Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

HBJ, Halmstad - Bolmens Järnväg Av Rolf Sten

Föregående sida

Nästa sida

Förhistoria
I slutet av 1870-talet tog handelsföreningen i Halmstad initiativet till en undersökning av en järnväg från den blivande slutpunkten på Vislanda - Bolmens Järnväg (ViBJ), Bolmen, till Halmstad. Man uppdrog åt kaptenen vid Väg- och Vattenbyggnadskåren, W Ganger att upprätta ritningar och kostnadsförslag för en järnväg mellan Bolmen och Halmstad. Två alternativa sträckningar skulle undersökas, den ena över Skeen och den andra över Fettjesundet. Järnvägen skulle ha spårvidden 1067 mm.
    28 augusti 1885 kallade landshövdingen i Halmstad till möte. Man avsåg att diskutera hur man skulle få igång ett bygge av järnvägen. På mötet presenterade Ganger sin järnvägsundersökning, kostnaden beräknades till 1 499 000 kronor. Mötet visade bland annat att intresset för banan hade ökat och att många kommuner var beredda att satsa pengar. Det avgörande kom dock 28 oktober då Halmstads stadsfullmäktige beslöt att satsa 200 000 kronor i Bolmenbanan.
    27 november 1885 sammanträdde intressenterna i Halmstad varvid man beslöt att bilda ett bolag samtidigt som man tillsatte en interimsstyrelse.
    Koncession söktes av landshövdingen C Nordenfalk (se bild ovan till vänster), friherre D E Stjerncrona och herrarna I Lyttkens, A L Apelstam, N Lundell, C F von Sydow, A E Pihl, C G Löfström, G Bengtsson samt C Leander Larsson. Spårvidden skulle vara 1067 mm, längden 65,84 km. Banan skulle dras via Fettjesundet och kostnaden beräknades till 1 441 000 kronor.
   Koncessionen beviljades 6 maj 1886.
    4 december 1886 konstituerades Halmstad - Bolmens Järnvägsaktiebolag, HBJ. Den första styrelsen bestod av landshövding C Nordenfalk (ordförande), godsägaren I Lyttkens (se bild ovan till vänster), handlaren A E Pihl, (se bild till vänster) handlaren A L Apelstam, herr C L Larsson i Älmån, bankkassören C G Löfström samt kyrkoherden L Wickelgren.

Banan byggs och invigs
För banans byggande tecknade man kontrakt med C Jehander. Kontraktssumman var på 1 290 000 kronor.
    Stakningen av banan började 30 april 1887 och 12 juni togs det första spadtaget vid Skedala. När det gällde banans anslutning i Halmstad hade man räknat med att få ansluta banan vid samma station som Halmstad - Nässjö Järnvägar hade i Halmstad. Tyvärr kunde de båda bolagen inte enas om villkoren varför HBJ beslöt att anlägga en egen station i Halmstad.
   Koncessionsvillkoren omfattade ett bispår, 2 kilometer långt, mellan Åsens station och sjön Unnen. Man ansökte om att uppskjuta bygget av detta spår till ett senare tillfälle. Detta beviljades.
    24 augusti 1889 kunde man så under högtidliga former skruva ihop den sista skenan vilken förband HBJ med ViBJ
   Redan under sommaren 1889 hade bandelen Halmstad - Skedala öppnats för allmän trafik.
   Hela järnvägen mellan Halmstad och Bolmen öppnades för allmän trafik 4 november 1889
    

HBJ lok nummer 1 "HALMSTAD" i Halmstad omkring 1945. Loket har moderniserats genom montering av elektrisk belysning och tryckluftsbromsutrustning. Loket skrotades 1954, då som lok SJ K3t 4050. Foto: Samling Stig Nyberg.

Vad fick man för pengarna
Till Svensk Järnvägsstatistik redovisade HBJ 1890 att kostnaden för järnvägen uppgick till 1 719 976 kr. För dessa pengar hade man fått en järnväg, med tillhörande bangårdar och byggnader, som  var 64 kilometer lång med spårvidd 1067 mm. Rälsen var av stål och vägde 17,2 kilo per meter, största lutning var 17 ‰ och minsta kurvradie 300 meter. Den största tillåtna hastigheten var satt till 35 km/tim.
   1893 färdigställdes bispåret till sjön Unnen. Bispåret byggdes av C Jehander och kostnaden uppgick till 24 000 kronor.

För drift och underhåll av den rullande materielen hade man i Halmstad, söder om stationshuset, uppfört ett rundstall med tillhörande 8 meter vändskiva. Stallet hade 8 platser. Sammanbyggt med stallet uppfördes även en verkstad för loken och vagnarna. Verkstaden var i bruk fram till 1927 varefter Halmstad - Nässjö Järnväg, HNJ, på entreprenad, utförde reparationer och underhåll av HBJ rullande materiel på HNJ verkstad.
   I andra änden på järnvägen, Bolmen, uppfördes i bangårdens södra ände, 1889, ett parallellstall jämsides med Vislanda - Bolmens Järnvägs, ViBJ, lokstall vilket hade uppförts redan 1878. HBJ använde ViBJ 9 meters vändskiva.

För persontrafiken hade man köpt 7 tvåaxliga passagerarvagnar. För posttrafiken hade man 2 stycken kombinerade tvåaxliga vagnar.
För godstrafiken hade man köpt 56 tvåaxliga godsvagnar.

Som dragkraft till tågen hade man till trafikstarten köpt fyra ånglok från Nydqvist & Holm, NOHAB, i Trollhättan.
Ångloken nummer 1 - 3 var tanklok med axelföljden C, det vill säga tre drivande axlar. Loken fick namnen "HALMSTAD", NORDENFALK" samt "LIDHULT". Lok nummer 2 skrotades 1933
   Det fjärde loket var en udda skapelse. Det var ett tanklok med axelföljden A1, det vill säga en drivande axel följd av en löpaxel. Loket var påbyggt med en passagerarkupé som hade plats för resande och resgods. Loket fick namnet "LÄRKAN". Loket fick ingen större användning mer än i vissa lokaltåg samt vid inspektioner. Loket skrotades 1933.

Leveransfoto på HBJ lok nummer 4 "LÄRKAN". Foto: Samling Stig Nyberg. 

Och sedan
Med ökande trafik blev man efterhand tvungen att utöka både lok- och vagnparken.
1891 köptes ännu ett lok från NOHAB. Det var identiskt med de tre första loken och fick nummer 5 samt namnet "HALLAND".
   1902 var det dags för ännu ett lokköp. även den är gången från NOHAB som levererade ett tanklok med axelföljden 1C. Loket fick nummer 6
1920 skedde det sista lokköpet och den här gången var det den tyska firman Henschel som fick leverera ett tanklok med axelföljden 1C1. Loket numrerades som nummer 7.
   Under åren genomgick banan en hel del förbättringsarbeten. 1905 byggdes tre broar om och under åren 1910-1921 byttes den gamla rälsen ut till ny räls vägande 24,8 kilo per meter.
   Under tiden 1920 - 1924 byggdes tre bangårdar om. Åren 1916 - 1925 gjordes en linjeombyggnad vid banans högsta punkt, Nannarp. Avsikten med ombyggnaden var att förbättra linjens lutning.

Även vagnparken utökades. 1925 redovisade HBJ att man hade 7 tvåaxliga personvagnar, 3 personboggievagnar samt 3 tvåaxliga kombinerade postvagnar. Godsvagnsparken bestod av 116 tvåaxliga och 6 boggiegodsvagnar.

För bland annat att rationalisera persontrafiken skaffade HBJ , med början 1937, boggierälsbussar av Hilding Carlsson fabrikat. Sammanlagt levererades fyra rälsbussar, 1937, 1938, 1944 samt 1946. Dessa numrerades 20 - 23. Till rälsbussarna köptes även två fyraxliga släpvagnar, 1939 respektive 1945, dessa numrerades 101 respektive 103.

HBJ station i Halmstad (Bolmens Halmstad) 1945. En av rälsbussarna står beredd att avgå mot Bolmen. Bussen är på grund av krigets bränslebrist gengasdriven vilket förrådet av gengasved på taket skvallrar om. Rälsbussarna var röda med ett mörkt band under fönstren. Bortanför bussen syns HBJ lokomotor vilken levererades av Västervik 1930. Lokomotorn fick vid förstatligandet SJ nummer Zt 197. Den skrotades 1967. Bortanför lokomotorn skymtar HBJ lokstallar. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

Försök att köpa Vislanda - Bolmens Järnväg
1899 gick ViBJ i konkurs och vid den efterföljande auktionen lämnades inget bud på ViBJ. På HBJ-styrelsens förslag gav 1902-års bolagsstämma bifall till att köpa ViBJ för en summa på 768 299 kronor. Trots att regeringen ställde bakom detta förslag avslog 1904-års riksdag detta förslag. Detta mest på grund av det starka motstånd som förslaget möttes av representanterna inom Kronobergs län.
Efter många turer fick så den segslitna frågan sin lösning. 1907 erbjöd sig KWJ att sammanslå de båda banorna till ett på villkor att Karlshamn - Vislanda Järnväg, KWJ, övertog tillgångar och skulder i ViBJ samt att två stamaktier i ViBJ fick bytas mot en i KWJ.
    Detta accepterades och i juli 1908 gick KWJ och ViBJ ihop och bildade KVBJ, Karlshamn - Vislanda - Bolmens Järnväg
Halmstad - Bolmens Järnväg gick därmed miste om denna affär och bolaget gjorde därefter inga fler försök att förlänga sin järnväg.

Oktober 1941 lades all trafik ned på spåret mellan Åsen och Unnen.

HBJ förstatligas
I maj 1939 fattade riksdagen ett beslut som innebar "åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet". Den tillsatta Förstatligandeberedningen hade Kungliga Järnvägsstyrelsens uppdrag att genom frivilliga förhandlingar komma överens med enskilda järnvägsbolag om statens köp av respektive järnvägsbolag.
   Efter andra Världskrigets slut 1945 inleddes förhandlingar om försäljning till Svenska staten.
Detta resulterade i att HBJ såldes och den 1 juli 1947 uppgick HBJ i Statens Järnvägars organisation.

Den rullande materielen ommärktes och infördes i SJ fordonspark.
   Lok nummer 1 fick SJ nummer K3t 4050. Loket skrotades 1954.
   Lok nummer 3 fick SJ nummer K3t 4051. Loket skrotades 1956.
   Lok nummer 6 fick SJ nummer S10t 4052. Loket skrotades 1957.
   Lok nummer 7 fick SJ nummer S3t 4053. Loket skrotades 1966.
   Rälsbussarna fick SJ littera Y0t och numrerades 630 - 633. Skrotning skedde 1960, 1960, 1964 samt 1965.
   Släpvagnarna fick SJ littera UDF0t 1648 respektive UCF02t 1649. Dom skrotades 1965 respektive 1957.

HBJ lok nummer 6 "LIDHULT"  i Halmstad omkring 1945. Loket har moderniserats genom montering av elektrisk belysning och tryckluftsbromsutrustning. Loket  skrotades 1957, då som lok SJ S10t 4052. Foto: Samling Stig Nyberg.

Nedläggning
Under SJ-tiden fortsatte banan att under många år vara  en viktig del i samhällets och industrins kommunikationssystem. Utvecklingen av biltrafiken både när det gäller lastbilar, bussar och personbilar ledde med tiden att den smalspåriga järnvägen alltmer, trots rationaliseringar, tappade i konkurrenskraft. Detta ledde till minskad lönsamhet och även förlustbringande verksamhet.
   Slutet på järnvägstrafiken kom allt närmare!
   I juli 1966 lades all trafik ned mellan Halmstad och Bygget och i oktober lades resten av linjen ned, Bygget - Bolmen.

Rivning
Spåren revs upp strax efter nedläggningarna och därmed var HBJ borta.

En beskrivning av Halmstad – Bolmens Järnvägs  sträckning genom  landskapet (Från Svenska Järnvägsföreningens 50-års-skrift från 1926)
   Vislanda - Bolmens järnväg, är belägen vid sjön Bolmen i Småland. Väster om denna sjö utbreda sig rika skogar. Sjön skall enligt sägnen ha 365 öar, vilka dock äro betydligt färre, stränderna äro vackra och vägarna på dem goda. Bland öarna intager den sagoomspunna Bolmsö främsta rummet. Bebodd sedan stenåldern, har den varit ett slags huvudort för nejden.
Nedanstående bild visar bron vid Piksborg. Foto Svenska Järnvägsföreningen 1926.

Från Bolmen går järnvägen alldeles efter sjöns strand till Piksborgs station. Vid byggandet genomskar banan den kulle, som gömmer lämningarna av det gamla Piksborg, som förstördes under Engelbrekts resning 1434.    
   På en bro över Fettjesundet mellan Kafiosjön och sjön Bolmen fortsätter linjen förbi Byholma station till Åsens station.
   Härifrån leder en 2 km. lång bibana till Unnen vid den vackra sjön med samma namn.
   Över mossar går linjen vidare till Lidhults station vid en vackert belägen kyrkoby och en del industriella anläggningar. Bl. a. ligga här Medicinalväxtföreningens bärtorkeri och drogdepå.
   Genom en trakt, som är rik på småsjöar, och förbi stationen Bökö och hållplatsen Älmås samt vidare genom kärrig skogsmark uppnås vid Byggets station Fylleåns dalgång. Vid Ryabergs station löper banan in i den för sin skönhet berömda Simlångsdalen. Sträckningen härstädes utmed Fylleåns små forsar och fall samt vid stranden av Simlången erbjuder något av det vackraste i naturscenerier, som sydvästra Sverige kan uppvisa. I dessa trakter ha också Halmstadsborna med förkärlek valt platser till sina sommarvillor, och om vintrarna ha under senare år ett livligt sportliv utvecklats.

Ryabergs station omkring år 1920. Bortåt i bild är i riktning mot Halmstad. Foto: Sveriges Järnvägsstationer 1926.

Från Ryaberg fortsätter banan förbi ett par sjöar, som utgöra utvidgningar av Fylleån, och hållplatsen Mahult till Simlångsdalens hållpl. Genom en starkt kuperad terräng med bokhult och åbringar går linjen vidare förbi Marbäck, där banans enda egentliga industrianläggning, Marbäcks fabriks-a.-b., sliperi och pappfabrik, är belägen. Härifrån löper järnvägen in på den högt belägna Skedalaslätten, där ett synnerligen vackert panorama utbreder sig. Med Laholmsbukten och Hallandsås i söder och de skogklädda höjderna på Nyårsåsen i norr ser man Halmstad breda ut sig på båda sidorna om Nissans mynning. I Halmstad har järnvägen egen station, B:s Halmstad, nära Halmstads Centralstation.
   Direkta vagnar framföras mellan Halmstad och Karlshamn och omvänt.


HBJ lok nummer 3 "LIDHULT" vid lokstallet i Halmstad omkring 1945. Loket har moderniserats genom montering av elektrisk belysning och tryckluftsbromsutrustning. Loket blev det av de ursprungligen levererade som kom att vara kvar längst. Det skrotades 1956, då som lok SJ K3t 4051. Foto: Samling Stig Nyberg.

 

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till HBJ innehållsförteckning

© Rolf Sten
hbj_fakta.html senast uppdaterad 2005-01-17