Utav de alternativ som diskuterades fastnade man för byggandet av en järnväg med 891 mm spårvidd från Långshyttan via Stjärnsund till Byvalla station vid Norra Stambanan. Banan var inte avsedd att användas i allmän trafik utan bara för bolagets eget behov. Någon koncessionsansökan gjordes därför inte. Banbygget påbörjades i maj månad år 1889. Ritning och stakning gjordes av schaktmästaren O Härdner vilken just hade varit med och avslutat byggandet av DONJ:s bandel Vintjärn - Linghed. Han hade fått goda referenser av Trafikchefen J A Westerlund vid DONJ. Härdner var arbetschef och som hans biträde fungerade ingenjören G Kjellberg. Bygget bedrevs snabbt då terrängen inte bjöd på något större motstånd och redan i maj år 1891 kunde den 11 kilometer långa delen Långshyttan - Stjärnsund öppnas för provisorisk trafik. Drygt sex månader senare, den 1 december, kunde hela sträckan öppnas för enskild godstrafik. Det här var vad bolaget hade tänkt sig att i lugn och ro få köra sin egen godstrafik. Nu blev det inte så. Bolaget blev utsatt för kraftiga påtryckningar, framför allt från allmänheten att banan borde öppnas för allmän gods- och passagerartrafik. Man föll till föga och ansökte om koncession för järnvägens öppnande till allmän trafik. Tillstånd erhölls den 27 mars 1893. Efter nödvändiga anpassningar av järnvägen och anskaffning av personvagnar kunde Byvalla - Långshyttans Järnväg öppnas för allmän trafik den 1 juni 1893. Byggnadskostnaden uppgick till 450 000 kronor.
Rälsvikten var 11 kg/m och det tillåtna axeltrycket 2,5 ton. Detta gav en högsta tillåten hastighet av 20 km/tim. Den officiella signaturen blev BLJ. 
 historik2.html senast uppdaterad 1 november 2002  |
