SPÅRVIDDER

Välkommen till sidan om spårvidder. Här kan Du läsa om de händelser som ledde fram till begreppet järnväg och varför just 1435 mm kom att bli det vi idag kallar för "normalspår". Det bör påpekas att det här bara handlar om en övergripande generell beskrivning av spårviddernas uppkomst. Ämnet är i sig så stort att att det skulle gå att skriva långa detaljerade avhandlingar. För den som vill ha en djupare insikt hänvisas till annan litteratur.
    Källhänvisning: Faktaunderlaget kommer, om inte annat anges, från bokverket "De tekniska vetenskaperna, avdelning Väg- och vattenbyggnader Band 3 Järnvägar" Utgiven 1929 av Albert Bonniers förlag.

	Vad är spårvidd?
	Vägen till järnväg
	Det liknar räls
	1435 mm "Normalspår"
	Normalspår kontra smalspår
	Spårvidder i olika länder
	Spårvidder i Sverige år 1930

Vad ligger i begreppet spårvidd? En förklaring är kanske på sin plats?

Spårvidd mäts på rakspår och är det normala avståndet mellan rälernas farkanter, det vill säga rälshuvudenas, mot spårets mittlinje vända sidor, mätt 14 mm under rälshuvudenas överkanter.

De olika spårvidder som finns delas in i tre begrepp:

1. Normalspår. Järnvägar som har en spårvidd på 1435 mm (4 fot 8½"                           tum engelskt mått).
2. Bredspår.     Järnvägar som har större spårvidd än 1435 mm.
3. Smalspår.    Järnvägar som har mindre spårvidd än 1435 mm.

Vad var det som ledde fram till järnvägar och varför blev just 1435 mm den "normala spårvidden"?

I de engelska och tyska gruvdistrikten hade redan på 1500-talet spårsträngar av trä lagts ut i vägarna för underlättande av fordonens framförande.

     Omkring 1620 fanns det i Newcastles gruvdistrikt spårsträngar nedsänkta i vägplanet och utlagda på tvärsliprar. Spårsträngarnas spårvidd motsvarade de använda fordonens hjulavstånd. På en del håll försågs spårsträngarna med kantlister för att underlätta fordonens styrning. Försök gjordes att öka spårplankornas livslängd genom att sko dom med plattjärn.

     Nästa steg i utvecklingen kom 1767 då gruvägaren Reynold i Coalbrokendale lät gjuta rännformade järnstycken, 6 fot långa, 4½ tum breda och 11/4 tum tjocka. Dessa järnstycken av gjutjärn sattes fast ovanpå spårplankorna. De här arrangemanget var tänkt som ett provisorium men visade sig så bra att det snabbt fick efterföljare.

    Det börjar likna räls
1776 kom en utveckling av Reynolds rännskena, Currs vinkelskena, 6 fot lång och med en uppstående kant på spårstångens utsida, utlagd på samma sätt som den tidigare rännskenan, ovanpå spårplanken.
     Eftersom dessa konstruktioner var i nivå med vägen blev det ofta problem med att jord, grus mm samlades på rälsen. Dessutom var det möjligt för andra,obehöriga fordon med ungefär rätt avstånd mellan hjulen, att använda sig av dessa spårsträngar.
     För att komma till rätta med dessa problem konstruerade Yessop 1789, för en bana i Leicestershire, en päronformad räls. Från början jämnhög, senare fiskbuksformad. Rälsen lades ut på stenplintar och över vägplanet.
För fordonens styrning ordnade man med flänsar på hjulens insidor och nu kan man säga att järnvägen framträder som en självständig transportled.
Avståndet mellan de yttre vertikala flänsarna i Currs spårbana var 5 fot eller 1524 mm. Detta motsvarade de vanliga landsvägsfordonens breddmått. Mätte man spårsträngarnas innerkanter blev det 4 fot 6 tum eller 1372 mm.

     Det här måttet,1372 mm, använde Yessop på sina järnvägar.
Stephenson använde samma mått på sina järnvägar vid Killingworth och Hetton. Av maskintekniska skäl ökade han senare spårvidden med 2½ tum till 4 fot 8½ tum motsvarande 1435 mm.

    1435 mm "Normalspår"
Det här spårviddsmåttet, 1435 mm, kom snabbt att sprida sig. Mest breodde det på att vid järnvägarnas begynnelse levererades de flesta lokomotiven från Stepensons verkstäder i Newcastle.
På en konferens i Bern 1886 blev Stephensons spårvidd fasställd som normalspårvidd.
     Innan detta beslut fattades fanns de många som hävdade en annan spårvidd. Brunel, som 1838 påbörjade bygget av Great Western Railway, hävdade att spårvidden borde ökas för att därigenom höja järnvägarnas lastkapacitet. Genom hans ståndpunkt byggdes den omnämnda järnvägen med en spårvidd på 7 fot motsvarande 2135 mm.
     Andra järnvägsbyggare valde andra spårvidder. Detta ledde till att det i England, vid en viss tidpunkt, fanns upp till ett sjuttiotal olika spårvidder representerade. Allt mellan 597 mm och 2135 mm ( 1 fot 11½ tum till 7 fot).
     I England bestämde man sig 1846. Huvudbanornas spårvidder i England och Skottland skulle vara 1435 mm.
     USA bestämde att huvudbanornas spårvidd skulle vara 4 fot 9 tum motsvarande 1448 mm.
     I Frankrike bestämde man att huvudbanorna skulle ha en spårvidd på 1500 mm. Det måttet var räknat från de båda rälernas mittlinjer.I praktiken kom den franska spårvidden att variera mellan 1430 och 1450 mm, allt beroende på rälshuvudenas bredd.

Fördelar och nackdelar mellan normalspår och  smalspår

De stora fördelarna med normalspåret är:
- Högre lastkapacitet per tåg.
- Loken kan byggas med stor dragkraft och vagnarna kan bära större laster.
- Lok och vagnar får en stadigare och bekvämare gång.
- Tågen kan köra snabbare vilket ger kortare restider och större utnyttjande av lok och vagnar.

Smalspårets fördelar kan sammanfattas enligt följande:
- Byggnadskostnaderna blir lägre speciellt om man ska ta sig fram i kuperad terräng. Behövligt utrymme för banvallen är lägre och kurvorna kan göras skarpare.
- Även kostnaderna för lok och vagnar blir betydligt lägre.

   Den största nackdelen, om man jämför mellan Normalspår och Smalspår, var omlastningarna av godset mellan banor av olika spårvidd.
För att minska denna nackdel byggdes maskinella hjälpmedel på omlastningsstationerna. Även så kallade överföringsvagnar började att användas. På dessa kunde den andra järnvägens vagnar transporteras utan omlastning.
    Trots dessa förbättringar har andelen smalspår i Sverige stadigt reducerats sedan slutet av 1940-talet.
   Av det svenska smalspåret är det i dag bara Roslagsbanan i Stockholmsområdet som fortfarande är i kommersiell drift. Dess spårvidd är 891 mm (3 svenska fot).

     Övriga kvarvarande delar av det svenska smalspårsnätet drivs idag av ideella järnvägsföreningar.

Nedanstående tabell (från slutet av 1920-talet) visar vilka huvudsakliga spårvidder som förekommer och har förekommit i olika länder. Tabellen kommer från bokverket "De tekniska vetenskaperna, avdelning Väg- och vattenbyggnader Band 3 Järnvägar" Utgiven 1929 av Albert Bonniers förlag.

Bredspår	Länder
1676 mm	Argentina, före detta Brittiska Ostindien, Chile
*1668 mm	Portugal, Spanien
1601 mm	Australien, Brasilien, Irland
1524 mm	Finland, Panama, Ryssland
Normalspår
1435 mm	Belgien, Bulgarien, Dannmark, England, Frankrike,  Italien, Jugoslavien, Holland, Luxemburg, Norge,  Rumänien, Schweiz, Sverige, Tjeckoslovakien,  Tyskland, Ungern, USA, Österrike.  Argentina, Canada, Cuba, Mexiko, Peru  Kina, Turkiet, Thailand  Algeriet
Smalspår
*1217 mm	Sverige och Storbritannien
1093 mm	Sverige
1067 mm	Belgien, Holland, Norge, Sverige  Brasilien, Venezuela  Japan, Java, Sumatra  Egypten, Kongo, Sydafrika (även kallat för Kapspår)  Australien
1050 mm	Hedschas, Syrien
*1000 mm	Belgien, Dannmark, Frankrike, Grekland, Italien,  Portugal, Spanien, Schweiz  Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile  före detta Brittiska Ostindien, Burma, Thailand,  Malaysia.  Algeriet, Kamerun, Kongo, östra Afrika
*950 mm	Italien, Eritrea
*914 mm	Hela världen, bland annat Colombia, Centralamerika,  Cuba, Colorado.
*900 mm	Industribanor i hela världen
891 mm	Sverige
802 mm	Sverige
*785 mm	Östeuropa
760 mm	Jugoslavien, Ungern, Österrike
*762 mm	Hela världen, bland annat Indien, Österrike, Bosnien,  Cuba.
*750 mm	Norge, Ryssland, Tyskland  Mexiko  Egypten Gruvspår hela världen inklusive Sverige
*700 mm	Industrispår i olika länder
*610 mm	Hela världen
*600 mm	Hela världen
597 mm	England (Wales)
*500 mm	Industrispår i olika länder
*483 mm	Några industribanor i Storbritanien

* = Tillägg & ändringar gjorda av webbredaktören efter diverse påpekanden av i ämnet insatta personer.

  Spårvidder i Sverige år 1930
Avser järnvägar öppnade för allmän gods- och persontrafik. Källa: Svensk järnvägsstatistik

Spårvidd	Kilometer
1435 mm normalspår	13027,1 kilometer
1093 mm smalspår	58,9 kilometer
1067 mm smalspår	531,4 kilometer
891 mm smalspår	2928,6 kilometer
802 mm smalspår	79,8 kilometer
600 mm smalspår	183,8 kilometer
Summa totalt	16809,6 kilometer