Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

FNJ, Finspång - Norsholms Järnväg Av Rolf Sten

Föregående sida

Nästa sida

FNJ, Finspång - Norsholms Järnväg
Inom styrelsen för Pålsboda - Finspångs Järnväg, PFJ, drev brukspatron Ekman frågan om förlängning av PFJ från Finspång till någon lämplig plats vid östra stambanan. Styrelsen för PFJ var inte intresserad av en förlängning men Ekman drev ändå frågan vidare. Ett nytt bolag bildades i vilket Ekman ägde nästan alla aktier. En antal olika sträckningar av den tilltänkta banan diskuterades. Bland annat undersöktes en dragning av banan norr om sjön Glan och vidare till Norrköping. Det visade sig att Norrköping stad inte hade något större intresse av denna bana.
   Man planerade i stället för en bansträckning söder om Glan, via Doverstorp, Skärblacka och Kimstad för att vid Norsholm ansluta till Göta kanal och Norsholm - Västervik - Hultsfreds järnvägar (NVHJ).

Ovanstående bild visar Skärblacka station och året är omkring 1910. Det vänstra loket är något av loken 1 - 4 och loket till höger är lok nummer 10 "KIMSTAD". Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

   Koncession söktes. Plan- och kostnadsförslag var uppgjort av kaptenen i Väg- och vattenbyggnadskåren P. Pettersson, vilken senare kom att bli kontrollerande ingenjör vid banbygget.
   Kostnaden för banan beräknades till 1 131 000 kr. I planen ingick att Östra stambanan skulle korsas vid Kimstad, något som både K. järnvägsstyrelsen och Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen motsatte sig. De ville ha korsningen med stambanan vid Norsholm. Trots de båda myndigheternas avstyrkande på en korsning vid Kimstad fastställde K. M : ts resolution Kapten Petterssons förslag. Detta kom att leda till en hel del förvecklingar men så småningom ändrade Kungliga järnvägsstyrelsen uppfattning och gick med på en korsning med stambanan vid Kimstad

Den 1 sept. 1882 erhöll brukspatronen C. EKMAN koncession på järnvägen, och samtidigt fastställdes bolagsordning. Den 11 maj 1883 erhölls på vissa villkor ett statslån på 500 000 kr. Konstituerande sammanträde med Finspång - Norsholms järnvägsaktiebolag hölls i Finspång den 28 sept. 1883.
   Till styrelse valdes brukspatronen C. Ekman, landssekreteraren A. Wallenberg, bruksägaren J. Örvall, dr G. Strömberg och bankdirektören G. Herlenius. Ordförande blev brukspatronen Ekman. Ekman blev även bolagets förste verkställande direktör. Han åtog sig även vara entreprenör för bygget av banan.



   Banbygget startade omedelbart av den till underentreprenör antagna löjtnanten i Väg- och vattenbyggnadskåren C. G. Borgström. Arbetet gick mycket bra och den 1 oktober 1885 kunde den nya 27 kilometer långa Finspång - Norsholms Järnväg (FNJ) öppnas för allmän trafik. Byggnadskostnaden hade uppgått till 1 163 943 kronor.
För detta hade man fått en 27 kilometer lång smalspårig bana med spårvidden 891 mm. Rälsen på banan var av stål och vägde 17,2 kilo per meter.
   Som dragkraft hade man köpt två tanklok från Nydqvist & Holm i Trollhättan (NOHAB). Loken hade axelföljden 1 B, det vill säga en löpaxel följd av två drivande axlar. loken numrerades som nummer 1 och 2 samt fick namnen "GLAN" respektive "ROXEN". (På NÖJ-tiden numrerades loken 5 respektive 6.)
   Vidare hade man anskaffat 6 tvåaxliga personvagnar samt 47 godsvagnar.
   Att man inte skaffade mer rullande materiel berodde på att man träffade överenskommelse med Pålsboda - Finspångs järnväg om gemensam förvaltning.

Finspång - Norsholms Järnväg på 1920-talet. En kilometer från Finspång, banvakten kommer på sin banbevakningstur. Lokstallarna i Finspång skymtar borta till höger i bild. Till höger om dessa skymtar gaveln på stationshuset. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

    I svensk Järnvägsstatistik beskrevs den nya banan så här: "Linien Finspong - Norsholm tillhör Finspong - Norsholms jernvägsaktiebolag, hvars ordning erhöll sin stadfästelse den 1 september 1882 och som samtidigt berättigades anlägga dennas smalspåriga samfärdsled, hvarigenom det system af jernvägar med 0,891 milimeters spårvidd, som sträcker si å ena sidan från Hultsfred vid Nässjö - Oskarshamnsbanan öfver Vestervik och Åtvidaberg till Norsholm, och å andra sidan från Pålsboda till Finspong, blifvit från denna punkt sammanlänkadt med ändpunkten Norsholm, på hvars bangård den nya linien inmynnar norrifrån, sedan den nyss förut korsat Östra stambanan vid nedan nämda station Kimsta. Sedan anläggningen fullbordats enligt den ofvannämda dag faststälda byggnadsplanen efter deuti den 28 mars och 30 December 1884 medgifna ändringar, öppnades densamma den 1 oktober 1885 för allmän trafik vid stationerna: Finspong, Skärblacka (17 kilom. Från Finspong), Kimsta (23 km.) och Norsholm samt den mellan Finspong och Skärblacka belägna hållplatsen Ljusfors. - För jernvägsbyggnaden har låneunderstöd af statsmedel lemnats till ett belopp af 500 000 kronor."

Skärblacka station någon gång på 1890-talet. Stationshuset är i sitt ursprungliga utförande. Har senare byggts om i flera etapper. Att en station anlades här var på grund av Skärblacka bruk som hade anlagts 1872. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Östergötlands Järnvägar?
I början av 1895 framfördes en ide om sammanslagning av de smalspåriga järnvägarna inom Östergötland. Efter Pålsboda - Finspångs järnvägs (PFJ) tillkomst hade inte mindre än fyra nya järnvägsbolag bildats inom regionen "Pålsboda - Hultsfred". Det var Finspång - Norsholms (FNJ), Norsholm - Ristens kommunikationsaktiebolag (innefattande linjen Norsholm - Bersbo) (NBJ), Västervik - Åtvidaberg - Bersbo (VÅBJ) och Västervik - Hultsfreds järnvägsaktiebolag (HWJ). PFJ och PNJ hade gemensam förvaltning något som även bolagen NBJ, VÅBJ samt HWJ hade. Förslag lades om att utreda huruvida det var möjligt att sammanslå de fem olika järnvägarna till en med gemensam förvaltning. Det visade sig att bolagen hade alltför olika uppfattningar och förslaget kom ej till utförande.
Bland annat på grund av att ovanstående idé ej kom till utförande begärde, samma år, styrelsens ordförande, Ekman, att extra bolagsstämmor inom FNJ skulle utlysas för att yttra sig om man kunde tänka sig att sälja järnvägen till ett konsortium som hade för avsikt att slå i hop båda järnvägarna PFJ och PNJ till en järnväg. Förutsättningen var att även styrelsen för PFJ gick med på en försäljning samt att köparen skulle "ikläda sig alla bolagets förbindelser och förbinda sig att bibehålla pensionsfonden".
   På de extra bolagsstämmor som hölls inom både PFJ och FNJ under 1895 beslutades att sälja järnvägarna till omnämnda konsortium.

Bilden visar omlastning till NÖJ:s vagnar i Ljusfallshammar. Spåren till höger tillhör Grytgöls Bruks järnvägsnät med spårvidden 600 mm. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Norra Östergötlands järnvägar
Ovan nämna konsortium formerade sig och bildade, den 30 november 1895, Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag med huvudsakligt ändamål att efter förvärvande av Pålsboda - Finspångs och Finspång - Norsholms järnvägar trafikera dessa.
   Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag (NÖJ) konstituerade sig därefter. Den första styrelsen bestod av överstelöjtnanten G. K. Falkengren, bankdirektören B. Söderbaum och bruksägaren O. Lundqvist. Bolagets förste verkställande direktör blev Falkengren. Kunglig Majestät godkände bolagsordningen den 6 december 1895. Enligt bolagsordningen skulle styrelsens säte vara i Norrköping. Man fick även tillstånd att överta FNJ:s statslån. Samtidigt godkändes övertagandet av PFJ:s och FNJ:s koncessioner.
   Under de år som hade gått hade de båda järnvägarnas egendom noggrant hållits isär. Genomgående personvagnar hade ej tillåtits, utan ombyte måste ske i Finspång, en olägenhet som genast ändrades. Formellt övertog NÖJ driften av PFJ och FNJ den 1 januari 1896.
I fortsättningen, se NÖJ.

Bron över Motala ström invid Skärblacka. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till FNJ "innehållsförteckning"

© Rolf Sten 2010-01-1125 april 2001