Åter till föregående sida? Klicka i bilden!

NHJ, Norra Hälsinglands Järnväg Av Rolf Sten

Föregående sida

Nästa sida

Norra Hälsinglands Järnväg (NHJ)
I området mellan Hudiksvall och Bergsjö insåg man behovet av bättre förbindelse för att kunna få avsättning av bland annat skogsprodukterna. Man studerade möjligheten att anlägga en järnväg. Det hela konkretiserades runt 1890 då borgmästaren i Hudiksvall, Sv. J. Sandqvist, lade fram en plan över en järnväg mellan Bergsjö och Hudiksvall. Den 26 april 1890 hölls ett möte tillsammans med landshövdingen i Gävleborgs län där detta förslag diskuterades. Mötet resulterade i att en styrelse tillsattes med borgmästaren som ordförande. Styrelsen i övrigt bestod av bruksägare Adolf Unger, handlaren Conrad Almgren, vice konsuln Pehr Ahrnbom samt löjtnanten Jacob Georg Henrik Crafoord.
Man gick därefter ut med inbjudan till aktieteckning. Bolagsordningen fastställdes 1 mars 1895.
  

Bergsjö station 1915. Ett blandat tåg bestående av både gods- och personvagnar står inne på stationen. På trappan står dåvarande stationsföreståndaren Gösta Sandquist.
   Till vänster om loket syns tågbesättningen. Från höger: eldaren som skymtar i hytten, en bromsare, lokföraren och tågbefälhavaren. Tågen vid Bergsjöbanan var manuellt bromsade på den här tiden. Bromsare var utplacerade på tåget och skötte "sin" vagns broms på order från lokföraren, vilken med lokets ångvissla gav order om broms till eller ifrån.
  Järnvägsstationen revs i mitten av 1960-talet. Foto: Samling Rolf Sten.
 
Koncession söktes av Sandqvist med flera intresserade. Ritningar och kostnadsförslag var uppgjorda av J G:son Crafoord. Förslaget avsåg en järnväg mellan Bergsjö och Hudiksvall med spårvidd 600 mm. Kostnaden var beräknad till 870 000 kronor. Koncessionen beviljades den 22 december 1892.
    När det gällde spårvidden ändrade man sig, då man mot en obetydlig merkostnad, kunde få betydligt större trafikkapacitet genom att öka spårvidden till 891 mm. Merkostnaden uppgick till 30 000 kronor. Ändringen godkändes 16 augusti 1895.
    Koncessionen överläts till Norra Hälsinglands Järnvägsaktiebolag (NHJ). Bolaget hade bildats vid en konstituerande stämma den 30 oktober 1894 och bolagsordningen fastställdes den 1 mars 1895.
    Sedan finansieringen hade ordnats upprättades kontrakt med entreprenören A Lundström vilken skulle svara för själva järnvägens byggnad. Kontraktet var på 370 000 kronor. Övriga kostnader inklusive rullande materiel var beräknad till 440 000 kronor. Till arbetschef och bolagets kontrollant utsågs Crafoord.
    Järnvägsbygget startade i augusti 1895 och fortgick i så snabb takt att banan kunde anmälas färdig för besiktning den 10 november 1896. Efter en del smärre kompletteringar öppnades Norra Hälsinglands Järnväg för allmän trafik den 13 december 1896.


NHJ:s huvudstation, Hudiksvall Östra, någon gång omkring 1910. Här låg även järnvägens verkstad. Stationshuset revs i slutet av 1967. Foto från Svenska Järnvägsföreningens 50-års skrift. 

Wia, Via station omkring 1905. Mannen på bilden är stationsmästaren Henning Karlsson, född 1875. Med på bilden är också Hennings fru samt dottern Valborg. Till vänster i bild är i riktning mot Bergsjö. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Anslagstidtabell från NHJ 1926. Vill du se en större bild? Klicka i bilden!

I Svensk Järnvägsstatistik beskrevs den nya järnvägen på följande sätt:
Linien Hudiksvall - Bergsjö eller Norra Helsinglands jernväg tillhör Norra Helsinglands jernvägsaktiebolag, som enligt den 1 Mars 1895 stadfästad bolagsordning bildats med ändamål att anlägga och trafikera banan enligt koncession, som den 22 December 1892 meddelats åt enskilda personer och hvars öfverlåtelse på bolaget godkänts den 19 Juli 1895, sedan dessförinnan vissa ändringar i koncessionsvilkoren blifvit den 13 April 1894 och 10 Maj 1895 medgifna.
   Enligt den vid koncederandet faststälda byggnadsplanen, som den 16 Augusti 1895 samt den 17 Juli och 10 Augusti 1896 i vissa delar ändrades eller kompletterades, utgår banan från särskild station i Hudiksvall samt sträcker sig norrut till trakten af Bergsjö sockens kyrka.
   Linien öppnades den 13 December for allmän trafik och har stationer vid Hudiksvall, Rogsta (8 km.), Via (14 km.), Harmånger (26 km.), Hånick (31 km.), Högen (35 km.) och Bergsjö (40 km.; alla afstånd räknade från Hudiksvall).

Via station omkring 1905. Det blandade tåget är på väg mot Hudiksvall. Loket är NHJ nummer 3, tillverkat Nydqvist & Holm 1896. Tågsättet består av godsvagnar lastade med plank och personvagnar (längst bak i tåget). Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

I tekniska termer kunde den nya banan beskrivas som följande:
- Spårvidd 891 mm
- Huvudspårets längd 40,022 kilometer
- Sidospårens längd 3,303 kilometer
- Huvudspårets största lutning 20 promille
- Minsta kurvradie 200 meter
- Rälsvikt 15 kilo per meter
- Högsta hjultryck 3,75 ton
- Största hastighet 30 km/h

Harmånger station omkring 1915. I samband med Ostkustbanans öppnande 1927 och NHJ:s omläggning till den nya OKB-stationen Harmånger namnändrades NHJ-stationen till Vattrångsby. Foto: Samling Rolf Sten.

Med första postförande tåg
Ordinarie trafik startade på NHJ 13 december 1896 och samma dag stoppar trafikchefen Arthur Carlén i Harmånger, ett ”Brefkort” skrivet 8 december, i brevlådan på den "första" postkupén till Hudiksvall.
   Brefkortet får då stämpeln ”Hudiksv – Bergsjö B.” den 13 december 1896.
   Brefkortet innehåller en beställning till Sporrong där Carlén beställer 12 st stora förgyllda knappar för stationsinspektor att sändas omgående.
Tack till Jan-Olov Edling som har skickat in bilderna på brefkortet till Historiskt.nu.

För trafiken hade man köpt följande fordon:
Som dragkraft 3 ånglok med axelföljden 1C, det vill säga 1 löpaxel följd av tre drivande axlar. Loken levererades 1896 från Nydqvist & Holm i Trollhättan.
För persontrafiken inköptes 1 tvåaxlig och 3 boggivagnar
För godstrafiken inköptes 56 tvåaxliga godsvagnar.
Alla vagnar var tillverkade av Södertälje Vagnfabrik.

Ovanstående bild visar NHJ lok nummer 2 på Hudiksvall Östra efter en snöig färd längs banan. Bilden togs vintern 1911-1912. Under färden från Bergsjö hade man vid flera tillfällen fått lämna tågsättet så loket självt hade fått stångat sig fram genom snön en sträcka varefter man backat tillbaka och hämtat vagnarna. Från vänster syns dåvarande trafikchefen Arthur Carlén. I lokhytten skymtar eldaren Nils Ring och till häger står lokföraren Albin Andersson. Foto från Svenska Järnvägsföreningens 50-års skrift.
 
    Personalstyrkan som skötte driften av NHJ bestod av 30 ordinarie anställda, 10 extra anställda, 2 verkstadsarbetare samt 8 banarbetare.
 
NHJ såld till Ostkustbanan
   Vid fastställandet av Ostkustbanans sträckning mellan Hudiksvall och Sundsvall framkom att den skulle komma att gå nästan parallellt med NHJ mellan Hudiksvall och Steg. När så OKB fick koncession var det inskrivet att hänsyn skulle tas till den negativa påverkan på NHJ som OKB skulle medföra. Resultatet blev att OKB köpte NHJ den 1 september 1927 och införlivade den smalspåriga banan i sin egen organisation som bandelen Harmånger - Bergsjö
    Beslut fattades att lägga ned NHJ på delen Hudiksvall - Steg eftersom den i stort hade samma sträckning som den nya Ostkustbanan. Från Vattrångsby, (tidigare Harmånger) till OKB:s nya station i Harmånger, skulle ett nytt 4 kilometer långt förbindelsespår byggas. NHJ:s nya sträckning skulle alltså bli Harmånger - Vattrångsby - Bergsjö, 20 kilometer lång. Det fanns också ett inriktningsbeslut att resterande delen av NHJ skulle byggas om till normalspår. Detta kom aldrig till utförande och beslutet upphävdes 1960.
   All NHJ rullande materiel överfördes till OKB. Det gamla lokstallet på Hudiksvall Östra monterades ned och flyttades till Harmånger

   Samtidigt med OKB:s öppnande för allmän trafik 1 november 1927 lades trafiken ned på NHJ:s sträcka mellan Hudiksvall och Vattrångsby (gamla Harmånger). NHJ:s nya sträckning från Harmånger öppnades samtidigt för trafik.
Spåret mellan Hudiksvall och Vattrångsby revs upp under 1928.
   För att rationalisera driften samt för att slippa dyra omlastningar mellan Normalspåret och smalspåret i Harmånger köpte OKB 4 stycken så kallade överföringsvagnar. Dessa vagnar var smalspåriga, låga och försedda med rännor motsvarande normal spårvidd. Via en nyuppförd ramp i Harmånger kunde de normalspåriga vagnarna skjutas av eller på överföringsvagnen. Bilden nedan visar ett tåg med lastade överföringsvagnar.

I samband med att OKB tog över NHJ fattades ett principbeslut att Harmånger - Bergsjö skulle breddas till normalspår. Detta beslut bekräftades av riksdagen 1945. Breddningen blev aldrig av och 1960 revs breddningsbeslutet upp genom ett nytt beslut.

Högen station vid NHJ någon gång på OKB-tiden 1928 - 1932. Tåget är på väg mot Harmånger och består av ett NHJ-lok, fortfarande märkt NHJ, två lastade överföringsvagnar samt resgodsvagn och två passagerarvagnar.

Förstatligad
Den 1 augusti 1933 förstatligades OKB inklusive den smalspåriga bandelen Harmånger - Bergsjö. Den smalspåriga bandelen blev för övrigt den första smalspåriga inom Statens Järnvägar.

Rör att förbilliga driften beslöt SJ att dela på person- och godståg. 1937 levererades två stycken tvåaxliga rälsbussar, Ym6g 360 och 361 samt ett tvåaxligt rälsbussläp.
I fortsättningen svarade rälsbussarna för persontrafiken och ångloken fick svara för dragkraften i godstågen.
Ångloket NHJ 1 skrotades i Harmånger i slutet av 1930-talet.
Personvagnsmaterielen avyttrades. Bland annat såldes de två boggivagnarna till Dala - Ockelbo - Norrsundets Järnväg.
   Efter andra världskrigets utbrott 1939 blev bränslebristen allt svårare. Rälsbussarna som var bensindrivna flyttades sommaren 1941 till det smalspåriga Kalmarnätet där dom försågs med gengasutrustning.
   Eftersom personvagnarna hade avyttrats när rälsbussarna hade anskaffats var SJ nu tvungna att skicka upp smalspåriga personvagnar från andra banor. Vagnarna som kom var SJ ECb 272 (före detta MÅJ C 12, före detta KBJ C 1300), SJ ECb 273 (före detta KTsJ  C 1330) samt resgodsvagnen SJ EFb 10 (före detta MÅJ F 50). De två återstående NHJ-loken fick i fortsättningen fullt upp att göra i och med att tjänstgöringen nu även omfattade persontrafiken.

 
Före detta NHJ lok nummer 3 här i skepnad som SJ S10p 3055 med persontåg omkring 1948. G-vagnen närmast loket är fortfarande märkt med NHJ 21.
 Foto: Samling Henry Eriksson.

NHJ-loken blev alltmer slitna och fick ibland ersättas av smalspårslok från andra banor.
1951 stationerades en lokomotor av typen Z4p i Harmånger.
Lok nummer 2 hade skrotats redan 1950. Eftersom det kvarvarande lok nummer 3 var i dåligt skick skickades ett annat lok upp till Harmånger. Det var SJ S2p 3052, före detta ÖJ 11. 1955 skickades lok nummer 3 till skärbrännarna i Vislanda och därmed var alla tre ursprungliga NHJ-loken borta.
   Dragkraften var nu två lok, en lokomotor och ett ånglok. Eftersom båda hade utrustning för tryckluftsbroms kompletterades vagnparken med tryckluftsbroms. Från 1955 kördes tågen tryckluftsbromsade och därigenom behövdes inte längre manuell bromsning vilket innebar en avsevärd minskning av driftkostnaderna 
   Ångloket kom att användas allt mindre utan det var lokomotorn som i huvudsak stod för dragkraften. 

Tåget passerar under byggnadsställning för det som ska bli riksväg 13:s (nuvarande E4) nya viadukt över HNJ. Året är omkring 1950. Foto: Samling Henry Eriksson.

Slutet
Trots alla rationaliseringar av driften kom utvecklingen att springa ifrån den smalspåriga järnvägen. Landsvägstrafiken blev övermäktig.
   Beslut fattades om nedläggning och från den 1 januari 1962 lades all trafik ned.
Dagen innan var sista tåget absolut fullsatt av människor som ville ta sista chansen att åka tåg till eller ifrån Bergsjö.
   Smalspåret i Sverige hade därmed minskat med 20 kilometer.

Det planerades för att tågsättet, ångloket, två personvagnar samt en öppen och en täckt godsvagn, skulle ställas upp i Bergsjö och så skedde också. Tyvärr kom det av olika anledningar inte att fullföljas. Personvagnarna finns sedan 1973 på Anten - Gräfsnäs Järnväg. Loket och den täckta godsvagnen skrotades 1966. Det enda som minner om järnvägen i Bergsjö är den öppna godsvagnen som återfinns i hembygdsparken.

 

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till NHJ "innehållsförteckning"

© Rolf Sten
nhj_fakta.html senast uppdaterad 2010-09-28