Söderhamns Järnväg Kommunikationsleden Söderhamn - Bollnäs (Kilafors) Av Rolf Sten

Fakta om, (facts about)
Söderhamns Järnväg och Kommunikationsleden Söderhamn - Bollnäs (Kilafors)

Kommunikationsleden ägdes av Söderhamns Järnvägsaktiebolag.
Den bestod av ett antal olika delar bestående av järnvägs- och sjötransporter.
- Söderhamn - Bergviks Järnväg.
- Båtleden Bergvik - Landa. Till och med 6 juni 1879.
- Hästbanan Landa - Edsänge. Till och med 6 juni 1879.
- Båtleden Edsänge - Bollnäs. Till och med 6 juni 1879.
- Båtleden Bergvik - Kilafors. Från och med 6 juni 1879.

Kommunikationsleden namnändrades 6 juni 1879 till Söderhamn - Kilafors. Detta sedan hamsspåret från stambanan till sjön Bergviken och stationen Kilafors nedre hade öppnats för trafik.

Förhistoria
I mitten av 1850-talet insåg man i Söderhamn behovet av bättre förbindelser från inlandet till kusten. Vid kusten låg järnbruken och de snabbt växande trävarubolagen. Råvaran för både järn- och tränäringen, timmer och träkol, fanns i inlandet.
   Representanter för företagen träffades i Söderhamn 12 augusti 1853 för att diskutera kommunikationsfrågan. På mötet framfördes olika lösningar till järnvägsförbindelser kombinerade med kanaler. Resultatet av mötet blev en kommitté med representanter från berörda bolag. Denna kommitté skulle utreda de olika alternativ som kunde tänkas och sedan kalla till ett nytt möte.
   19 och 20 oktober 1853 hölls ett nytt möte där man beslöt att bygga en järnväg av sedd för drift med ånglok mellan sjön Bergviken och Söderhamn samt en järnväg avsedd för hästdrift vid Landafors.
   Kalkylen visade att banorna skulle kosta 400 000 riksdaler. Banorna skulle vara öppna för trafik under 7 månader varje år och man beräknade att godsvolymen skulle uppgå till cirka 27200 ton årligen. Den 16 januari 1856 kom man ett stort steg närmare förverkligandet. Under ledning av lantmätare P G Widmark hölls ett möte i Söderhamns rådhus med intressenterna i ett blivande järnvägsbolag. På mötet tecknades aktier för delen Söderhamn - Bergvik, 625 000 riksdaler och för hästbanan vid Landafors, 407 000 riksdaler.
   En interimsstyrelse tillsattes. Den bestod av P H Widmark, brukspatronerna Rettig och Didron, rådmannen J G Brolin samt P A Sundh. Mötet bestämde också att man skulle söka statslån

27 juli samma år kunde Widmark på ett nytt möte meddela att man hade beviljats statslån på 500 000 riksdaler. Samtidigt beslöt man att konstituera Söderhamns Jernvägs Aktiebolag.
   Bolagsordningen fastställdes 17 september 1858 och man erhöll koncession 24 september samma år.
   "Bolaget hade till ändamål att bygga en järnväg från Söderhamn till Bergvik samt att i samband med denna anordna en trafikled Söderhamn - Bollnäs och trafikera densamma."
   Kommunikationsleden som skulle byggas skulle bestå av en järnväg för lokdrift, Söderhamn - Bergvik.
En båtled på sjön Bergviken mellan Bergvik och Landa, 10 kilometer.
Hästbana förbi Landaforsarna, Landa - Edsänge 2 kilometer.
Båtled på sjön Varpen (Ljusnan) Edsänge - Bollnäs 15 kilometer.

Bolagets första styrelse bestod av lantmätare P H Widmark, major S P Bergman, grosshandlare J G Brolin, bruksägare C A Rettig samt rådman P A Sundh.


Cl Adelskölds ritning över det äldsta stationshuset i Söderhamn. Huset finns fortfarande kvar om än i ombyggt skick

Kommunikationsleden byggs

Järnvägen Söderhamn - Bergvik
Under ledning av dåvarande kapten Cl Adelsköld och ingenjören J A Söderlind började arbetet och bygget med banan och de övriga delarna av kommunikationsleden, 27 september 1858.
   Arbetet bedrevs i rask takt och 9 september 1861 kunde banan tas i drift. Den högtidliga invigningen skedde 15 september samma år av chefen för väg - och Vattenbyggnadsstyrelsen överste Modig och landshövding Asker.

Järnvägen hade spårvidden 1217 mm (4,1 fot). Längden var 15 kilometer och rälsen hade en vikt på cirka 20,5 kilo per meter.
   Till banans rälsläggning1860 levererades de första lokomotiven. Lok nummer 1 fick namnet "P H WIDMARK" och lok nummer 2 fick heta "J G BROLIN". Båda loken var tillverkade av Nyköpings mekanisk verkstad 1860. Loken var tanklok (vattenförrådet i tankar ömse sidor om ångpannan) och hade axelföljden B, det vill säga två drivande axlar.
   1863 levererades ytterligare ett lok, identiskt med de föregående, från samma tillverkare. Loket numrerades som nummer 3 och fick namnet "P C RETTIG".

Trafiken ökade starkt och man blev efterhand tvungna att skaffa fler lok.
   1870 levererades lok nummer 4 från tillverkaren Nydqvist & Holm i Trollhättan. Även detta var ett tanklok men med axelföljden C1, det vill säga 1 löpaxel följd av 3 drivande axlar. Loket fick namnet "SÖDERHAMN".
   1873 var det dags igen. Lok nummer 5 levererades. Det var identiskt som föregående och med samma tillverkare. Loket fick namnet "THOR".
   1874 levererades det sista loket till Söderhamns järnväg. Det var identiskt med 4:an och 5:an och hade samma tillverkare. Det fick namnet "SLEIPNER".

För persontrafiken skaffade man 3 personvagnar vilka var försedda med både 1:a och 3:je klass. Vagnarna hade ingångsdörrarna på långsidorna. Passagerarantalet ökade år från år varför man skaffade fler personvagnar. Sista trafikeringsåret, 1885, redovisade man innehav av 6 tvċaxliga personvagnar.

För godstrafiken skaffade man från början 60 stycken öppna tvċaxliga personvagnar. Precis som med persontrafiken ökade godtrafiken år efter år. Vid sista trafikeringsåret, 1885, redovisade man innehav av 222 godsvagnar med en sammanlagd lastkapacitet på 1604 ton.


Söderhamns Järnvägs lok nummer 3 "P C RETTIG". Troligen vid brädgården i Söderhamn i slutet av 1860-talet.

Båtleden Bergvik - Landa
Båtleden öppnades för trafik samtidigt som järnvägen Söderhamn - Bergvik, 9 september 1861.
   För trafikeringen hade järnvägsbolaget inköpt ångbåten "BERGVIKEN". Den hade en 30 hästkrafters ångmaskin, 33 meter lång och 6 meter bred. Bolaget hade också en mindre ångbåt "CHRISTIAN" samt några lastpråmar.
   När stambanan genom norrland byggdes förbi Kilafors och Bollnäs anlades från Kilafors station ett två kilometer långs bispår till en station/lastplats vid sjön Bergviken. Den fick namnet Kilafors nedre.
   I samband med dess tillkomst och idrifttagande 6 juni 1879 ändrades kommunikationsledens namn till Söderhamn - Kilafors kommunikationsled och båtledens rutt ändrades samtidigt till Bergvik - Kilafors.


Tre ångbåtar i Bergviks hamn omkring 1880. Fartygen är från vänster S/S Kilhafors, S/S Warpen samt S/S Bergviken. Att S/S Warpen finns med på det här fotot indikerar att bilden är tagen efter 1879 eftersom fartyget trafikerade Edsänge - Bollnäs fram till det datumet.
Bergvikens station ligger strax till höger utanför bild. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

Hästbanan Landa - Edsänge
Banan hade spårvidden 891 mm och var 1,9 kilometer lång. Den öppnades för trafik samtidigt som järnvägen Söderhamn - Bergvik 9 september 1861. "Stationerna" vid banans ändpunkter har benämnts lite olika. "Landa vid Bergviken och "Landa vid Varpen". Den sistnämnda har även kallats för Horga och Edsänge.
   "Banan var högst på mitten och sluttade åt båda ändar. På högsta punkten fanns en tvärplattform vid sidan om spåret, till vilken hästen räddade sig undan vagnarna, sedan han dragit dem, tre stycken åt gången, uppför stigningen, varefter de fingo rulla fram till stationen under en bromsares ledning. Bolaget hade ej häst utan förhyrde sådan i orten. Hästbanans rullande materiel utgjordes av två tredjeklass personvagnar och tre stycken godsvagnar utan sidostycken men med lösa sidolämmar".

När stambanan genom norrland byggdes förbi Kilafors och Bollnäs anlades från Kilafors station ett två kilometer långs bispår till en station/lastplats vid sjön Bergviken. Den fick namnet Kilafors nedre.
   I samband med dess tillkomst och idrifttagande 6 juni 1879 ändrades kommunikationsledens namn till Söderhamn - Kilafors kommunikationsled. Detta innebar att trafiken på hästbanan upphörde från samma datum.


Station och lastplatsen Kilafors nedre omkring år 1880. Omstignings- och omlastningsplats mellan fartyg och tåg. Ångbåten är S/S Bergviken vilken strax kommer att avgå mot Bergvik där både gods och passagerare kommer att gå över till tåg för vidare befordran till Söderhamn. Tåget kommer också strax att avgå upp till Kilafors för att sedan fortsätta till Bollnäs. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

Båtleden Edsänge - Bollnäs
Båtleden på sjön Varpen, som är en del av älven Ljusnan, öppnades för trafik samtidigt som Järnvägen Söderhamn - Bergvik, 9 september 1861. För trafiken hade man skaffat en ångbåt "VARPEN" och en lastpråm. Tilläggsplatsen i Bollnäs låg vid det så kallade Broddlägret.
Båtleden lades ned 6 juni 1879 av samma anledning som hästbanans nedläggning.

Den totala anläggningskostnaden för trafikleden Söderhamn - Bollnäs uppgick till 1114650 kronor.

Ingenjören vid banbyggnaden J A Söderlind blev även utsedd som bolagets förste trafikchef, åren 1861 - 1872.


Året är omkring 1880 och ett tåg har just ankommit från Söderhamn. Passagerarvagnarna syns till höger och från ångloket syns en ångstråle från en öppen säkerhetsventil. Bergviks stationshus är det vita huset till höger i bild. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

Tidtabell
Söderhamn - Bollnäs kommunikationsled gällande från 1 juni 1863
Fr. o. M. månd. Den 1 juni 1863 avgå bantåg med passagerare alla dagar utom sön- och helgdagar:
- Från Söderhamn klockan 7,30 och 10,45 fm, 2,30 och 7,30 em.
- Från Bergvik klockan 9,00 fm, 12,15, 4,00 och 9,00 em.

Vid både upp och nedgående stanna bantågen vid mellanstationerna Berga, Kinsta, och Marma för att avlämna eller emottaga passagerare.

Alla måndagar, tisdagar, torsdagar och fredagar med undantag av helgdagar går ångbåten Christian med passagerare:
- Från Bergvik till Landa klockan 8,15 fm.
- Från Landa till Bergvik klockan 10,30 fm.

Ångbåten Varpen med passagerare från Bollnäs till Landa (Edsänge) klockan 8,15 fm. Från Landa (Edsänge) till Bollnäs klockan 11,15 fm.

Biljettförsäljningen börjar en halv timme och slutar 5 minuter för bantågs och ångbåtarnas avgång.

J. A. Söderlind
Trafikchef


Bilden är från Söderhamn och är tagen omkring 1870. Till höger syns kyrkan och till vänster Rådhuset. Spåret leder från hamnen och upp till järnvägsstationen. Längre upp svänger spåret svagt vänster och där ligger stationen på spårets vänstra sida. Foto Historik över Sveriges småbanor.

Nedläggning och ombyggnad
Från bolaget sida insåg man tidigt att järnvägen borde förlängas så att man kunde nå den under byggnad varande stambanan genom Norrland. En lämplig sammanbindning skulle kunna ske i trakten av Kilafors. När söderhamnsbanan byggdes trodde man att den statliga banan skulle få samma spårvidd, 1217 mm. Nu blev det inte så utan staten ändrade sig och bestämde att statsbanorna norr om Storvik skulle få samma spårvidd som de övriga statsbanorna, normalspår 1435 mm.

Frågan om järnvägens förlängning diskuterades livligt och från både bolagets och Söderhamns sida försökte man få staten att stå för utbyggnaden. Gensvaret från alla propåer var svagt.
   1882 gjordes ett kraftigt inlägg från bolagsstämman i Söderhamns Järnvägsaktiebolag. Man antog ett från styrelsens lagt förslag att bolaget skulle lägga om sin banan till normalspår och även bygga ut den till Kilafors.
   Det verkade som om detta blev den "omrörning i grytorna" som behövdes. 1883 års riksdag lade en proposition att riksdagen skulle bevilja att "den Söderhamns Jernvägsaktiebolag tillhöriga jernväg mellan Söderhamn och sjön Bergvikens östra strand måtte för statens räkning inköpas och till staten afträdas den 1 november 1885 mot ett kontant belopp af 400,000 kr. och eftergift såväl af hvad vid jernvägens afträdande till staten stode oguldet af det bolaget beviljade statslån"---

Samma riksdag beviljade även pengar till en ombyggnad och breddning av banan mellan Söderhamn och Bergviken. Man anslog även medel till en nybyggd linje från Kilafors till Bergvik samt omdragning av järnvägen i Söderhamn till en ny station och bangård samt fortsättning av banan fram till hamnen i Stugsund.

Den 15 november 1885 gick det sista tåget på den gamla Söderhamnsbanan.. När trafiken åter öppnades 2 juli 1886 var det på den "nya" normalspåriga järnvägen, Statsbanan Kilafors - Söderhamn - Stugsund. (Se denna i fortsättningen)
Söderhamn hade fått kontakt med resten av järnvägsnätet i Sverige.

Källor: Historik över Sveriges småbanor, Riksarkivet, diverse tidningsklipp, Statens Järnvägars 50-års historik, Svenska Järnvägsföreningens 50-års skrift från1926, Svensk järnvägsstatistik samt järnvägsdata.

Returtåg till Söderhamns Järnväg "innehållsförteckning"

© Rolf Sten
shj_fakta.html senast uppdaterad 2012-03-12