Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

Hallsberg - Motala - Mjölby Järnväg, HMMJ Av Rolf Sten

I slutet av 1860-talet fanns det en mängd olika förslag till järnvägssträckningar i den här regionen. 1869 tillsattes en statlig kommitté som skulle reda ut vilka järnvägsförslag som eventuellt skulle få statsbidrag. Ett av de intressanta järnvägsförslagen var en järnväg mellan Hallsberg via Motala till Mjölby. En järnväg i den här sträckningen skulle bli en förbindelselänk mellan de båda statsbanorna, västra och östra stambanan.
   1869 uppdrog brukspatron Carl Ekman (se vidstående bild) i Finspång åt disponenten vid Motala Verkstad , Otto Carlsund , och Claes Adelsköld att arbeta fram planer och kostnadsförslag för en järnväg. Banan som avsågs var tänkt att gå Mjölby - Motala - Finspång - Pålsboda med sidobana Finspång - Norrköping.
   Vid Motala Verkstads bolagsstämma 1870 röstades förslaget ned. Stämman förordade i stället ett förslag till järnväg Hallsberg - Motala -Mjölby med sidobana Norrköping - Finspång - Dunsjö (Dunsjö cirka 20 kilometer söder om Hallsberg). Efter detta nederlag valde disponenten Otto Carlsund att begära avsked från Motala Verkstad.
   Carlsunds efterträdare som disponent för Motala Verkstad blev kapten Eric Unge (se vidstående bild). Under hans ledning började man 1870 att staka och planera för banan. Koncession söktes och den beviljades 3 november 1871.
   Banbygget startade omedelbart under Unges ledning. Arbetet var indelat i tre delsträckor, alla med var sin entreprenör.
   Aktiekapitalet uppgick till 1 400 000 kronor varav Motala Verkstad var den i särklass störste aktieägaren. Vidare hade man tagit ett obligationslån på 2 800 000 kronor. Något statslån lyckades man inte få beviljat.
   Arbetet drevs på i snabb takt och 15 december 1873 kunde man öppna den 96 kilometer långa, normalspåriga, linjen Hallsberg - Motala - Mjölby, HMMJ, för allmän trafik
   Bygget av den planerade sidobanan Norrköping - Finspång - Dunsjö sköts på framtiden.

Skänninge station på 1870-talet. Tåget på bilden dras av ett Fairlielok, HMMJ nummer 5 eller 6. Foto: Stig Nyberg.

I svensk Järnvägsstatistik 1878 beskrevs HMMJ enligt följande: "Genom Hallsberg - Motala - Mjölby järnväg, som den 15 December 1873 uppläts för trafik, bereddes ett ändamålsenligt samband mellan Vestra och Östra Stambanornas trafikområden på nordöstra sidan om Vettern, i likhet med den äldre sammanbindningsled, som vid södra änden af samma sjö förenar nämnda stambanor, och genom detta nya samband åstadkoms en obruten, central jernvägslinje genom hela landet från Skåne till Bergslagen. Från Hallsberg såsom utgångspunkt ligga stationerna i följande ordning: Åsbro (1.0 mil), Skyllberg (1.8 mil), Mariedam (2.8 mil), Godegård (3.9 mil), Degerön (4.4 mil), Carlsby (5.1 mil), Motala verkstad (6,3 mil), Motala (6,4 mil), Fogelsta (7.4 mil), Skeninge (8.1 mil) och Mjölby (9.0 mil)."

Rullande materiel

Hallsberg - Motala - Mjölby Järnväg, HMMJ. Lok 3 eller 4 med gruståg på järnvägsbron över Svartån vid Älvkulla på linjen mellan Mjölby och Skänninge.
Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

Inför banans rälsläggning och trafikstarten köptes två tanklok med axelföljd 1B (en löpaxel följd av två drivande axlar) från den engelske tillverkaren R & E Hawthorn i Newcastle. Loken levererades 1872 och fick namnen Adolf von Rosen och Baltzar von Platen och numrerades 1 och 2.
   Inför trafikstarten köptes även två stycken sadeltanklok från Black Hawthorn & Co. i England. Loken som levererades 1873 var avsedda för godståg och hade axelföljden C. Loken numrerades 3 och 4.
1874 såldes loken till Motala Verkstad där de användes internt och till uthyrning. 1878 köptes de tillbaka och fick då nya nummer, 7 och 8. Nummer 7 byggdes om till tenderlok och detsamma skulle också ske med lok nummer 8 med det hann man inte slutföra i och med att SJ övertog HMMJ 1879.
   1874 levererades ytterligare två lok till HMMJ. Dessa var tillverkade av Yorkshire Engine Co. och var av så kallad "Fairlietyp". De var avsedda för godståg och bestod av två tvåaxliga maskinboggier, en gemensam panna med två eldstäder och två skorstenar. Loken fick namnen John Ericsson och Nils Ericsson. De numrerades 5 och 6.
   1873 beställdes även två stycken tenderlok från den engelska firman Dubs & Co. i Glasgow. Loken hade axelföljden 1B-2, det vill säga en löpaxel följd av 2 drivande axlar samt en tvåaxlig tender. Loken levererades inte förrän 1875 varför det fick överta numren 3 och 4 vilka hade blivit lediga sedan de första loken med nummer 3 och hade blivit sålda till Motala Verkstad 1874.

För persontrafiken köptes 1873 från den Belgiske tillverkaren Durieux i Louvain 5 stycken kombinerade första - och andraklassvagnar (AB 1-5), 7 stycken tredjeklassvagnar (C 10-16) samt 3 stycken kombinerade post- och tredjeklassvagnar (CD 1725-27) Samtliga vagnar var tvåaxliga.
   1876 levererades 3 stycken resgodsvagnar (F 121-123) tillverkade av Norrköpings Mekaniska Verkstad

För godstrafiken levererades från Svenska verkstäder under åren, 1872-1873, 134 stycken tvåaxliga vagnar av olika typer.

Dålig ekonomi och konkurs
Redan från första början fick man problem med dålig ekonomi. Vid järnvägsbyggets start hade man tillgångar på 4 200 000 kronor. Dessa tog snabbt slut varför man 1875 och 1878 ökade obligationslånet med 1 200 000 kronor. Under samma tid tog man även kortfristliga lån på sammanlagt 1 200 000 kronor. I slutet av 1878 uppgick järnvägens sammanlagda byggnadskostnad till 6 041 567 kronor.

De trafikinkomster som man hade planerat för uteblev till största delen vilket ledde till att HMMJ fick svårt att betala sina skulder. Under andra halvan av 1870-talet blev det även lågkonjunktur inom järnnäringen vilket i sin tur förvärrade situationen ytterligare. 1878 motionerades det i riksdagen om att staten skulle ta över HMMJ men detta avslogs. 1879 förvärrades lågkonjunkturen ytterligare varför staten beslutade att köpa HMMJ för en summa motsvarande obligationernas värde, 4 000 000 kronor. Sedan staten köpt banan försattes bolaget HMMJ i konkurs vilket innebar att både aktieägarna och fordringsägarna förlorade sina insatta pengar.

Statens Järnvägar tar över
Från den 1 november 1879 övergick HMMJ till SJ och införlivades i dess organisation. Det här kom för övrigt att bli det första järnvägsförstatligandet i Sverige.
   I fortsättningen se statsbanan Hallsberg - Mjölby.

Källor: Sveriges Järnvägsmuseum, Svensk Järnvägsstatistik. Riksarkivet. Järnvägsdata 1999.

Returtåg till Historiskt och sidan "normalspåriga järnvägar"

© Rolf Sten
index..html senast uppdaterad 27 augusti 2004