Beskrivning av MÖJ, Mellersta Östergötlands Järnvägar

Åter till innehållsförteckningen?
Klicka i bilden ovan
MÖJ, Mellersta Östergötlands Järnvägar

Av Rolf Sten

Föregående sida

Nästa sida

MÖJ, Mellersta Östergötlands Järnvägar
Beskrivning av järnvägen och dess omgivningar.
Description of the railway and it´s surroundings.
I Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift beskrevs den återstående delen av järnvägen enligt följande:

Ringstorp—Linköping, 21 km., Linköping—Vadstena—Ödeshög, 81 km., Fornåsa—Motala, 15 km., Klockrike— Borensberg, 8 km.

Ringstorp—Linköping, 21 km. Ringstorps station är belägen på gränsen mellan slätt- och skogsbygden och saknar större betydelse. För sin tillkomst har stationen att tacka närheten till godsen Ekenäs och Sörby.
Sedan järnvägen lämnat Ringstorp, genomskäras på flera ställen mäktiga grusåsar, särskilt i närheten av Greby hållpl., där järnvägen försäkrat sig om grustag av synnerligen rikhaltig beskaffenhet. Slättlandet vidtager alltmer och mer och uppnås fullständigt vid Vårdsberg. Jordmånen är emellertid ännu icke av samma natur som kring Linköping och särskilt väster därom i Svartådalen.

MÖJ motorlok nummer 2 växlar på Linköping Central 1935. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Linköping—Fornåsa, 27 km., med bibanan Klockrike—Borensberg, 8 km.
Linköping är järnvägens förnämsta trafikpunkt med anslutning till statsbanan och Östra Centralbanan. Den största trafikanten, Mellersta Sveriges sockerfabriks a.-b., har här sina fabriksanläggningar och har anlagt ett omfattande treskenigt spårsystem för de normal- och smalspåriga banorna. Bland andra större fabrikanter i L Bränninge på 1920-talet inköping märkes särskilt stadens slakthus.
Några km. väster om Linköping passeras Bränninge station, föreningsstation med Väderstad—Skänninge—Bränninge järnväg, vars tåg utgå från och ingå till Linköping, och Östergötlands, näst Motala ström, största vattendrag, Svartån, vars samtliga fall norr om Mjölby blivit utbyggda.
Bränninge på 1920-talet. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

Längre västerut men på något avstånd från Vreta-klosters station och Göta kanal synes Vretaklosters medeltidskyrka och strax därbortom Bergs slussar. I närheten av Gullbergs station ligger Malfors, varest den bekanta Cloetta-chokladen tillverkas. Vidare följer Maspelösa station, i vars närhet det bekanta Ljung ligger, en gång platsen för en av landets första sockerfabriker.
Nästa station är Klockrike. Härifrån utgår linjen till Borensberg, där stort glasbruk, kalkindustri m. m. äro belägna.

Motorvagn 1 "Ankan" i Borensberg 1907
Motorvagn 1 "Ankan" med blandat tåg i Borensberg 1907. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Från Klockrike fortsätter huvudlinjen till Fornåsa, som ligger i en bygd, vilken i fråga om jordmånens bördighet tävlar med trakterna kring Tåkern. Här förgrenar sig banan med en linje till Motala och en till Fågelsta, båda platserna föreningspunkter med statsbanan.

Fornåsa station på 1920-talet. Ellok nummer 2 står inne på stationen. Foto: Vykortssamling, Sveriges Järnvägsmuseum.

Fornåsa — Motala, 15 km., direkta vagnar från och till Linköping i alla tåg. Efter Österstads station passeras slätten kring Boren, över vilken Ulvåsa slott höjer sig nära Ulvåsa hållpl. Från Ulvåsaslätten stiger banan upp på den höga bergås, vilken i söder begränsar Motala och på vilken ås Holmsbruks station ligger, omgiven av industriella anläggningar.
Motala är genom statens kraftverksstation och de vid Motala verkstad belägna industrierna välbekant. Den vinst, på vilken järnvägen hoppades, har till stor del uteblivit, sedan fortsättningen till Motala verkstad icke kunnat komma till stånd. Motala är föreningsstation med statsbanan, linjen Mjölby —Hallsberg.

Hvarf station 1916. Möj ellok nummer 2 med godståg står inne på stationen. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Flygfoto 1950 över Varv station och del av samhället. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Aska station på 1920-talet Fornåsa—Ödeshög, 54 km.,
direkta vagnar från och till Linköping.
Huvudlinjen fortsätter från Fornåsa till Varv, Fågelsta, föreningsstation med statsbanan, och Aska på gränsen till Vadstenaslätten, samtliga stationer av trafikbetydelse endast för lantmannaprodukter.

Aska station på 1920-talet. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

I Vadstena, som genom sina många minnen från gamla tider är en viktig turistplats, möter den stora slätten. Avbruten endast av Ombergs höjdsträckning, innesluter den landskapets bördigaste jord, vars kalkgrund skjuter högt upp i dagen vid Borghamn, där mängder av kalksten under århundradens lopp brutits, förädlats och förbrukats för statliga och privata byggnader m. m. Förlamad under krigsåren, har denna industri ännu icke kunnat repa sig.
Från Borghamn förbi Väversunda station och Ombergs hållpl. fram till Alvastra station följer banan Ombergets fot och passerar Dagsmosse med dennas gamla lämningar av urtidsbebyggelse.

Väversunda station på 1920-talet. MÖJ lok nummer 5. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Vid Alvastra pågå utgrävningar av landskapets äldsta franciskanerkloster. Alvastra och Omberg äro mycket besökta platser.
Från Hästholmens station, där Mjölby—Hästholmens järnväg ansluter sig, leder ett hamnspår till Hästholmens hamn, som har ångbåtsförbindelse med Hjo.
Från Hästholmen går banan söderut till Ödeshög, som genom sitt läge i landsvägsnätet är en framträdande trafikpunkt. Bilförbindelse med Gränna och Brötjemark.

Hästholmens station på 1930-talet. Till höger om omlastningsmagasinet syns infartssemaforen för den normalspåriga Mjölby - Hästholmens Järnväg, MHJ. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till innehållsförteckning