Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

DVVJ, Dal - Västra Värmlands Järnväg Av Rolf Sten

Föregående sida

Nästa sida

DVVJ snabbfakta del 2/2

Vad fick man för pengarna?
För de dryga 16 miljonerna hade man fått en 178 kilometer lång normalspårig järnväg.
På huvudlinjen hade man lagt in en blandning av begagnad och ny räls, vikterna varierade mellan 27 – 32,5 kg/m.
   Största lutning var 20 ‰ och minsta kurvradie 250 meter.
   Största tillåtna hastighet var satt till 45 – 60 km/t beroende på spårets rälsvikt.
   På bibanan till Skillingsfors hade man lagt in begagnad räls 18 kg/m. Största lutning var 25 ‰ och minsta kurvradie 250 meter. Största tillåtna hastighet var 40 km/t.
   13 egna stationer samt 14 håll- och lastplatser hade anlagts
   För banbevakningen hade uppförts 30 banvaktsstugor. Av dessa låg tre stycken längs bibanan.
   Av stationerna hade 11 stycken utrustats med fullständig växelförregling vilket innebar att tågen kunde passera stationen även när den inte var bevakad.
   Längs banan fanns 41 bevakade vägkorsningar i plan och 5 stycken i skilda plan.
   Längs banan hade man anlagt 11 stycken broar.

 Linjebild norrut från Bengtsfors. Stigningen börjar direkt med 18 ‰ i 2451 meter.

Bengtsfors Östra station år 1945. BJ ånglok Y3 nummer 88 men ankommande persontåg från Arvika. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

   För lokens drift och underhåll uppfördes i Mellerud 1926 ett parallellstall med 2 spår och plats för 2 lok. Stallet som var uppfört mitt emot BJ-stallet revs på 1960-talet.
   I  Bengtsfors Östra uppfördes 1926 ett parallellstall med plats för ett lok. Framför stallet nedlades en 15 meters vändskiva. På SJ-tiden uppfördes 1951 även ett lokomotorstall. Det är numera rivet.
   I Årjäng färdigbyggdes 1928 ett så kallat rundstall i tegel med plats för 4 lok. Vändskiva 15 meter nedlades också. 1939 uppfördes även ett lokomotorstall.
   I Beted uppfördes 1928 ett parallellstall med ett spår och en 15 meters vändskiva framför stallet
   I Skillingsfors uppfördes 1928 ett parallellstall med ett spår och en 12 meters vändskiva framför.
   I Arvika uppfördes inför banans öppnande för trafik ett rundstall i tegel med 2 platser och en 15 meters vändskiva framför stallet.

Gustafsfors station på 1930-talet. Ankommande tåg från Arvika med BJ Y3 93 som dragkraft. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.

   Med BJ hade man tecknat avtal att de med sitt rullande materiel skulle svara för trafiken på banan. Därmed behövde DVVJ aldrig skaffa eget rullande materiel. Inför detta åtagande köpte BJ bland annat fem nya tanklok, Y3, vilka skulle användas på DVVJ.

Konkurs
Redan från trafikstarten insåg man att det inte skulle dröja många år innan DVVJ ränteskuld skulle komma att bli så stor att man skulle tvingas till konkurs. Framför allt gällde det betalningarna på statslånen. Bokslutet april 1936 visade att det inte gick längre. Bolaget gick i konkurs 8 juni och genom Riksgäldskontorets försorg förvaltades bolaget av ett statligt bolag från december 1936 till maj 1937. Trafiken sköttes under tiden av BJ.

Såld till BJ och nytt bolagsnamn
1 september 1937 köptes DVVJ av BJ. Man betalade 3 378 000 kronor för DVVJ och administrativt placerades DVVJ i ett nybildat dotterbolag till BJ, Järnvägsaktiebolaget Dal – Västra Värmland. Samma signatur, DVVJ, användes även i fortsättningen.
   I samband med köpet anskaffade BJ två motorvagnar från Nydqvist & Holm i Trollhättan, BJ 52-53, avsedda att användas i persontrafiken på DVVJ.

 
Midsommarafton 1962 strax söder om Tisselskog. Södergående godståg 8911 draget av E2 1092 (backgående) och E4 1835. Foto: Erik Sjöholm.

Förstatligande
I det principbeslut om järnvägarnas förstatligande som riksdagen fattade 1939 ingick inte bara järnvägar med svag ekonomi utan även de banor som hade god ekonomi och gick med vinst. 1945 började diskussionen om statens övertagande av de banor som ingick i Trafikförvaltningen Göteborg – Dalarne – Gävle, TGDG. I denna förvaltning ingick Bergslagernas Järnväg, BJ, Lödöse – Lilla Edets Järnväg, LLEJ, Kil – Fryksdalens Järnväg, KFJ, Gävle – Dala Järnvägar, GDJ, Södra Dalarnas Järnväg, SDJ, Åmål – Årjängs Järnväg, ÅmÅJ, samt DVVJ.
   Efter långa förhandlingar beslutades att alla banor som ingick i TGDG skulle övertas av staten och från den 1 juli 1947 placeras i ett statligt bolag. Ett år senare, 1 juli 1948 överfördes banorna till Statens Järnvägar och inlemmades i dess organisation.  
   Järnvägsaktiebolaget Dal – Västra Värmland upplöstes formellt 2 september 1949.

Vännacka 9 juli 1975. T21 nummer 94, med kort godståg, passerar stationen på väg mot Arvika. Bommarna vid vägövergången hann varken gå ned eller upp! Foto: Hans Karlsson - Nyhlén.

Efter statens övertagande rustades banan bland annat genom byte av rälsen. Efter bytet låg det i huvudbanan räls med vikt 32,5 – 45 kg/m. Detta innebar att hastigheten kunde ökas för lok till 55 och för motorvagnar 80 km/t. Även på bibanan byttes rälsen så att 1958 fanns räls med en vikt på 24,3 – 27 kg/m. Hastigheten var oförändrad 40 km/t.

Gruståg på linjen vid backarna i Växvik 23 juli 1982. T21 105 som dragande lok och längst bak gick T21 96 som påskjutande lok. Foto: Hans Karlsson - Nyhlén.


Årjäng april 1971. Den högra rälsbussen kommer från Mellerud och den vänstra står uppställd på det spår som tidigare ledde till Åmål. Lokstallet borta till vänster tillhörde på privatbanetiden Åmål - Årjängs Järnväg och det som skymtar till höger tillhörde DVVJ. Foto: Göran Engström.

Nedläggning
I andra halvan av 1950-talet och början av 1960-talet märktes att lönsamheten minskade. Vissa rationaliseringar gjordes i trafiken men lönsamheten var ändå inte vad den borde vara.    SJ begärde att få lägga ned trafiken på den 19 kilometer långa bibanan till Skillingsfors vilket beviljades av Kungl. Majt 25 november 1960. Därefter beslutade SJ att trafiken skulle läggas med från 28 maj 1961. Sista persontåget på bibanan rullade 27 maj 1961.
   Godstrafiken hade i princip varit nedlagd sedan 1 juni 1958 då man efter detta datum endast körde godståg vid behov. Från samma datum, 1 juni 1958 lades även godstrafiken med på huvudspåret mellan Årjäng och Gustavsfors.
   Järnvägens fortsatta drift ifrågasattes hela tiden eftersom verksamheten enligt SJ nu hade blivit olönsam. I bygderna längs banan växte proteserna mot den föreslagna nedläggningen men trots detta gick det obevekligt vidare mot nedläggning.
   1 juni 1975 lades godstrafiken ned mellan Gustavsfors och Bengtsfors.
   10 juni 1985 lades persontrafiken ned på sträckan Bengtsfors – Gilserud – Arvika.
   31 juli 1985 lades godstrafiken ned mellan Årjäng och Jössefors Östra efter ras vid Vännacka. Formellt lades den inte ned förrän 1 oktober 1988. Under mellantiden körde SJ kundernas gods på lastbil.
   1 september 1986 lades persontrafiken ned på sträckan Mellerud – Billingsfors
   1 september 1986 lades all trafik ned på sträckan Billingsfors – Bengtsfors
   1 oktober 1989 lades godstrafiken ned mellan Jössefors Östra och Gilserud

Upprivning
Bibanan till Skillingsfors revs en tid efter nedläggningen Mellan Årjäng och Jössefors Östra revs spåren upp 1989 och mellan Jössefors Östra – Gilserud 1993. Anledningen att spåret på den senare sträckan låg kvar till 1993 var att det användes som industrispår till Jössefors.

Stiftelsen Dal – Västra Värmlands Järnväg
26 februari 1987 bildades i Bengtsfors en stiftelse som nu består av Mellerud, Bengtsfors och Årjängs kommuner. Syftet är att sommartid bedriva turisttrafik med motorvagnar på sträckan Mellerud och Bengtsfors. I stiftelsens regi bedrivs sommartid även dressintrafik på bandelen Bengtsfors – Årjäng. Uthyrning av trampdressiner sker vid stationshuset i Bengtsfors och Årjäng.
   Sommartrafiken med motorvagnar Mellerud – Bengtsfors startade i juni 1987 pågår sedan dess varje sommar. Läs mer på deras hemsida www.dvvj.com

Kvarvarande trafik
Mellan Mellerud och Bengtsfors körs godtrafik i form av vagnuttagningar varje vardag. Sommartid kör Stiftelsen Dal – Västra Värmlands Järnväg turisttrafik med rälsbussar. På sträckan Bengtsfors – Årjäng är det sommartid trampdressinstrafik

Mer om DVVJ
Läs mer om DVVJ på Järnväg.net

För den som vill fördjupa sig mer i historien om DVVJ rekommenderas boken in Dal – Västra Värmlands Järnväg skriven av Svante Forsæus och Gösta Johannesson, utgiven på Frank Stenvalls Förlag 1990. ISBN 92-7266-118-6

Åter till sidans början

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till innehållsförteckning

© Rolf Sten
dvvj_snabbf_2..html senast uppdaterad 2009-03-01