Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

OFWJ, Oxelösund - Flen - Västmanlands Järnväg Av Rolf Sten

Historik Oxelösunds hamn 1878 - 1925 (History year 1878-1925)
Nedanstående text kommer från Svenska Järnvägsföreningens historik 1876-1926.  
Den beskriver förhistorien, tillkomst och åren fram till 1925.
Text som är skriven med annan stilsort, Arial, är tillägg och kommentarer gjorda av Rolf Sten.

Såsom i historiken över Oxelösund - Flen - Västmanlands järnväg omtalats, var huvudmotivet för byggandet av denna järnväg behovet att erhålla en god förbindelse mellan Bergslagen och havet. Då hela företagets utveckling ytterst var beroende på lossnings- och lastningsmöjligheterna i Oxelösund, var det självklart, att de största ansträngningar skulle nedläggas på hamnens utbyggande till största möjliga kapacitet. När järnvägen var färdigbyggd, blev också denna angelägenhet bolagets nästa omsorg.
    Första gången hamnens användning på det område, som skulle bliva densammas huvuduppgift, omtalas i handlingarna är år 1878, då järnvägsbolagets engelska intressenter till styrelsen anmälde, att de ämnade göra ett försök att frakta malm från Klotenverken på bolagets järnväg till Oxelösund för vidare befordran till England samt att de för sådant ändamål vore betänkta på att sända ett fartyg från England med kol.
   Även på andra håll i utlandet började man snart få blicken öppen för de utmärkta trafikförhållanden, som denna hamn på grund av sitt läge och sina naturliga förutsättningar i övrigt erbjöd för import och export, och såsom förut nämnts framkom bl. a. förslag från direktionen för Köln - Mindenbanan om vidtagande av vissa åtgärder i syfte att åstadkomma en export av svenska järnmalmer till Rhenländerna och Westfalen samt import av westfaliska kol över Oxelösund.
   Förhållandena utvecklade sig i hastigt tempo, och inom kort var importen i gång från England, Tyskland, Ryssland och Norge, medan exporten huvudsakligen hade sina vägar på England, Frankrike, Holland och Tyskland.
   Klotenverken erhöllo vid Oxelösund mark till byggande av kontor, bostad för inspektor och brädgårdsföreståndare, och Grängesbergs gruvaktiebolag garanterades möjlighet att årligen frakta 100 000 ton malm. Helt naturligt måste denna stora expansion kräva utvidgningar av hamn och kajer, uppmuddringar samt betydande nya spårutläggningar.
   I samband med järnvägsbyggnaden hade endast en enklare träkaj anlagts, där nuvarande kaj nr 3 har sin plats. Denna visade sig emellertid snart nog otillfredsställande, varför kajerna nr 1 och 2 utbyggdes, när trävaruskeppningen från Klotens bruk tog sin början.    Då vattendjupet vid dessa kajer icke utgjorde mera än 2,58 m., blev det snart nog nödvändigt att bygga nya kajer vid djupare vatten. Sålunda ombyggdes kajen nr 3 med sten till ett vattendjup, varierande från 2,58 till 5,94 m.
Nedanstående bild visar en rälsgående kran för lastning och lossning av järnnmalm. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.
   År 1889 byggdes den 85 m. långa kajen nr 7 med ett vattendjup av 5,94 m. och år 1894 kaj nr 8 till en längd av 101 m. och med 7,42 m. vattendjup.
År 1901 blevo de 243 m. långa kajerna nr 4, 5 och 6 färdiga med 7,42 m. vattendjup.    Medan dessa kajanläggningar pågingo, utsprängdes även det innanför liggande berget för beredande av upplagsplatser för malmen, järnvägsspår anlades och erforderliga ångkranar för lastning och lossning av gods till och från fartyg uppfördes. Samtidigt anskaffades och uppmonterades på kaj nr 4 de tre amerikanska kollossningsmaskinerna, vilka fortfarande äro i full användning men numera elektrifierade liksom alla övriga lastkranar i Oxelösund. Samma år uppsattes å kaj nr 6 en fast kran med 20 tons lyftkraft. Det dröjde dock icke länge, förrän även dessa anläggningar visade sig otillräckliga för den trafik, hamnen hade att avverka, och en ny, 124 m. lång kaj, med 7,42 m. vattendjup, nr 9, påbörjades och fullbordades år 1906.
   År 1907 utfördes det s. k. "höga spåret", 772 m. långt och avsett för lossning av malm från bottentippande vagnar. Å kaj nr 9 utlades 520 m. nya spår. Ett större varumagasin av armerad betong uppfördes i tre våningar, och till detsamma anlades ett 320 m. långt uppställningsspår. Genom dessa betydande spåranläggningar ökades hamnområdets upplagskapacitet med omkr. 500 000 ton.

Kranen för lossning av stenkol. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.

   År 1914 tillkom Oxelösunds järnverksaktiebolag, som hit förlade sin betydande tillverkning av tackjärn samt av koks med biprodukter. Järnvägsbolaget anlade nödiga förbindelsespår mellan Oxelösunds järnvägsstation och järnverkets område och förband sig att för all framtid ombesörja transporterna på dessa förbindelsespår, ävensom att sörja för isbrytningen för järnverkets hamn.

Bilden visar närbild på en av gripskoporna avsedda för malmlastning. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.
   Den snabbt växande malmtrafiken gjorde behovet av ökade upplagsplatser alltmera gällande, och man beslöt att utföra en ny större kaj byggnad med stora upplagsmöjligheter, huvudsakligen avsedd för Grängesbergsbolagets egna malmsorter. Sålunda tillkommo år 1916 den 175 m. långa kajen nr 10 med 8,0 m. vattendjup, det omkr. 22000 kvm. stora upplags planet och 1 734 m. nya spår.
   Men anläggningarna visade sig icke ens nu kunna helt tillfredsställa de stegrade trafikmängdernas krav. Tätt återkommande arbetstvister talade också sitt tydliga språk om betydelsen av att, så långt sig göra lät, söka undgå beroendet av levande arbetskraft. Under inflytande härav tillkom år 1920 beslutet om anläggningen av en verklig jätteanordning på kaj nr 10 för utlastning av malm från vagn över upplag till fartyg. Denna anordning består av två huvuddelar: dels den på en höjd av 12,40 m. över vattenytan uppställda vagnvändaren med sina tillfarts- och uppställningsspår samt den tillhörande transportvagnen, dels en utefter hela upplaget rörlig brokran med transportvagn. Den lastade malmvagnen tömmer här sitt innehåll direkt i den elektriskt drivna vagnen, vilken i sin ordning lossar malmen utefter upplaget. Med denna kran och transportvagn, som överspänner hela det 175-m. långa och 125 m. breda upplagsplanet, omflyttas malmen till upplag eller direkt i båt eller också från upplag till båt.
Genom dessa anordningar, som alla äro elektriskt drivna, kan från vagn till upplag eller båt utlossas en kvantitet av 400 a 500 ton malm pr timme. Med en personalservis på 7 man kan sålunda numera ett 3000 tons fartyg erhålla full last på cirka 8 timmar. Den levande arbetskraften har genom den beskrivna lossnings- och lastningsanordningen reducerats från omkr. 400 (tidvis 600) till omkr. 150 man. Anläggningen, som är en av de största i sitt slag i världen, har levererats av The Brown Hoisting Machinery Company och togs i bruk hösten år 1922.

Den övre bilden visar en vagnvändare för malmlossning. Kapaciteten var omkring 500 ton i tmmen. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.
Den nedre bilden visar brokranen. Kapaciteten var omkring 500 ton i timmen. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.


   För att erhålla nödig drivkraft för hamnens maskinella anläggningar anlades en omkr. 60 km. lång högspänningsledning från transformatorstationen vid Sköldinge.
   Den totala längden av de i Oxelösund utförda kajbyggnaderna utgör 1150 m., av hamn- och kajspåren omkr. 11 800 m., av bangårdsspåren omkr. 4800 m. Byggnadskostnaden uppgår för kajerna till 1 600 000 kr., för spåranordningar och dylikt till 200 000 kr., för husbyggnader för hamntrafiken till 110 000 kr., för lastnings- och lossningsanordningar med undantag av den stora krananläggningen till 460 000 kr., för fyrbelysningar och diverse till 15 000 kr. samt för maskinella lossningsanordningar vid kaj nr 10 till 3 500 000 kr., summa 5 885 000 kr.
   I den mån exporten och hamntrafiken ökades, blev det också nödvändigt att ordna med bostadsförhållandena. För detta ändamål lät bolaget 1897 upprätta en stadsplan, vars gatuanläggningar hittills ha krävt en kostnad av c:a 365 000 kr. För ordnandet av vattenledningsfrågan måste, då intet vatten stod att få inom området, en 13 km. lång ledning byggas från Bränn - Ekeby. År 1905 fortsattes huvudledningen till Väderbrunn och är nu 20 km. lång. Samtidigt med vattenledning ha också avloppsledningar nedlagts i alla gator, betingande en anläggningskostnad av inalles 600 000 kr.
   Av den fordom mycket obetydliga lotsstationen vid Oxelösund har så vuxit fram ett livaktigt, välordnat municipalsamhälle med omkr. 3000 inv., allt en följd av hamnanläggningen och den över densamma förmedlade trafiken.

Bilden ovan visar Oxelösunds hamn omkring 1925
Bilden nedan visa hamnens egna isbrytare "Simson" fotograferd någon gång runt 1925. Foton: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.

Åter till sidans början

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till OFWJ innehållsförteckning