Åter till TJ innehållsförteckning? Klicka i bilden ovan!

Tidaholms Järnväg Av Rolf Sten

Snabbfakta om Tidaholms Järnväg (Facts about TJ )

Tidaholms järnväg var inte den första järnvägen i Tidaholm. Redan i juni 1876 fick Tidaholm järnvägsanslutning i och med att Hjo - Stenstorps Järnväg, HSJ, öppnade sin sidobana mellan Svensbro och Tidaholm.
   I Tidaholm startade Vulcans tändsticksfabrik sin verksamhet 1868. Alla transporter till och från fabriken skedde från början på urusla "vägar" med hästar som dragkraft.    Transporterna gick mellan fabriken och Stenstorps station vid Västra stambanan. När så HSJ, i november 1873, öppnade sin huvudbana mellan Stenstorp och Hjo fick man betydligt kortare transportväg till närmaste station. Man körde nu godset till Fridenes station på HSJ.
   Så skedde ända fram till juni 1876 då Tidaholm fick järnvägsanknytning. Nu kunde fabriken lasta godset direkt på järnvägsvagn. Borta var nu den gamla tidens omständiga transporter men det var ändå inte riktigt bra. HSJ var smalspårig, 891mm, vilket innebar att man måste lasta om godset i Stenstorp eftersom stambanan var normalspårig, 1435 mm. Kostnaden för dessa omlastningar blev med åren alltmer betungande varför man började se sig om efter andra alternativ.
   I Tidaholm fanns ännu en stor industri som använde sig av järnvägen för transporter. Tidaholms bruk grundades 1799 och blev bolag 1890. 1903 började man tillverka bilar, huvudsakligen lastbilar och bussar. Även en och annan personbil tillverkades. 1933 fick men problem och 1934 lades fordonstillverkningen ned.
   Vid sekelskiftet 1800/1900 föreslog dåvarande disponenten vid Vulcans tändsticksfabrik, Hans Gustafsson (se vidstående bild), att man skulle bygga en normalspårig järnväg från Tidaholm till Vartofta som var beläget vid södra stambanan.
   Gustafsson fick god draghjälp i sitt arbete av bröderna Johan och Alfred von Essen. Löjtnanten i Väg- och Byggnadskåren Arvid Blomberg fick i uppdrag att upprätta planer och kostnadsförslag över den tänkta järnvägen. Kostnaden kom att beräknas till 1 020 00 kronor.
  Finansieringen ordnades genom aktieteckning och statslån. Aktieteckningen gav 510 000 kronor och staten beviljade ett lån på samma belopp.

   Koncessionsansökan inlämnades och den var underskriven av bland annat Hans Gustafsson och G F S Ehrenborg. Koncessionen beviljades 1 juli 1904 och Tidaholms Järnvägsaktiebolag konstituerandes den 15 september 1904. Bolagets förste ordförande blev Alfred von Essen.
   Till byggnadschef för banbygget utsågs Arvid Blomberg och det första spadtaget på Tidaholms Järnväg togs 10 oktober 1904 och nästan ett år senare, 14 augusti, slogs den första rälsspiken i den först utlagda skenan.    Arbetet gick i rask takt och den 8 november 1906 kunde den 24 kilometer långa, normalspåriga, järnvägen invigas för allmän trafik av landshövdingen Fabian de Geer.
   Rälsen på banan vägde 31,5 kilo per meter. Kurvorna hade en minsta krökningsradie på 300 meter och de största lutningarna uppgick till 16 promille och banans största tillåtna hastighet var 40 km/tim.

Leveransfoto av Tidaholms Järnväg lok nummer 1, "VULCAN" , levererat 1906 av Nydqvist & Holm i Trollhättan. Foto: Tidaholms Fotoklubb

Inför banans öppnande för allmän trafik hade man skaffat rullande materiel. Den bestod 1906 av två ånglok byggda av Nydqvist & Holm i Trollhättan. Loken var så kallade tanklok och hade axelföljden 1C, det vill säga en löpaxel följd av tre drivande axlar. Loken som kostade 37960 kronor styck numrerades som nummer 1 och 2 samt fick namnen "VULCAN" respektive "TIDAHOLM".
   För persontrafiken hade man köpt 4 personvagnar, två stycken tvåaxliga samt två boggivagnar. Sammanlagda sittplatskapaciteten var 176 platser.
   För godstrafiken hade man köpt 8 öppna- och 13 täckta godsvagnar, samtliga var tvåaxliga. Lastkapaciteten uppgick till 227 ton.
   Den första tiden efter trafikstarten utgick tågen från en provisorisk station i Tidaholm, cirka 1 kilometer från HSJ-stationen. Det var på godsbangården vid Vamman som man under en tid använde godsmagasinet som stationshus. Vid den här bangården låg även järnvägens lokstall. Anledningen till detta arrangemang var att man inte kom överens med HSJ om villkoren för anslutning till deras station. Överenskommelse nåddes dock och vid årsskiftet 1906/1907 kunde tågen på TJ utgå från från samma station som HSJ-tågen.

Tidaholms Järnvägs provisoriska station vid godsbangården Vamman i Tidaholm. Till vänster godsmagasinet som tillfälligt tjänstgör som stationshus. Till höger i bild skymtar det, för två lok, nybyggda lokstallet. Bilden är troligen tagen i samband med banans invigning, november 1906. Foto: Tidaholms Fotoklubb.

Under åren som följde kompletterade man den rullande materielen med bland annat ett begagnat tenderlokomotiv, ett nytt tvåaxligt tanklok samt en tvåaxlig personvagn.

Vidstående karta visar Tidaholms Järnväg, TJ, (olivgrön markering) i förhållande till Västra Central järnvägen, VCJ, Röd och ljusgrön markering. Ulricehamns Järnväg, UJ, ljus- och mörkgrön markering. Hjo - Stenstorps Järnväg, HSJ, ljusblå markering.

Lok nummer 1 "VULCAN" med persontåg på bangården i Vamman. Banans två personboggivagnar syns i tåget. Vagnarna var byggda av Göteborgs Mekaniska verkstad 1906. Längst till vänster skymtar godsmagasinet. Spåret som viker av i bildens vänstra kant leder till lokstallet. Bilden är troligen tagen strax före 1910. Foto: Tidaholms Fotoklubb.

Förlängning till Åsarp
När Västra Centralbanan, VCJ, byggdes mellan Falköping och Landeryd hade VCJ köpt den smalspåriga, 891 mm, Ulricehamns Järnväg, UJ, för att bygga om den till normalspår. UJ gick mellan Ulricehamn via Åsarp till Vartofta. Från Åsarp byggde VCJ en ny bana till Falköping. Den ombyggda järnvägen togs i normalspårsdrift på sträckan Ulricehamn - Åsarp 20 augusti 1906 och på sträckan Åsarp - Vartofta 16 februari 1907. Från VCJ:s sida var man inte intresserade av att behålla bandelen Åsarp - Vartofta utan förhandlade och erbjöd TJ att ta över bandelen. Överenskommelse nåddes och TJ köpte bandelen Åsarp - Vartofta för 300 000 kronor. Koncessionen överfördes och 28 oktober 1907 började TJ att trafikera den 8 kilometer långa bandelen. TJ:s banlängd var nu 32 kilometer. Den totala byggnadskostnaden för TJ inklusive bandelen Åsarp - Vartofta uppgick nu till 1 667 000 kronor.
För tändsticksfabriken i Tidaholm slapp man nu ifrån de kostsamma omlastningarna.

Åsarp - Vartofta läggs ned
Efter några år insåg TJ att lönsamheten på sträckan Åsarp - Vartofta inte var tillräcklig för en fortsatt drift. Man begärde tillstånd att få lägga ned bandelen och sedan det medgivits upphörde trafiken den 16 november 1918. Rälsen revs upp och såldes för 500 000 kronor och där kunde man då konstatera att just den affären blev ganska bra.

För att rationalisera persontrafiken inköptes 1925 en dieselelektrisk, 4-axlig motorvagn och samtidigt sålde man en av personboggivagnarna till Ostkustbanan, OKB.

Bilden ovan visar Tidaholms station 1926. Till vänster står ett HSJ-tåg som just ankommit från Svensbro. Till höger står den, år 1925, inköpta dieselelektriska motorvagnen klar för avgång mot Vartofta, linjen går hitåt i bild.

Tidaholms station 1948. Ett tåg har just kommit från Vartofta. Loket har kopplat loss och är på väg att göra så kallad rundgång. Det vill säga flytta till andra ändan av tågsättet. Tre landsvägsbussar har tidigare ankommit till stationen och är nu beredda att föra nya passagerare och styckegods till sina destinationer. Foto: Tidaholms Fotoklubb.

Några större förändringar vidtogs inte utan tågen rullade på men utan någon större lönsamhet.
   För att rationalisera verksamheten beslöt TJ och HSJ att ordna med gemensam förvaltning av de båda banorna. Samförvaltningen inleddes 1929 och kom att vara fram till förstatligandet av TJ 1939.

Ovanstående bild visar Suntaks station år 1925. Till höger i bild är i riktning mot Vartofta. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.

Statens Järnvägar tar över
I början av 1930 talet försämrades TJ:s ekonomi alltmer och man såg ingen annan lösning än att försöka förmå staten att köpa järnvägen. Inför hotet om konkurs beslutade staten att köpa TJ vilket också skedde den 1 juli 1939. Från samma datum övertogs TJ av Statens Järnvägar. Den rullande materielen märktes om med den nye ägarens signatur, SJ, och tågen fortsatte att gå.

Ovanstående bild visar Folkabo station år 1925. Bortåt i bild är i riktning mot Tidaholm. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.

Vartofta station på södra stambanan omkring 1920. Ett persontåg från Nässjö är precis på väg att göra uppehåll. Vartofta var också föreningsstation med Tidaholms Järnväg. Tågen till Tidaholm utgick till höger i bild för att senare svänga av till vänster på Tidaholms Järnväg. Foto efter gammalt vykort.

Nedläggning
- Den 27 september 1970 lades persontrafiken ned mellan Tidaholm och Vartofta.
- 1 januari 1989 lades godstrafiken ned på samma sträcka. Det sista tåget gick 26 januari 1989.
- Under år 1995 revs banan upp mellan Tidaholm och Vartofta. 24 kilometer järnväg var nu borta.

Beskrivning av Tidaholms Järnväg och de trakter som den genomkorsade
Följande beskrivning kommer från Svenska Järnvägsföreningens 50-års skrift.

Tidaholms järnväg, 24 km.
År 1850 funnos i Tidaholm endast 180 mantalsskrivna personer, men efter tändsticksfabriken Vulcans anläggning steg utvecklingen raskt. 1895 hade samhället nära 3000 inv. och erhöll köpingsrättigheter, och 1910, då invånareantalet närmade sig 5 000-talet, blev det stad.
Vulcans tändsticksfabrik torde vara jordens största. Skorstenen är 52 m. hög och är rökavlopp för fem stora ångpannor, vilka även leverera ånga till en turbin om 1000 eff. hkr. Med denna kraft och flitiga händer kunna 4 milj. askar med 260 milj. tändstickor förfärdigas pr dag. Detta gör pr år om 300 arbetsdagar 1 200 milj. askar med 78 miljarder stickor.

I Tidaholm har järnvägen sin byrå, lokomotivstallar, verkstäder m. m.

Linjen passerar därefter Bälteberga sanatorium, tillhörigt Vulcan, och når Madängsholm. Helt nära denna station ligga Holma fabriker, som ägas av Holma - Hälsinglands linspinneri- och väveriaktiebolag. Färden går vidare genom skogsmark till hållplatsen Suntak vid Suntaks gamla intressanta kyrka.
Därifrån letar sig banan i kurva efter kurva upp på den kalkmättade och bördiga höjdplatån, som bär det gemensamma namnet Falbygden. Här ligger Folkabo station. Hällkistor och gånggrifter, forngravar, av vilka ett par synas från kupéfönstret, förtälja om gammal kultur från förhistorisk tid. Statskullen eller Statsbacken, som ensam reser sig i höjden å slätten, var den forna avrättsplatsen. I Alleberg, 344, m. ö. h., vars konturer teckna sig mot. den blå bakgrunden, sova hjältar från Bråvalla slag.
Vid anhalten Hångsdala fångas blicken av Gisseberget, 327 m. ö. h., och Gerumsberget, 324 m. ö. h., och i öster förtonar Hökensås, som förr kallades Sveamo, i en lång rand.
Allt ifrån Folkabo till närheten av Kälvene har banan gått i rak linje över slättmark, men nu börjar marken åter bliva något kuperad och Varkullen reser sin skogfria hjässa 271,3 m. i höjden.
Banan går genom allén till det gamla säteriet Vartofta, som givit namnet åt häradet. Gården har ägts bl. a. av den beryktade Beata von Yxkull, som man tilldelade det betecknande öknamnet "Pintorpafrun".

Vartofta, järnvägens slutstation och föreningsstation med statsbanan, kan datera sin utveckling från södra stambanans öppnande 1864. Då funnos endast ett par mindre gårdar på platsen. Nu finnas här bl. a. bankkontor, hotell, elektrisk kvarn och såg, smidesfabrik, möbelfabrik m. m. Inom några år torde samhället förskaffa sig köpingsrättigheter.

Åter till sidans början

Returtåg till TJ innehållsförteckning

© Rolf Sten
tj_snabbf..html senast uppdaterad 2 september 2002