kombinerad järnvägs- och sjöförbindelse mellan Långshyttans bruk och Borns station vid Gävle -Dala Järnväg (GDJ). Hela kommunikationsleden anlades under år 1871-1874 och var 35 kilometer lång. Järnvägsdelarna fick spårvidden tre svenska fot, 891 mm. För transporterna hade man anskaffat ett antal små godsvagnar och ett antal pråmar försedda med spår så att vagnarna kunde köras ombord direkt utan omlastning. Leden började i Långshyttan med en kort hästbana från bruksområdet till en brygga vid sjön Tyllingen. Vagnarna kördes ombord på en pråm varefter de skeppades över sjön och vidare genom en kanal till sjön Lången och vidare till Bysjön. Vid den sistnämnda sjön låg Rörshyttan och därifrån drogs vagnarna via en 2 kilometer lång hästbana till Stjärnsundas Bruk. Vid bruket i Stjärnsund rullades vagnarna åter på en pråm och skeppades över sjön Grycken fram till Silfhytteå masugn.  Bilden är från hästbanan mellan Rörshyttan - Stjärnsund - sjön Grycken och är tagen år 1879. Kusken hette Utter och var född 1820. Bakom hästen skymtar en pråm som är riggad som "tågfärja". Pråmen är försedd med en överbyggnad på vilken spår har anbringats. En täckt godsvagn skymtar på färjan. Foto: Stig Nyberg. Sjöarna Grycken och Fullen hade olika nivåer varför man här hade grävt en kanal och anlagt en sluss för att göra det möjligt att passera med pråmarna. Då och då var vattenståndet så lågt att man inte kunde passera. Därför hade man även anlagt en hästbana mellan sjöarna. Vagnarna rullades av pråmen vid den ena sjön och drogs på banan över näset till den andra sjön där de åter rullades på en pråm för fortsatt resa. Efter ännu en pråmtransport över sjön Fullen, vidare genom en kanal som ledde till sjön Edsken och när man slutligen passerat Edsken och nått dess norra strand vid Glasa, vidtog den sista delen. Vagnarna rullades av och nu vidtog en drygt sex kilometer lång hästdragen järnvägstransport innan godset var framme vid Borns station vid Gävle - Dala Jrnväg (GDJ). Godset lastades om till normalspåriga vagnar för vidare transport till sin slutliga destination. Naturligtvis gick även gods i den andra riktningen. Även Edskens masugn hade anslutning till transportleden då en kort hästbana ledde från masugnen ned till sjön Edskens strand.Där kunde vagnar rullas på och av pråmarna. På den längsta hästbanedelen mellan sjön Edsken och Born visade det sig snart att hästarna inte räckte till. År 1880 ersattes hästarna av ångloksdrift genom leveransen av ångloket "Oscar", byggt av Kristinehamns Mekaniska verkstad.  1890 levererades ytterligare ett lok till banan mellan sjön Edsken och Born. loket var byggt av Nydqvist & Holm i Trollhättan 1890. Axelföljden var C, det vill säga 3 drivande axlar. Loket numrerades som nummer 2 och fick namnet "KLOSTER". I och med att BLJ öppnades för trafik överflyttades loket dit där det den första tiden tjänstgjorde som linjelok. Senare kom loket bara att användas i lättare växling. Loket finns bevarat och står numera i forna mulltimmerhyttan i Långshyttan. Foto: Stig Nyberg.
Bolaget fortsatte rationaliseringarna. År 1888 lades bruket i Kloster ned och valsverket flyttades till Stjärnsund. Rörshyttans masugn hade lagts ned några tiotal år tidigare. Detsamma gällde Silfhytteå masugn, vilken i huvudsak hade levererat järn till Stjärnsunds Bruk. I början av 1890-talet lades även Edskens masugn ned. Bolaget koncentrerade alltmer av sin verksamhet på gruvorna i Rällingsberg, bruket i Långshyttan och Stjärnsund. Vid gruvfältet i Rällingsberg bildade bolaget, år 1892, ett dotterbolag, Rällingsbergs Grufv AB och ett anrikningsverk byggdes. Långshyttan växte alltmer till en stor industriort. Detsamma gällde för Stjärnsund.
 historik.htm senast uppdaterad 1 oktober 2000 av Rolf Sten |
