|
 Den
röda linjen är Bergslagernas Järnvägar, BJ.
Den gula linjen är Frövi - Ludvika Järnväg,
FLJ (TGOJ).
Den ljusgröna och mörkgröna linjen är Silverhöjden
- Mossgruvans Järnväg (Högfors Järnväg).
Silverhöjdens Järnvägsstation vid Frövi - Ludvika Järnväg.
Föreningsstation med (Högfors järnväg) Silverhöjden - Mossgruvans
Järnväg. Året troligen 1903. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.
För att underlätta transporterna anlade, åren
1902 - 1903, ägarna till
 Högfors bruk och Bastkärnsgruvorna
en normalspårig industribana från Silverhöjdens
station på Frövi -
Ludvika Järnväg, FLJ, via Kisstjärnsbäcken
till Högfors bruk (Högfors järnväg). Banans längd var cirka 8 kilometer.
Från Kisstjärnsbäcken byggdes ett cirka 1,5 kilometer
långt bispår till Bastkärnsgruvorna.
Vidstående ritning visar banornas inbördes förhållande i
Silverhöjden.
Silverhöjden på FLJ hade namnet
Hörk fram till 1908. Lastplatsen, Högfors bruk, namnändrades
15 januari 1920 till
Segerfors ett namn som den behöll fram till 1 juni 1922 då den
namnändrades till Vinteråsen.
Trafiken startade 1903 och som
dragkraft hade
man köpt ett nytt ånglok Det var tillverkat 1902 av
Manning Wardle & Co i England. Loket fick nummer 1 och namnet
"HÖGFORS". Loket såldes 1917 till Näs
- Horndals Järnväg där det fick nummer 5.
1913 köptes ett begagnat lok från FLJ. Det var före
detta FLJ nummer 9 tillverkat av Sharp, Stewart & Co i England
1874. När järnvägen 1919 såldes till Silverhöjden
- Mossgruvans transportaktiebolag köptes loket av Näs
- Horndals järnväg där det fick nummer 3.
Banan köps
Silverhöjden - Mossgruvans transportaktiebolag bildades
1918 och syftet var att förvärva den 8 kilometer långa
industribanan, Högfors järnväg, inklusive bispåret till Bastkärnsgruvorna.
En av de stora intressenterna i det nya bolaget var Trafikaktiebolaget
Grängesberg - Oxelösund, TGO, vilka tecknade aktier
för 150 000 kronor.
Förlängning till Mossgruvorna
Banan köptes och övertogs 1919 och förlängdes genast med 3 kilometer
till Mossgruvorna (Silverhöjden - mossgruvans Järnväg).
Efter köpet övertogs trafikeringen
av industrispåren av FLJ, senare TGOJ.
1925 köpte Oxelösund - Flen Västmanlands Järnväg
aktier i Silverhöjden - Mossgruvans transportaktiebolag.
Därmed kom TGOJ indirekt att äga fyra femtedelar av
bolaget.
Nedläggning och återuppbyggnad
1935 lades trafiken ned mellan Högfors (Vinteråsen)
och Mossgruvorna samt Kisstjärnsbäcken och Bastkärn.
De båda spårdelarna revs upp.
1936 upphörde Silverhöjden - Mossgruvans
transportaktiebolag varvid den återstående bandelen
Silverhöjden - Högfors köptes av TGOJ.
Under andra Världskriget återupptogs
malmbrytningen i Bastkärns gruvor. Spåret till Kisstjärnsbäcken
var ju rivet varför malmen transporterades från gruvorna
till Silverhöjden via linbana. Eftersom malmbrytningen kom
att fortsätta beslöt TGOJ att åter lägga
ut spåret på den gamla banvallen. Från juni
1949 var det åter malmtransporter på järnväg
från Bastkärnsgruvorna.
När TGOJ huvudlinje mellan Grängesberg
och Frövi elektrifierades 1956 blev även spåren
till Högfors och Bastkärn elektrifierade.
Nedläggning
Den sista transporten från Högfors skedde i september
1961 och under 1962 revs spåret mellan Högfors och
Kisstjärnbäcken.
Den återstående trafiken mellan
Bastkärn - Kisstjärnsbäcken - och Silverhöjden
upphörde september 1979. Officiellt upphörde lastplatsen
Bastkärn 16 juni 1980. Spåret revs 1987. Lastplatser
längs järnvägen
Christer Fredriksson har sammanställt kompletterande uppgifter och
gjort ritningar på de olika lastplatserna: Lp; Backgruvan (Bgr),
från 1947 kallad Bastkärn (Bkn), dvs redan då man började planera att
återutlägga banan till Bastkärn, kallades lastplatsen för Bastkärn.
Utlastning av järnmalm från Backgruvan, senare Bastkärnsgruvan, inom
samma gruvfält.
Mottagning mekanisk och gruvutrustning, ved.
Under 1920-talet sändes järnmalmen på export via Oxelösund, senare
från 1940-talet till Hofors och Sandviken i första hand.
Vidstående ritning visar spåranläggningarna vid Bastkärn. Större
bild? Klicka i bilden!
Frgpl; Kisstjärnsbäcken / Kisstjärn (Ktb),
förgreningsplats med rundgångsspår för sidospåret till
Backgruvan / Bastkärn.
Uppställningsspår för lastade malmvagnar medan växelsättet gick
vidare mot Högfors och Mossgruvan. Utbyte av lastade malmvagnar mot
tomma malmvagnar skedde alltid på nedgång till Högfors, och de lastade
vagnarna fick kvarstå på sidospåret tills man kom tillbaka från Högfors
mot
 Silverhöjden,
då dessa inväxlades i tåget. Platsen alltid hårt drabbad av djup snö.
Vidstående ritning visar spåranläggningarna vid kisstjärn. Större
bild? Klicka i bilden!
Lp; Kisstjärn (Kt)
(låg strax utanför yttersta växeln mot Högfors i backen låg
Fäbohöjdsgruvans anrikningsverk och lastplats med linjelastning från
fickor direkt i vagnarna som sedan fick rulla ned till Kisstjärnsbäckens
rundgångsspår.) Tomvagnarna uppsattes av växlingståget från Högfors vid
gång mot Silverhöjden, samt nedbromsades till rundspåret vid
Kisstjärnsbäcken av anrikningspersonalen då vagnarna var lastade.
Utlastning av järnmalm från Fäbohöjdsgruvan (Mullmalm) och
Långblågruvan (Hårdmalm) till Tyskland.
Linjelastning från malmfickor.
Lp; Högfors (Hfs), namnändrad 15/1 1920 till Segerfors (Sfs),
namnändrad 1/6 1922 till Vinteråsen (Vå).
Huvudstation på Högfors Jvg och SMJ med lokstall för 2 st mindre
tanklok, askgrav, vändskiva, vattenhäst, senare
 vattentagning
via ett trärör från en högre upp liggande tjärn med mycket långsam
tillrinning, samt kolgård med kolbaskrar.
Vagnvåg samt fast lastprofil fanns.
Vidstående ritning visar spåranläggningarna vid Högfors. Större bild?
Klicka i bilden!
Stationen är en typ av säckstation, där man måste backa upp på ett
utdragsspår i motlut förbi växeln för spåret till Mossgruvan. Från detta
utdragsspår kunde man sedan ta fart för att komma upp för den branta och
kurviga banan till Mossgruvan, motlut hela vägen. Spåret till Mossgruvan
går alltså ej direkt in till Högfors station.
Enda station med bemanning, från start Stf August Ansell, ersatt
1/10 1920 av C A Andersson.
Stationen skötte all redovisning för alla SMJ lastplatser med all
bokföring och alla dokument samt ekonomiska rapporter och redovisning
som andra stationer vid TGOJ med veckovis insändning av remissorna till
Kontrollkontoret i Eskilstuna i en egen skinnväska, i likhet med övriga
stationer vid TGOJ.
Utlastning av tackjärn, trätjära, träsprit, virke, timmer, sågspån.
Efter branden i kolhuset i Högfors på nyåret 1955, så nedlades hyttan.
Malmen tilll hyttan hade tidigare till stor del tagits från Sköttgruvan
uppe vid Mossgruvefältet och körts ned på linbana. Nu började man köra
denna malm på lastbil till Vinteråsen och lasta denna på vagn för
transport till Sandviken, Hofors och Oxelösund, m fl. ställen. Även
malmen från Mossgruvan började under 1940-talets första år att köras med
bil ned till Vinteråsen för lastning till järnväg. 1960 byggdes en
högkaj i Silverhöjden på den plats där stationshuset hade stått och
malmen kördes därefter direkt till denna högkaj och spåret Kisstjärns lp
- Vinteråsen kunder så rivas upp, ty saknade tillräcklig trafik.
Mottagning av träkol, järnmalm, kalk, kvarts, lera, kolved, ved,
mekanisk utrustning samt livsmedel, byggnadsmateriel, djurfoder, kläder,
mjölk, kött, fisk, mjöl, drycker, mm till föreningen Svea samt bruket.
Fraktstyckegods utlämnades under uppehållet från den kursvagn, Nk -
Sö - Sfs - Mgn och åter, som alltid medföljde tågen från Kopparberg
Resandetrafik
Högfors var även enda platsen med resandetrafik och en vagn litt CG,
Högfors Jvg No 1 medföljde alltid de 2 st tågparen som framfördes på
banan tom 1918 av Högfors Jvg eget lok och personal.
Från och med 1919 framfördes i tågen, som oftast utgick från Kopparberg,
dvs nu endast 1 st tågpar, först en OFWJ gammal bromsarfinka med
träbänkar, därefter av 1 st litt F4. Denna vagn för både resande samt
fraktstyckegods framfördes endast från Kopparberg till Högfors /
Segerfors / Vinteråsen och åter.
För fraktstyckegodset framfördes alltid som regel 1 st litt F / F1
eller Gm mellan Kopparberg och Mossgruvan och åter.
Sidospår fanns till Kolhuset (2 st spår), Mekaniska verkstaden (1
st spår), Gjuteriet (1 st spår) och 1 sidospår till Kolugnen och Sågen.
För landsvägen från Högfors till Mossgruvan fanns vägbommar vid
Högfors station.
Lp; Mossgruvan (Mgn),
malmbangård med 1 st sidospår upp till utlastning av malmen från
Mossgruvan.
Utlastning av järnmalm till diverse järnbruk i mellansverige som kunde
använda manganhaltig järnmalm, samt på export via Oxelösund.
Mottagning av träkol, kalk, ved, mekanisk och gruvutrustning samt
livsmedel, byggnadsmateriel, djurfoder, kläder, mjölk, mjöl, kött, fisk,
drycker, mm till Gruvbolaget samt föreningen Arbetarringen.
Fraktstyckegods utlämnades under uppehållet från den kursvagn, Nk -
Sö - Sfs - Mgn och åter, som alltid medföljde tågen från Kopparberg
 Sidospår
fanns upp till Mossgruvans malmtorg för utlastning av malm.
Vidstående ritning visar spåranläggningarna vid Mossgruvorna.
Större bild? Klicka i bilden!
Personal
Vid Högfors Jvg fanns 1 st lokförare, 1 st lokeldare, 1 st växlare, 1 st
bromsare, 1 st stationsföreståndare.
Vid SMJ fanns hela tiden 1 st banvakt stationerad i Silverhöjden. |
